UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 4 november 2013

JESUS ÄR SALT. Josef oxå.


Senapskorns-tro.

Jag har städat i kryddhyllan.
Längst bak stod några burkar från förra decenniet... Går de fortfarande att använda?
Är det någon kraft kvar i dessa gamla kryddor?

Allhelgonatidens bibeltexter ger mig det perspektiv jag behöver:

JESUS SA:
- NI ÄR JORDENS SALT.
MEN OM SALTET MISTER SIN KRAFT, HUR SKALL MAN FÅ DET SALT IGEN?

DET DUGER INTE TILL ANNAT ÄN ATT KASTAS BORT OCH TRAMPAS AV MÄNNISKORNA.
                                              Matteus kap 5:13-16.

Och ketchupen utan tomat?


Saltet är utan sälta.
Sockret är utan sötma.
Och kaffet har ingen arom kvar.

Skogen har tappat sin grönska.
Svampen har mist sin fukt.
Och äpplena skrumpnar på grenen.

Kvar blir... tomma fibrer utan mening.


Meningslöst.


JESUS SA:

- NI ÄR VÄRLDENS LJUS.

EN STAD UPPE PÅ ETT BERG KAN INTE DÖLJAS.

OCH NÄR MAN TÄNDER EN LAMPA SÄTTER MAN DEN INTE UNDER SÄDESMÅTTET UTAN PÅ HÅLLAREN, SÅ ATT DEN LYSER FÖR ALLA I HUSET.


Det lilla ljus jag har.


Om ljuset mister sin veke.
Om tändstickan mister sin gnista.
Då är det mörkt!

Om tron mister sitt innehåll.
Om innehållet mister sitt centrum.
Då är Jesus borta.

Och då det är sannerligen ett stort mörker!!

Rot-tråd genom träd-ticka.

Genom alla sekler har kyrkan ständigt kämpat med detta.
Bevarande contra förnyelse.
Cenrum contra periferi. Vilket är vad?

Ska vi ha kvar Gamla Testamentet eller slänga ut det?
Behövs bakgrunden eller bygger vi nytt från och med Jesu födelse i stallet?

Får man sparka på svamparna i skogen?


Sparka eller Låt stå?

Exempel:

Minns du berättelsen om Josef i 1 Mosebok kap 45?
Han var nästyngst av tolv bröder och hade märkliga drömmar. Han drömde att både kärvar och himlaljus bugade sig för honom...

Vilken hybris! Vem står ut med en sådan bror?

Bröderna beslöt att göra sig av med honom. De slängde honom i en torrlagd brunn... Så där ja.
Men Josef blev såld vidare till en karavan och hamnade i Egypten.

Efter många förvecklingar blev Josef så småningom Faraos närmaste man. Läs!
Och när hungersnöd drabbade, kunde Josef sälja säd till sina bröder som kom vandrande för att handla.

De kände inte igen honom, men Josef gav sig till känna... Bröderna blev livrädda för repressalier, men Josef visade bara stor kärlek.
Ja, denna märkliga historia som började med ett totalt nederlag, vände Gud till seger.

Josef räddade livet på hela Israels folk den gången.

Hungersnöd.

Jag hörde en präst predika på denna text, men han begrep inte så mycket av den, utan sa:

- Det här är som en enda lång dokusåpa! Hela Gamla Testamentet är fyllt av sådana här berättelser, och jag begriper inte vad Gud menar med det...

Jag blev helt förskräckt där jag satt. Vad är det han står och säger i kyrkan?
Grät inom mig tunna tårar, salta...

Prästen tömde hela GT på sitt innehåll!
Han reducerade sockret och tog bort sältan.

Kvar var bara torra bokstäver, utan fibrer och utan mening...

Tvivel är en sak, men en präst får inte sätta sig över Guds ord på det viset.
Vi skall vara V.D.M = Verbi Divine Minister = det gudomliga ordets tjänare, inte dess herrar!

Inget budskap kvar.

Josef är ju en förebild till Jesus!
En riktigt salt förebild. Med tydliga paralleller.

Det börjar med stora anspråk även i Nya Testamentet (Jesus hädar, han påstår att han är Guds son), sedan ett nederlag (hånande och bespottning)... och ett totalt misslyckande (döden på korset)...

Men Gud vänder förlusten till seger (uppståndelsen).
Ja, döden var nödvändig för att sätta punkt för det gamla testamentet och så upprätta det nya.
Med blod.
Med förlåtelse och försoning för våra synder. Till nytt liv!

Klarar vi av så starka kryddor?

Idag har vi ju tunnat ut evangeliet alltmer så att det som återstår snart bara är:
- Lev i nuet.
- Du duger.

Jovisst. Det är en bra ingång, men det är inte kristendomens ärende.
"Syndens fläckar står kvar" som salig Farmor skulle sagt.

En choklad-kokos-topp!

Josef kunde tyda Faraos dröm om de sju feta korna och de sju magra = det kommer sju goda år och sedan sju svåra, med hungersnöd.
Bygg stora lador och samla i dem. Så räcker säden till många. Parallell:

JESUS SA:
- JAG ÄR LIVETS BRÖD.

Hela hans livsgärning, död och uppståndelse, himmelsfärd och så småningom återkomst är som ett enda jättestort näringsriktigt BRÖD för vår andliga hunger.

Josefberättelsen är en av många, många i GT som pekar fram emot Jesus.
Den bakgrunden ska vi inte ta bort!
Tvärtom.
Vi skall lära oss förstå den. Hämta kunskap. Studera. Dyka ned i texterna. Bedja. Fundera.

Hela tiden med attityden:
- Vad vill Gud säga mig med detta?
- Vilken krydda är det här? Smakar det sött, surt, beskt eller salt?

Allt behövs, var och en i sin ordning och med sitt syfte.

Smaklöst? Icke!.

* Sälta utan vatten leder till gränsen av förgiftning.
Det är konservativ bokstavstro som inte andas nutidsluft, tänker jag.

Eller.

* Sälta utspätt med för mycket vatten leder till gränsen av total uttunning.
Det är liberalism som sätter sig över bibeltexten och människan gör sig till herre över Guds ord.


Kiwi, med kärlek...


Om kärleken mister sin lekfullhet.
Om leken mister sin omtanke.
Då återstår bara utnyttjandet.

Om Gud mister sin godhet.
Om människan mister sin mänsklighet.
Då återstår - ingenting...


Kiwi, med treenigheten!

För mig är det som en mardröm - om saltet skulle mista sin sälta... eller sockret sin sötma.
Eller om evangeliet mister sin Jesus...

Alltför många präster lockas att predika om annat...
Men varför är man då präst, om man inte fokuserar på Jesus Kristus?

Ja, kära läsare, först och främst riktar jag mina ord till mig själv...

Nu ska jag fortsätta städa i kryddhyllan.

Oj, här hittade jag en gammal pulversoppa.... Bäst före 1993.
Före Kristus?

Här har lampan inte varit tänd på länge, vill jag lova!

Sockerlag. Inte salt-lag!

Till sist:

Den här texten ur Bergspredikan läses för att belysa helgonens insatser för mänskligheten.
När man ser deras goda handlingar, ska man inte klia dem på ryggen och berömma dem för deras moraliska kvaliteter.
Nej!
Jesus betonar att man då skall prisa Fadern i himlen!

PÅ SAMMA SÄTT SKALL ERT LJUS LYSA FÖR MÄNNISKORNA,
SÅ ATT DE SER ERA GODA GÄRNINGAR,
OCH PRISAR ER FADER I HIMLEN.

Lyft blicken från det jordiska.

En sann Kristus-människa vill inte ha ljus på sig själv.

Hans eller hennes liv är ju genomlyst av Jesu kärlek, och det är Guds Ande som driver fram de goda gärningarna, som en frukt av den nära Gudsrelationen.

Då vill man dela detta underbara liv tillsammans med andra.

Gärna till dukat bord med beskt fläsk och sur äppelkaka... nej nu blev det fel... Sött kött och salt potatis... eller...hu, så smaklöst! Var är den där pulversoppan??

Du får ta det jag skriver "med en nypa salt"... ; )
(Vad betyder det, egentligen?).

Utan att reducera eller koka bort ett enda ord ur Bibeln önskar jag dig de mest lagom salta hälsningar i höstregnet!

Helene Sture Saltfelt,
- som fotograferade i svampskogen och i köket, och som försöker snubbla vidare i Jesu fotspår.


Visste du att EFS barn- och ungdomsavdelning heter just SALT?

2 kommentarer:

  1. Hoppsan. Vilken text! Detta var det bästa jag läst på mycket länge. Jag är inte det minsta religiös, men jag uppskattar en god text. Ska se vad du skrivit mer när jag får tid. Keep it up!

    SvaraRadera
  2. Tack käre anonym! Blir glad för uppskattningen. Nästa gång vill jag veta vad du har för initialer... Och du, jag är inte heller det minsta religiös.
    Men kristen...
    Vi hörs! H.S.

    SvaraRadera