UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 26 augusti 2013

NORDISKT PILGRIMSMÖTE


Åh stiftsgård i kvällssol.

Vilka ljuvliga dagar!

Tillsammans med ett 70-tal andra vandrare har jag fått vara i mitt hemlands trakter, och hört mitt hemlands vilda tungomål; göteborgska, i symfoni med norska, finska, danska och skånska.

Från nästan hela Norden var vi samlade för att lyssna till föredrag om pilgrimsrörelsens själ, under temat :
PILGRIM IDAG - LÄNGTAN OCH MÖTEN i spänningsfältet mellan "helig" och "allmännelig".

De närmsta dagarna skall jag återge det jag uppfattade och upplevde.
Som vanligt bildsätts texten med egna foton.

Men det gick inte att fånga när vi simmade i marelden på natten... det tillhör sannerligen "det heliga" i en oförglömlig upplevelse!

Följ med till Åh stiftsgård! Vi kliver på bussen i Ljungkile.

Mellan Göteborg och Uddevalla.

Göteborgs biskop Per Eckerdal välkomnade oss och inledde med ett rabbinskt citat:

 - "Framtiden har ett långt förflutet".

Det förflutna ger förutsättningen för framtiden.
Med Guds nåd kan det förflutna övergå till en god framtid.
Ja, Guds nåd är som ett tonartsbyte! Moll blir till dur.

Biskopen pekade på altartavlan i träkyrkan och fortsatte:

- Den förlorade sonen upplever Guds nåd då det mörka förflutna övergår till ljus framtid.

Bruten brygga, brustet förflutet.

Agneta Riddar, kvällens moderator, välkomnade kvällens talare med att säga:

- Om du tror att din båt vid stranden är ett hus, då är det hög tid att ge sig av, så att den inte slår rot i gyttjan!

Ordet gick till den fyndige och rolige professor Ola Sigurdsson, Göteborg.

- Upprepning är spontanitetens moder! Hur ska man lära sig vandra?
Genom att vandra...
Och här står jag och talar om vandring... jag som aldrig har pilgrimsvandrat..

Vandringsstavar på Åh stiftsgård.

- Varför försvann pilgrimsvandrandet vid reformationen?
Det finns flera orsaker.

För Luther gled det yttre och inre bruket isär. Han hade sett hur övertron på gärningar hade gjort människan olycklig och det uttnyttjades av kyrkans män, som sålde syndernas förlåtelse genom avlatsbrev.

Befrielsen hette "genom tron allena" och alla yttre bruk ansågs ligga i riskzonen i rädsla för gärningsrättfärdigheten.

Nationalstaternas framväxande hindrade pilgrimerna - man kunde ju vandra över gränserna till ett annat land - och det var inte bra.
Var och en skulle stanna på sin plats, menade man på den tiden.

Samling över gränserna, vid Paviljongen.

Sedan gjorde Ola Sigurdsson upp med "pilgrims-myten".

Vi som har läst teologi känner igen Wingren och danske Lögstrup.
Dessa båda teologer ogillade den fromhetsriktning som fokuserade på vårt medlemskap i himlen.
Denna himmels-längtan tog överhanden och jorden blir bara ett väntrum, menade de.

Människan blir en främling på jorden. Wingren och Lögstrup ville hålla ihop spänningen mellan himmel - jord.
De tyckte inte om ordet "pilgrim", det tog bort meningen med det jordiska livet och det skapade.

De här perspektiven är viktiga för oss att höra, vi som pilgrimsvandrar idag, men har en helt annan infallsvinkel.
Historien bakåt ger riktning framåt.

Himmels-längtan.

Ola Sigrudsson lyfte fram Selma Lagerlöfs "Jerusalemfararna":

Inte alla ville följa med till Jerusalem.
- Men varför har Gud skapat Dalarna så skönt om vi inte ska leva där? sa mannen i Nås och stannade kvar.
Han fick tillbaka sin hembygd av Gud som gåva - och det gjorde honom till en annan sorts pilgrim.

Tömmer "pilgrims-myten" tillvaron på mening?
Ola menar att Wingren-Löstrup förenklar. Mannen i Nås lyckades hålla ihop perspektiven.

Himmel OCH jord. Brunt lågvatten.

Med detta klargjort ställde han frågan varför vi pilgrimsvandrar idag:

- Det kroppsliga återvänder. Teologin behöver inte bara öronen som lyssnar till predikan, utan hela kroppen!
Det är ju detta som är inkarnationen = in karne = i köttet, i kroppen. Gud själv blir kroppslig genom Jesus Kristus.

Pilgrimsvandringen idag är ett fysiskt förhållningssätt till Gud!
Gudsgemenskapen överlever inte bara på teorier...

Vi är alltså tillbaka till början, sa Ola Sigurdsson. Kristendomen blir en väg igen!

Här kommer de!

Pilgrimsvandringen är också uttryck för en existentiell rastlöshet.
Vi är aldrig helt hemma, men vi är inte flanörer, inte på drift och vi vill inte tömma tillvaron på mening, utan pilgrimen är på väg, i rörelse, i utveckling.

Men då menar jag inte MMiLC, sa Ola, alltså Medelålders Män i Lycra som cyklar till jobbet som om det vore Tour de France!! Det är inte pilgrimsmässigt!

Skratt och applåder!

Så kan det gå! Aj aj.

Nu byter vi tungomål från göteborgska till danska.
Pilgrimsprästen från Århus i Danmark, Elisabeth Lidell, välkomnades fram.

- Varför pilgrimsvandrar så många människor idag?
Hon såg två punkter:

* Vuxna människor ger sig ut när de nått en ålder då livet gör ont... Man söker en ny-orientering.
* Vi vet att livet har ett slut... och söker ett mål.

Pilgrimsrörelsen breder snabbt ut sig genom hela Europa nu!

Längtan är trons första steg, sa Ignatius av Loyola.
Hela vårt liv är en vandring mot det heliga.

Orden flyttar ned i fötterna. Evangeliet får ben och går ut.

Evangeliska pilgrimstår!

Elisabeth lyfte fram texten där Jesus slår följe med lärjungarna då de bedrövade vandrade från Jerusalem till Emmaus.
- Jesus slog följe med dem... och då öppnade han deras ögon så att de förstod Skriften!
Det skedde medan de var på vandring.

Pilgrimen läser Bibeln med "fötternas perspektiv" och hittar många anknytningspunkter.

- Jag rör mig, och blir berörd.

Ett exempel till.
Moses stod vid den brinnande busken då han hörde Herren Gud säga:
- Ta av dig skorna, du står på helig mark!

Ja, vi går på helig jord, i en grön katedral.

En havsnära katedral.

Elisabeth Lidell talar en mycket vacker skandinaviska och berättade om en pilgrimsvandring med ett gäng konfirmander.
Att kristendomen skulle kunna vara en levande tro finns inte i det allmänna medvetandet.
De mötte några äldre som frågade:

- Har ni gått vilse?
- Nej, vi pilgrimsvandrar.
- Ska ni till Mekka?
- Nej, vår mål är himmelen!

Vår tids sekulariserade människor tror att det bara är invandrare som praktiserar sin tro...

Hon avslutade med en udd mot sin egen kyrka:

- Att pilgrimsvandra är den förnyelserörelse som vitaliserar hela kyrkan. Men i Danmark har man inte fattat detta...
Danske statskirken tror att förnyelse bara handlar om vad som sker mellan kl 10-11 på söndagen...

Förnyelse!

Den tyske pilgrimsprästen Berndt får sista ordet:

- Pilgrimsrörelsen ger en religiös erfarenhet just genom att gå, inte genom att snakke!
Erfarenhet är alldeles nödvändig. Detta kan omvända hela livet.
Ja, det är en stor utmaning för hela kyrkan!

I nästa inlägg får Stefan Edman ordet.

Vid pennan:
Helene F Sturefelt, liten pilgrimspräst i Karlskrona, som vet vilken friskvård detta är!

Med blicken mot himmelen och fötterna på jorden... och i bön för alla ofrivilliga pilgrimer som flyr konfliktens härdar.

Himlen har landat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar