UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 26 februari 2014

DIALOG MED LIVET - Noomi Tönnängs föredrag


Ska jag cykla eller ta Aspöfärjan?


Med lungorna fyllda med syrerik februariluft sitter jag mätt och nöjd vid mitt skrivbord.

Dagen började med utflykt till lövskogen, där småbjörkar blev till fastlagsris och stockaveden travades till sittplats.
I ryggsäcken en flaska vatten och i termosen - rödbetssoppa! Jodå.

Framför mig har jag mina anteckningar från Pilgrimsdagarna i Vadstena.
Nu ska de renskrivas och du vet ju hur det är när det gått några veckor - vad menade jag här?
Vad sa föredragshållaren egentligen?

Med risk att minnas fel putsar jag till det hela med egna tankar.
Och skjuter in några uppspruckna foton från en försvunnen havsis runt världens minsta fullriggare; Jarramas.

Fullriggaren Jarramas vid Marinmuseet.


ATT VANDRA MED VARANDRA - VIA DIACONIE.

Rubriken är DIALOG MED LIVET.
6 febr 2014 Vätternkyrkan i Vadstena.

Noomi Tönnäng är en glad göteborgare från Klädesholmarna på Tjörn.
Hon har jobbat på RIA och är pastor i frikyrkan Equmenia.

Citat av M Buber inledde:
- Allt liv är ett Möte. Jag och Du - vi är båda subjekt.

Men min sanning är inte din sanning.

Hon hade den långtidssjukskrivnas perspektiv när hon sa:

- Man sjunker ned ännu mer om den andre inte respekterar ens situation.
Du vet väl inte hur jag har det?! Vet du hur det är att vara långtidssjukskriven?

Jag kände genast att det här föredraget ville jag lyssna lite extra på.
Pilgrimsrörelsen är inte en lyx-promenad för uttråkade medelklassfolk. Det är på riktigt, på allvar, för livets skull.

Sjunk inte mer!


Noomin Tönnängs modell för dialog kan du också tillämpa på din livskamrat, granne eller dina barn.
Så slipper man skrika:
- Kan du aldrig fatta!

Fast så bär vi ju oss inte åt, förstås, någon av oss. Men ändå.


Rita nu en trekant.

Överst skriver du Förändring. I vänster hörn Möte. I höger hörn Dialog.
Och så ritar du pilar där emellan, för ty dessa tre påverkar varann.

All dialog påverkar även mig själv i mötet med den andre. Förstås.

Man kommer på jämlik nivå i respekt för varandras mänskovärde. Dialogen bekräftar den andre.
Och det krävs Tid för att "ditt ansikte ska bli synligt och din röst bli hörd."

Jag ser ett ansikte...


Det här kan verka vara torr teoretisering av det som är självklart.
Men kanske kan Noomi få oss att tänka till, när hon skissar på några byggstenar i själva Dialogen:

* Dela - var och en bidrar.

* Integritet - respektera gränser så ingen behöver generas.

ex) Det går inte att röra vid folk hur som helst - en gång höll hon på att få en snyting!
Det går inte att ge en kram utan tillåtelse - då kränker man en gräns...

Hu ja. Denna påflugna vänlighet är mycket obehaglig när man behöver ha sitt luftrum för sig själv.

Och här kan vi också mana till eftertanke vid nattvardsgången - att ge fridshälsning är mycket fint, men alla klarar det inte! Låt dem vara i fred. Vi deltar på våra villkor.

Deltar på egna villkor..


* Närvaro - avstå från att tänka på vad jag ska säga.

* Oförutsägbarhet - att vara tillgänglig för det oväntade.

* Progression - i samtalet bygger man vidare på vad den andre just sa, som en lång kedja.

* Respons - tar varann på allvar och undviker provocera.

* Livets paradoxer - bekräfta dem, de finns.

* Ödmjukhet - tror varann om gott och försöker förstå varann välvilligt.

* Ömsesidighet - ge och ta generöst.

* Öppenhet - den fysiska miljön viktig. Och tala i jag-form (inte "man").

Jaha. Finns sådana här fina sammanhang?
Där alla är så medvetna i sitt sätt att samtala? Kanske i himmelen...
Eller på Klädesholmen på Tjörn.

Kör du till Tjörn?


Noomis dialog låter också som en god modell för den interreligiösa dialogen som nu startat mellan kristna, judar och muslimer, på biskopens initiativ om jag förstod det rätt.

Tänk om detta också kunde fungera i den politiska debatten, tänker jag, där det är accepterat att tiga ihjäl vissa och undvika att svara.

Det haltar i vår demokrati.
Öppenheten gäller inte för alla. Då växer skuggorna i mörkret... Det är en farlig väg att gå.
Icke-samtalet skapar låsningar och hotar dialogen.

Farligt läge.


Tillbaka till Vätternkyrkan i Vadstena där pastor Tönnäng nu gick över till:

DIALOGENS KONSEKVENSER.

* Människan mognar i sin egen takt.

Lär av bonden som sår sin åker, vattnar och väntar.
- Jag kan ju inte dra upp stråna!
I så fall följer ju hela roten med upp.

Jag tycker detta låter som vårt samhälles hysteri på effektivitets-maximering.
Dra upp stråna för helv.....! Det går för sakta! Skynda på!

Oj, där blev 50% av de arbetsföra sjukskrivna i utmattnings-syndrom.
Tålde de så lite?
Att bli lite dragen i strået är väl inte så farligt...


Dra på trissor..

* Dialogen ger förändring hos båda parter.

* Konsekvensen blir glädje och tacksamhet, trots tårar och svårigheter till en början.

Hm. Jag måste nog be mer intensivt för riksdag och regering...  Mer dialog och Dualoger mellan partierna!


På föredraget tipsades om en rehabilitering för långtidssjukskrivna som kallades Origo Resurs.

I sprickorna kan livet växa upp igen.

Någon berättade om svårigheten att möta Försäkringskassan;
- Mina bödlar...
Undantagen var dock min pilgrimskompis som jobbat många år på FK och tillhör gruppen "hjälparna", inte "stjälparna".

Någon sa:
- Jag har återgått till arbete gång på gång utan att hämta andan.
Nu vill jag hitta en hållbar hållning.

Skapa-gott-liv-kurs.
Lära sig att se sina egna behov (det får flickor inte lära sig) och att jag har ett eget värde (det hinner kvinnor sällan ta till sig, de har fullt upp med "livet").

Hållbar hållning.


Noomi Tönnäng föreslog kortare Pilgrimsvandringar för dem som inte orkar så mycket:

- Inte alla orkar gå så långt - om man har värk, är överviktig, har ont i knät, eller bara är ledsen och sorgsen.

Korta vandringar kan ge uppmuntran att se att man är en del i det Stora hela.
Att finna sin egen takt.
Hitta glädje i mörkret.
En sund själ i en sund kropp.

Hitta parkeringsplats.


Inte alla vill komma till kyrkan, men livsfrågorna tränger på!
Då skapade Noomi en "veranda" - en mötesplats dit man fick komma hemma hos henne.

Där var det tillåtet att säga som det verkligen är i livet, att pröva och mogna i tro och andlighet.
Det var ett öppet forum som fick en deltagare att utbrista:

- Jag är på väg hem!

Veranda heter "portico" på utländska. Det betyder = en öppen plats dit det är lätt att komma och gå.

Nu får det vara bra för ikväll.
Jag ska se "Jills veranda" om en stund.

På televisionen ska countrysångerskan Jill Johnsson bjuda in en artist som inte längre är i livet: Kristian Gidlund.
Det kommer att väcka många känslor.

Hoppas deras dialog är lika fulländad som Noomi Tönnängs!

Marin bryggveranda.


Nådens Gud, kom med Ditt levande Ord
som skapar, förvandlar och upprättar.
Låt Ordet beröra oss och bli till frälsning. Amen.

Vid pennan,
Helene F Sturefelt,

- som nu fört en skrivande monolog i över en timma,
- och som fotograferade vid Stumholmen i Karlskrona någon vecka innan de sköt salut för den nya lilla hertiginnan Leonore Lilian Maria.

21 skott för Madeleines flicka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar