UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 5 januari 2014

BOR GUD I HUS?


Bor Gud i hus?

Bor Gud i hus?
Har Gud barn? En pojke? Går det?

Nej, nej, nej eller jo, lite....

Ibland är barnens korta frågor de som når längst, men som kräver långa svar.

Jag gick i ett folktomt centrum och funderade efter gudstjänsten.
Fotograferade i skyltfönster och tänkte på vårt behov av heliga platser.

Nej, vi pratade inte om dig idag!
Är du också hemlös?

Kung Davids son Salomo var den som fick bygga ett tempel till Guds ära, nu när de inte längre vandrade omkring.
Han byggde huset åt Herren Israels Guds, namn, men frågar:

- MEN KAN VERKLIGEN GUD BO PÅ JORDEN?

HIMLEN OCH HIMLARNAS HIMMEL RYMMER DIG INTE,

ÄN MINDRE DETTA HUS SOM JAG HAR BYGGT.
                                                 1 Kungaboken kap 8

Vi vet alla innerst inne att vad vi än gör och tänker om Gud, så är Gud alltid större.
Det är ett bibelord som återfinns i Nya Testamentet.

Jag är glad att vår biskop - blivande ärkebiskop - Antje har det som sitt valspråk.
Muslimer har 600 år senare tagit det som sin trosbekännelse efter oss, inte tvärtom.
Här har vi en gemensam nämnare.

Men nej, Gud bor inte i "hus".

De byggnader vi uppför till Guds ära är som Luther säger:
- Ett tillfälligt skydd mot väder och vind.

Och kanske ett plank som skall skydda mot distraktion från världens lockelser.
Ett staket som hjälp till koncentration.

In- och utfart. Kanske här?

Salomo ber, väl medveten om detta:

VÄND DIG ÄNDÅ HIT.
HÖR DIN TJÄNARES BÖN OCH ÅKALLAN, HERRE MIN GUD.

LYSSNA PÅ DET ROP OCH DEN BÖN JAG NU UPPSÄNDER,
OCH LÅT DIN BLICK NATT OCH DAG VILA PÅ DETTA HUS...

Salomo är som en mottagare av en signal.
Stenarna kan inte ta emot Guds närvaro, det kan bara öppna hjärtan.

Det betyder, tänker jag, att DU kan vara en sådan mottagare där du bor, i ditt kvarter, bland dina grannar.

Signal-bonings-mottagare.


DETTA ÄR DEN PLATS OM VILKET DU HAR SAGT:
- HÄR SKALL MITT NAMN VARA.

När man kommer in under kupolen i Trefaldighetskyrkan i Karlskrona - Tyska kyrkan - tappar man nästan andan när man lyfter blicken...

Högt där uppe, mitt i kupolen, är Gudsnamnet tecknat med sina fyra hebreiska konsonanter:
- JHWH.

Ett hus ärat åt Gud... Det kan varje hem också vara.
Överlåt varje rum åt Gud - hallen, badrummet, köket och sovrummet.
Allt som sker där, får vara välsignat.

Så, genom det öppna hjärtat kan man säga att Gud visst "bor i hus"!
Både i villor, lägenheter och stugor!

Svårt att fånga...

När vi anar att det finns platser som är helgade av Guds helighet, då är det lätt att man blir upprörd ifall det störs av kommersialism, eller annan profanering.

Jag kan precis känna hur Jesus kände det, när hans Faders hus hade förvandlats till en saluhall:

HAN SLOG UT VÄXLARNAS PENGAR OCH VÄLTE OMKULL DERAS BORD.
- BORT MED ALLT DET HÄR!
                                                     Johannes evangelium 2:13-22

Lärjungarna blev säkert rädda när de såg den kraftiga reaktionen.
Jesus var annars så tålmodig och mild.
Men inte denna gången - här hade det gått förlångt.

Johannes reflekterar många år senare över händelsen.
Han mindes att de läst Psaltarpsalmen 84 som lovsång:

LJUVLIG ÄR DIN BONING, HERREN SEBAOT!

JAG FÖRTÄRDES AV LÄNGTAN TILL HERRENS FÖRGÅRDAR.

Änglarnas lovsång reas bort.

Nu gick det i skriftordet i uppfyllelse.
Att komma hem och se den här försäljningen av offerdjur, var inte ett skick som ärade Gud.

Johannes berättar att judarna tycktes acceptera hans auktoritet, för de ber Jesus göra ett tecken, som konsekvens av tempelrensningen.

Men svaret som kommer, är svårt:

RIV NED DETTA TEMPEL, SÅ SKALL JAG LÅTA DET UPPSTÅ IGEN, PÅ TRE DAGAR.

Dörr-dörr.

Vad pratar han om?
De talar förbi varann, för judarna frågar kritiskt:

- I FYRTIOSEX ÅR HAR MAN BYGGT PÅ DET HÄR TEMPLET,
OCH DU SKALL LÅTA DET UPPSTÅ IGEN PÅ TREDJE DAGEN?

Men det tempel som Jesus talade om var hans kropp.

Död på korset, tre dagar i jordens innanmäte och på tredje dagen uppväckt från de döda, uppstånden till nytt liv.

Uppståndelsen, Tyska kyrkan.

Det är samma förbi-talande som när frågan ställs om "Gud har barn", om Gud liksom har gängat sig med någon på jorden...
Det blir helt fel.

Gud har inga barn! Gud har ingen grabb på jorden.
Vi är även här eniga med muslimerna.

Jo, en son har han väl, det tjatar ni ju om hela tiden....

Här blandas biologi ihop med teologi. Fysik mixas med andlighet.
Blodssläktband blandas med psykologi.
Existentiella frågor har sitt språk, naturvetenskapen har sitt.

MEN!

Och nu kommer det viktiga, som går emot många religiösa livsuppfattningar:

Gud gör sitt inträde i materien! Det materiella är inte av ondo, frånskilt från Gud.
Nej, allt här på jorden är välsignat av Guds närvaro, här!

Gud kommer på våra villkor, blir som en av oss och "lämnar sin tron av kristall"...

Gud transformerar om sig.

ORDET BLEV KÖTT OCH TOG SIN BONING BLAND OSS...

Gud blir människa för att lösa oss ur de negativa knutar vi har försatt oss i.

Ja, det är bara poesin som möjligen kan beskriva det obeskrivbara.

Det var detta som vår biskop försökte förklara med ett längre sammanhang.
Existentiella frågor passar inte in i skjutjärns-journalistik.

Här går vi in!

Jag avrundar här för att du ska kunna ta dig tid och själv lyssna till hur hon förklarade detta:

Ekots lördagsintervju P1 igår:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/302881?programid=3071


Jag lämnar de folktomma centrumgatorna och åker hem.
Gud bodde inte i skyltfönstrena, men jag kunde ana Närvaron alldeles oväntat....

?? !!

Ombonade hälsningar från
Helene Bo-Sture Husfelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar