UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 18 december 2013

ALLTING GÅR. INTE BILEN...

Motorstopp. Vid Bodhis båt.

Jag sitter här i kvällningen och försöker muntra upp mig.
Allting går.
Gör det?

Det handlar om musik och bilar. Och trötthet. Ackompagnerat med några fula foton.

Förrförra gången jag besiktigade min bil fick den körförbud.
Den rullade inte alls, tills jag hade åtgärdat felen.
Även jag fick körförbud - sjukskriven p g a stressen.

Nu är det dags igen.
Men denna gången nådde inte bildatorns signaler fram till tändaren, eller vad det heter.
Motorn hackar och stötdämparna är snart slut.

Det låter ju precis som jag! Igen...

Vad säger läkaren?

Allting går. Inte.
Jo, på ett sätt. Livet rullar vidare till det yttre, men inuti kan det själsliga livet ha stannat av.

Sjukdom, smärta, sorg.
Eller bara att det regnar för mycket och inte blir någon vit jul. Och en bil som närmar sig pensioneringen.

Allting går. Nej. Inte alls.
Ibland är det tvärstopp och måste så vara.

Söker välsignelsen i rödljuset, i tvärniten.

Ny ljuddämpare till livet också, tack.

Jag lyssnar på "Så mycket bättre" där Bo "Kasper" gjorde en egen svensk text, som talar rakt in just nu.

ALLTING GÅR - Bo Sundströms tolkning av Ebbot Lundbergs "Nevermore" (Soundtrack of our lives):

Allting går.
Du hör röster eka inifrån.
Allting går.
Alltid samma fråga varför då.

Det finns tusen vägar om du vill
Orka leva lite till.

Allting går.
Alla ville hoppa på ditt tåg.
Allting går.
Du har aldrig glömt att tiden står.

Det finns tusen sätt att hoppa av,
när du inte längre orkar vara kvar.

Allting går.
Alla vill vi mer än vi kan få.
Allting går.
Livet som vi lever känns så svårt.

Men det finns tusen vägar om vi vill,
Snälla, orka lite till!!
Om vi ska ta oss härifrån.

http://www.tv4play.se/program/s%C3%A5-mycket-b%C3%A4ttre?video_id=2502764


Alla varningslampor blinkar.
I själen också.

I kyrkan sjunger vi Bered en väg för Herran, det är rena sinuskurvan...

BERED EN VÄG FÖR HERRAN!
BERG SJUNKEN
DJUP STÅN OPP!
                                     Sv Psalm 103.

Det är när man står vid de där bråddjupen som livet känns så svårt att leva.
Kan alla ni gropar, dalar och farliga slänter se till att jämna ut er lite!

Livet slirar.
Det hjälper inte med vinterdäck, inte med dubbdäck heller när hopplösheten gör det omöjligt att ta sig fram.
Halt. Och hallt. Göra hallllt.

Man måste få se en mening.

Det kanske är nödvändigt att ligga där en stund i den där existentiella gropen?
Inte spjärna emot...
Bara andas.

Inte spjärna emot.

Jag bläddrar och letar och hittar grundtexten till psalm 103.
Bort med Bil-Tema-katalogen och fram med Bibel-boken.

Det är profeten Jesaja som börjar sitt kapitel 40 så hoppfullt:

TRÖSTA, TRÖSTA MITT FOLK,
SÄGER ER GUD.

GE NYTT MOD ÅT JERUSALEM,
KUNGÖR ATT HENNES TRÄLDOM ÄR ÖVER.


Snart går det igen.

Ja, det behövs mycket tröst!
Tröst i enorma mängder till hela Mellanöstern, men också i det lilla enskilda livet.

Varje mänskoliv är viktigt.
Oerhört viktigt.
Du är en ögonsten i Guds ögon. Jag med.

Vi måste orka leva lite till! För varandras skull.

Noll-läge. Ro-läge.

"Alla vill vi mer än vi kan få".
Vill vi för mycket? Ställer vi för stora krav?

Egentligen är det ganska skönt att nollställa sig. Om man inte vore så rädd för vad andra ska tycka.

Det finns tusen sätt att hoppa av, javisst. Men inte från det stora livståget, utan bara pausa lite från dygnets timmar.

Sätta sig i bilen och köra en sväng ut i skogen.

Med vilken bil då? Den rullar ju inte längre...

Återvändsgränd.

Inte många får uppleva att köpa en sprillans ny bil.
Men inte heller att följa sin bil till sista vilan...

- Karossen var fin... snygg och välbehållen... är den verkligen så gammal?
Men den har ju inte gått så mycket... och ingen rost.

Vem pratar ni om?
Jasså, bilen. Jo... Den hackar. Och... ja... det är dags nu.

Hejdå.
Och tack för alla turer du kört med konfirmander, lägerprylar, hjälpssändningar, barn och ungdomar, julgranar och böcker och mig själv hit och dit.

Vinkar farväl.

Allting går. Men inte min gamla Opel längre. Och knappt jag heller.
Hjärnstressen klarar inte trycket.

ALLA DALAR SKALL HÖJAS.
ALLA BERG OCH HÖJDER SÄNKAS.

OLÄNDIG MARK SKALL JÄMNAS
OCH BRANTER BLI TILL SLÄTT.

Jesajas profetord får bli ett löfte och ett hopp, precis som Bo Sundströms låt.
Jag önskar mig ett bättre år 2014. Detta år var för svårt.

Så jag ställer in mig på tomgång... väntläge. Stand by.
Gud får dra upp mig ur gropen tills jag vilat färdigt.

Och sedan gärna svänga lite på sinuskurvan, tack!

Skruv lös i värmeskölden.

Inte vet jag om jag orkar skriva några Hjulkort heller...

Eller som någon sa:
- Jesus hade inte heller bil.

Då så.
Allting går! Går. Vi går. Som Josef och Maria till Betlehem.

Hoppfulla hälsningar från
Helene Sture Opelfelt.

Kliv ut. Nya tider väntar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar