UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 4 mars 2014

FETTISDAGEN ÄR - MAGER...


Lusse-semla.

Det blir inga fastlagsbullar idag.

Nej, på Fettisdagen äter jag påskägg. Vid påsk äter jag kräftor och i augusti blir det julskinka.

Till alla bagare, med bister hälsning:
- Vrid matdisciplinen tillbaka!

Det är inte roligt längre att äta semlor från Annandag Jul.

Idag blir det en gammal lussebulle från frysen, med Nutella och vispgrädde.
Utan lock.

Nu är det tomt i frysen.

Men sen då?
I morgon inleds vår kristna fasta med Askonsdagen.

Kan inte bagerierna vara följsamma mot kyrkoåret och hitta på ett faste-knäckebröd under dessa 40 dagar fram till påsk?

Det gäller att avstå.

Stackars oss välmående västerlänningar vad vi kämpar med kalorier, övervikt och materiellt överflöd.

Björnbärs-paj.

Men nu vill jag fokusera på något annat.
På dem som hamnat utanför välståndet i det välmående landet.

Arbetslös, sjuk eller utförsäkrad - vad skall man avstå ifrån då under fastetiden?

- man jobbar inte för mycket... man har tvärtom alldeles för mycket tid över.
- man är inte med överallt... tvärtom kommer man aldrig ut p g a ohälsan.
- man har ingen peng att avstå till andra ännu sämre beställda - försäkringarna täcker nätt och jämt hyran.

Det var det yttre.

Vinbärskaka med glass.


En kollega skriver välformulerat idag, en "Fet-tisdags-poesi":

IBLAND VET MAN VARKEN UT ELLER IN.
I LIVET, VAR DAG, GÅR VI UT, GÅR VI IN.

IBLAND ÄR MAN UTE, IBLAND ÄR MAN INNE.
"GE UT" OCH "TA IN" ÄR FLÖDEN MOT KLARARE SINNE.

Tack P. Värnlund.
Du hjälper mig vidare i tankegången mot ett annat fokus.

Nu det inre.

Oavsett om vi är sjukt rika eller rikt sjuka, har vi våra fel och brister att kämpa med.
Och det är det som fastetiden vill hjälpa oss bearbeta.

Brist. Pumpa-pajen nästan slut!

Wilfrid Stinissen skriver om att gömma sig i Guds godhet i andaktsboken "Idag är Guds dag".
Jag citerar några textstycken:

"Det finns två olika sätt att försöka övervinna sina dåliga sidor.

Du kan direkt bekämpa dina fel, intala dig själv hur beklagliga de är och tänka ut hur du borde vara istället.

Men du kan också, när du upptäcker felen, direkt vända dig till Gud och gömma dig i hans godhet och renhet.

Då försätter du dig på en annan nivå än dina fel, och de har inte längre någon makt över dig.

Det första sättet är inte dåligt, men det andra är bättre".

En synd? Ett rån, nej två.

Jag tänker på alla dessa självhjälps-terapier och självutnämnda livsstils-coacher.
Det är i mina ögon ett krampaktigt sätt att försöka lyfta sig själv i håret genom att affirmera goda tankar.

Men det ställer enorma krav på den utsatte att "tänka sig frisk" - eller plocka fram sina dolda talanger - utan att våga erkänna det som är fel.

Vi kommer inte förbi att livet har en mörk sida.
Bullen saknar både nutella och grädde... och på ett ögonblick kan man halka av livets trygga bana.

Jag kan inte "tänka mig förbi" de sju dödssynderna till exempel:

Smulor till dig. Grädde till mig.

* Girighet - vårt samhälle har fastnat här. Fast ekonomerna kallar det tillväxt...

* Avund - hela reklamvärlden bygger konsumtionen på att göra oss avundsjuka på varann...

* Högmod - går före fall... Jag är obegränsad, jag kan allt, jag kan - aj jag snubblade medan jag fokuserade på mig själv i en "selfie"...

* Vrede - jag är inte arg, jag är inte arg, jag glad, glad... nej jag är så in i ... jättearg att denna sanning måste fram och bearbetas!
Annars tar hämnden mig när jag minst anar det.

* Vällust - mina begär uppmuntrar min individualitet att ta det jag vill ha, för "det är jag värd"...
Gode Gud vilken synd.

* Lättja - vad skall väcka mig ur min likgiltighet? Hur skall jag stå ut med den livs-leda som också ingår i livet?

* Frosseriet - köp tre, betala för två.

Till alla själv-hjälpsterapeuter: hur tänker ni här?

Annandag Juls-semlor.

I tomrummet efter kristendomens utkastande har det uppstått ett vakuum.
Det är ett jättesug efter andlighet, som jag upplever är ganska vilsen.

Men det kan ju vara jag som missat något.

Att fokusera på "lyckan" gör att man förlorar den.
Det går inte att segla rakt fram i jakten på det perfekta, då seglar man i de grynnor och bränningar som lurar där under ytan.

Karmeliterbrodern Wilfrid Stinissen, som levt ett långt liv i enkelhet med Guds kärlek, fortsätter:

Kardemummakaka med saffran.


"Bekämpar du dina fel direkt riskerar du att bli självbelåten som du lyckas uppnå en förbättring.
Eller också hamnar du i något som kompenserar det du övervunnit."

- Han slutade röka. Men började tröstäta.
- Hon slutade tröstäta. Men började spela på Lotto.
- Han slutade med sitt spelberoende. Men började röka...

"Den skenbara segern blir ett nytt nederlag.

En bestående seger över allt ont i dig kan du bara vinna om du låter Gud utkämpa striden.

När du överlåter dig till Honom, tar Han ansvar för din förbättring.

Hur då? - - -

"Det handlar om en enkel inre rörelse av tillit och tro, där du fäster blicken på Honom, på hans godhet på hans makt och skönhet.

Det är bara Gud som kan förvandla dig till sin rena avbild."

Ren cheese-cake med hallon.

Vad är det för skillnad mellan denna kristna "bönerörelse" och självhjälps-terapiernas goda affirmationer?

Jo, i första fallet är man sin egen "gud" och utlämnad till sin egen ork och eventuella kraft.
Många är chanslösa med en sådan modell av frälsning.
Jag är.

I det andra fallet, erkänner människan att felen/ synden är övermäktig.
Istället erkänner jag att det finns Någon som är större än mig själv... en älskande Gud som vill nå in i våra hjärtan.

Ibland vet man varken ut eller in.

Fullkomlig sötbomb.

Men detta blir min modell under denna fastetid 2014:

I min utmattning är jag helt utblottad. Jag har ingenting att komma med. Ingenting att ge.
Mer än min brist... och min oförmåga.

Det är inte fromt, inte ett dugg! Det är desperat sanning.

Så jag tänker öva mig i att göra denna inre rörelse, såsom Stinissen beskriver det:

"När du vänder dig till Honom, lyfts du upp, över dig själv, över all synd och brist, och återfinner dig själv, såsom Han har menat att du skall vara".

Amen!

Det ska jag fira medan blå timmen sänker sig över denna Fettisdag.

Nog är det magert alltid, men om jag tar lite senap på kräftorna så blir det säkert bättre.
Och lite mandelmassa under locket på det kokta påskägget.
Samt lite skinkspad i glöggen och varm mjölk som lussebullarna får bada i..

Frågan är till sist: ska vi lägga locket på?
Och var, i så fall?! ; )

Locket på?


Tack käre himmelske Far för din oändliga kärlek.
Tack Jesus Kristus för att Du inte blundade för livets smärta, utan bröt igenom den.
Tack helig Ande för din närvaro i mitt oroliga sinne.

Livet vilar nu i denna treenighet.

Ge mig av din generositet, Herre, gör mig ödmjuk, mätta mina behov så att inte begären tar mig.
Ta bort avundsjukan och låt vreden stilla sig.

Ja, väck kärleken som driver bort lättja och likgiltighet.
Hjälp mig att älska mig själv, såsom du har älskat mig och hela den hungrande världen.

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Treenigheten.


Lockande och fete-magra hälsningar från en mattraditionsförvirrad nutellaätande Sturella, alias
Helene F Sturefelt,

- som bjöd på en kavalkad av det senaste årets söta höjdpunkter, från det röda Halvåtta-hos-mig-köket.

Hatten av för fete-fikat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar