UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 30 november 2013

MARIA SOM IDOL


Den heliga familjen i sand.

Nu måste jag få berätta om en erfarenhet från spanska solkusten.
Medan det rustades inför advent här hemma, lämnade jag landet och fick några goda dagar med viktiga erfarenheter.

Vad är det för skillnad mellan avgudadyrkan och en idol?

Jag som mycket gärna ser TV 4´s "Idol" menar att det är skillnad på att vara en förebild och att vara en idol.
Och kan kristen tro snedvridas till avgudadyrkan?
Javisst, allt kan vändas fel.

Mariastaty på Blå Balkongen.

Vi strosade runt i Marbella, en stad i Helsingborgs storlek, men charmigare.
På många väggar kan man se inmurade Mariastatyer och väg(g)-skyltar inför påskens Via Dolorosa-vandringar.
Tron är synlig och påtaglig. Det inspirerar mig.

Bland husen finns små kapell, öppna men ändå stängda med galler, där spanjoren ofta stannar till och ber en kort bön.
Där inne förvaras de stora processionsfigurerna. Hela den bibliska "persongallerian" finns där, i naturlig storlek.

Stängt, men ändå öppet.

Under påsken bärs dessa bibliska statyer runt i staden, med stor inlevelse.
Att fira påsk i Spanien är mycket mer högljutt än i Sverige.

Jag tittade med stora, nyfikna ögon in i kapellen. Ser och lär.
Vi gick även på två katolska mässor och deltog i församlingslivet. Lyssnar och lär.

Men Maria är i centrum på ett sätt som jag inte vet hur jag skall ställa mig till.

Jag är så pass gammal att den gamla lutherska synen har präglat mig väldigt tydligt:
- Inget får skymma Kristus! Ta bort allt som skymmer honom. Men behåll det som pekar mot honom.


Väntar i nischen.

I Vadstena Klosterkyrka har jag accepterat att se Maria som den allra första lärjungen, den som verkligen visar på Kristus och som vi kan lära oss mycket utav.

Men i Marbella har hon tagit sin sons plats...

Jesus är inte alltid "Guds son" utan "Marias son", med tydliga influenser från den muslimska tiden för länge sedan.
Det började bli obekvämt...

Upphöjd. Dyrkad.

Vi bad vår pilgrimsbön och sjöng en morgonpsalm. Tog på sandalerna för att gå ut och möta dagen.
Vi gick förbi ett plåtgarage med en spännande skylt: Centro Biblico.
- Här går vi in!

Vi fick en mycket intressant pratstund med den tyske, evangeliske missionären Theo.
Det är hans ord om den spanska avgudadyrkan av Maria som jag här återger.

Centro Biblico de la Iglesia Evangelica.

Han sa:

- Spanjorerna är vidskepliga. De dyrkar Maria och går efter henne i processionerna bara för att hon skall ge dem tur och uppfylla deras böner.

Han såg misstänksamt på oss, och undrade säkert om vi var några dumma turister som ställde frågor vi ändå inte begrep svaren på...

Vi såg vad han tänkte och svarade snabbt att vi var pilgrimer från Sverige, och berättade om heliga Birgitta och hennes bön; att söka Herrens vilja, inte sin egen:

VISA MIG HERRE DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

- We are friends, also from the evangelical church.

Missionären letar efter broschyrer.

Theo berättade att många katoliker uppfattar den evangeliska, lutherska kyrkan som en sekt...!

De flesta i denna församling kommer från Latinamerika och Asien, inte många infödda spanjorer.

- Spanjorerna är så hårdnackade att de inte böjer sig för Kristus... eller Helig Ande.
De gör sina korstecken och liturgier, men de får sällan höra evangeliet om vem Jesus Kristus verkligen är. Det är allvarligt.

Han såg på oss med stadig blick. Det fanns auktoritet i hans sätt att tala.

- Maria i katolska kyrkan skymmer Kristus. Det är bara ett religiöst beteende, likt muslimerna eller buddhisterna sa han, och berättade om det stora buddhist-tempel som byggts utanför Malaga.

- Där finns ingen levande Gudsrelation såsom Jesus ger oss. Ingen syndaånger, ingen omvändelse, ingen frälsning.
Vi ber alla skall bli räddade. Alla är välkomna hit till Centro Biblico. Sade Theo.

Buddhisttemplet i Malaga, från bussen.

Denne tyske missionär var fylld av den där allvarliga glädje som jag har sett hos äldre predikanter på landsbygden.
Utan kompromisser med världen, utan bortförklaringar, men en fast grund i Kristus, som frälser oss från att blidka Gud genom att köpslå med olika uppoffringar...

Och, det som tycktes som hårda ord, var snarare en "programförklaring" för hans del, hur viktigt det är att bryta avgudadyrkan även inom vår egen kristenhet!

Theo ville också ha en utsträckt hand till den som längtar efter ett heligt Guds-möte, ett sådant möte som förändrar livet.

Fördold Skapare.

Nu sitter jag här hemma igen och viftar med mina digitala palmblad, med uppslagsböckerna utspridda bland adventsstjärnorna på skrivbordet.

Avgudadyrkan är en svår synd. Redan i Tio Guds bud markeras detta:

1. DU SKALL INGA ANDRA GUDAR HA VID SIDAN OM MIG.

2. DU SKALL INTE GÖRA DIG NÅGOT BELÄTE ELLER NÅGON BILD - VARE SIG AV DET SOM ÄR UPPE I HIMLEN ELLER AV DET SOM ÄR NERE PÅ JORDEN, AV DET SOM ÄR I VATTNET ELLER UNDER JORDEN - DU SKALL INTE TILLBE SÅDANA, EJ HELLER TJÄNA DEM.
                                          2 Mosebok kap 20:3-4

Detta 2:a bud tog Luther bort, det var inte aktuellt menade han.
Jag ogillar att han satte sig över detta! Hur kunde han göra det??

Vi behöver mer än någonsin ta tillbaka detta egentliga 2:a budord.

Se här, den fantastiska guldkyrkan i Marbella, som som är så överbelamrad att man inte vet vad som gäller: Är det ett avgudatempel?

Maria i centrum bakom altaret.

Nej, det är inget avgudatempel, men om jag inget visste, så skulle jag kunna tro det, jag som är uppvuxen i enkla kapell med få utsmyckningar.

Bibeln talar om avgudadyrkan som en otrohet mot Gud:

a)  att ge det skapade gudomlig ära,
b)  tillskriva det naturliga övernaturlig makt,
c)  dyrkan av Gud genom bilder och symboler,
d)  dyrkan av själva bilden eller symbolen.

Ikonen pekar bortom sig själv.
Ett fönster mot himlen.

Nya Testamentet förstärker Gamla Testamentets undervisning om avgudadyrkan.

Hör här, på grekiska heter detta eidolo-latria = idol-dyrkan, som alltså är avgudadyrkan.

Språket är ju levande och gamla ord får nya betydelser.

Jag värjer mig emot att kalla datorns olika symboler för "ikoner" - varför har de snott detta ord från religionens värld?
Hm, för att datorn är vårt nya altare? - - -


Kan jag inte se på "Idol" längre nu?... Jooo då!
Som sagt, dessa unga talanger är fina förebilder för andra unga mänskor att våga ta sin musikaliska gåva på allvar.
Jag tackar Gud för dessa ungdomar och gläder mig.

Men de är inga "idoler" som jag dyrkar. Tonårstidens idoldyrkan var någon sorts övergång mellan föräldrarna och Gud...

Bara underhållning.

Hur är det då med Maria i Spanien?

Den gode missionären Theo hade inte helt rätt i sin kritik när han sa att spanjorerna aldrig får höra evangeliet om Jesus.

Jag höll inte med och ville nyansera det lite. Berättade att i de katolska gudstjänster vi deltagit i lästes alla de bibeltexter vi känner igen från vår egen kyrka.

Dock kunde jag inte höra vad predikan betonade, men den anda - eller ande - som den katolske prästen förmedlade var god och jag kände mig tillfreds, trots språkförbistringen.

Marockansk Maria-Madonna.

Ett sidospår:
C S Lewis skriver i sin bok "Från helvetets brevskola" hur den lille djävulen Malört skall göra för att få den nykristne på fall:

- Se till att han börjar dyrka sin bönehörna istället för Jesus. Se till att han börjar pyssla med ljusen och rökelsen, ja vad som helst, bara han inte fokuserar på Kristus!
Kidnappa gärna Maria också, det är en perfekt blindmantel, han verkar from men hon får skymma Kristus.
Jobba på nu. In och filtrera, annars segrar Fienden, Skaparen.

Jag har hört lille Malört viska i mitt öra och försöka dra mig bort...

Fantastisk konst, men inget att dyrka.

Till sist:

Apostlarna, och andra urkristna förkunnare, hade att kämpa emot djupt sittande hellenistiska föreställningar och tankesätt, läser jag i min uppslagsbok.

Eftersom de inte hade några gudabilder stämplades de kristna som ateister!
Det visar hur revolutionerande det kristna gudsbegreppet tedde sig för den grekiskromerska världen.

Vi är tillbaka i amuletternas tid och bland religiös tillbedjan, menar jag. Som andliga små barn börjar vi med magin. Det kan vi återkomma till.

Men det kanske kan ses som en början till att lämna det materiella och över huvud taget våga närma sig det andliga?

Samtidigt tror jag att vi kan lära oss av muslimerna att respektera "bildförbudet" så att vi inte fastnar i några yttre avbildningar av det gudomliga.

Kristendomen är till sitt väsen helt bortom magi, offer eller köpslående.
Det är Guds kärlek till oss, men då måste jag släppa allt annat jag håller i händerna, för att kunna ta emot...

Jesus. Genomlyst. Treenigt.

Vågar vi släppa allt det yttre och bara helt avskalat komma till Jesus Kristus?
Det går aldrig att testa på skoj.
Prövar du, så är det på riktigt!

Och Jesus är på Riktigt, bortom all idoldyrkan och avgudatillbedjan.

SONEN KAN INTE GÖRA NÅGOT AV SIG SJÄLV,
BARA DET HAN SER FADERN GÖRA.
                      Läs mer i Johannes evangelium 5:19-30.

Gud är En.

Hosianna.
Kom Herre, kom.

Men jag tänker inte göra dig till kung när du kommer ridande på åsnan.
Jag tänker inte"avguda-dyrka" dig, utan tacka Gud vår Skapare som kom oss nära, genom Dig.
I den enhet Du själv lyfter fram.

Det är svårt det här. Eller jättelätt.

Helene F Sturefelt,
- Spanienresnär och adventsfirare, med grus mellan tårna och ljus mellan gardinerna.

Kristus. Ljuset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar