UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 12 februari 2014

CAROLINE KROOK i SAMTAL


Fru Björk, tålig och stark.

Stram, auktoritär men med ett varmt hjärta.
Så beskrivs Stockholms förre biskop Caroline Krook.

Igår sändes ett TV-program "Min sanning" då Caroline var den som blev intervjuad.
Hon är en förebild för mig.
Jag lyssnade med stort intresse på hur hon förhöll sig till en del tuffa situationer hon gått igenom.

Idag har jag funderat vidare medan vi röjt sly i skogen.

Krooks egenskaper låter som en bra skogsarbetare - när sågen går och träden faller då måste man vara stram, auktoritär - och ha ett varmt hjärta för den natur man vill vårda.

Följ med ut i friska luften!
Vi var flera stycken som drog ihop ris; en skogsvårdare, en mamma med sin pojk samt en träskalle - undertecknad.

Exotiskt med vita stammar.

Vad var det hon sa, Caroline Krook igår?

Jag beundrar hennes lugn att sitta och svara på frågor som ibland mer liknar ett förhör än ett samtal...
- Hur tänkte du då? Och vad menade du och och ...

Jag skulle aldrig våga utsätta mig för något liknande.

När hon blev biskop i Stockholm bad hon stiftets präster att skriva och berätta hur de hade det på sina arbetsplatser i kyrkan.
- Det är bara jag som ska läsa breven, försäkrade hon.

Många fina, ärliga berättelser kom in och hon lärde känna stiftet på det sättet.

Men en journalist ville få tillgång till breven, med motivet att det var offentliga handlingar.
Enligt lagen ja, men hon hade lovat sina präster att bara hon skulle läsa dem - och därmed hade hon slagit an tonen av själavårdsbrev.

Men lagen hade sin gång, hon blev fälld att betala dagsböter på 16.000 kr - vilket hennes präster gärna samlade in. Sedan brände hon breven.

Det här är ett exempel på en civil olydnad där omsorgen om medmänniskan och kollegan kommer i första rummet, i respekt för förtroendet i själavården.

Ger plats åt de stora träden.

Reporten frågade vidare.
Katastrofen med Estonia togs upp. Caroline Krook var ju den som ledde TV-sänd gudstjänst i detta krisläge för landet.

Jag minns det så väl. Jag satt med andan i halsgropen den kvällen framför TV´n, och antecknade...
Dagen efter skulle jag ha en gudstjänst i Augerums kyrka, och hade absolut inga ord att säga.
Vi skulle dessutom inviga nya, fina kyrkliga textilier...

Reportern frågade:

- Hur finner du ord av tröst?
- Bara genom att vara helt ärlig mot mig själv. Jag kan inget säga om det inte bottnar i mig själv. Jag måste tro på det själv.

"Druknade din Gud i natt?" var den fråga hon inledde med den gången.

Trons väsen är sanning. Ärlighet.

Och i förtvivlan ett möte trots allt, med människor som lyssnar och märkligt nog - en Närvaro av den Gud man inte förstår sig på...

Rötterna är större än kronan.

Reportern frågade vidare om Pride-festivalen, där Caroline Krook var en av de första från kyrkan att stå upp och tala.

- Det har aldrig varit något märkligt för mig, sa hon. Samkönade relationer finns och de ska få vigas med kyrkans välsignelse.

- Det hade stor betydelse att en biskop stod upp för den åsikten.

- Ja, men jag betonar att jag är inte för promiskuitet, av något slag. Jag står för den trogna och trofasta relationen, det är den jag välsignar.

Åter igen känner jag respekt för henne.

När vi i sommar ska ha en Pride-festival här i Karlskrona kommer jag inte att deltaga i parader eller jippon.

Men jag är gärna med i det tysta, bakom kulisserna, i det enskilda samtalet och i stödet för dem som vill leva i en trofast relation.

Du och jag Ironman!

Hon valde själv bort äktenskap och familj för att helhjärtat kunna bana väg för många, som kvinnlig präst och biskop.

- Du är ingen riktig kvinna om du inte fött barn, fick hon höra ibland.

Jodå, kvinnligheten sitter inte i det! sa hon lugnt. En del kanske har avundats mig att slippa pusslet med att hämta barn på daghem...

- Men du har ändå tagit hand om ett barn?

Så berättade hon om en tonårsflicka vars fosterfamilj hade övergivit henne över julen.
Hon tog sig an flickan, som kom att bo många år hos henne.

Det varma hjärtat!

Björk-kyss till Krook!

- Ditt dåliga humör då? Du kan lätt bli arg?
- Nja, irriterad, men egentligen är det bättre att kanske visa känslorna fullt ut och stå för det.

Caroline Krook hymlar inte med sig själv. Det är som det är.
Hon är människa. Inget helgon.

Hon kan göra fel. Men det går att reda upp.
Egentligen är hon väldigt vanlig!

Jag övar mig också på att vara människa... ofullkomlig... trött, med stort behov av att vara ifred.
Gärna i skogen.

Kör så det ryker.

- Du protesterade inte mot den kontroversiella fotoutställningen på Jesus, omgiven en massa "fel folk"?

- Nej, jag tyckte det var alldeles utmärkt att man började tala om Jesus på konsthallen!
Vilken bild har vi av honom? Vem är han? För mig, för dig? Det samtalet ska föras överallt tycker jag.

Orädd, konstintresserad och med fokus på det som är väsentligt.

- Men du måste fått många reaktioner mot det? sa reportern.
- Oh ja, men jag läser inte allt. Jag bad min sekreterare att lägga alla brev och mail som var anonyma i vår "helveteslåda"! Det går inte att utsätta sig för så mycket negativ energi.

Tack Caroline, jag har också en liten låda...
Allt är inte bra.
- Vilket är du mest stolt över? frågade reportern.
- Hm, nu har vi ju mest tagit upp yttre händelser, sa Caroline, men det jag är mest stolt över är den förnyelse av gudstjänstlivet som jag medverkat till.

- Hur då?

- Jag har arbetat med språket och skrivit många böner...

Jag trivdes där jag satt. Hon tillrättavisade reportern milt genom att bestämt föra fokus till trons insida; bön och gudstjänst.

Det ger sällan några stora rubriker...

Skandaler och motvindsaktioner blåses alltid upp i massmedia, ofta med fel proportioner.
Nu fick vi höra den mjuka insidan.
Innerligheten.

Vad är detta för en slemsvamp?

Nu tog den miljövänliga bensinen slut i motorsågen.

Den igenvuxna dungen har blivit uppröjd. Ljus har kommit in så de stora ekarna kan växa sig kraftiga.

Gamla hagtornsträd är sparade och de stora björkarna har fått mer plats att breda ut sig.

Visste du att en björk suger upp lika mycket koldioxid varje dag som en lastbil släpper ut på ett år?!

Hm.
Med reservation att jag kan ha skrivit fel på någon detalj, men det går ju att justera protokollet efteråt, i så fall.

Justerar. Med plast-såg!

Nu ska jag läsa hennes bok "Mötesplatser" som jag köpte förra året i Vadstena, då hon var inbjuden gästtalare.

Upptäcker att jag inte skrivit något om det. Då får jag leta upp anteckningarna från förra året och sätta igång!
Vi behöver alla våra förebilder.
En biskop kan vara en sådan.

Mötesplaster med bibelpersoner.

Vem får vi till ny biskop i vårt stift då?

Just nu råder en spretig förvirring här i Lunds stift, där många kandidater är möjliga och alla dörrar öppna.
Vi får se vem som kan axla manteln efter biskop Antje.

Kanske behöver också vi en som är stram, gärna en auktoritet men inte auktoritär - och med ett mycket varmt hjärta!

Glädje i stammen.


En bön av Caroline Krook får avsluta, den återfinns som nr 84 längst bak i Psalmbokens bönbok:

Herre, Din hand har rört vid mig och Ditt ansikte har lyst över mig.
Jag har fått erfara att Du vandrat vid min sida.

När jag tvivlar - hjälp mig att hålla fast vid Dig.

När jag är ensam och vilsen - sök mig, Du som är Herden.

När jag inte längre orkar bedja - bed för mig Du.

Djupet av Din kärlek kan jag aldrig fatta, men som ett barn självklart öppnar sig för sina föräldrar, så öppnar jag mig för Dig, min herre och min Gud.
                              
Trädtickan är Guds medarbetare.

De bästa hälsningar mellan bark och träflis.
Träskallen Helene F Sturefelt.

Och ögona röj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar