UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 31 mars 2014

FYLLA ÅR - MED LIV


Tomatvagga med räkor.


FYLL INTE DITT LIV MED ÅR,
FYLL DINA ÅR MED LIV!

Varför tycker vi att ju högre siffra man har innan man dör, dessto bättre...?
Jag håller inte med om det.
Åldern är inget självändamål.

Det är innehållet och kvalitén i livet som är viktig.

Lätt att säga, svårare att skapa.

Jag är lyckligt lottad som får bli uppvaktad på morgonen med ljus och räkmacka!

Det prasslar bakom dörren och tar i handtaget.
Tre generationer tar ton och sjunger i rullgardinsmörkt rum.

- Jaaa må du leeefva!

Vila sig in i framtiden?


Vad dukar en "hårdrocksdiggande knäckebrödspräst/ pilgrimsvandrande dansbandskomminister" fram i kalasbuffén till sina gäster?
Jo:

Svart spirulina-pasta, rödhet kikärtsgryta, gurkmeja-gul kycklinggratäng, grön broccoli samt vitt ris!
Och lime-vatten i glasen.

God samvaro, kubb-spel och glada sms fyllde min dag med liv.

Men när alla har åkt, och den stora tystnaden lägger sig med endast diskmaskinens entoniga malande som sällskap, ja då kommer ensamheten krypande.

Den ensamhet som vi alla bär.

Vi står oskyddade nu.


Tore Littmarck skriver i sin psalm från 1972:

ATT LEVA ÄR ATT FRÅGA,
   ATT VÄNTA PÅ ETT SVAR.
      ATT LEVA ÄR ATT LYSSNA,
         TILLS TVIVLET TYSTNAT HAR.

ATT LEVA ÄR ATT ANA
    ATT ALLT ÄR I GUDS HAND.
       ATT FINNA FRID OCH TRYGGHET
           I SJÄLVA ORONS LAND.

Nu är björken fälld.


Det är ständiga fokusbyten.

Denna helg kämpade välfärds-Sverige med att släcka lampor under "Earth Hour" för att senare på natten manipulera fram tiden en timme i ett mörker som blev än mer förvirrande.

Vad är klockan?

Den sista söndagen i mars blev en tråkig start i fotbollsvärlden då en Djurgårdare misshandlades till döds i Helsingborg.

Samtidigt i Karlskrona gick positiva människor i ett anti-rasistiskt demonstrationståg för ett bredare Tillsammans-perspektiv.
De startade vid kyrkan - där stadsförsamlingens trogne musikdirektör avtackades efter 37 års tjänstgöring - och spred ett gott budskap.

Nej, jag gick inte med i tåget - varje söndag är ju i kyrkan en proteströrelse mot rasism och utanförskap!

Är alla med?


Det känns som vinter... fast det är sommartid.
Det känns bra. Fast dåligt.

ATT LEVA ÄR ATT LÄMNA
   SIN EGEN TRYGGA VRÅ.
      ATT ÖPPNA STÄNGDA DÖRRAR
         OCH SÖKA ATT FÖRSTÅ.

ATT LEVA ÄR ATT TRÖSTA
   FAST SORGEN TÄR DIN SJÄL.
      ATT LEVA ÄR ATT GLÖMMA
         DIG SJÄLV FÖR ANDRAS VÄL.

Solhjärta på papperskorg.


Det är konstigt. Man kan trösta andra, men inte sig själv.
Andras problem är mycket lättare att bära än sina egna.

Därför är det så farligt att vara ensam. Inte själv, utan ensam.

- Får jag bära din börda?
- Nej, inte nu. Jag måste känna dess fulla tyngd först. Men sen så. Jag säger till.
- Jag ringer igen.


ATT LEVA ÄR ATT SKÄNKA
   DET BÄSTA SOM DU HAR.
      ATT LEVA ÄR ATT FÖRLÅTA
         TILLS INGEN SKULD FINNS KVAR.

ATT LEVA ÄR ATT ANA
   ATT GUD FINNS NU OCH HÄR.
     ATT GUD HAR SKAPAT JORDEN OCH ÄNNU HAR DEN KÄR.

                   Tore Littmark, Psalm 732 i psalmboken.     

Gud är nära.


Det är tänkt att vi skall vara som bröd för varandra.
Jesus kallar sig själv för Livets Bröd.
Hans ord är som manna för en trött själ.

Bröd. Näring. Baslivsmedel och fröjdefull festglädje.

Och jag tänker på den fantastiska raw-food-tårta jag fick igår; fylld med mandel, nötter och dadlar, ananaskräm, kokos och choklad!
Vi blev övermätta efter som vi girigt tog alldeles för stora bitar...

Choklad, ananas, nötkräm...


Så gick ännu ett år, ännu en födelsedag och jag tackar Gud för allt liv jag får leva.

Men ber om att få svar på de obesvarade frågorna och verkligen finna frid i orons land.

Småsmuliga hälsningar från
Helene F Sturefelt,
- 50 +++++

fredag 28 mars 2014

ACCEPTANS


Förvirring. Var är fokus?


GUD, GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.

Detta är en bön att bedja varje dag!
Nej, varje minut... varje sekund...

Men vad innebär att "acceptera"? Är det att ge upp? Bli likgiltig? Passiv?

Här möts djup kristen erfarenhet och österländsk "mindfulness".
Jag bryter min bloggpaus.
Detta är så viktigt att jag Måste Skriva.

På slutet kommer en hårdrockslåt med tyska gruppen Accept, som spelade på Sweden Rock förra året.

Sköna rockare.


Jag läser om Maria i Lukasevangeliet som inte kunde acceptera ängelns bud att hon skulle bli mor utan att vara tillsammans med Josef.

Och jag läser psykolog Anna Kåvers bok "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" på Natur&Kulturs förlag.

När stora förändringar drabbar, måste vi förhålla oss till det, utan att fly.

Känner du "Ingrid i växeln"?
Du ver hon som på det stora företaget också fungerade som kamratsjälavårdare när medarbetarna var helt slut.
Hon lyssnade och sa, på sin breda skånska:

- Jae, då tar vi denne dagen till detta!

Alltså, det är lika bra att du accepterar att det är just precis så svårt som det är.
Känn din känsla, och var i den, tills den klingar av.

Ingrid i växeln var en klok kvinna - utan att känna till vare sig Lukasevangeliet eller österländsk visdom.

Born to Lose. Live to Win.


Nu vill jag citera Anna Kåvers bok, några rader ur det kapitel som handlar om Acceptans - att komma till ro med verkligheten.

Med acceptans menas att välja att se och stå ut med både den yttre och inre verkligheten, utan att fly, undvika, förvränga eller döma den.

Och att handla utifrån denna verklighet i riktnig mot sina värderingar och mål.

En del människor har inte så stort känsloregister. För dem är detta inget problem.
De jagar inte upp sig och reagerar inte känslomässigt alls.
I rätt sammanhang kan dessa icke känsliga personer vara till stor nytta och skapa lugn.
Men de kan också orsaka problem och låsningar.

För oss som är högsensitiva (HSP) är känslora ofta översvallande.
Vi känner känslor som andra inte ens vet finns.
Det kan vara till stor nytta i rätt sammanhang, men är också oerhört tröttsamt för oss själva, och ibland även för omgivningen.

Unga Maria i Lukasevangeliet hade inte tänkt sig bli gravid redan.
Och inte på det sättet, utanför äktenskapet och utanför sexualiteten.

Nu står ängeln där och påstår att hon skall bli havande.
Hon protesterar:

MARIA SA TILL ÄNGELN:
- HUR SKALL DET SKE? JAG HAR JU ALDRIG HAFT NÅGON MAN.
                                                                      Luk kap 1:26-38

Hur går det till?


Att ta emot livet som gåva innebär också stora risker.

Vi blir ifrågasatta, vi kan inte förklara, vi blir misstänkliggjorda, vad pågår här, egentligen?

Då är det lättare att fly, bortförklara det hela, undvika folk eller förvränga sanningen - Det var nog inte menat så...
Eller förbanna och fördöma budbäraren.

Men det blir inte bättre...

Skit händer.
Vi blir sjuka, arbetslösa, tappar modet, folk dör och krig och konflikter uppstår på nya platser.

Gud, ge mig sinnesro, att acceptera...

Plats för sinnesro. Också.


Anna Kåver lyfter fram en definition till på ordet "Acceptans":

Att acceptera är att godtaga något eller någon utan restriktioner.

Begreppet "accept" är en juridisk term som innebär just att godta, utan förändringar, en överrenskommelse eller ett kontrakt.

En mer psykologisk definition:

- att tolerera känslor som är förknippade med ett starkt obehag i en obehaglig situation, utan att varken undvika, fly, attackera, förvränga eller döma.

Hon menar att om man inte accepterar smärtan, så förvärras den till rent lidande.

Lindrar lidandet.


Men hon lyfter också fram motsatsen; att njuta av en ledig dag utan att hela tiden tänka på att det hela är övergående...

Anna Kåver använder sig av det österländska begreppet Mindfullness och sammanfattar det så:

Mindfullness är Medveten Närvaro, som är en förutsättning för Acceptans, som i sin tur är en förutsättning för Förändring.

Det är mycket att tänka på. Stora insikter.
Reflektionstid nödvändig.

Världens bästa festival!
Rush på scenen.


Åter igen betonar denna goda psykolog att acceptansen inte innebär att vi automatiskt tycker att den obehagliga situationen är bra, rätt, rättvis eller vacker.

Försök se läget utan skygglappar eller värderingar.

Allting i livet har en orsak, vare sig vi känner till den eller inte, och vare sig om vi gillar den eller inte.

Hjälp mig fokusera.


Under denna fasteperiod fram till påsk, övar jag mig i att göra "fokusbyte" från det som tynger mig i privatlivet, till att försöka göra något "roligt" som ger energi.

Inte lätt.

Men precis som jungfru Maria släppte taget om kontrollen och lät Gud göra det Gud hade tänkt ut, försöker jag också låta Gud göra med mitt liv såsom Gud har tänkt - även om jag inte förstår varför alla dessa svårigheter ska drabba mig.

Den meningslösa frågan "varför" finns inte i mitt vokabulär.
Den frågan kan ändå bara besvaras med ett "därför" eller "varför inte?".

Varför inte?


Gud, ge mig sinnesro att acceptera...
Men inte genom att vara passiv! Här rings telefonsamtal till berörda parter - sedan släpper jag.
Orkar inte mer. Ska inte mer.

Det är att "acceptera genom handling" som Anna Kåver skriver.

Att acceptera genom att ge upp och tappa kraft är inte det jag menar med acceptans.
Tvärtom.

Paradoxalt nog kan en accepterande inställning bryta inre låsningar och blockeringar, och göra oss öppna, flexibla och mer aktiva att hitta lösningar ur problemet.
Eller förändra något som vi vill förändra.

Känslorna får sitt utlopp i skogen. Och sinnet får sitt lugn i samma skog.

Skog. På Sweden Rock.


Mycket kan vara omöjligt för oss människor.
Men Maria fick höra dessa förunderliga ord:

INGET ÄR OMÖJLIGT FÖR GUD.

Så hör då min bön, det vet jag att du gör Herre, men svara på ett sätt som jag begriper!

Psaltarens ord ger mig perspektiv:

OM INTE HERREN BYGGER HUSET
ÄR BYGGARNAS MÖDA FÖRGÄVES.
                                                                     Psalt 127:1

DE SOM SÅR MED TÅRAR
SKALL SKÖRDA MED JUBEL.

GRÅTANDE GÅR DE OCH SÅR SIN SÄD,
JUBLANDE KOMMER DE ÅTER OCH BÄR SINA KÄRVAR.
                                                                    Psalt 126:5-6.

MÅ DET SKE MED MIG SOM DU HAR SAGT.
                                                                    Luk 1:38.

Hör vår bön.


Hälsningar i stormens öga, bortom kontrollen, med tillfällig vila och med tack för boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig",

Helene F Sturefelt,
- som längtar efter SRF 2014 i Sölvesborg i juni:

Tyska Accept på Sweden Rock 2013.

Och medan man inväntar sinnesron är hårdrocken för många ett sätt att få utlopp för sin oro, utan att bli galna... Här är en liveupptagning med Accept "Restless and Wild":

https://www.youtube.com/watch?v=n1Z--KDFr9s

lördag 22 mars 2014

RESERVERADE ORD


Kaveldunsfrön blåser iväg vid dammen.


Livet är i ständig rörelse.
Det är inte statiskt, inte stillastående.

Om man inte ger akt på livets förändringar, kommer man snabbt ur kurs.
Som dotter till en flygare är det en sanning som ofta inpränats.

Livets rörelse.


Vi har sällan kontroll över livets yttre omständigheter.
Det som ligger i vår makt är hur vi reagerar och hur vi väljer att förhålla oss.

Sänka hastigheten, öka, ducka eller vända om?
Men inte blunda!

Just nu är min tillvaro under stor förändring.
Fastetiden har sannerligen gjort sig påmind på ett sätt som tar alla mina krafter i anspråk.

Det betyder att jag behöver ta en blogg-paus.
Hur länge? Fram till påsk?

Markberedning.


Jag tillhör den hängivna dansskaran som njuter av att se Let´s Dance på fredagarna.
Rytmen, skönheten och samarbetet är så vackert!

Men bloggerskan Kenza hade svårt att släppa loss till de latinamerikanska rytmerna.

- Varför då? frågade hennes danslärare Calle.
- Jag har blivit reserverad, svarade hon, på grund av allt näthat och alla påhopp.

Jag fick en klump i halsen.
Så är det. För många av oss.

Nät-hat? Nej.


Barn och tonåringar skadas. Slutna arbetsgrupper på facebook anmäls via skvaller till cheferna när åsikter ventileras kring arbetssituationen.

Och den turkiske premiärministern Erdogan vill förbjuda sociala medier, trots att han själv är flitig twittrare.
- Det är oacceptabelt, säger presidenten, som väl är. 

Inte heller i kyrkan går vi fria från skvaller och påhopp.
Misstag sker. Men att aktivt leta fel hör inte hemma här. Inte någonstans!

Leta inte efter taggarna.


MÄNNISKORS AVSIKTER ÄR SOM DJUPT VATTEN,
MEN EN KLOK MAN ÖSER UPP DEM.
                                                           Ordspråksboken kap 20:5

I rädsla för hat och repressalier tystnar vi.
Det fria ordet är hotat p g a missbruk.

Demokrati som inte tillåter kritik, eller som vägrar tala med sin meningsmotståndare, har förlorat sin själ.

GULD OCH PÄRLOR FINNS I MÄNGD,
MEN VISA ORD ÄR EN SÄLLSYNTHET.
                                                              Ords. 20:15

Upp? Eller ned.


Så, till alla trogna läsare samt "otrogna" och tillfälliga intittare på Sturellas Fotoblogg, vi hörs igen, lite senare.

Under tiden återvänder ljuset.
Sommartiden är snart här och vi kan väl aktivt lobba för att behålla den ljusa tiden året om, nu när vi äntligen kommit ur mörkret!

Gå in och "gilla" den här sidan, om du vill: Behåll sommartid året runt:"

 https://www.facebook.com/BehallSommartidAretRunt

Vintertid? Eller sommartid.


Eller varför inte kolla in "Den nakne predikanten" - en rolig och fin hemsida av en blivande präst:
www.dennaknepredikanten.blogspot.se


Ytterligare några ordspråk till dig på din livsvandring, ur Ordspråksboken kap 20:

HERREN VAKAR ÖVER MÄNNISKANS LIVSANDE,
OCH SER IN I HENNES INNERSTA.


SÄG INTE:
- JAG SKALL HÄMNAS OFÖRRÄTTEN!
LITA PÅ HERREN, HAN SKALL HJÄLPA DIG.


MÄNNISKANS STEG STYRS AV HERREN.
VAD VET HON SJÄLV OM SIN VÄG?


STYRKAN ÄR DE UNGAS STOLTHET,
VITT HÅR DE GAMLAS ÄRA.

Vitt, av liv och Gud till ära.


Detta var inlägg nr 1111. Nu vila.

Reserverade hälsningar till er alla.
Helene F Sturefelt,

- som skulle vilja arbeta fram en fotoutställning med de bästa bilderna ur bloggen.
Kanske med din hjälp?

Fotona är tagna i Sölvesborg, de mäktiga silo-arna, samt en damm i Gullberna Park.

Mjukt. Och hårt.

fredag 14 mars 2014

EN DROTTNING FALLER


Bokens folk.


Harmonisk musik snurrar på CD-tallriken.
Nature Music med Beautiful Birdsong. Jag ber min morgonbön.

Men någonstans skär ett oljud igenom.

Tack Gud för nattens vila och rekreation.
Nu sjunger hela din skapelse sin lovsång. En förväntan vilar i allt som lever.

Vi ber inte om nya himlar eller om en ny jord idag, men vi ber om nya livsvidgande erfarenheter
.
Vi ber inte om att bli förskonade från det svåra i livet,
men vi ber om kraft att möta mörkret inom och utom oss,
med insikten att vi får vandra i Ditt ljus.



Vi bor i ett expansivt område.
Det är spännande.
Men varför kräver utveckling avverkning?

Ut-verkning. Av-värkning.



Vid morgonljusets uppgång prisar vi Dig, Herre, ty Du är hela världens Frälsare.

Jag vet inte vad som ska hända mig idag, men jag vet att Du har förutsett det.

Du har gått före mig, därför är jag lugn.


Buller hördes. Röster. En motorsåg.
Markberedning. Tomter sålda. Roligt med nya kommande grannar.

Men.

En Drottning faller.


Du allra högste, ärorike Gud, upplys mitt mörker och ge mig i en rätt tro, ett fast hopp och en fullkomlig kärlek.

Ge mig, Herre, insikt och känsla för det som är nödvändigt.

Låt mig inte glömma att Du vet vägen, att Du är sanningen, att Du ger livet.

En bok har slagit igen.


Det var dramatik. Enorma krafter.
Bussen körde sakta förbi.

Hur länge hade Drottningen stått här och vakat?
Hur många rådjur och mänskobarn har hon inte sett passera under sitt 200-åriga liv?

Detta var sista dagen då solen lyste i hennes krona.
Klädd som en brud i vit slöja lämnade hon jordelivet.



Min Gud, i gemenskap med Jesus, din Son, vill jag överlämna  allt som denna dag kommer att bli fylld av.

Han spikades på korsets altare.
Jag vill låta varje hjärtslag, varje tanke och varje liten handling förenas med honom.

Gud, också allt som det som blir fel och min synd vill jag överlämna till Dig och ber om förlåtelse, för Jesu Kristi skull.

Frisk och fin.


Songbird Music hade för länge sedan tystnat.
Koltrasten flytt på riktigt.

Hårdare takter trummade. Sabatons Carolus Rex snurrade i vansinningt tempo.

Spridda ord, här och där:

- Hårda tider... Död, kungens män vänder hem igen...
- Aldrig, aldrig återvända... dödens spår, vi består... Krigets vansinne.

Fader Vår som är i himlen, helgat varde ditt namn,
Tillkomme ditt rike, ske din vilja
såsom i himmelen, så ock uppå jorden.

Ge oss bröd för idag och förlåt oss våran skuld.

Sabaton sjöng Soldatens Bön.


Varför är vi här?
Varför lever vi?

Bibeln talar om att svåra tider kommer. Och ännu svårare.
Hur kärleken ska kallna. Men inte vi!

Jag läser i min andaktsbok, Wilfrid Stinissen:

GUD GER KLARA SVAR

Det pågår en kosmisk kamp mellan ljus och mörker, mellan gott och ont.
Den utspelas inom var och en av oss.
Vi kan tillsluta eller öppna oss för ljuset.

Om du öppnar dig och tar emot Guds ljus får du del av den säkerhet och sanning som finns hos Kristus.

De stora livsfrågorna får ett svar.
Du behöver inte mer söka eller tvivla.

Skogen hälsar. Ser du?!


- Varifrån kommer jag?
Du kommer ifrån Gud du är en frukt av hans kärlek!

- Vart är jag på väg?
Till Gud. Han har kallat dig från mörkret till sitt underbara ljus.

- Vad är min uppgift i livet?
Att älska.

- Vad är kärlek?
Att ge ditt liv, att ge dig själv.

Bokträdets pellets.


- Vad kommer att hända mig efter döden?

Om du i ditt liv försökt vara ljusets barn kommer du efter döden tillsammans med Jesus få lysa som solen i Faderns rike.

Du kommer att se Gud ansikte mot ansikte.
Det blir aldrig mer natt. Herren Gud skall själv lysa över dig.

Livet är inte en olöslig gåta.
Istället för att leva i våra ständiga frågor, kan vi få leva i Guds svar.

Enorm.


Omkretsen var 3 meter. Och diametern var 105 cm.

Nej, det är inte mitt midjemått. Inte heller mitt stussmått, men nästan...

Jag talar om Drottningen.
The Queen. Hon som mött mig varje morgon med sina tärnor längs vägen.

Nu är skyddet mot trafiken borta. Syrefabrikerna fällda.
Vindskydd, skugga och grönska borta.

Men livet vilar i jorden.
Nya frön skall växa och ur den avhuggna roten skall ett nytt skott spira.

Allt enligt Skriften och allt enligt naturens egna lagar. Ty Herren Gud har skrivit dem båda.

R.I.P.

Vaka över oss Herre, himmelske Fader, och bevara oss för allt ont, både till kropp och själ.

Ge oss nåd att denna natt trygga vila under ditt beskydd.
Och när vår sista afton kommer, låt oss då få insomna i din frid,
att vi må uppvakna till din härlighet.

Genom din Son, Jesus Krisuts, vår Herre. Amen.

Va?! Vad har hänt?


En uggla hoar långt bort, i skydd av kvällsmörket.

Men katten sprang in igen.

Majestätiska hälsningar från Drottningens tjänarinna,
Helene F Sturefelt,
- som läste och bad ur Pilgrimens Tidegärd.

Svoosch!

onsdag 12 mars 2014

OLYDNAD OCH AGA


Dagens klo.

Känner du Ormen?
Den som tvingar oss vidare, mot reglerna i Paradiset, ut och bort...

Detta inlägg handlar om olydnaden i berättelsen i 1 Mosebok, där Adam och Eva drivs ur den sköna lustgården.

Bredvid denna söndags GT-text ligger också Rädda Barnens tidning nr 1/13, som handlar om att förbjuda barn-aga.

I många länder, har varit så även hos oss, är barnaga ett sätt att uppfostra olydiga barn så att de blir lydiga.
Rädda Barnen har utformat ett material där man lär föräldrarna ett annat bemötande:
- Positiv fostran och disciplin.

Mjuka kaveldun.


På flera nivåer i samhället har Rädda Barnen samlat barn och vuxna för att ifrågasätta agan.
Just i den här artikeln skriver de om sitt arbete i Manila på Filippinerna.

- Det gör ont att bli slagen och förnedrad, speciellt om det händer inför ens vänner, sa ett av barnen. 
En mamma vände bort blicken, och sa:

- När jag slog kände jag mig dålig inombords, men jag visste inget annat sätt!
Sedan jag lärt mig "positiv fostran" har allt blivit annorlunda.

Ja, vi är drivna ut ur Paradiset. Det är inte lätt att leva här...

Aj. Tagg i köttet.


Nu kopplar jag ihop detta med den utmärkta helgsmålsbönen från radions P1, 8 mars 2014.
Den går att lyssna på längst ned.

Lena Fageus, präst i Frustuna och psykoterapeut, gör en mycket spännande reflektion.
Jag återger hennes ord, såsom jag uppfattar det:
Rubriken är:

                     OLYDNADENS LOV.

ORMEN VAR LISTIGAST AV ALLA VILDA DJUR.

DEN FRÅGADE KVINNAN:
- HAR GUD VERKLIGEN SAGT ATT NI INTE FÅR ÄTA AV NÅGOT TRÄD I TRÄDGÅRDEN?

KVINNAN SVARADE:
- VI FÅR ÄTA AV FRUKTEN FRÅN TRÄDEN, MEN OM TRÄDET MITT I TRÄDGÅRDEN HAR  GUD SAGT:
- ÄT DEN INTE OCH RÖR DEN INTE! DÅ KOMMER NI ATT DÖ.

ORMEN SADE:
- NI KOMMER VISST INTE ATT DÖ. MEN GUD VET ATT DEN DEN DAG NI ÄTER AV FRUKTEN,ÖPPNAS ERA ÖGON OCH NI BLIR SOM GUDAR, MED KUNSKAP OM GOTT OCH ONT.

1 Mosebok kap 3:1-13.

Ni blir som gudar...


En judisk rabbin berättade:

- Tänk er en förälder som ställer fram en skål med godis och förbjuder barnet att äta av det.
Det dröjer inte länge förrän barnet har brutit förbudet och tagit en godisbit.

Tänk om Gud vill att vi ska vara olydiga?! - - -

Lydnad är i grunden en moralisk kvalitet, men också orsak till övergrepp.

De som gasade ihjäl judar "lydde bara order"... De tog inget ansvar, de bar ingen skuld.
Deras lydnad fick det orättfärdiga systemet att bestå.

Tänk om det är så att förändring kommer bara genom dem som vägrar lyda order!?

Jag vill inte vara vass.


När det lilla barnet kommer upp i trotsåldern och första gången säjer sitt "nej", då ska man ställa till kalas!
Nu har barnet börjat bli människa!

Då har resan mot vuxenvärlden börjat.

Men de flesta av oss har andra erfarenheter. Vi blev kränkta under uppväxten, med orden:
- Din vilja står och växer i skogen...


Damm och stockar. Var växer viljan?


Adam och Eva bröt mot lagen, de fick ta konsekvensen av sitt beslut och blev utkörda.

Detta mänskoblivande handlar om ansvarighet.
Att få lov att bära sin skuld, både när jag orsakar andra ont eller skadar mig själv.

Om det finns någon synd i den här berättelsen, sa Lena Fageus, så är det i så fall skyllandet på varandra:

DE HÖRDE HERREN GUD VANDRA I TRÄDGÅRDEN.
OCH DE GÖMDE SIG.

- VEM HAR TALAT OM FÖR DIG ATT DU ÄR NAKEN? HAR DU ÄTIT AV TRÄDET SOM JAG FÖRBJÖD DIG?

MANNEN SVARADE:
- KVINNAN SOM DU HAR STÄLLT VID MIN SIDA HON GAV MIG AV TRÄDET, OCH JAG ÅT.

DÅ SADE HERREN GUD TILL KVINNAN:
- VAD ÄR DET DU HAR GJORT?
HON SVARADE:
- ORMEN LURADE MIG, OCH JAG ÅT.

(Läs vidare hela den fantastiska berättelsen!)

Men jag vill vara vass!


Lena Fageus tar nu hjälp av sin utbildning som psykkoterapeut och tänker sig att Adam, Eva, ormen och Herren Gud representerar fyra olika delar av oss:

ADAM är den del i oss som inte vågar sig ut.
Han håller tillbaka, är mest hemma och vill ha fasta rutiner och vanor. Allt ska vara oförändrat.

EVA är nyfiken, hon står inte ut! Hon vill veta och växa.
Regler är till för människan, inte människan för reglerna, är Evas måtto.

ORMEN värnar bara sig själv och utnyttjar andra.
Ormen hjälper Eva att förverkliga sin nyfikenhet, och krälar skuldtyngd på marken.
Ormen tvingar oss vidare.... avsätter ledare och förändrar världen.

I sig själv är ormen farlig och destruktiv.

HERREN GUD finns också representerad i oss, som en del av fyra:
Skapar ordning, upprätthåller regler och är den inre kompassen av rätt och fel.

Men jag är inte vass.


Dessa fyra - Adam, Eva, ormen och Herren Gud - kan ses som fyra symboler i ett mytiskt språk, som berättar hur barnet ska bli vuxen.
Alla delarna finns i oss alla.

Lena Fageus slutsats:

Gud vill att vi ska växa.
Ibland måste vi vara olydiga och överskrida gränser för att bli människor!

Ja, ibland måste vi gå, utan att fråga.

Gud, hjälp mig att bära mitt ansvar både i det som jag gör rätt, och fel.
Använd hela mig. Amen.

Förlåt om jag rivit dig.


Jag bläddrar vidare i Rädda Barnens tidning om aga.

Få länder förbjuder aga.
En studie som genomförts på uppdrag av FN visar att 80 % av världens barn utsätts för aga i hemmet.
I skolorna i världen över är våld en del av barnens vardag.

Tack och lov har 33 länder totalförbjudit barnaga, och jag gläder mig åt Rädda Barnens fantastiska arbete att öka kunskap och visa på alternativ.

Det slår mig direkt att en av världshistoriens äldsta och mest lästa text - 1 Mosebok kapiel 3 - inte innehåller något som helst våld, eller aga.

Gud har gett goda förutsättningar för liv, men där finns också ett farligt moment.
Gud ger människan frihet - och låter det ske, som inte fick ske...

Respektfullt talar Gud med dem en och en, låter dem svara och låter dem vara ansvariga.
Det daltas inte. Men hotas inte heller.
Allt är som det ska.

Vi måste alla gå ut ur dörren, ut i den okända världen.
Ingen av oss kommer undan, ty sådant är livet.

Vi måste stänga dörren om det som varit. Och forma vårt eget liv.

I slutet av kapitlet är det som om Gud inte står ut med att människan ska vandra frysande naken och kall ute i världen:

HERREN GUD GJORDE KLÄDER AV SKINN ÅT MANNEN OCH KVINNAN OCH KLÄDDE DEM.  Kap 3 verss 21.

Välklädd.


Jag hoppas och ber att dessa ord ska ge kraft och mod att fortsätta motverka det våld vi ser i vår egen närhet.

Just nu tänker jag på de nazister i Malmö som hoppade på ett antal fredliga feminister, som talat för kvinnans rätt att "återta kvällen" och våga vara ute på stadens gator.
Och så blir just det precis tvärom...    

Och jag tänker på radions utrikeskorrespondent Nils Horner som brutalt sköts ned igår i Kabul, på öppen gata, i fullt dagsljus.

Demokratin hotas av ormens mörkermän.

Det är lätt att känna hur gråten vill ta över.
Men risken är att tårarna förblindar och skymmer sikten.

Det är på vippen att man står ut.


Ja, jag tror att Gud vill att vi ska vara olydiga när det gäller att bryta förtryckande system som hotar livet.

Men jag tror också att vi ska vara lydiga och trogna de ordningar som bevarar livet.


Kram till er alla,
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade vassvippor, kaveldunsludd och grova rosentörnen, med blodrispade armar..

Lyssna själv på Lena Fageus i Helgsmålsbönen, 1 söndagen i Fastan:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/327121?programid=2339

Mjukt fastlagsris.