UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 12 augusti 2013

JESUS och SKÖKAN RAHAB


En nässelfjäril har landat.

Går livet i takt med ordet?
Är vårt "ja" verkligen "ja" eller menar vi egentligen "nej" fast vi inte vågar stå för det?

Evangeliet berättar om en gammal väckelserörelse som kallades Fariséer. Glöden hade klingat av och formerna stelnat.
Det var inget fel på deras bekännelse, men de levde inte efter den...

Den risken lever vi alla i.
Vi säger ett, men gör ett annat. Denna skenhelighet reagerar Jesus kraftfullt emot.

SANNERLIGEN JAG SÄGER ER:
- TULLINDRIVARE OCH HOROR SKALL KOMMA FÖRE ER TILL GUDS RIKE.

Vilken sida skall vi vårda?

Jesus är som vanligt skarp i sina formuleringar.
Det handlar om äkta eller falsk fromhet, att tro och liv ska hänga ihop. Gå i takt.

Denna vecka lever vi med söndagens text från Matteus 21:28-31.
Jesus tar kvinnorna i försvar, men jag vill gå ett litet steg djupare. Försvarar han hororna, skökorna? Nej, inte sjö-korna, utan det gammeltestamentliga ordet "skökor".

Ingen sköka! Betong-säl, ser du väl.

Pastor Torsten Åhman skriver:

- Det är inte människornas ofullkomlighet Jesus berömde. Han försvarade definitivt inte tullindrivarnas landsförräderi, lika lite som han försvarade horornas sexliv!
Men Jesus berömde dem för att de upptäckt Guds kärlek och nåd, och att de levde i konsekvens med den!
(Tidningen Dagen 9 aug 2013).

Evangelisten Matteus hade ju haft detta tvivelaktiga yrke, men vänt om.
Så även flera av de kvinnor som följde Jesus, bl a Maria Magdalena.

Fariséerna hade stelnat i sin Gudstro och blivit lagiska. De blev exkluderande och andligt självupptagna, och missade Guds hjärta.

Gå i takt med sin tro.

Det berättas i GT om skökan Rahab (Rachav) som bodde i Jeriko.
Josua, Israels folks ledare, sände ut spejare i landet och kungen där blev förstås fientligt inställd.
Men spejarna fick skydd hos Rahab.

Varför skulle hon skydda två fientliga män som hotade hennes kung och det folk hon tillhörde?

Jo, det hör ihop med äkta eller falsk fromhet.
Denna kvinna hade lärt känna Herrens hjärta, trots att hennes folk dyrkade andra gudar.

Rahab säger i Josuas Bok kap 2:9:

- Jag vet att Herren har gett er detta land och förskräckelse för er har fallit över oss.
Ja, landets alla inbyggare är i ångest för er.

Ty vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er när ni drog ut från Egypten...

Vi har inget mod att stå emot er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himmelen och nere på jorden.

Inte Jerikos mur.

Det är märkligt att det är just en sköka som har denna insikt.
I GT är nämligen prostitution och avgudadyrkan helt ett med varann...
Att vara "avfälling" är att ge sitt hjärta till en annan gud, och sin kropp i otrohet till en annan man.

Folket inne i Jeriko var avfällingar andligt sett, därför är hon en perfekt talesperson för dem!
Med den skillnaden att hon alltså omvänt sig och erkände Isarels Gud som en ende sanne Guden.
Hon säger:

- Så lova mig nu med ed vid Herren , att eftersom jag har visat er barmhärtighet, så skall också ni visa barmhärtighet mot min faders hus och ge mig ett säkert tecken...
                                                         Josua 2:12.

De två spejarna lovade henne det. Tecknet skulle vara ett rött band som hon skulle knyta i fönstret där hon bodde vid stadsmuren.
Så firande hon ner de båda i en korg och lurade kungens män så att de inte hittade dem.

Fladdrar oroligt.

Jag fick en arg kommentar just på denna text för en tid sedan.
Den anonyme kritikern var upprörd över Rahabs landsförräderi. Hennes svek orsakade att hela Jerikos befolkning dödades - för Guds skull...

Javisst, jag blir också upprörd när jag inte förstår sammanhangen.
Det är ju därför det är så viktigt att orka gå till botten med det man inte förstår!

Och att inte med en gång hemfalla åt lusten att "anklaga Gud" eller "sätta dit Jesus" som fariséerna hela tiden försökte, utan ödmjukt söka svaren.

Landsförräderi är en allvarlig sak.
Men att synda mot Gud och visa Gud förakt är ännu värre.

Det berättas om flera folk i GT som Gud låter "tillspillogiva" eftersom deras ondska är så stor.
Så var det då. Så är det inte nu.
Kollektivet var större än individen. Det får vi fundera mer på en annan gång.

Tillspillogivet? Nej, inte så.

Den mest "välkända" äktenskapsbryterskan berättas det om i Johannes evangelium kap 8.
Jesus skyddar henne mot de stenkastande männen och får dem att inse att de själva inte är utan synd...
Det blev ingen stenkastning den dagen...

Och kvinnan gick fri, med uppmaning att bryta med sitt gamla liv:
- Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer!

Flyg! Du är fri.

Den mänskosyn som Jesus visar gör att jag vill vandra tätt vid hans sida.

Jag tycker mig ana hans vrede över de egoistiska männens kontrollbehov, de som vill äga eller köpa kvinnan.
Jesus nämner det urgamla förtrycket vid namn och slår hål på botten:

- Landsförrädare och horor skall komma före er, paragrafryttare och kvinnoförtryckare, till Guds rike!

Många män har i alla tider spottat på de offer de utnyttjat - men nu sätter Jesus en gräns:
Stopp! Nu räcker det!
Kvinnan ska inte bära någon skam, hon ska inte bära någon skuld.
Det får förtryckaren själv göra. Hon går fri.

Jag vill ropa detta från taket så det hörs vida iväg!
Mot all trafficking, kvinnohandel och könsstympning! Stopp! Förakta inte Guds skapelse mer.

Och jag blir tokig när jag läser om skickliga Thai-massöser som få snuskfrågan om "Happy Ending"... Nej! Det finns ingen lycka i att tillfredsställa sina begär med stulen kärlek.
Förtrycket har många namn.
Många män ligger illa till.

Kommer det vara lika stort kvinnoöverskott i himmelen som det är i kyrkbänkarna?... ; )

Kvinno-överskott?

Tack käre gode Gud för kvinnans skönhet och styrka.

Tack för alla mänskliga män som förstår att älska oss kvinniskor på ett trofast sätt.
Låt oss bli Ett, såsom Du har tänkt, en enda mänsklighet, ja en enda stor En-sklighet, som lever efter Din sanna vilja.

- Ert "ja" skall var "ja" och ert "nej" skall vara "nej" sa Jesus.
Då hör tro och liv ihop.

Fjärilslätta hälsningar, Helene F Sturefelt,

- som tycker om att gå på kyrkogårdar och filosofera; i dödens närhet skärps sinnet, och fjärilarna jag såg blev en sinnebild av att vi får lämna larvstadiet och våga låta vingarna växa ut... som ett tecken på tjänst i Guds rike!

Ja!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar