UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 27 juli 2013

KALLELSEN till PRÄST


Vem ser vem?

Fruntimmersveckan har just passerat och idag står det Marta i almanackan.
Vad ska vi göra med alla kvinnor i kyrkan?

Det två systrarna i Betania, Marta och Maria, var mycket olika. Marta orkade inte själv hålla på med allt det praktiska om hon inte fick hjälp av Maria.

Maria satt hellre vid Jesu fötter och lyssnade till hans undervisning... och blev rustad i sin själ.
Det längtade Marta också efter, hon ville inte vara fast i sin roll. Hon ville mer.

Bara bönor.

Jag har varit präst i Svenska kyrkan 24 år.
Vägen var inte självklar. "Prästyrket" var inget jag drömde om.
Omgiven både av starka kvinnor och konservativa krafter blev det en kamp när kallelsen sakta kom.

Gud knackade på mitt hjärtas dörr... och jag sa länge nej, i rädsla för vad "de andra skulle tycka", och om jag skulle klara det - jag var inte rustad. Än.

Utrustning.

Här är två springande punkter: att vara rädd och att inte vara utbildad.

Det händer att jag blir rådfrågad av sökande människor.
Jag ska dela några tankar och bibelord kring KALLELSEN TILL PRÄST.

- Jag tror jag ska bli präst...
Jaha... Det är inget man kommer på själv. Det kan ligga dolda förväntningar i släkten.

Därför är min första fråga till den som upplever en prästkallelse:
- Är du kristen?
Samtalet kring det är det viktigaste. Kristus i centrum!

Det kan tyckas vara en "tyken" fråga, men ibland förväxlas en "religiös känsla" med en konkret kallelse. Det är ju "fint" att vara präst...

Att vara förankrad i Bön och Bibelläsning är också nödvändigt. Det borde vara en självklarhet, men idag är det inte det, liksom att ha en församlingstillhörighet och regelbundet gå till gudstjänst.

Kristus, centrum.

Men Traditionen då?

Gud skapade både mannen och kvinnan till sin avbild (1 Mos 1:27).
Vi är båda redskap som Gud använder.

Gud har inte anseende till personen. Gud ser inte till det yttre, vilket vi ofta gör (2 Kor 10:7).

Det viktigaste är Hjärtat. Har vi inte ett "rent hjärta" oavsett vad det handlar om, så blir det fel.
Gud genomskådar våra grumliga motiv. Och församlingen avslöjar det ganska snart.

Låt mig slå fast med en gång att Gamla Testamentets lagföreskrifter inte gäller oss i nya förbundet.
De var livsnödvändiga för det judiska folket, men vi lever under Nya Testamentet, där Jesus fullkomnat allt!

HÄR ÄR ICKE JUDE ELLER GREK... SLAV ELLER FRI, MAN ELLER KVINNA.
ALLA ÄR VI ETT I KRISTUS.
                                             Galaterbrevet 3:28

I dopet är vi ett enda Gudsfolk där alla skillnader är utjämnade.

BOKSTAVEN DÖDAR, MEN ANDEN GÖR LEVANDE.
                                                                        2 Kor 3:6

Bokstaven dödar, Anden gör levande.

Jesus bröt med alla traditioner.
Han lät lärjungarna äta ax på sabbaten, han pratade med kvinnor, som dessutom var utlänningar... Med kärlekens makt upprättade han nya relationer mellan folk till Gud.

Jesus bröt, för att befria.
Sedan är det en mycket stor sorg att kyrkan själv inte kunnat bära sin egen tro...
Den är för stor.

Männen har gärna gått in i maktens tjänst, medan det är kvinnorna som bett aftonbön med barnen och undervisat dem.

Patriarkatet ville inte bli så kristet... och de såg inte hur Maria satt där vid Jesu fötter och blev rustad... och de såg inte hur Marta ville slippa sitt upp-passande hushållsarbete och också bli utbildad av Jesus.

Rusta mig med Helig Ande.

Vad ska vi göra med alla fruntimmer som blivit frälsta, längtar efter att få tjäna mer än i köket och som vet att Gud kallar dem...??

Vi fick kvinnlig rösträtt 1921 och utbildningsanstalterna öppnades sakta.
Det är ett ytterst beklämmande tidsperspektiv.

En annan fråga för att pröva prästkallelsen:

- Är du beredd att lida för Kristus?

Det kostar på att bekänna sig som kristen, och ännu mer som präst.
Att bygga en prästkallelse på andras förväntningar eller egen statushöjning håller inte.
Påfrestningarna är alldeles för stora. Och motivet fel.

Eller som det står i morgondagens predikotext på 9:e söndagen i Trefaldighetstid, om goda förvaltare:

AV DEN SOM HAR FÅTT MYCKET SKALL DET KRÄVAS MYCKET,
OCH DEN SOM HAR ANFÖRTROTTS MYCKET SKALL FÅ SVARA FÖR DESTO MER.
                                         Lukas 12:42

Lida för Kristus?

I de konservativa kretsar jag levde i som student på 80-talet, hände det att någon försökte "tala mig till rätta":
- Kvinnliga präster är fel. Kvinnan ska tiga i församlingen.

Detta ord från 1 Korinterbrevet 14 handlar om ordningen vid de kristna gudstjänsterna.
Kvinnorna hade inte haft tillträde till de judiska gudstjänsterna och nyfiktenheten var stor.
Ungefär som när våra konfirmander kommer till kyrkan och sitter och pratar...

- Ungdomarna tige i församlingen!

Ja, det kunde också blivit ett påbud i evighet... om vi inte visste att i kapitlet före står den fantastiska texten om att Störst av allt är Kärleken.

Vilken tur att Jesus hann före när han sa:
- Låt barnen komma till mig... och han hindrade inte mammorna heller...

Av kvinna född.

På frukten skall trädet kännas.
Min prästgärning bär och har burit frukt, men det får andra vittna om.

JAG FÖRKUNNAR INTE MIG SJÄLV UTAN JESUS KRISTUS.
HAN ÄR HERRE OCH JAG ÄR ER TJÄNARE.
                                                          2 Kor 4:5

Paulus fick också kämpa för sitt kall, mot en tveksam omgivning.

Heliga Birgitta bröt också traditionen. Hon tillrättavisade självaste påven!

Tänk att Gud valde en kvinna på 1300-talet att låta Kristus lysa igenom!
Var det ett misstag? Glömde Gud bort att hon var kvinna...?

Eller var det Guds tillrättavisning?!

Och hur är det möjligt att konservativa kretsar samlas just kring Moder Maria och heliga Birgitta?
Det är något som inte stämmer.

Jag har under många år arbetat här i Karlskrona i heliga Birigttas anda - både i läsning av hennes uppenbarelser men framför allt i mötet med de polska, katolska turisterna.
Åh vilka fina möten det är! Det är verkligen frid och kärlek - och jag står klädd i svart prästskjorta och välsignar.

Nej, jag är inte "kvinnlig präst". Jag är Präst!

Jag predikar med hjärtat, inte med mitt kön.
Den sexualfixering jag möter bland konservativa är mycket egendomlig. Ingenstans läser jag att könet ska ha den funktionen.

Sluta! Nu räcker det.

Det som slår mig är den rädsla som de drivs av.
Kvinnoprästmotståndarna ser inte glada ut, de andas hårdhet och en snålhet, som jag inte känner igen från Guds kärlek.

- Jag kan inte välsigna din kallelse.
Nej, det är ju inte du som kallat mig... det har Herren gjort.

Jag sneglade på en skylt som sitter utanför Klosterkyrkan, där heliga Birgitta inväntar påvens välsignelse till sin klosterorden, men där det står: "Min välsignelse är dig nog."

Ja, sannerligen!
Visst ska en kallelse bekräftas av människorna, men det är GUD som kallar och utrustar!
- Du har Herrens välsignelse, men inte min...

Hm, vilket väger tyngst... ?

Min välsignelse är dig nog.

Som kristna i Nya Förbundet ska vi drivas av kärlek, inte av rädsla!

RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN, UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN.

RÄDSLA HÖR SAMMAN  MED STRAFF, OCH DEN SOM ÄR RÄDD HAR INTE NÅTT KÄRLEKENS FULLHET.
                                        1 Joh 4:18

Kärlekens fullhet! Östergyllen.

Säden mognar för skörd runtom i vårt land.
Skörden är stor, men arbetarna få, sa Jesus.

Nöden bland utsatta människor är enorm. Vi behöver vara många!
Hur kan man då ha sorg över att den Gud kallar har "fel" kön??
Det är inte där nöden skall vara!!

Gråt över att de som är hungriga, både kroppsligt och andligt, inte har någon själasörjare som kan komma med mat och de heliga sakramenten.

Kvinnan har alltid dukat bordet.

Och när en präst, som är kvinna, står inför altaret, tänker jag:
- Hon vet vad blod och liv är - precis som Jesus Kristus på korset!

Den kvinnliga prästen är så djupt trovärdig.
Ja, hon kan vara tyst... för hennes kropp predikar ändå! Om Guds försoning, om det liv som han tänder och om den kärlek som inte söker sitt...

Så fick de två fruntimrena Marta och Maria sin utbildning till slut, till att förkunna Kristus och duka hela Nattvardsbordet, Gud Fadern till ära!

Pilgrimsmässa. Kom, allt är tillrett.

De två dikena - att vara alltför Lättvindig och att vara alltför Rädd - hör inte hemma i gemenskapen med Kristus.

Den fullkomliga Kärleken är vår uppdragsgivare.

Mänskliga kvinnohälsningar från Helene F Sturefelt,
- som aldrig mer vill uppleva en sådan kränkning av Guds kallelse igen, som när jag nyligen blev ifrågasatt i mitt prästkall p g a av mitt kön!

Och tro mig, min konservativa vän, vägen är redan lagd, snart är alla blockerande hinder borta.
För kärlekens skull.
I Jesu namn.

Visa mig Herre din väg...

TY FÖR GUD ÄR INGENTING OMÖJLIGT.
Utom... ?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar