UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 30 maj 2013

CORPUS CHRISTI - EN KYRKA


Klostret i Oliwá, Gdansk.
Syster Karin, Helene, katolske prästen, Danuta.

Jag är så glad för de vänner jag fått bland de polska guiderna.
Varje vecka kommer ett skepp lastat till Karlskrona med turister från grannlandet över havet.

Maciej berättade om just denna dagen - torsdagen efter Heliga Trefaldighets Dag.
Den kallas Corpus Christi = Kristi Kropp.

Eller i sin latinska helhet:
Sollemnitas Sanctissimi Corporis et Sanguinis Christi, = ”Kristi kropps och blods högtid”.
Eller på äldre svenska:  ”Kristi lekamens högtid” eller "Helga lekamens högtid".

I katolska kyrkans lära är Kristus verkligen närvarande i den heliga eukaristin (nattvarden).
Det är detta som firas idag.

Bärnstens-monstrans (?)
Heliga Birgittas kyrka, Gdansk.

En gång i tiden stred de lärda teologerna om Kristus verkligen var närvarande i brödet och vinet, eller bara symboliskt.

Det kan vara väldigt viktigt. Så viktigt att man måste splittra sig och bli olika kyrkosamfund.
Men det kan också vara väldigt oviktigt.

Det beror på om verkligheten kommer före teorin.

Biktbås, Mariakyrkan, Gdansk.

Min älskade Farmor kunde sällan komma till kyrkan. Men hon lyssnade alltid på radiogudstjänsten.
När prästen läste nattvardens instiftelseord ville Farmor så innerligt gärna vara med.
Men hur skulle hon göra?

Hon tog vad hon hade - en pepparkaka och lite saft...

"Den natt då Jesus blev förråd, tog han ett bröd, eller en pepparkaka... "

Nej, jag hädar inte.
Med allra största allvar firade min Farmor den heliga nattvarden, vid den stora Kristustavlan i salen.

... "till syndernas förlåtelse".

Vad är "på riktigt"?

Gud är inte beroende av degar eller alkoholhalter. Jag vägrar hemfalla åt detaljernas teologi, för det frälser ingen!

Likaså var det med dopet på 1800-talet.
Kan små barn verkligen ta emot dopet, måste man inte vara vuxen och själv säga "ja"?

Det kan vara viktigt. Så viktigt att man måste splittra sig och bilda ännu ett kyrkosamfund.
Eller också väldigt oviktigt.

Ty det handlar inte om magi utan om Guds handlande, som vi hela livet får säga vårt "ja" till.

Jag vet att jag förenklar, men jag måste göra det just nu för att komma åt det jag vill säga.

Dopfunt i glas och metall, i Kalmar.
Är det "på riktigt"?

En kvinna i Indien lämnade hinduismen och ville så innerligt gärna bli döpt.
Men det fanns inget vatten där hon bodde. Bara sand...
Och ingen präst...

Det var bråttom, hon hotades med fängelse och då ville hon vara döpt. Så, vad göra?

Jo, hon tog tre nävar sand, och döpte sig själv i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn - överlycklig att äntligen få tillhöra Kristus!!

Var sitter "tron"?

Ska vi rynka på näsan åt fromma pepparkakor och hängiven överlåtelse i sand?

Nej! Naturligtvis inte.
Gud ser till hjärtat. Hela tiden! Och gråter när vi splittrar upp oss.

Det är inte de yttre medlen som frälser oss. Det är hjärtats överlåtelse.
Att sätta tro till att det yttre är bärare av det Gud utlovar:
- syndernas förlåtelse,
- barnaskap hos Gud.

Guds löften är underbara! Våra mänskliga tillkortakommanden hindrar inte Guds nåd.
Skulle det göra det, är det inte bibelns Gud vi talar om...
Ta bort det som inte fungerar.
Vadstena Klosterkyrka.

Det fina är att flera "frikyrkor" nu i Sverige går ihop under det nya namnet EQUMENIA-kyrkan.
Det är en sammanslagning av Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Svenska Baptistförbundet.

Hurra! En läkning i den kristna familjen!

Samtidigt bråkar kvinnoprästmotståndarna i den s k "Missionsprovinsen" och vill nu ta steget fullt ut och bilda ett eget samfund...
Nej!
Tillbaka till noll.

Vad är centrum?

Inte heller här fungerar teorin efter som vi predikar med hjärtat, och inte med könet.

Verktyget förkunnar inte sig själv utan Gud, som håller i verktyget.
Fast männen kanske vill ha lite extra uppmärksamhet, i alla fall...

Överallt läser jag i min Bibel hur Gud ser till hjärtat.

Jag har umgåtts för mycket med människor i samhällets utkant för att kunna hävda dessa stora kyrkosplittrande teorier.

Jag har för många vänner som varit på missionsfälten och berättat hisnande historier hur Gud verkar - bortom vad vi kan tycka vara passande!

Opassande?

Visst, det finns poänger att hämta i detaljerna, men det är fortfarande Guds och människans kärleksrelation det handlar om.

Inte rädslan i att göra fel med Nattvarden.
Inte rädsla att döpa fel.
Eller vara fel över  huvuvdtaget!

RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN
UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN.

TY RÄDSLA HÖR SAMMAN MED STRAFF
OCH DEN SOM ÄR RÄDD, HAR INTE NÅTT KÄRLEKENS FULLHET.
Johannes första brev, kap 4:18

Kalmar Domkyrka.

När vi är fast förankrade i vad Jesus har gjort för oss, då är centrum klart.
Utifrån detta kan detaljerna skifta.

Men börjar vi med detaljerna, då är det inte säkert att vi hittar centrum.

Har vi inte vårt hjärta hos Kristus, spelar det ingen roll hur "perfekt" gudstjänsten är till det yttre.

Jag har tyvärr mött en del manliga präster som firat nattvard "rätt", med oblat och alkoholhaltigt vin men varit utan tro och tvivelaktiga i sitt leverne... Skulle Gud inte se det??

Att vara man är ingen garanti.

Så jag kan med glädje sitta längst ned i katolska kyrkan och vara med i tillbedjan på Corpus Christi högtid.
Jag är lika lycklig då jag får fira mässa ute bakom en hölada, i vila på pilgrimsvandring.

Jag gläder mig åt både barndop och vuxendop, så länge det är ärligt.

Och jag läser med förvåning och glädje över hur Svenska kyrkan i Vadstena uppfattar sig själv. Det är bättre än jag trodde!
Suddigt, men läs!

Brokyrka!

Kyrkosplittringen börjar läka ihop av sig själv, tack vare ömsesidig reformation.

Dags för ny självbild - åt både norr och söder, öster och väster!

Jesu sanna vänner har inte behov av att samfundsbestämma sig.
Det är gammaldags gränssättning som har spelat ut sin roll.


På väg mot försoning.

Även inom katolska kyrkan finns rörelser som vill öppna upp. Det är människor som lever Kristuscentrerat och som inte orkar sortera folk...

Återstår att bedja för de strama katoliker som underkänner oss som kristna.

Förvånad, och ledsen blev jag när jag läste denna broschyr på rummet hos Birgittasystrarna i Vadstena.
Måste jag erkänna påven för att få fira nattvard??

Här har en maktdominerad kontrollteologi tagit över vad Bibeln säger och Jesu varma hjärta:

Är sig själva nog?

Idag, på bussen hem från staun, hade jag sällskap med Zacharia, en grekisk-ortodox man, som gärna kommer till våra högmässor... och bär ikonen i processionen!

HÄR ÄR ICKE JUDE ELLER GREK, MAN ELLER KVINNA, SLAV ELLER FRI - ALLA ÄR VI ETT I KRISTUS.
Galaterbrevet 3:28.

Helene Kristen Sturefelt,
- som längtar efter att få pröva "Birgitta-leden" över havet, till Gdansk. I försoningens anda!

När ses vi igen?! Längtar.

onsdag 29 maj 2013

MEN NÅGRA TVIVLADE


Har ni sett till nåt vatten här?

Nu ska båten i sjön. Hur skall det gå?

- Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra nämligen båtvagnens konstruktion!
Mod att förändra det jag kan, tålamod tålamod... vi spänner om remmarna lite...
Och förstånd att inse skillnaden.... hm?

Följ med till Sinnesromässan!
Kungsmarkskyrkan ikväll hade ett 30-tal människor fysiskt närvarande. Jag avskyr ordet "besökare", som om man tittade på, eller konsumerade lite tro...

Inlägget är bildsatt med den dramatik som det alltid är att få en båt från land till sjöss...
Var det lika svårt för lärjungarna?
Östergötland contra Galileen.

Jag tvivlar...

Kvällens tema: Att tro på sitt tvivel… eller tvivla på sin tro.

Gud, nu är vi här… Ge mig sinnesro, så jag kan tro på dig, lita på min medmänniska och visa mig själv omsorg.
Jag vill inte att mitt tvivel ska vara mitt credo! Herre, jag är så trött… hjälp mig växla fokus.

Vi sjöng psalm 532:
”Jag kom inte hit för att jag tror, jag kom hit för jag behöver dig...”

Britt G Hallqvists text gör en kullerbytta och visar att hjärtat är större än förståndet.
Och havet är större än båten... Den ena bär den andra.

Gladare kan ingen vara än jag som får bada snart.

Hur är det nu med detta att ”tro på sitt tvivel, eller tvivla på sin tro”?

Det står väldigt ärligt om lärjungarna i den scen där Jesus är på väg att rent fysiskt lämna dem, genom sin himmelsfärd. Matteus skriver:

DE ELVA LÄRJUNGARNA BEGAV SIG TILL GALILÉEN, TILL DET BERG DIT JESUS HADE BEFALLT DEM ATT GÅ.

NÄR DE FICK SE HONOM DÄR, FÖLL DE NED OCH HYLLADE HONOM, MEN NÅGRA TVIVLADE. Matt 28:16

Matteus hade kunnat låta bli att ta med detta om tvivlet. Han kunde ha slätat över problemen och förskönat lite att ”alla föll ned och hyllade Jesus”. Punkt.

Men har gör inte det. Bibeln väjer aldrig för det svåra.
Ärligheten finns alltid med, för att det har något att säga oss.

Kraft i ärligheten. El-laddning.

Kan det vara så att tvivlet inte bara är av ondo? Kan tvivlet föra något gott med sig?

Traditionen berättar ju om Tomas som kallades ”tvivlaren” för att han själv ville konstatera fakta, inte bara gå på hörsägen.

Denna hans noggrannhet förde honom så småningom längst bort av alla lärjungarna – han blev missionär i Indien!

Inget för båten. Men jag är hungrig, i Mjölby.

Så låt oss brottas lite med detta nu, att TVIVLA. Och vi lyfter in oss själva i sammanhanget.
På vem? På vad?

* Är det tvivel på själva uppdraget?

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR….

Käre gode Gud, det där är ”Mission Impossible”! Omöjligt.


* Är det tvivel på sig själv?
Jag kan inte, vill inte, vågar inte…

Det är skillnad på att tvivla på sin förmåga och att tvivla på sitt värde...

Jag kanske mycket väl vet min förmåga, men självkänslan brister.
Och om man inte upplever att man är värdefull, då spelar det ingen roll vilka gåvor man har - det blir inte förlösta.

Nej, mitt värde tvivlar jag inte på.

* Är det tvivel på Jesus?

Nej, jag tror faktiskt inte det. Inte när det gäller lärjungarna.
De hade själva sett och upplevt allt ifrån underverk och botande, till korsfästelse och uppståndelse.

Jag tror att tvivlet skaver någon annanstans hos dem.
Tvivlet kan ha många bottnar och orsaker, men en av de största är att vi har fel fokus:

- blicken är riktad på den egna kraften, som är = noll.

- och vi är fokuserade vid vad andra ska tycka om det vi gör.
Rädsla för vad grannarna ska tycka, eller för trakasserier, eller i andra delar av världen där man blir fängslad för sin tro.

Bara ingen tittar nu...

Tänk om Jesus hade sagt:

- Ni ska nu gå ut i världen och berätta om mig, men jag är ju död… så ni får klara det på egen hand…

Jag upplever att det är så som många kristna i Sverige tänker.
Det är en mycket liten tro… som inte alls bygger på Guds löften.

Nej, så här sa Jesus:

ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN.
DÄRFÖR UT…

Jesus talar i kraft av uppståndelsen, det nya livet! Och han sänder dem, oss, ut i Treenighetens namn!

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Det blev för mastigt.

Nu har jag slutat lyssna…tänker tvivlaren. Det blev för mycket ”kyrkiska”…
Ja, det har du rätt i.

Här kommer översättningen:

FADERN är ju Skaparen. Du är en del av den skapande kraften!

- Nej, tänker tvivlaren, jag bara förstör.
Mitt liv är inte bra. Det jag säger blir ofta fel, andra missförstår, jag är otydlig… Jag fattar fel beslut, säger ja när det skulle vara nej, och tvärtom.
Jag bara förstör… för mig själv… och andra. Skulle inte förvåna mig om jag förstör för Gud också…

Tvivlaren är på dåligt humör ikväll.

Någon håller...

SONEN är ju Försonaren. Kära Tvivlande, du har del i försoningen!

- Nej, säger tvivlaren, jag bara förstör det också.
Jag är född oförsonlig, arg och irriterad, på allt och alla. Alla är emot mig. Det finns ingen förlåtelse för mig, eller nån slags nystart. Det gäller bara andra.
Jag är så oerhört speciell i mina svårigheter, förstår du…

Tvivlaren är verkligen på dåligt humör.

Till och med tappat knuten...

ANDEN är ju Livgivaren; en Hjälpare som påminner om Guds kärlek.

- Nej, mina ord bara dödar, mitt känsloliv är dött liksom min tro… Det finns inget liv i mig…. eller jo…. det gör det ju. Vad sa du egentligen? Finns det en Hjälpare?

Tvivlaren hejdade sig lite.
Överdriften blev för stor. Finns det liv, finns det hopp.
Där ser du! Alla i...

Till alla Tvivlare, till oss alla, en viktig poäng:
Om du ”tror på ditt tvivel”, då leder det dig in i en återvändsgränd.

Men om vi ”tvivlar på vår tro” på så sätt att vi låter tvivlet hjälpa oss att söka djupare svar, då finns det en väg fram!

Tvivlet är ett medel. Inte ett mål!
Gud kan mycket väl välsigna vårt tvivel och leda det till en ännu större tro, med djupa insikter.

Ligger bra i djupet.

Vi vänder på perspektivet och låter Gud ta våra tankar.

Tänk om Gud tvivlade på oss människor… Då skulle livet sluta idag, precis som det gjorde på Noas tid.

Men Gud har fortfarande en tro på att vi kan och vill leva i denna relation – med honom, med varandra och i tro på oss själva. Det går.
Så tänker jag.

Nu vill jag spetsa till det lite för att skaka Tvivlaren:
Det är inte vad vi tycker som är intressant, utan vad Gud säger i sitt ord!
Våra åsikter leder inte till tro, vi kan tycka vad vi vill, det är ändå inte det som är centrum.

JAG ÄR MED DIG TILL TIDENS SLUT! säger Jesus.

Detta löfte vill jag gärna bygga min tro på!
Det går att leva på, det går att dö på. Ja, det går att uppstå på...

Uppstår, ur vattnet.

Låt oss be.

Käre Gud, hjälp mig då att våga byta fokus, att släppa tvivlet och istället lita på din Skaparkraft, även i mitt liv, lita på din Försoning, även i mitt liv, och ta emot Andens hjälp, även i min situation.
Amen.

Psalm 690 får avsluta:
"Intet kan mig skilja från Guds kärlek, intet kan min skilja från Guds nåd...."

Helene Sture Gullan Tvivelsfelt,
- som tvivlade på att båten skulle komma i sjön, men fick se att även detta vatten bar...

Eller... ?
Jag tror, hjälp min otro!

tisdag 28 maj 2013

HELIGA BIRGITTAS BÖNE-KAMMARE, Kristus och djävulen


Ledigt utrymme. Birgittasystrarnas Gästhem.

- Goddag, har ni några rum lediga?
- Ett ögonblick, jag skall se.
- Jag undrar om Tom-rummet är ledigt...
- ? ? Det blir rum nr 5.

Jag sökte: ingenting. Jag fann: ingenting. Så bra, allt är som det ska.
Mina dagar i Östergötland har gett mig tomrum och utrymme.

Båten är sjösatt, Franssons familjegrav ompysslad och bönelivet i Klosterkyrkan har fått sin tid.
Och Gud har talat!

Franssons, Ekebyborna.

Följ med till Ekebyborna kyrka! Den ligger en bit från Ulvåsa där heliga Birgitta bodde med man och barn på 1300-talet. Det finns ett bönerum i denna kyrka, där Birgitta brukade be...

Det vi nu skall göra är att beträda Helig mark, som det står i söndagens GT-text 2 Mosebok 3:5.
Kristus själv ska få tala, genom hennes uppenbarelser.
Han går även i dialog med djävulen...

Jag citerar ur Första bandet, kap 34, sid 129-131.
"Bruden" syftar i första hand på den kristna församlingen, men också på Birgitta själv.

700 år senare.

KRISTUS TALADE OCH SADE:

"Jag är himmelens och jordens Skapare, som var i jungfruns moderliv såsom sann Gud och sann människa, som dog, återuppstod och uppsteg till himmelen.

Du, min nya brud, har kommit till en okänd ort. Därför bör du göra fyra ting.

1. KÄNNA ORTENS TUNGOMÅL

Du har kommit från världens ostadighet till stadighet och då behöver du ett nytt tungomål: d v s avhållsamhet från onyttiga ord - och även från tillåtna - för att iakttaga tystnadens och förtegenhetens allvar.

2. DINA KLÄDER BÖR VARA ÖDMJUKHET...

... både  till det inre och yttre, så att du inte upphöjer dig själv såsom varande heligare än andra, och icke till det yttre blyges för att visa dig ödmjuk inför människor.

Gå sakta, i ödmjukhet.

3. INRÄTTA DAGAR OCH TIDER ENLIGT ORDNINGEN PÅ ORTEN.

Inrättandet av din Tid: förut har du haft flera tider för kroppens nödtorft och nytta. Nu skall du ha en tid till själen, så att du aldrig någonsin vill synda emot mig.

4. VÄNJA DIG VID NY FÖDA.

Den nya födan innebär avhållsamhet från glupskhet och kräsligheter med all klokhet, allt eftersom den mänskliga naturen kan tåla det.
Men den avhållsamhet som överstiger det för mänskonaturen möjliga, behagar mig icke, ty jag begär bara det förnuftiga, men att njutningslystnaden skall tämjas."

Här pausar vi kort.

Texten är mycket central för den som vill mogna andligt.
Utan att bli alltför personlig konstaterar jag att orden drabbar mig mitt i prick... Min längtan är beskriven från Högsta ort... och jag kippar efter andan.

Nu kommer djävulen in på scen...

Tjocka försvarsmurar.

"Då visade sig djävulen i samma stund. Herren sade till honom:

- Du har skapats av mig och sett all rättvisa i mig. Svara mig nu, om denna nya brud lagligen är min.
Jag tillåter dig nämligen att se och förstå hennes hjärta,  så att du kan veta vad du skall svara mig.

Djävulen svarade:
- Ingenting älskar hon så högt som dig! Och hellre än att mista dig, ville hon lida alla kval, såframt du gåve henne tålamodets kraft.

Jag ser liksom ett brinnande band löpa ned från dig till henne, och det binder hennes hjärta så hårt att hon icke kan tänka på något annat än att älska dig.
Jag ville gärna att hennes hjärta kallnade i din kärlek...

- Säj mig, fortsatte djävulen, varför du älskar henne så mycket. Varför har du inte utvalt dig en heligare, rikare, skönare?

Vi närmar oss...

Herren svarade honom:
- Du har ju skapats av mig och sett all rättvisa i mig. Säg mig - så att hon hör - vilken rättvisa det var som gjorde att du föll!

Djävulen svarade:
- Jag såg tre ting i dig:

1) Jag såg din ära och heder, som översteg allting, och jag tänkte på min egen ära. Därför blev jag högmodig och föresatte mig att icke blott bliva dig lik, utan till och med bliva högre än du!

2) För det andra såg jag dig vara mäktigare än alla andra, och därför åstundade jag att vara ännu mäktigare än du.

3) För det tredje såg jag vad som skulle hända i framtiden. Eftersom din ära och heder är utan början och slut, avundades jag dig och tänkte:

- Jag ville gärna plågas av de bittraste kval om du därigenom kunde dö, och under sådana tankar störtade jag, och så kom helvetet till.

Birgittas bönekammare!

Herren svarade:
- Du frågade mig varför jag älskar henne så mycket. Förvisso, emedan jag vänder all din ondska till det goda.

1) Ty medan du blev högmodig och icke ville ha mig, din skapare, till din jämlike, därför ödmjukar jag mig i allt. Jag hämtar syndare och jämställer mig med dem, i det jag giver dem av min ära.

2) Medan du hade en så ond önskan att du ville vara mäktigare än jag, därför gör jag syndare mäktigare än du och låter dem deltaga i min makt!

3) Medan du avundades mig, är jag så kärleksfull att jag offrade mig för syndarna.

Kärleksoffer.

Sedan sade Herren:
- Nu, djävul, är ditt mörka hjärta upplyst. Säg, så hon hör, vilken kärlek jag har till henne!

Djävulen svarade:
- Om det vore möjligt, tålde du gärna en sådan pina i varenda lem särskilt som du led på korset, förr än du ville mista henne.

Då svarade Herren:
- Om jag alltså är så barmhärtig att jag icke vägrar min förlåtelse åt den som beder därom, så bed även du ödmjukt om förlåtelse, och jag skall giva den.

Djävulen svarade:
- Ingalunda göra jag detta. Ty när jag föll, bestämdes ett straff för varje synd och varje onyttig tanke och ord och var och en av de änglar som föll, skall ha sitt straff.
Därför ville jag, förr än jag böjde mina knän för dig, hellre sluka alla plågor i mig...

Jag böjer knä.

Då sade Herren till sin brud:

- Se hur förhärdad världens furste är och hur mäktig emot mig, genom min hemliga rättvisa.
Jag skulle ju med min makt kunna förinta honom på ett ögonblick, men jag gör icke större orätt mot honom än mot en god ängel i himmelen.
Men när hans tid kommer - den nalkas nu - så skall jag döma honom och hans följeslagare.

Därför må du, min brud, städse göra framsteg i goda gärningar.
Älska mig av hela ditt hjärta; frukta ingenting utom mig.
Jag är nämligen herre över djävulen och över allt, som finns till."

Kristus, segerherren.

Slut citat.

Helig mark. En helig plats i Östergötland.
Heliga ord från förr, som är levande varma än idag! Helig Ande verksam.

Luften i heliga Birigttas bönekammare är förtätad.
Tystnaden kompakt, i ett utrymme där Närvaron presenterar sig i Full Uppmärksamhet.

Jag vågar knappt andas. Tid möter tid. Hjärta rör vid hjärta.

Räddar.

Och jag ser i det nybroderade altarbrunet en hälsning, en modell för en livsgärning:

Birgitta, som inte hann bli nunna innan hon dog, och alltså inte heller bar denna dräkt, hon gjorde två saker:
- hjälpte de utsatta, i riktning mot Livets träd som är läkedom för folken.
- skrev ned sina uppenbarelse med fjäderpenna vid skrivpulpeten, i riktning mot den korsfäste Kristus som fick hela hennes totala kärlek.

Från vänster till höger, i riktning mot det centrum där Kristus segrar.

Bloggar.

Kan detta vara en modell även i Karlskrona?

Att i heliga Birgittas anda hjälpa de utsatta, värna naturen, och sedan skriva och förkunna Kristus?
Javisst.
Här är modellen.

Och när jag kom tillbaka från Ekebyborna till Vadstena, mötte jag två vilsegångna damer på Birgittasystrarnas innergård.
De sökte efter klostret...
- Var kommer ni ifrån? frågade jag. Och till min stora häpnad hörde jag dem svara:
- Från Karlskrona...

Ja, då är cirkeln sluten!

Trappan ned. Tidsmaskin...

Låt oss be.
Tack käre himmelske Far för din ständiga omsorg och ledning.
Hjälp oss att arbeta i heliga Birgittas anda, i jungfru Marias moderlighet och hängivenhet till Dig.
Förlåt oss den ljumhet som vår tids kristna är invaggade i.

Hjälp oss att åter få möjlighet att åka upp med pilgrimer till Vadstena... i ett ärligt sökande efter utrymme... ett välsignat tomrum, där Du kan få plats.

Torpet i "Östergyllen".


På knä, i bön, i glädje.
Helene F Sturefelt, Östergyllen.

tisdag 21 maj 2013

JESUS ÄGER ANDEN - men Koranen då? SURA 5:109


Duvan som "helig Ande" i predikstolen.

Igår  var det Annandag Pingst.
Större församlingar firade kvällsgudstjänst och bibeltexter om Guds Heliga Ande lästes.

Detta Bibelstudium utgår ifrån gårdagens evangelietext Johannes kap 3:31-36.
Jag gör en jämförelse med Koranen Sura 5:109.

Kom ihåg att det är inte vad "vi tycker" som är intressant, utan vad Skriften säger.

Som om jag kunde fånga in Helig Ande och skriva nåt om det...

Det jag nu skall skriva bygger på egna studier och egna möten, med både muslimer och konvertiter, i flera samtal.

Bibelstudium om Anden.

DEN SOM GUD HAR SÄNT, TALAR GUDS ORD.
GUD GER ANDEN UTAN ATT MÄTA.
FADERN ÄLSKAR SONEN OCH HAR LAGT ALLT  I HANS HAND.

Framför mig ligger dagens regnmätning - 10 mm, tack! - , Kyrkans Tidning samt Bo Giertz kommentar till Johannesevangeliet.
Han skriver:

"Jesus äger Anden på ett vis som ingen profet eller apostel någonsin gjort."

Nästan fullt mått.

Håller Koranen med om detta?

Ja, det märkliga är att det kristna vittnesbördet finns dolt i Koranen, om än i mycket förvirrad form.
Här kommer en spännande vers:

ÄN NÄR GUD SADE:
JESUS, MARIAS SON, KOM IHÅG MIN NÅD MOT DIG OCH DIN MODER,
DÅ JAG STYRKTE DIG MED HELIGHETENS ANDE,
SÅ ATT DU TALADE BÅDE I VAGGAN OCH SOM ÄLDRE!

Det är bara Jesus som är styrkt med "helighetens Ande" i Koranen.
Inte Muhammed, inte någon annan profet.
Och det är Jesus som skall komma tillbaka på yttersta dagen, inte Muhammed...

Här kan vi äntligen vara överens om något.

Överens.

Den muslim som börjar fundera på varför det är så, drivs mot Jesus alltmer.
Ja, en längtan att få läsa själva urskriften - Nya Testamentet - kan växa sig allt starkare.

Men för att inte "tappa folk" så är muslimerna itutade att våra skrifter är ändrade och inte tillförlitliga.
Bibeln är falsk och man får inte läsa den!

Motfrågan blir då:
- Om den är falsk gör det ju inget om man läser den...!?

Samtalet har svårt att fortsätta.
Muslimen drivs att erkänna Bibelns tillförlitlighet. Därför talar man istället med härskarteknik och förminskande ordalag.

Intuitivt anar de att Jesus, som har helighetens Ande, utstrålar så mycket Guds kärlek att Allahs straffdomar inte ter sig så lockande längre.
Inte ens Allahs barmhärtighet går att lita på.

Ty så älskade Gud hela världen...

Bashir från Afghanistan flydde från sitt hemland, men har efter 11 år fortfarande inte beviljats uppehållstillstånd, skriver KT i veckans nr.

Efter två år i Sverige döptes han, men håller det hemligt.
- Det är svårt för andra att acceptera. Bara min fru vet.

Och Migrationsverket har också svårt att förstå sig på det här med religion...

Fredrik Beijer, tillförordnad rättschef på Migrationsverket, medger att:

- Gemensamt för många beslutsfattare på MV är att de allra flesta tillhör en sekulariserad medelklass med ganska grunda kunskaper om religion.

Kritiken från Sveriges Kristna Råd har gett resultat i rätt riktning:

"Vi som kyrkoledare kräver att beslutande myndighet måste ha tillgång till religionsvetenskaplig kunskap.
Och här står vi gärna till tjänst!", skrev de.

Till tjänst!

Redan i Afghanistan var Bashir kritisk mot delar av islam:

"Månggifte var tillåtet, och slaveri, en kvinna blir myndig vid nio års ålder men ärver bara hälften av sin man."
- Det var oacceptabelt för mig. De utnyttjar kvinnor som en vara och ingenting annat.

Kyrkans Tidning fortsätter:

- För den som vuxit upp i ett sekulariserat land som Sverige skulle konsekvensen av att lämna en religiös identitet vara att bli ateist.

Men så tänkte aldrig Bashir.
- Allt är skapat, och där finns en kraft som är Gud.

Gud har satt sitt sigill.

Men vägen till dopet och Svenska kyrkan var lång.
De första som knackade på dörren var Jehovas Vittnen, men han reagerade på en bokstavstro som han kände igen från islam.

Och jag vill tillägga:

- En bokstavstro utan Helig Ande.
Bokstaven dödar men Anden gör levande.

Siffertro. Dödar de också?

2008 kom Bashir till en kristen församling i Bergsjön i Göteborg.
Där fann han den tro han längtade och sökte efter:

- En Gud som inte var straffande utan kärleksfull.

Jag poängterar:
- Bibelns Gud och Koranens Gud är inte samma !!

Varför skulle man annars konvertera om det var samma??

Dessutom är syftet olika:
- frälsning från synden genom försoningens kärlek.
Contra:
- underkastelse till en Gud som nyckfullt gör som han vill, om han vill... i en kontrollerande gärningslära.


Bashir berättar:

- Jag deltog i Alphakurser och de berättade om Bibeln och Jesus.
Det grep mig att Gud är kärlek, och att det inte spelar någon roll vem du är.
Jesus kom till jorden för att rädda alla människor. Det hade stor betydelse för mig.

Den nödvändiga frågan infinner sig:

- Vad säger du då till den som tror att du konverterar för att lättare få uppehållstillstånd?

- Att jag var kritisk mot islam redan i Afghanistan och var på väg att hitta en annan väg. Men sådant tar tid, man måste läsa och studera.

Jag ger dig all min respekt och beundran för din mödosamma väg!

Just därför lyfter jag fram Bashirs livsväg eftersom vi i vår svenska kyrka har tappat så mycket kunskap.

Helig Ande är med dig!

En kollega, Anna Sophia Bonde, skriver:

- Idag är det en ganska vanligt förekommande svenskkyrklig åsikt att all andlighet är bra andlighet.
De kristna konvertiterna berättar för oss hur naiv den tron är, hur aningslös och  - ja kanske till och med - farlig.
Den invaggar oss i falsk säkerhet om att korset nog ändå inte är någon stötesten...

- Man kan, sägs det, vara öppen för andra religioner och dess uttryck; det finns ju bara en Gud. Zenmeditation och yoga är väl harmlöst...

Var kom du ifrån?

Men nej, det finns inte bara "en Gud."
Bibelns Gud låter hälsa, genom Mose och de tio budorden, att:

NI SKALL INGA ANDRA GUDAR HAVA JÄMTE MIG.

Gud vet att vi lockas att ha annat vid sidan om, som vi hellre följer och låter oss ledas av...

Nu avrundar vi detta.
Bo Giertz får sista ordet, ja ja, just nu får han det!

GUD GER ANDEN I FULLT MÅTT.

"I några grekiska handskrifter saknas ordet `Gud` och texten kan då möjligen översättas:
- Han (alltså Jesus) talar Guds ord och skänker Anden i fullt mått."

Det är bara Jesus som kan skänka Anden.
Helig Ande finns bara i gemenskapen med Jesus.

"I fullt mått" står som översättning för ett ovanligt uttryck som ordagrannt betyder "icke efter mått".

Omätbart.

Just så, Helig Ande kan inte mätas upp i deciliter eller i andra enheter...
Min regnmätare är värdelös i religionsdialogen.
Den kan bara tala om hur mycket regn som fallit!

Käre himmelske Fader, Du livets gudomliga Moder,
Tack för att Du vattnar den torra jorden med regn.

Jag ber nu för alla muslimer, hinduer, buddhister och ateister att de i sitt sammanhang skall få fatt i Dig...
Helig Ande, kom och sänd en längtan efter att få lära känna friheten i Dig, din sanning och den kärlek, som är Guds sanna väsen.

I Jesu namn amen.

Drunknad mygga..... nej!

Nu håller jag andan...

Helene F Sturefelt, en ärlig "pingstvän", vän av Anden, och som fotograferade i Tåstarps fina kyrka utanför Ängelholm.

- Andas... nu!