Oändligt vackert.
Det är oändligt vackert... och mycket romantiskt.
Plötsligt lägger man märke till att någon snabbare vasaloppsmotionär är bak i hälarna.
En blick bakom axeln - hm, ingen där?
Oj, det är visst mina egna pjäxor som smäller till vid varje bentag - -
Romantik är en allvarlig sak. Den ska mogna till kärlek, med eller utan månsken.
När är middan klar?
Nu tänkte jag lyfta fram några ord ur Svenska kyrkans nya handboksförslag.
Jag vet ju inte vem du är, kära läsare, men jag utgår ifrån att du har varit på bröllop och känner till några av svängarna.
Vigseln i kyrkan betonar parets ömsesidighet och självständighet.
Här om dagen såg jag den klassiska svenska filmen "Driver dagg, faller regn".
Där skulle storbonddottern Marit på Germundsgården giftas bort med Matts i Olsgården, tyckte hennes far.
Men Marit var kär i Jon, spelemannen, oäktingen... och det gick inte för sig!
Bröllopsklockorna ringer, och när det blir Marits tur att svara ja på frågorna, är hon alldeles tyst...
Jag har magknip där jag sitter i min TV-soffa, för jag har ju själv stått så många gånger på andra sidan altarringen och ställt dessa frågor till brudparen.
- Nej, nej! Jag kan inte! ropar Marit och springer ut ur kyrkan, rider iväg på hästen i ett sporrsträck, så att brudslöja med krona fastnar i en gren...
Åter igen: vigseln betonar parets ömsesidighet och självständighet!
Var är min vän som jag har kär?
I det nya förslaget har man tagit bort uttrycket:
... INSTIFTAT AV GUD...
.. eftersom i vår evangelisk-lutherska tradition inte ser äktenskapet som ett sakrament.
Istället betonas att äktenskapet är:
... EN GRUNDLÄGGANDE GEMENSKAPSFORM I SAMHÄLLET.
Idag vill man mer betona kärleken framför institutionen "äktenskapet".
Vår kyrka accepterar omgifte, eftersom mänskosynen bygger på att felsteg och misstag måste kunna förlåtas och försonas, för att man sedan kan gå vidare.
Därför finns det ett nyskrivet inledninsgord, som jag tycker är mycket fint, för ett par i "mogen ålder"...
Tidigare utgick man ifrån att det var ett ungt par som stod framför en, vilket sällan är fallet nu för tiden.
Lätt att ramla av...
KÄRLEKEN ÄR EN GÅVA AV GUD.
NI BÄR ALLT NI VET OM KÄRLEK, OM LYCKA OCH SMÄRTA, OM MÖRKA OCH LJUSA DAGAR.
NÄR NI INGÅR ÄKTENSKAP VISAR NI ATT NI TROR PÅ KÄRLEKEN,
OCH SÄGER JA TILL ER VILJA ATT HÖRA SAMMAN.
ATT LEVA SOM GIFTA, ÄR ATT TILLSAMMANS BIDRA TILL ETT GOTT SAMHÄLLE,
ATT VISA VARANDRA OMSORG,
OCH GEMENSAMT ANSVARA FÖR HEM OCH FAMILJ (och barn).
NI FÅR TROGET STÅ VID VARANDRAS SIDA,
OCH TA EMOT GUDS GÅVA DAG FÖR DAG.
LÅT GUD BÄRA ER, MED SIN KRAFT OCH NÅD, NU OCH ALLTID.
Detta är så fint: - att säja ja till viljan att höra samman!
Kärleken är en vilje-akt, inte bara en känsla.
Vigseln bygger på ett mycket stadigare fundament än den först uppblommande romantiken.
Ibland hör man folk säga upprört:
- Man kan väl inte lova att älska någon i evighet!
Nej, det gör man inte heller, som du ser.
Stadigt rotad.
Men man utgår ifrån att äktenskapet är livslångt:
... TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT...
Hu! Jag tycker inte om dessa ord...
För många år sedan hade jag en vigsel mellan ett par, där båda upplevt att deras livskamrat dött. De var änklingar, men funnit kärlek igen, på gamla dar.
Då vädjade kvinnan att inte tala om döden...
Plötsligt hörde jag hur skarpt orden skorrade.
Det finns ett mycket mer positivt uttryck som jag hellre skulle vilja se som alternativ, nämligen denna kvinnas förslag, som vi använde den gången:
... Så länge jag lever....!
Till handbokskommittén: ta detta till er!
Så länge jag lever.
Det är inte längre obligatoriskt att läsa de välkända orden ur Matteus 19:5-6:
"Därför skall en man överge sin fader och moder för att hålla sig till sin hustru.
Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt."
Eftersom många vigslar sker senare i livet, och ibland som sagt omgifte och då inga föräldrar finns i livet, så är det bra att denna text inte är "nödvändig".
Dock måste allvaret betonas att målsättningen är att inte åtskilja det Gud har fogat samman.
Jag hade gärna behållt vers 6.
(En annan gång kan vi tala om nödvändigheten att gå, om ena parten slår sönder äktenskapet inifrån.)
Enastående.
Nu måste jag få kritisera handbokskommittén lite.
Det finns många, många bibelord om kärlek. Varför envisas man då med att föreslå denna hemska text från Höga Visan:
STARK SOM DÖDEN ÄR KÄRLEKEN
LIDELSEN OBEVEKLIG SOM GRAVEN.
DESS PILAR ÄR SOM FLAMMANDE ELD,
EN LJUNGANDE LÅGA.
MÄKTIGA VATTEN KAN INTE SLÄCKA KÄRLEKEN,
FLODER KAN INTE SVEPA BORT DEN.
Vart enda ord ger associationer på fel håll! Vi vill inte höra om död och grav, sa jag ju!
Inte om pilar och eld heller. Och absolut inte om flodvågor och andra katastroford.
Bakläxa!
Här är mitt alternativ:
OROA INTE KÄRLEKEN.
STÖR DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL... ; )
Detta underbara ord är ledtråd både i min bok "Den långsamma kärleken" och i den bröllopssång jag skrev en gång...
Oroa inte kärleken.
Den bön man ber över ringarna, är inte över själva smycket, utan för äktenskapet.
Nu kommer löftena, vilket inte finns med i en borgerlig vigsel:
JAG, N N, TAR DIG, N N,
NU TILL MIN HUSTRU/ MAKA , MAN/ MAKE,
ATT ÄLSKA DIG,
DELA GLÄDJE OCH SORG MED DIG,
OCH VARA DIG TROGEN TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT.
Den sista meningen vill jag alltså byta ut till "så länge jag lever" - för det är väl samma sak!?
Sen kommer ett fint tillägg:
OCH SOM ETT TECKEN PÅ MIN KÄRLEK,
VILL JAG BÄRA / GER JAG DIG/ TAR JAG EMOT
DENNA RING.
Det juridiskt bindande momenten är Frågorna och Tillkännagivandet:
NI ÄR NU MAN OCH HUSTRU / MAKAR....
"De två skall bli ett".
Jo, den oförsonlighet som funnits mot Jon och hans släkt, löstes då både husfar och kyrkoherde insåg att det inte finns någon trolldom i fiolspelandet...
- All glädje kan bara vara av Gud!
Och mor Kerstin tillade:
- Inför Gud finns det inga oäkta barn, bara BARN..!
Det ordnade sig till slut för Marit och Jon.
Hennes nej vid altaret till fel man, ledde först till olycka, men sedan föll alla bitarna på plats.
Och Jon fick ärva Olsgården...
Månskenet lyser och drar.
Jag måste nog ut en sväng till i skidspåret...
Båtviken, Gullberna Park, Karlskrona.
Äkta hälsningar, Helene Sturefelt,
- som på vägen hem från bussen stötte på några grannar som sa:
- Vi ska gifta oss i sommar! Vill du viga oss i trädgården?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar