UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 21 juli 2013

EN SJÖMAN ÄLSKAR HAVET


Pappa spelar knappdragspel.

"En sjöman älskar havets våg, hör vååågornas bruuus!"
Pappa tog fram dragspelet och vi klämde i allt vad vi kunde i denna gamla sjömanssång.
Det är ett tag sedan, men sången är för alltid med i min sångskatt.

Igår var det invigning av Gullberna Parks lilla hamn för fritidsbåtar. Samfällighetens styrelse hade gjort ett gott jobb.
Det var fest med signalflaggor, smörgåstårta och trevligt umgänge med alla grannar.

Invigningsfest.

Och jag fick provköra racerbåt!!
Hör vågornas bruuus!
Vilken kraft, vilken fart!

Det var inte lätt att hitta samspelet med vinden och vågorna. Ibland slog det så där obehagligt som man kan se fartblinda ungpojkar köra, innan de hittat balansen.
Jo, jag mådde lite illa efteråt. Av min egen övningskörning.

Håll i hatten...

Jag såg en dödsannons i tidningen en gång, där det stod:

LIVET ÄR EN LÅNGSAM KRYSSNING
VIND I SEGLEN MÅNGEN STUND.
DÖDEN ÄR ETT SLUTLIGT SKEPPSBROTT
PÅ ETT OUTPRICKAT GRUND.

Ja, döden kan vara en ovälkommen gäst, med full fart mot ett o-utprickat grund, men  frågan är om det verkligen är ett skeppsbrott?

Älskar havets våg!

Jag tänker varje gång jag är i kyrkan och står inför Guds altare:
- Här får döden en djupare dimension.

Sorg och saknad är stor, men jag vill inte se det som det stora slutet.
Jesus bröt ju dödens makt då han uppstod igen, och som den förste visade han alla att livet har en fortsättning.

Just i den här kyrkan, Tyska kyrkan i Karlskrona, är Jesu svepning snidat i trä på ett sådant sätt att själva tofsen dinglar, som om han just gått...

Kan du ana det?

Det är inte lätt att veta var livets grund finns någonstans.

Vid insgelingen till Kungsholms fort finns en undervattensmur, byggd i försvarssyfte på 1700-talet.
Fientliga fartyg körde fast där...

... men mitt i muren finns en liten öppning som sjömännen kände till, en lucka som gjorde det möjligt att ta sig in till kungens stad, Karls-Krona.

En sådan öppning i livets hinder önskar jag att vi skulle hjälpa varann att hitta, så vi inte kör i så hårt när farten är för stor och sjökortet visar fel...

Varje vänligt ord av omsorg skapar en sådan lucka.
Varje kram och vilja till förståelse skapar lycka.

Lucka och lycka.
Lucky Boy.

Lucky Boy.

Och jag tänker att korset är som det outprickade grundet, och ett pass till himmelen!

Jesus markerar med sin närvaro på ondskans redskap att Gud är även där, mitt i haveriet, mitt i skeppsbrottet.

Vem bryr sig om korset...?
Just det.
Vem bryr sig om sjömärkena och knopmarkeringen?

Kör inte så fort här!
Hav och haveri.
Haven´t you reed?

Lugnare. Så ja.

Festen nere i vår lilla hamn erbjöd kurser i både höghastighetskörning och förarbevis.
Vi övade att slå knopar och gjorde halvslag och pålstekar.

Med de skyddande skuggorna från bokskogen och den ännu ljusa kvällshimlen tänkte jag på sjömannen som lämnat jordelivet:

"Så när vi nu tänker att han seglar vidare i solnedgången, är det inte ut på öppet hav denna gång, nej det är till en annan strand, till ett annat land vi inte kan se, ty det är bortom tid och rum..."

Grillarna tändes. Människor trivdes. Sorlet steg och barnen sprang runt i det bruntorra gräset.

Vinden tar i. Signal-bokstaven I.

"Vi får släppa taget om både vår sjöman och om rodret.
Korset blir vårt nya roder och Guds ord är vårt sjökort.

Vi får ha tillit att Jesus stillar den storm som rasar i vårt inre, Han som står där i ljustunnelns öppning och är vägen, sanningen och livet."

En sjöman älskar havets våg, hör vågornas brus...


Liten sjöman övar...

Eller som the Poodles sjunger i "Leaving the Past to Pass":

I am walking away tonight
Knowing that you won't be by my side.
Healed or broken I can't decide.

I can see to the other side
There is another new kind of life

Leaving the past to pass.

Kasta loss.

De varmaste hälsningar från Helene Sture Sjöfelt,
- som fotograferat festligheter, i både glädje och sorg, och som tror att datorn snart smälter bort i den 30-gradiga värmen...

Paus anbefalles! Och regn.
Jag orkar inte sitta här, säkert inte du heller.
Vi hörs längre fram, på Martadagen.

Jag går och fiskar...

This is my home.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar