UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 27 juni 2013

LIEKVINNAN och ROSEN


Överlevande Ros.

Vinden fladdrar till i gardinerna och jag vaknar sakta.
Känner efter.

Vad är det för en dag? Ska jag stå i offentlighetens ljus eller får jag var osynlig här hemma?

Puh. Det är en vanlig dag. En ledig torsdag i juni.
Undrar om det går att slå det långa gräset med lien idag?

Liekniven.

Klockan är 8.30. Jag ber min morgonbön med alla vännerna i Vadstena på distans, ur pilgrimens tidegärd:

Tack Gud för att Du skapat oss till ett liv i gemenskap och delande.

Vi ber Dig, Herre, att Du hjälper oss att inte isolera oss från varandra, att inte stänga dörren för varandra.

Såsom Kristus älskar oss, är vi kallade att älska varandra.

Välsignelse över Gullberna Park, över Marieberg och Kungsmarken... Amen.

Brynstenen skärper...

Vinden hade torkat upp gårdagens nödvändiga regn. 14 mm.
Jag gick ut i boden och tog försiktigt fram lien... Höga stövlar, tjocka byxor, handskar...

Försökte verkligen vara medveten om varje rörelse.
Har ju sett farfar Sture många gånger när han slog med lie.
Tog brynstenen i handen, hur var det nu...

Har du sett en lie?
Den är böjd åt höger, med handtag och skaft för högerhänta.
Jag är vänsterhänt...

Du har nog redan gissat vad som hände.
Med fel hand drog jag brynstenen åt fel håll, i fel riktning... och skar upp pekfingret, genom handsken...

Nej!!
Sprang in. Min man hittade plåster. Blodet rann i handfatet - bara en skinnbit av, inte mer.
Tack och lov! Tvätta rent och Jodlösning på. Usch.
Hjärtat bultade.

Ett annat tillfälle. Hu...

Liekvinnan slapp möta Liemannen...
Döden var inte på besök idag, och gräset fick stå kvar och vaja i vinden.

Det går inte att försäkra sig mot olyckor. Jag försökte verkligen vara försiktig och tänka rätt.
Men inte ens jag...
Ska ringa försäkringsbolaget IF och fråga vad de anser om att slå.
Med lie, alltså.
- Gäller självrisken när lien nästan har skurit fingret av en?

Inte stänga dörrar för den som är skadad.

Även en brusten knopp kan vilja blomma.
Se på detta fotot:

Halvt uppäten.

I våras pillade jag bort en larv som satt och sög i sig blomsterknoppen - bort med dig!
Denna ros vet inte om att den inte kan blomma, den blommar ialla fall, ful och halvdan... och det rör vid mitt hjärta...

Inte stänga dörrar för det som är svagt och visset.

Från det lilla till det stora.
Och på nyheterna rapporteras att en kristen familj från Irak kan "säkert skickas tillbaka", till norra delarna.
Trots att pappan blivit förföljd och hans son dödats.
- Konvertera till islam eller dö!

Jag vill inte dö!

Liemannen har talat.
Varför vill vi inte se sanningen?
För att vi kan få deras vrede över oss?

Så är vi där igen... naivitet, rädsla och ingen medmänsklighet.
Det gör så ont att tänka på alla mänskoknoppar som bryts i förtid.

Och det gör hopplöst ont att tänka på alla som vill gå i Liemannens tjänst.

Världen är en ond plats där godheten är gäst.
Eller.
Världen är tänkt att vara en god plats, där ondskan är en objuden fiende.

När ska vi få höra de verkliga rapporterna om hur kristna förföljs runt om i världen?
Nyhetsflödet är lika vinklat som min lie...

Darrar.

Jag tittar på mitt plåster, tänker på denna familj och ber med Psalm 733:

Vi ber om kraft att gå vid andras sida
när ångest drabbar och sorgens tider.
Ge av oss själva och dela deras smärta...

Jag ser den skadade rosen i min trädgård, och ber:

Vi ber om nåd att människor vi möter
skall befrias ur sin nöd, får hjälp att söka
sitt hem hos Gud, vars kärlek alltid ser dem...

Med fingrarna i behåll.

Knivskarpa hälsningar från liekvinnan
Helene F Sturefelt,

- som undrar varför det finns så få redskap för vänsterhänta, kristna kvinnor?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar