UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 24 oktober 2013

HAMMARSKJÖLDS BÖN


Vägen, du skall följa den.

Vägen, du skall följa den. Löven, du skall räfsa dem... Nej, jag är inte klar än!
Det är FN-dagen, och jag vill ägna kvällen åt Dag Hammarskjöld.

Jag lämnar räfsan och lövkorgen ett tag och tar fram en gammal bok från 1966:

KRISTUS-MEDITATIONER - i Dag Hammarskjölds Vägmärken.
En studie av Hjalmar Sundén.

Vem kan någonsin beskriva en annan människa?
Kan man göra en annan person rättvisa genom att läsa personens texter?

Först måste bakgrunden vara klar.
Vad hade hänt när det skrevs? Vilka andra omständigheter påverkade?

Vad har hänt?

Inte många vet att kyrkoåret var viktigt för Dag Hammarskjöld (DH), skriver Hjalmar Sundén.
Om man känner till när han skrev sina tankar, dikter och böner, då ser man att själva kyrkoåret kan ge en nyckel till förståelse.

Den kristna kontexten var viktig för denne "smygtroende" FN-tjänsteman.

Hjalmar Sundén vänder sig mot dansken Bartels misstolkning av DH.

Denne danske diplomat Eyvind Bartels menar att DH uppfattade sig själv som en slags Kristus-figur, ja att han var ett offerlamm som Gud utsett, och att han därigenom skulle frälsa mänskligheten. (sid 7).

Hj Sundén håller inte alls med om en så förväxlad egenuppfattning, och lyfter fram dessa ord från 19 juli 1961:

Grenarna är inte stammen.

DU - SOM JAG EJ KÄNNER
MEN TILLHÖR.

DU - SOM JAG EJ FÖRSTÅR
MEN SOM VIGT MIG ÅT MITT ÖDE.

DU -

Detta "Du" är Kristus, menar Hj Sundén, och kan omöjligen ha skrivits av någon som själv skulle uppfatta sig såsom Kristus.
Danske Bartels har missförstått honom.

DU! Och jag. I relation.

Varje människa genomgår en andlig utveckling, det gör både du och jag.

Men denne Bartels tror inte att Dag H´s "Dagbok" verkligen är dagboksanteckningar av religiösa erfarenheter, utan snarare "et drama for at genvinde positioner".

Boken verkar alltför arrangerad och omänsklig, ja "for smukt til at vare sandt" (sid 13).

Men DH´s texter är inte för vackra för att vara sanna!
De är självupplevda.

Jag ser svårigheterna att försöka förstå någon utan att gå i hans mockasiner, som man brukar säga.
Den som inte är troende, kan inte förstå den som är det!
Och bör inte ge sig på att beskriva det som man inte har grepp om.

Fast man kan ju alltid fråga...!

Dock är det tvärtom, tänker jag, den som är troende kan förstå den icke-troende, eftersom man har varit där själv en gång.

Har du gått i min mossa?

Visste du att DH skrev om arvssynden?

Såsom FN´s generalsekreterare hade han "världens omöjligaste jobb".
Han kom nära både goda krafter som var konstruktiva, men också de destruktiva, ondskefulla konflikter som hotade.

DH formulerar några djupt insiktsfulla ord om förlåtelse.

Hj Sundén lyfter fram en anteckning från 24 febr 1957, vilket var Svenska kyrkans första Bönsöndag det året (det fanns flera bönsöndagar under kyrkoåret på den tiden):

Dag Hammarskjöld skriver: Läs sakta!

Frisk trädsvamp.

"Man når fram till att erkänna - och känna - arvssynden; ondskans mörka kontrapunkt som är vårt väsen, ja av vårt väsen, ehuru ej vårt väsen.

Detta att något bejakar katastrofen för vad vi själva söka tjäna, motgången även för dem vi hålla av.

Livet i Gud är ej en flykt undan detta, utan vägen till full insikt därom: det är icke vårt fördärv som tvingar oss in i en religiös fiktionslösning, utan upplevelsen av religiös verklighet som för nattsidan ut i ljuset.

Det är när vi förblir inför den rättfärdiga kärlekens allseende blick som vi orka se, våga erkänna och medvetet lida under detta, att något i oss välkomnar katastrofen, önskar misslyckandet, stimuleras av nederlaget - när det gäller sfären utanför vårt trångaste egenintresse.

Så är det levande gudsförhållandet ett villkor för den självkännedom i vilken vi förmår att följa rena linjer och, i den meningen, segra och förlåtas - över oss själva, av oss själva."

Slut citat.
 
Sök fler perspektiv.

Hj Sundén förklarar: Det är alltså Botdagen som avlockat DH hans anteckningar beträffande arvssynden.
Denna notis - med sådant djup! - avslutas med nödvändigheten:

ATT FÖRLÅTA SIG SJÄLV.

Samma år, 7 april 1957 återkommer han till saken, med frågan:

HUR - DAGLIGEN - KUNNA FÖRLÅTA MIG SJÄLV?

NEJ, DET GÅR EJ; VI MÅSTE FÖRLÅTAS.

MEN VI KAN TRO PÅ FÖRLÅTELSEN BLOTT OM VI SJÄLVA FÖRLÅTA.

Nej, DH vann inte alltid de positioner han önskade. Han visste mer om "tabte positioner" än vad Bartels ville låta oss tro.

Tappade positioner.

ALLSMÄKTIGE...
FÖRLÅT MITT TVIVEL,
MIN VREDE,
MIN STOLTHET.

BÖJ MIG
GENOM DIN NÅD.
RES MIG
GENOM DIN STRÄNGHET.


Det är över 50 år sedan dessa anteckningar skrevs.
Vi är långt ifrån dagens snabba nyhetsflöden och sociala medier.

Även idag finns ondskans mörka kontrapunkt i oss.

Men det viktiga är att vi inte ska identifiera oss med det.
Det onda finns i oss, i vårt väsen, men det är inte vårt väsen!
Väsentlig skillnad!

Jag betonar alltid att Gud skapade allting gott.
Det goda är nr 1!

Och det är just denna "arvsgodhet" (!) som gör det möjligt att leva i förlåtelsen.

Du skapade allt gott och skönt.

Jag vill också lyfta fram Dag Hammarskjölds insikt att livet i Gud inte är en flykt.
Tvärtom är det Guds kärlek som gör det möjligt att se det mörka.

Jag skulle aldrig stå ut att leva i denna värld om jag inte "levde i Gud".

Det är Guds ljus som drar nattsidan ut i ljuset.

Tack Dag! Du gjorde min natt ljus.

Gyllenskog.

Ni som läser mina inlägg vet att kyrkoåret är viktigt även för mig.
Jag lever och andas med dess tema och texer.

Denna vecka har den illa ansedda tulltjänstemannen Sackaios i trädets gömställe varit en följeslagare.

I många kyrkors tidegärdsböner har veckans psaltarpsalm blivit växelläst och genombedd.
Om du har en psalmbok, så finner du texten på sid 1551, under 21:a söndagen i Trefaldighetstiden.

Jag avslutar med de ocensurerade orden från PSALTAREN 40:14-18, kung Davids bön (vad hade han varit med om?):

JAG BER DIG, HERRE, BEFRIA MIG.
HERRE, SKYNDA TILL MIN HJÄLP.

SKAM OCH SMÄLEK MÅ DRABBA ALLA
SOM VILL BERÖVA MIG LIVET.

LÅT DEM VIKA TILLBAKA MED VANÄRA,
DE SOM VILL MIG ONT.

MÅ DE RYSA AV SKAM,
DE SOM NU SKRATTAR HÅNFULLT ÅT MIG.

MEN ALLA SOM KOMMER TILL DIG
SKALL JUBLA AV GLÄDJE.

DE SOM LÄNGTAR EFTER DIN HJÄLP
SKALL ALLTID SÄGA: HERREN ÄR STOR.

JAG ÄR BETRYCKT OCH FATTIG,
HERRE, SKYNDA TILL MIN HJÄLP.

MIN HJÄLP OCH RÄDDARE ÄR DU.
MIN GUD, DRÖJ INTE.

Hjälp.

Vägen, du skall följa den. Löven, du skall räfsa dem!
Ja ja! Jag kommer.

Önskar er alla en god FN-dag, med mycket arvsgodhet, förståelse och förlåtelse.

Helene F Sturefelt,
- som älskar höstens bokskogar.

3 kommentarer:

  1. Hej Sturella!
    Upptäckte din blogg för några veckor sedan och har läst en hel del i den. Den är både tanke- och känslo- och intuitionsväckande!
    Glad att ha hittat den!

    SvaraRadera
  2. Hej! Upptäckte din blogg för några veckor sedan och har läst en hel del i den. Den är tanke- och känslo- och intuitionsväckande! Tack för att du gör detta!

    SvaraRadera
  3. Hej Klaus S! Tack för att du hör av dig, med namn och allt!
    Ja detta är min glädje, att skriva och dela foton och tankar. Glad om det inspirerar dig också. Guds välsignelse över din dag.
    HS

    SvaraRadera