UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 21 juni 2013

FRUKTBARHET och VISHET


Vi firar i det lilla.

Det är midsommarafton och jag har dansat färdigt för idag.

Egentligen sitter jag inte här framför datorn - i andanom befinner jag mig på Gotland - men jag vill ändå göra dig sällskap, ifall du läser detta ensam och sent i natten...


Snart börjar dansen i Wämöparken.

Vad är vishet och vad är fruktbarhet?

Nej, jag tänker inte skriva om fertilitet, detta handlar om den djupa Gudserfarenheten som du och jag kan uppleva i naturen, och i Ordet.

Det blev ingen blomsterkrans i håret, men jag gladdes med dem i Wämöparken som hade pyntat sig fina.
Och jag läser ur Jesus Syraks vishetsbok i Gamla Testamentet:

GUDSFRUKTAN ÄR EN ÄRA OCH EN BERÖMMELSE,
EN LYCKA OCH EN FESTGLÄDJENS KRANS.
                                                                                  Kap 1:11

Starka symboler.

Högsta Domstolen beslöt att ompröva hela Nordkalks skövling av Ojnareskogen på Gotland.
Alla aktivister gläds åt denna delseger idag!
Man firar glädjen, fruktbarheten och lekfullheten med sång och trummor.

Jag anar en helig kvinnlig närvaro över hela denna skog och dessa källor, som springer fram där.

Fruktbarhet har med liv att göra, men inte tvunget sexualitet. Jo gärna det också, men vi skapar ju liv på många sätt.

Det spelar roll vad vi tänker, vad vi säger och hur vi agerar; antingen skapar det hopp och gläjde, eller vrede och ångest.

GUDSFRUKTAN FYLLER HJÄRTAT MED FRÖJD,
GER LUST OCH GLÄDJE OCH ETT LÅNGT LIV.

Fruktbar eller Fruktlös?

Det är en oerhörd anspännning som nu släpper för alla som kämpat för att bevara naturen.
Och för oss som "bara" har kunnat be...

Kanske även också för de maskinskötare som styrt de hårda "skördarna" och tvingats göra sitt jobb...
Det är inga kvinnor som suttit i de maskinerna och i den styrelsen. Tillfällighet?

Vi kan vara mottagliga och fruktbara för argument som värnar livet.
Eller låsta och fruktlösa... styrda av girighet.
- Vilket slöseri att låta dessa naturtillgångar bara ligga här...

Skördar bara så mycket som går åt.

Varje kvinna och man är vävda av vishet och gudomlig intelligens.
I kärlek formades vi i det fördolda.
Den tanken inger en oerhörd respekt för själva livet och Gud.

Varför väljer då vissa att skövla, andra att bevara?
Vi har ju samma ursprung!

VISHETENS BÖRJAN ÄR ATT FRUKTA HERREN,
OCH HON SKAPADES HOS DE TROGNA REDAN I MODERLIVET.

HOS MÄNNISKOR HAR HON - VISHETEN - BYGGT SITT BO, EN EVIG GRUNDVAL.

Flaggstången är också ett träd...

Gudsfruktan är inget ord som finns i vårt vardagsspråk längre.
Men Jesus Syraks vishet pekar på att ett rätt förhållande till Gud präglas både av hängivenhet och ett visst mått av rädsla, som har med den djupaste respekten att göra.

Denna respekt tillerkänner Gud makt och all skapande förmåga, men framför allt kärlek.
Därför innebär Gudsfruktan att leva i tillit till Gud.

Fruktan = rädsla, blir istället Fruktbar = mottaglig för Guds kärlek.

Visheten är som en bro mellan världarna.

Midsommaraftonens traditioner långt tillbaka till hednisk tid, är ingen motsats till kristendomen, för mig.
Gud, som skapat allt, är ju själva Fruktbarheten personifierad!
Jag behöver inga andra gudar till att förstå det. Jag vill inte gå några omvägar.

I midsommarstången ser jag korset och kärleken förenade, där ringarna liknar de två vigselringarna...!

Livets cirkel. Cirkel av evighet. Utan början, utan slut - precis som Gud själv.

Jag ser Jesus uppstånden och segerrik över döden, som den djupaste fruktbarhetssymbolen!

Det keltiska solkorset förenar allt i den kristendom som läser Guds närvaro i skapelsen.

Livet är starkare än döden.

Ett välsignat åskregn drog in över skärgården idag på förmiddagen.
De sista rhododendronblommorna slogs ned av den hårda skuren.
Lagom till det var dags att klä stången kom solen. Förstås!

VISHETENS SEGERKRANS ÄR FRUKTAN FÖR HERREN,
FRED OCH HÄLSA VÄXER UR DEN.
KUNSKAP OCH INSIKT LÅTER HON FALLA SOM REGN...
                                                                                   Kap 1:18

Min indiska rhododendron-klänning.

Det var fullt med folk i Wämöparken idag. Jag gav mig in i den lustiga dansen och fick lyckan att hålla en liten brunögd pojke i handen.
Han hette Adam...

Grodorna har inga öron och vi kommer ifrån Skaraborg.
Jungfru skär har inga svansar och vi kan spela basfiol och flöjt.
Jodå, vi kan dansa andra hållet också och flickorna går i ringen.

Var är de små grodorna då?

Nu har jag fått den jag har kär och Morsgrisar är vi allihop, och jag tror att Grin-Olle har slutat gråta nu.
Prästens lilla kråka hade ingen som ville åka men våra cyklar stod fint parkerade mot ett träd - välvårdat utan hot om skövling eller kapning...

Goda trädvårdande män finns i Wämöparken och ser till att livet frodas.

VISHETENS ROT ÄR ATT FRUKTA HERREN
OCH HENNES GRENAR ÄR ETT LÅNGT LIV.

De rotar sig.

Så, kära midsommarfirare, jag hoppas du fått lite sällskap genom dessa ord - inte bara med mig utan framför allt med Herren Gud - livets gudomliga moder. Och fader.

Jag hoppas även att du ätit några jordgubbar och att sillen smakade bra.

Till sist:
Den iranske studenten som stod brevid oss i Wämöparken, sa:
- I have only watched this on You Tube...

Och hamboringens dansare snurrade förbi i den tretakt som bara nordbor klarar av...

Livsbejakande hälsningar,
Helene (F)ruktansvärt mycket Sturefelt,
- som övar på tilliten och välkomnar visheten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar