UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 13 oktober 2013

TACK för FUNKTIONSHINDER?


Hur går man här?

Vilken konstig rubrik det blev på detta inlägget:
- Tack för funktionshinder?

Vad menar jag med det?

Det är tacksägelsedagen idag. 13-10-13. Då ska vi vara tacksamma och glada.
Jag känner hur krampen kommer...

Jo, jag är tacksam för hus och hem, mat och kläder, välfärd och svensk sjukvård. Med ett undantag dock.

Det finns hinder för glädjen, funktionshinder.
När samspelet inte funkar.

Kommunikationen har upphört. Nätet överbelastat eller kontakten ur?
Ibland vet man inte...

Jag bildsätter med foton från en skön höstpromenad i Blekinges norra skogar.
Följ med mig på Hjortarundan, så ska vi fundera på vad dagens evangelietext vill säga:

Älskar hösten.

JESUS GICK UTMED GALILEISKA SJÖN OCH SEDAN UPP PÅ BERGET.
DÄR SATTE HAN SIG NED.

MYCKET FOLK KOM TILL HONOM, OCH DE HADE MED SIG LAMA, BLINDA, LYTTA, STUMMA OCH MÅNGA ANDRA OCH LADE NER DEM FRAMFÖR HONOM.

HAN BOTADE DEM, OCH FOLKET HÄPNADE:
STUMMA TALADE, LYTTA BLEV FRISKA, LAMA GICK OCH BLINDA SÅG.

OCH DE PRISADE ISRAELS GUD.
                                                 Matteus kap 15:29-31.

Stenröse. Ett mycket litet berg.

Jag gick längs med Sillhövden och Jesus gick längs Galileiska sjön.

Men varför gick han upp på ett berg?
Hur skulle nu alla de funktionshindrade kunna ta sig upp??

Är Jesus dum? Har gör det inte lätt för sig... eller någon annan heller för den delen.
Han drar sig undan... han som skall hjälpa alla!

Texten ger mig en box rakt i magen.
Jag drar mig också undan... upp till skogen... Jag vill vara ifred, orkar inte med allt elände, alla negativa nyheter, allt buller.

Jag vill bo i den mjuka mossan.

I skogen är det tyst. De gula aspelöven prasslar och rasslar.
Det är torrt i skogsbäckarna. För lite nederbörd.
Jag går sakta. Njuter av färgerna.

Det piper till i mobilen.
- Hjälp, min sambo har kommit på sjukhus! Kan du be?

Plötsligt ger skogen mig kraft, och jag svarar, i den gröna, förlåtande mossan:
- Visst! Självklart.

Mossan skyler och förlåter det fula.

Jesus tog det lugnt. Han satte sig ned där uppe på berget.
Som en läkare på en mottagning. Med fin utsikt...

Annat är det i norra kommundelarna. Där står distriktsmottagningen tom och kostar landstinget 400.000 kr om året.
Istället har de hyrt in sig i församlingshemmet - i körsalen! - för att ta emot patienter, för en hyra av 1500 kr/ mån.

Fast det belastar en annan budget...
Sammantaget blir allt dyrare och med sämre service.

Vem ska ta ton i det här fallet?

Ett hån mot folket där uppe! Och ett slöseri med pengar... Svårt att vara tacksam...
Inga provtagningar får tas där förstås.
Men man kan sjunga "Blott en dag ett ögonblick i sänder" på pianot medan doktorn klämmer en på magen!

Jesus gör på ett annat sätt.

Han räknar med att de friska och starka fungerar som bönesvar för de funktionshindrade.
De får helt enkelt hjälpa dessa halta och lytta upp för berget!
Hur brant var det? Snubblade de mycket? Inga rullstolar i sikte...

Mottagning i församlingshemmet...

Vilka fantastiska medmänniskor som hjälper alla dessa upp och lägger ner dem framför Jesus...
Kan du se det framför dig?

Mänskornas hjälpsamhet tycks vara poängen, för det står ingenting om hur Jesus "gör" när han botar.
Han bara botar.

Den enes hinder blir en möjlighet för den starke att bjuda på sin styrka.
Eller som man säger på nu-svengelska:
- En vinn-vinn-situation.

Och Jesus öppnar vägen till både kroppslig hälsa och andlig himmels-lycka.
En vinn-vinn-vinn-situation!

Men hur ska det gå för Rödeby Vårdcentral? Hur ska de kunna vara läkande och botande när inga resurser ges?
De får väl be till Gud...

Vi sjunger dig frisk...

Jag lufsade vidare i min skog.
Kunde jag vara till lite hjälp ialla fall, trots att jag känner mig så bruten själv?

En timme senare satt jag i kyrkan på gudstjänst.
Kören sjöng med ren klang och juniorerna spelade drama, om att bli frisk men att glömma tacka.
Bara en kom tillbaka och tackade Jesus för botandet.

Typiskt.
Många ropar till Gud om hjälp i nöden, men glömmer tacka sedan. För det var nog bara en "tillfällighet"...
Gud gråter i sin himmel över vår otacksamhet.

Tack Gud för skörden!
Sillhövda kyrka.

Och när vi fokuserar på allt som inte fungerar, då kröker sig ryggen fel...

OCH OM SÅNGEN NÅ'N GÅNG SKULLE TYSTNA
ELLER STÖRAS AV ORO OCH STRID,
HERRE ÖPPNA PÅ NYTT MINA ÖGON,
SÅ ATT JAG SER ATT HOS DIG ÄR MIN FRID...
                                                               Psalm 702:2

Att inte kunna kommunicera är ett stort funktionshinder.

Men alla de stumma och blinda där uppe på berget kunde uttrycka sig tillräckligt bra för att Jesus skulle kunna förstå deras behov.

Och på min skogsrunda uttryckte sig Skaparen också tydligt, med höstens fröställningar:
- Släpp det du har!
Låt det falla till jorden. Sedan sköter jag resten... låter det bero, låter det gro... Men var inte där och peta.

Lupiners fröställning.

I församlingshemmet blev det kakbuffé och lotteri till Röda Korset.
Tack, det var gott.

Men käre Jesus, om jag inte har någon som hjälper mig upp på berget där Du sitter, eller inte vågar be någon om hjälp, kan du komma ner till mig då?

Ingen behöver se om Du smyger dig genom de branta skogsstigarna...
Jag sitter bakom pianot och väntar...
Amen.

Skruttiga hälsningar, "ur funktion".

Helene (F)unktionshindrad Sture Sillfelt, som tänker göra som Jesus; sätta sig ned och ta det lugnt...
Och be för sjukvården. Sjunkvården?

Rallarros, trasselfrön...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar