UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 29 januari 2013

EMPATISKA MUREN, 288:2


Skydd eller hinder?

Vilken tanke får du när du hör ordet MUR?
Vilken känsla får du när du ser fotot ovan?

Det beror på vilken utgångspunkt man har.

För den som upplever världen god och full av äventyr, är en mur av ondo.
Den stänger ute. Hindrar. Stoppar flödet.

Men för den som upplever världen ond och full av hot, är muren av godo.
Den skyddar från smuggling, sjukdomar och spioner... och världens hat.

Längtar in till klosterträdgården i Vadstena.

För mig är muren trygghet.

Jag önskar att jag känt till den "Emaptiska muren" långt tidigare - det hade besparat mig många år av lidande och dumhet...

Och jag hade sluppit slå ihjäl kaninen i drömmen...

Jag fortsätter citera ur den fantastiska boken om HSP - om att ha en "högsensitiv personlighet".
Du som har läst tidigare inlägg vet att boken heter "Drunkna inte i dina känslor - lär sig simma istället" av Maggan Hägglund och Doris Dahlin.

De skriver:

- Den som är extra känslig är också extra mottaglig för det som forskarna kallar "emotionelll smitta".
Man tar in andras känslor och gör dem till sina egna.

- Du vaknar glad, träffar på väg till jobbet en ledsen och sur person, och plötsligt är hela din känslovärld förändrad. Du är känslomässigt smittad och kommer sur till jobbet...

Barn utvecklar normalt ett skydd mot känslosmitta redan i tre- fyraårsåldern.
Då börjar de kunna skilja mellan sig själva och andra, och falller inte i gråt så fort de hör ett annat barn gråta. (sid 44 i Doris & Maggans bok).

Psykiatrikern Donald Nathanson talar om den empatiska muren:

Om den blir för hög, så blir vi okänsliga för vad andra känner.

Om den är för låg, invaderas vi ständigt.


Se upp för psalm 288.

Nu förstår jag varför jag blev så arg i kyrkan i söndags när vi sjöng tredje psalmen..
Gudstjänsten var mycket bra, men psalm 288 retade gallfeber på mig, och slog undan livsmodet:

PSALM 288:2

LYFT OSS, O GUD, UR VÅGA TRÖGA VANOR
KROSSA VÅRT SKAL AV VÄRDIGHET OCH BLYGHET.
LÖS OSS FRÅN JAGET, GE OSS KRAFT ATT ÄLSKA
GUD, GÖR OSS FRIA.

Jag menar att detta språk i psalm 288 är riktat till en man (skrivet av en kvinna, Britt G Hallqvist), inte som en kvinnas bön till Gud.

Detta är många kvinnors uppfattning om mannen (inte min, förstås!):

- Gud, kan du inte lyfta honom upp ur fåtöljen... snälla, gör så att han kommer ur sina tröga vanor någon gång och slutar snacka...

-  Gud, krossa hans skal värdighet, han kommer in i huset och tror att han äger allt, och det gör han kanske... men inte mig!

- Gud, lös honom från detta stora manliga "jag" som hindrar honom från att visa ömhet och kärlek...

Lås i muren, hm. Kärnan i Helsingborg.

Jag fortsätter tänka högt:

Denna psalmvers är en katastrof för oss som är HSP - oavsett om vi är kvinnor eller män.

I skuggan av alla kyrkpelare sitter jag och kämpar med den Empatiska muren, för att inte alla intryck skall kväva mig, och så skall jag sjunga detta? Aldrig!

- Gud, jag Helene, har inga tröga vanor! Du vet att jag är alldeles för snabb, tänker för fort och presterar för mycket.

- Gud, den lilla värdighet jag lyckats bygga upp genom livets motgångar, vill jag absolut inte få krossad en gång till!
Hjälp mig att behålla den lilla ryggrad jag har.

- Gud, min blyghet är den enda lilla enradiga skyddsmur jag har kvar, ska den tas bort ifrån mig!
Det är ju blygheten som hindrar mig från att vara gränslös!

Välsigna min blyghet, den är dyrbar för mig.

Låset, min trygghet.

Psalm 288:2 fortsätter:

- Lös oss från jaget, nej tack. Jag har fullt sjå att tolka alla känslor jag känner och förstå alla tankar jag tänker. Jag vet inte var mitt jag börjar eller slutar.
Men Egot kan du ta. Var så god.

- Ge oss kraft att älska, Gud gör oss fria.
Ja, men sätt ramar för mitt liv, käre Gud, så min kraft inte läcker ut överallt!

Du, som inte tillhör de 20% som har denna EQ (emotionell intelligens), förstår förmodligen inte vad jag pratar om.
Det gör inget. Jo, det gör det.

Vi behöver alla lära oss mer om detta, ty det är en begåvning som orskar mycket förvirring och lidande när den inte kan hanteras.

Begriper du nåt?

Doris & Maggan säger:

"Vi Stark-Sköringar behöver ofta bygga på våra empiriska murar med ett eller flera lager tegelsten, för att inte invaderas av andras känslor."

"Andra av oss har kanske byggt upp en alldeles för hög empatisk mur, för att försöka överleva. Vi behöver riva ett eller flera lager sten, för att hitta den ideala höjden."

"Vi behöver en mur som skyddar, men som inte hindrar kommunikation med andras känsloliv."

Det kan leda till lycka. Faktiskt.

Läs mer vad Agneta Lejdhamre, präst och forskare i Uppsala, tycker om detta psalmspråk:

http://fof.se/tidning/2012/1/spraket-gor-nagot-med-oss#comment-10781


Till sist, det här med kaninen...

Om den högsensitiva personen, med sitt vaksamma känslosystem, också har en starkt utvecklad drift att utforska tillvaron, blir kombinatinen märklig:
- rädd och modig samtidigt.
- som ett kanin-lejon...

Kaninen varnar för faror och gömmer sig bakom muren. Denna rädsla hjälper flocken att överleva.
Lejonet går modigt fram och hoppar över allt som hindrar. Detta mod hjälper flocken att komma vidare.

Båda behövs.

Längtar efter paradiset.

Jag ska efter tio månaders sjukskrivning så sakta börja arbetspröva.

Men då gäller det att kunna hantera dessa båda krafter... och just nu måste jag lyssna på den försiktiga kaninen så att jag inte tror att jag är Stålmannen, och kraschar...

I natt hade jag en mardröm...

Jag drömde att jag slog ihjäl kaninen... Jag dunkade den mot en ladugårdsvägg tills...
Den rörde sig lite och var blodig, så jag var tvungen att slå lite till...

När jag vaknade insåg jag vad mitt undermedvetna ville säga:
- Slå inte ihjäl dig själv. Var rädd om din rädsla. Den är sann. Den vägleder.

Jag har gråtit hela förmiddagen.

Dumma psalm 288!

Helene Sturefelt,
- som älskar skyddsmurar, skyddsrum och skyddskläder.
Jag tänker värna rädslan. Den är min vän.

I skuggan av mitt Jag. Skyddsmur.

måndag 28 januari 2013

ODUGLIGA TJÄNARE...

Oduglig skridsko-is.

Havsisen klibbade bruten i hamnbassängen.
Helsingborg var insvept i en iskall fukt, värre än vad Norrland kan skrämmas med.
Köldrekord.
- Vart tog kvicksilvret vägen? Minus 18 grader.

Då var det skönt att komma in i kyrkan! Värme både från människor och Gud.
Eller?

Söndagens evangelietext är mer än mothårs...
Du får mina tankar, utifrån St Marias duglige präst Björn Kjellström, i Helsingborg.

Välkommen till St Maria, Helsingborg.

Jag har slagit upp Lukas kap 17:7-10.

Det talas om tjänare - nej, det har vi inga.
Jo, vi hade hembiträde på 60-talet när jag var liten... räknas det?

Det talas om att tjänaren ska passa upp - hu, så konstigt detta låter. Inte ens avdragsgilla Rut eller Rot passar upp...

Det talas om att inte få något tack och att vara oduglig...
Hur i all sin dar skall vi förstå den här gamla texten:

INTE FÅR TJÄNAREN NÅGOT TACK FÖR ATT HAN GÖR VAD HAN ÄR ÅLAGD.

PÅ SAMMA SÄTT MER ER, SA JESUS.
- NÄR NI HAR GJORT ALLT SOM ÅLIGGER ER, SKALL NI SÄGA:

- VI ÄR ODUGLIGA TJÄNARE, VI HAR BARA GJORT VAD VI ÄR SKYLDIGA ATT GÖRA...


Kan inte hotellpersonalen bädda bättre?!

Prästman Björn lyfte fram några otidsenliga ord:
- Lydnad... Efterföljelse...

Men alla följer vi ju något... eller lyder våra impulser... alltifrån till att byta bank och telefonbolag till att tillfredsställa våra konsumtionsbehov.

Nu går vi djupare. Med en gång. Hoppar ner i ishavsviken! Kvicknar till.

Hoppa i då! Odugliga simmare.


Här talar Jesus om den människa som vill leva nära Gud.

Det finns inget bättre än att äntligen bli av med sitt ego, tömma sig på sig själv... och låta sitt JAG bli översköljt av Guds kärlek!
Begären stillnar. Behoven blir mättade. Allt får sina rätta proportioner.

Fri från sociala mediers ständiga "gillande" och ängsliga bekräftelsebehov...

Jag tittade mig om i bänken där jag satt i St Maria kyrka, och såg att en av Frälsarkranspärlorna låg vid vår pelare.
Det var Jag-pärlan...

Att se sig själv med Guds ögon...

Tack! Jag förstår.

Jag-pärlan.

Jag vill följa Guds kärlek. Jag vill lyda Guds kärlek. Den kan aldrig leda fel!
Tjäna kärleken - så vackert! Så nödvändigt. För världens överlevnad.

Men maktbehov leder oss fel. Likaså känslor på vift. Eller förnuft utan empati.

St Marias präst nämnde Förintelsen, det var ju den 27 januari igår (inte roligt för dem som fyller år denna dag!).
- SS männen följde fel makt... med katastrofala följder.

Guds kärleksmakt är helt annorlunda.

Jag-pärlan återspeglar kyrkfönstrena.


Jag känner en kyrkomusiker som alltid blir generad av applåder.
Han är oerhört duktig, och spelar till Guds ära.
När församlingen, eller publiken vid konserter, inte förstår det, blir det förfelat för honom.

Inte ska instrumentet prisas för det som handen gör?!

Fokus dras till honom istället för till subjektet för hans musik: Gud själv.

Jag känner likadant.
I kyrkan finns det ett "otyg" som kallas predikoturer i tidningarna, där det står när, var och vem som leder gudstjänsterna.
"När och Var" är bra. Men inte tvunget "Vem".

När fokus hamnar på prästen/ musikern istället för på Ordet, då blir det fel för mig också.
Jo, jag vet att man ibland vill höra en viss präst, det kan jag också vilja, men andligt sett hamnar blicken fel...

Jag mötte en gång en riktig pösmunk till präst som blivit för uppblåst, av många anledningar. Han skymde Gud rejält...
- Se på mig!
- Nej tack.

Men behöver inte kyrkans tjänare lite uppmuntran?
- Jo tack! Massor!

Men det är skillnad på att "synas" contra att vara "sedd".

Syns. Eller sedd, genom Guds ögon.


Det där hemska ordet ODUGLIG är väl ändå onödigt?
Ja, det känns som ett slag i magen, lovad vare du Kristus... Åter igen blir mitt halleluja till hu-lleluja...

Jag vet en annan prästman som alldeles nyprästvigd skulle predika just över denna text:
- Oduglig tjänare...

Inte uppmuntrande precis. Teologisk uppförsbacke. Snudd på knäckande.

Men detta handlar inte om ett kristet diminutiv. Det är inte heller en "kvinnlig förminskning" som ska läsas in i evangeliet. Nej Gud förbjude.


Hur ska vi komma åt det då?
KG Hammar vrider på orden Tjäna contra Förtjäna. Det är inte samma sak.

Vår tids reklam talar ju ofta om att "du förtjänar det", du är värd den här lyxiga produkten.
Men att ta med sig känslan att "förtjäna" Guds kärlek blir helt fel!
Den ges ju av nåd, bara av nåd...

KG Hammar lyfter fram vad han funnit hos Natan Söderblom: perspektivet är Människa - Gud, och då är vi "odugliga" i jämförelse...

Tillit. Knutpunkten, Helsingborg.

Det måste handla om något annat...
Ja, det gör det också.
Det handlar om tillit. Om att bli brukad. Vara behövd.

Söderbloms svar är:
- Jag vill tjäna, våga tjäna Gud och släppa taget om den egna tryggheten. Släppa tag om min säkerhet och istället ge sig hän åt Guds rike!

Ja!
Ungefär som att ge sig ut på skärgårdsisen med långfärdsskridskor och känna hur det bär!
Utan att titta på fötterna... Blicken rakt fram!

Åk inte här!


Fast i hamnbassängen i Helsingborg var det mer än lurigt...

Kanske en sinnebild för dig som känner att tron inte bär.

Att det är lätt att glida av. Orden är för svåra. Det finns sprickor i sammanhangen. Oduglig... Kunskapsluckor.
Men då täpper vi till dem!

Nej, odugliga är vi inte. Men vi behöver inte skryta med vad vi gör.

En stilla pliktuppfyllelse - är inte det ett vackert sätt att leva, när man vet att man ställt sin förmåga i Guds tjänst... !
Oavsett om man bakar bullar, kör bussen eller jobbar på försäkringskassan, så kan allt ske till Guds ära, människor till hjälp och glädje.

Till och med att deltaga i Melodifestivalen kan vara till Guds ära... Mer rapporter från Karlskrona kommer under veckan - första deltävlingen är ju här på lördag!

Värre än så behöver vi inte tolka texten, tänker jag, som varit på undantag... "oduglig"... vilande, väntande...

Vila anbefalles.

Och hur avslutas gudstjänsten?

- Låt oss gå i frid.
- Och tjäna Herren, och varandra, med glädje!

Det duger! Gott.

Helene Sturefelt, "tjänare",
- som ber för ett annat St Maria, i Brasilien och nattklubbsbranden som skördade 230 mänskoliv... Böner, böner! Snälla, du har väl koll på nödutången?!

Böneljus i St Maria kyrka, Helsingborg.

Till sist: Här är Bengt Johanssons tolkning av "En ton från himlen" om hur Gud spelar på instrumentet, såsom Gud själv vill:
http://www.youtube.com/watch?v=evS43GcsuGE

torsdag 24 januari 2013

NYA VIGSELORD

Oändligt vackert.

Har du åkt skidor i månsken någon gång?
Det är oändligt vackert... och mycket romantiskt.

Plötsligt lägger man märke till att någon snabbare vasaloppsmotionär är bak i hälarna.
En blick bakom axeln - hm, ingen där?
Oj, det är visst mina egna pjäxor som smäller till vid varje bentag -  - 

Romantik är en allvarlig sak. Den ska mogna till kärlek, med eller utan månsken.


När är middan klar?

Nu tänkte jag lyfta fram några ord ur Svenska kyrkans nya handboksförslag.
Jag vet ju inte vem du är, kära läsare, men jag utgår ifrån att du har varit på bröllop och känner till några av svängarna.

Vigseln i kyrkan betonar parets ömsesidighet och självständighet.

Här om dagen såg jag den klassiska svenska filmen "Driver dagg, faller regn".
Där skulle storbonddottern Marit på Germundsgården giftas bort med Matts i Olsgården, tyckte hennes far.
Men Marit var kär i Jon, spelemannen, oäktingen... och det gick inte för sig!

Bröllopsklockorna ringer, och när det blir Marits tur att svara ja på frågorna, är hon alldeles tyst...

Jag har magknip där jag sitter i min TV-soffa, för jag har ju själv stått så många gånger på andra sidan altarringen och ställt dessa frågor till brudparen.

- Nej, nej! Jag kan inte! ropar Marit och springer ut ur kyrkan, rider iväg på hästen i ett sporrsträck, så att brudslöja med krona fastnar i en gren...

Åter igen: vigseln betonar parets ömsesidighet och självständighet!


Var är min vän som jag har kär?

I det nya förslaget har man tagit bort uttrycket:

... INSTIFTAT AV GUD...

.. eftersom i vår evangelisk-lutherska tradition inte ser äktenskapet som ett sakrament.

Istället betonas att äktenskapet är:

...  EN GRUNDLÄGGANDE GEMENSKAPSFORM I SAMHÄLLET.

Idag vill man mer betona kärleken framför institutionen "äktenskapet".

Vår kyrka accepterar omgifte, eftersom mänskosynen bygger på att felsteg och misstag måste kunna förlåtas och försonas, för att man sedan kan gå vidare.

Därför finns det ett nyskrivet inledninsgord, som jag tycker är mycket fint, för ett par i "mogen ålder"...
Tidigare utgick man ifrån att det var ett ungt par som stod framför en, vilket sällan är fallet nu för tiden.


Lätt att ramla av...

KÄRLEKEN ÄR EN GÅVA AV GUD.

NI BÄR ALLT NI VET OM KÄRLEK, OM LYCKA OCH SMÄRTA, OM MÖRKA OCH LJUSA DAGAR.

NÄR NI INGÅR ÄKTENSKAP VISAR NI ATT NI TROR PÅ KÄRLEKEN,
OCH SÄGER JA TILL ER VILJA ATT HÖRA SAMMAN.

ATT LEVA SOM GIFTA, ÄR ATT TILLSAMMANS BIDRA TILL ETT GOTT SAMHÄLLE,
ATT VISA VARANDRA OMSORG,
OCH GEMENSAMT ANSVARA FÖR HEM OCH FAMILJ (och barn).

NI FÅR TROGET STÅ VID VARANDRAS SIDA,
OCH TA EMOT GUDS GÅVA DAG FÖR DAG.

LÅT GUD BÄRA ER, MED SIN KRAFT OCH NÅD, NU OCH ALLTID.

Detta är så fint: - att säja ja till viljan att höra samman!
Kärleken är en vilje-akt, inte bara en känsla.
Vigseln bygger på ett mycket stadigare fundament än den först uppblommande romantiken.

Ibland hör man folk säga upprört:
- Man kan väl inte lova att älska någon i evighet!
Nej, det gör man inte heller, som du ser.

Stadigt rotad.

Men man utgår ifrån att äktenskapet är livslångt:

... TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT...

Hu! Jag tycker inte om dessa ord...

För många år sedan hade jag en vigsel mellan ett par, där båda upplevt att deras livskamrat dött. De var änklingar, men funnit kärlek igen, på gamla dar.
Då vädjade kvinnan att inte tala om döden...

Plötsligt hörde jag hur skarpt orden skorrade.

Det finns ett mycket mer positivt uttryck som jag hellre skulle vilja se som alternativ, nämligen denna kvinnas förslag, som vi använde den gången:

... Så länge jag lever....!

Till handbokskommittén: ta detta till er!

Så länge jag lever.

Detta leder oss över till de bibelord som sedan kan läsas.

Det är inte längre obligatoriskt att läsa de välkända orden ur Matteus 19:5-6:

"Därför skall en man överge sin fader och moder för att hålla sig till sin hustru.
Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt."

Eftersom många vigslar sker senare i livet, och ibland som sagt omgifte och då inga föräldrar finns i livet, så är det bra att denna text inte är "nödvändig".

Dock måste allvaret betonas att målsättningen är att inte åtskilja det Gud har fogat samman.
Jag hade gärna behållt vers 6.

(En annan gång kan vi tala om nödvändigheten att gå, om ena parten slår sönder äktenskapet inifrån.)


Enastående.

Nu måste jag få kritisera handbokskommittén lite.
Det finns många, många bibelord om kärlek. Varför envisas man då med att föreslå denna hemska text från Höga Visan:

STARK SOM DÖDEN ÄR KÄRLEKEN
LIDELSEN OBEVEKLIG SOM GRAVEN.
DESS PILAR ÄR SOM FLAMMANDE ELD,
EN LJUNGANDE LÅGA.

MÄKTIGA VATTEN KAN INTE SLÄCKA KÄRLEKEN,
FLODER KAN INTE SVEPA BORT DEN.

Vart enda ord ger associationer på fel håll! Vi vill inte höra om död och grav, sa jag ju!
Inte om pilar och eld heller. Och absolut inte om flodvågor och andra katastroford.
Bakläxa!

Här är mitt alternativ:

OROA INTE KÄRLEKEN.
STÖR DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL... ; )

Detta underbara ord är ledtråd både i min bok "Den långsamma kärleken" och i den bröllopssång jag skrev en gång...


Oroa inte kärleken.

Symbolen för äktenskapet är ringen/ ringarna.
Den bön man ber över ringarna, är inte över själva smycket, utan för äktenskapet.

Nu kommer löftena, vilket inte finns med i en borgerlig vigsel:

JAG, N N, TAR DIG, N N,
NU TILL MIN HUSTRU/ MAKA , MAN/ MAKE,

ATT ÄLSKA DIG,
DELA GLÄDJE OCH SORG MED DIG,
OCH VARA DIG TROGEN TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT.

Den sista meningen vill jag alltså byta ut till "så länge jag lever" - för det är väl samma sak!?

Sen kommer ett fint tillägg:

OCH SOM ETT TECKEN PÅ MIN KÄRLEK,
VILL JAG BÄRA / GER JAG DIG/  TAR JAG EMOT
DENNA RING.

Det juridiskt bindande momenten är Frågorna och Tillkännagivandet:

NI ÄR NU MAN OCH HUSTRU / MAKAR....


"De två skall bli ett".

Hur gick det sen för Marit i Germundsgården?

Jo, den oförsonlighet som funnits mot Jon och hans släkt, löstes då både husfar och kyrkoherde insåg att det inte finns någon trolldom i fiolspelandet...
- All glädje kan bara vara av Gud!

Och mor Kerstin tillade:
- Inför Gud finns det inga oäkta barn, bara BARN..!

Det ordnade sig till slut för Marit och Jon.
Hennes nej vid altaret till fel man, ledde först till olycka, men sedan föll alla bitarna på plats.
Och Jon fick ärva Olsgården...

Månskenet lyser och drar.
Jag måste nog ut en sväng till i skidspåret...

Båtviken, Gullberna Park, Karlskrona.

Äkta hälsningar, Helene Sturefelt,

- som på vägen hem från bussen stötte på några grannar som sa:
- Vi ska gifta oss i sommar! Vill du viga oss i trädgården?!

tisdag 22 januari 2013

"FEM MÄN HAR DU HAFT"

Fastfrusen relation.

JESUS SA:
- GÅ OCH HÄMTA DIN MAN.

KVINNAN SVARADE:
- JAG HAR INGEN MAN.

JESUS SA:
- FEM MÄN HAR DU HAFT, OCH DEN DU NU HAR, ÄR INTE DIN MAN.

Frågan är närgången.

Mötet vid Sykars brunn för tvåtusen år sedan, rör vid vårt innersta: längtan efter hållbara relationer.
Vi hoppar rakt in i sammanhanget, som finns återberättat i Johannes evangelium, kap 4.

Nablos, Israel. Sykars brunn.

Är Jesus närgången?
Ja, andligt sett, men inte som en man med sexuella avsikter. Hans syfte är ett annat.

Vi får inte veta på vilket sätt kvinnan hade haft "fem män".
Men vi vet att hon var illa ansedd, utstött, föraktad av byns folk.

Jesus avslöjar henne. Konstaterar hur det är. Men anklagar inte.
Hans syfte är att visa henne hur hon kan hantera sina livslögner. Och sin livstörst.

I många relationer fastnar man just i anklagelsernas förbannelse...
- Om du bara hade...
- Varför kan du aldrig.... Måste du alltid....

Skuldbeläggande villkor. De hemska orden "aldrig" och "alltid" som inte rymmer vardagens nyanser.
Tanken som flyr till mörka bakdörrar om otrohet och uppbrott...

... ATT ÄLSKA VARANN I NÖD OCH LUST...

Jesus går inte in i något ställningskrig.
Han fördömer inte heller.

Inget ställningskrig.

Kvinnan talar om själva platsen:

- SKULLE DU VARA STÖRRE ÄN VÅR FADER JAKOB, SOM GAV OSS BRUNNEN OCH SJÄLV DRACK UR DEN, LIKSOM HANS BOSKAP?

Hon fokuserar på det yttre.
Vi fastnar lätt i det yttre beteendet i de relationer vi lever i.

Och vissa i kyrkan upphöjer själva huset, byggnaden, kyrkan... men glömmer Källan...
Är det så?

Jag är så ointresserad av kyrkliga hus, religiösa samfund och yttre organisationer - när de glömmer varför de finns till...

Inte brunnen som är viktig, utan vattnet.

JESUS SVARADE:

- DEN SOM DRICKER AV DET HÄR VATTNET BLIR TÖRSTIG IGEN.
MEN DEN SOM DRICKER AV DET VATTEN JAG GER HONOM, BLIR ALDRIG MER TÖRSTIG...

Törsten efter kärlek.
Ömhet, varma blickar, sexuell enhet, älsklig nu är middagen klar!
Acceptans. Frid i huset.

Fem män hade hon haft. Och den hon nu hade, var inte hennes man...
Lånad kärlek. Stulen tillit.

VAR ÄR DEN VÄN SOM ÖVERALLT JAG SÖKER?
NÄR DAGEN GRYR, MIN LÄNGTAN BLOTT SIG ÖKER.
NÄR DAGEN FLYR, JAG ÄN HONOM EJ FINNER,
FAST HJÄRTAT BRINNER...
                                                                          Sv Psalm 305:1


Törstig. Spetsad av kontroll.

Kyrkan har byggt dogmer. Dogmer bygger kontroll. På vems uppdrag?
Jesus dömer inte. Jesus skapar tillit.
Inte ett enda ord av fördömelse!!!

Detta är ett kännetecken på "sann tro":
- Visar på var Källan är och bjuder in att dricka - inte den som ger pekpinnar eller fäller föraktfulla kommentarer.

Jag blir förtvivlad över alla moralister som tror sig vara "goda kristna" - utan kontakt med denna förlåtelses källa och upprättande kraft!
Gör bot och bättring! Eller var tyst. Jag har själv tvingats vara tyst, tills jag såg...

JAG SER HANS SPÅR VARHELST EN KRAFT SIG RÖJER,
EN BLOMMA DOFTAR OCH ETT AX SIG BÖJER,
UTI DEN SUCK JAG DRAR, DEN LUFT JAG ANDAS,
HANS KÄRLEK BLANDAS...
                                                                          Sv Psalm 305:2


Moralistens iskalla pekfinger...

Hur löser Jesus kvinnans problem?
Inte alls.
Han börjar prata tro och teologi med henne!

Men detta går verkligen inte för sig.
En man pratar inte med en kvinna. En jude pratar inte med en samarier, fiendefolket...

Men Jesus är av Gud, sänd av Gud. Han överbryggar alla gränser.

Detta känner jag dock igen från många av mina kristna vänner i kyrkan.
Senast hos Erik Johansson, missionssekreterare i EFS. Det återkommer jag till i ett annat inlägg.
En gränslös kärlek lyste i hans ögon.

Guds ljus lyser igenom.

Jesus hade tagit bort hennes offerroll.
Hon var en jämbördig samtalspartner och människa.

När kvinnan vågar litar på den tillit Jesus skapar, börjar det djupare samtalet. Återigen vilken plats som är det rätta för gudstillbedjan, och på vilket sätt.

JESUS SA TILL HENNE:
- DEN TID KOMMER, JA DEN ÄR REDAN HÄR, DÅ ALLA SANNA GUDSTILLBEDJARE SKALL TILLBE  FADERN I ANDE OCH SANNING.

GUD ÄR ANDE.
OCH DEN SOM VILL TILLBE HONOM, MÅSTE TILLBE I ANDE OCH SANNING.

Det som sedan händer är att hon förstår att Jesus är Messias.
Hon är helt uppfylld av mötet.... ja, vem skulle inte vara det??! 
Det är ju fullt möjligt än idag, här och nu... : )

Så hon gör det oerhörda; hon lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sa till folket där:
- Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort.

Vattenkruka i Efesos.

Hur vågade hon? Hade hon glömt sin plats?!
Ja, det hade hon. Offerrollen i dåliga relationer var inte längre hennes.

Jesus hade gett henne kraft till insikt. Denna befrielse var så stor att den drev bort all mänskofruktan.

Och kanske mansfruktan, eller en felaktig manslängtan där de djupaste behoven efter bekräftelse ändå inte kunde mättas...

Nej, vilken människa kan vara allt för den andre?



Kvinnan står där i byn och pratar högt om det alla visste... Men där släpper förbannelsen.
Alla känner igen det ärliga tilltalet.

Och när hon sedan fortsätter samtalet, så är det religionsdialog på högsta nivå:
- Kan han vara Messias?

Johannes berättar vidare i kap 4 att många samarier kom till tro på Jesus.
Det var tack vare en kvinnas ord - hon var ju inte vittnesgill enligt den tidens lagar - men kärleken och sanningen bländade dem!

Samarierna bad Jesus stanna hos dem några dagar. Kvinnan fanns åter med i byns sociala gemenskap och var verkligen helt upprättad igen:

- Nu är det inte längre vad du har sagt oss som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.
Vilket slut!

En hel by blir frälst... Det är något att fortsätta bedja om.

Det finns hopp.

Fem avgudar har du haft, och den du nu tillber är inte Gud...

Det finns mycket att fundera vidare på.
Jag låter Johan Olof Wallins ord få avsluta:

ACK, NÄR SÅ MYCKET SKÖNT I VARJE ÅDER
AV SKAPELSEN OCH LIVETS SIG FÖRRÅDER
HUR SKÖN DÅ MÅSTE SJÄLVA KÄLLAN VARA
DEN EVIGT KLARA!
                                                           Sv Psalm 305:5

Helene Sture Källefelt,
- otörstig.
Och som fotograferade några istappar...

måndag 21 januari 2013

FRÄCKIS I SNÖN

Åh så tråkigt!

Jag får inte fotografera. Inga bilder idag! Fotostopp. Bildfasta. Där med basta. 4000 foton förra året. Det räcker.

Men vänta nu.... kolla vilken vinkel.... vilka kontraster...
Jag måste!!

Jag kom nästan försent till kyrkan igår bara för att jag ser det jag ser... De mest oväntade detaljer talar till mig.

Av med handskarna. Hu så kallt... var är mobilen nu då? Längst ned som vanligt.
Bildernas fräckhet får illustrera dagens text, men det är på gränsen...

Bäst att contra med några keltiska ordspråk. Fast det gör nog inte saken bättre...

GO COURTING AFAR,
BUT MARRY NEXT DOOR.

Kan det inte hända nåt, så vi kan retas lite..?

Kvinnan vid Sykars brunn hade dåligt rykte. Hon kunde inte gå till brunnen och hämta vatten när de andra kvinnorna var där.
Därför gick hon dit mitt under brännande middagshetta.

Jesus var där den dagen. Ett samtal utspann sig.
Det handlar om livets vatten, och om törsten efter gemenskap, som är på riktigt.

- Gå och hämta din man.
- Jag har ingen man, svarade hon.
- Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft och den du nu har, är inte din man...

Kvinnan  sa:
- Herre, jag ser att du är en profet...

Vem vill ha en toffel...?

Jesus avslöjar. Men han anklagar aldrig!

Den uppgiften har någon annan... Åklagaren är ju ett täcknamn för djävulen.

THE ONLY CURE FOR LOVE
IS MARRIAGE...

Varför hade kvinnan haft så många män? På den tiden var det en omöjlighet... Det är det egentligen idag med, själsligt sett.

Och vad höll männen på med? När tar Jesus itu med dem?

Vad vill du?

Frågorna ställer sig på kö, i snön.
Vad gör vi med varann i äktenskapet? Varför är skilsmässostatistiken så alarmerande hög?

Eller, vad gör vi inte med varann i äktenskapet?

Glömmer passionen, glömmer säga namnet med värme, glömmer....

Starka kvinnor orsakar detta... Eller?


ONE MUST LIVE WITH A PERSON
TO KNOW A PERSON.

Styrka på fel ställe.
Längtan som går snett.
Eller bara dåligt väder... för mycket plusgrader.

Jesus avslöjar. För att befria från livslögner.
Detta är dagens poäng, bilderna till trots.
Herre, hjälp!


Det måste gå!! Res dig. Smält inte.


Hjärtat får gärna smälta. Men inte det andra...

Det blev tryckfall i kommunens vattenledningar i fredagskväll.  Jag var ute och gick då och kunde hjälpa gubbarna att hitta vattenläckan.
Om det ändå vore så enkelt...

Jesus sa:
- Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen.
Men den som dricker av det vatten jag ger honom, blir aldrig mer törstig.
Det vattnet jag ger, blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv!

Här finns den djupaste gemenskapen - med Gud själv!

WISE IS THE MAN WHO MAKES A FRIEND
OF HIS ENEMY.

Käre Gud, ibland är man sin egen fiende...
Hjälp oss med själens vattenläckor!
Och hjälp oss att älska varandra.

Jo, vi klarade det!

MARRIAGE TAKES THE HEAT OUT OF LOVE.

Nej, nu ska vi vara snälla.
Ut och skotta snö. Koka te.

Inte fotografera mera!
Jo, jag har en kvar... ska se om jag kan få ordning på vinkeln bara....


Ingen kommentar...

Oj, hur blev det här? Ha, ha... F´låt. Men det var ju bara lite snö. Eller?

Klåfingriga hälsningar från underdog-fotografen
Helene Sture Snöfelt,

- som ska läsa hela Johannes evangeliets kapitel 4.

söndag 20 januari 2013

SKÄRGÅRDS-ISEN BÄR!

Isjakt S 189.

Igår gick strömmen och det var mörkt här i Gullberna Park.
Idag bär skärgårdsisen och vi har badat i ljus!

Följ med på en tur på långfärdsskridskor mellan Långö och Sjuhalla.

Många tankar och känslor går genom kroppen när havsvattnet ligger isblankt och svartfruset...


Åker jag på - molnen?

Mina ord räcker inte till.
Jag tar hjälp av Dag Hammarskjöld och hans VÄGMÄRKEN.

DET UTOM-MÄNSKLIGA I UPPLEVELSEN AV STOR NATUR.

LIVSSTRÖMMEN GENOM ÅRMILJONER,
MÄNSKOSTRÖMMEN GENOM ÅRTUSENDEN...
VAD BETYDER "JAG" I DETTA PERSPEKTIV?


Liv, liv, liv... Kropp, själ och ande.

ETT LANDSKAP KAN SJUNGA OM GUD.
EN KROPP OM ANDE.


ATT FÖRBLI EN MOTTAGANDE - AV ÖDMJUKHET.
OCH FÖR ATT RÄDDA DIN MJUKHET.

ATT FÖRBLI EN MOTTAGANDE - OCH ATT TACKA.
FÖR DETTA ATT FÅ LYSSNA, SE OCH FÖRSTÅ.

Förankrad tro. Eller fastfrusen?

Men plötsligt bröts naturens tystnad av ett helvetiskt vrål...

En motorcrosskille kom i våldsam fart och rev spår i isen. Så onödigt.
Tonårsgrabbens nödvändiga mandomsprov.

Naturligtvis med framhjulet stegrat...

Is-cross...

Borta vid Studentviken åkte barnfamiljer skridskor.
Rostiga hockeyrör hade letats fram och glada skratt hördes från deras trygga vik.

Otroligt. Hela fjärden ligger frusen! 8-10 cm svart kärnis, med endast fläckvis med snö.

Jag skrinnade över till Sjuhalla.
Hörde några barn fråga sin pappa vad jag var för en figur som åkte så konstigt...

Jag stannade till och pratade en stund, visade pjäxorna och hela anordningen.
Vinkade hejdå och slängde en blick på det isfrusna hopptornet som påminde om en annan årstid, med andra lekar.


Skär. Skärgård.

JAG VET EJ VEM - ELLER VAD - SOM STÄLLDE FRÅGAN.
MEN EN GÅNG SVARADE JAG "JA" TILL NÅGON - ELLER NÅGOT.

FRÅN DEN STUNDEN HÄRRÖR VISSHETEN ATT TILLVARON ÄR MENINGSFYLLD,
OCH ATT MITT LIV, DÄRFÖR, I UNDERKASTELSEN, HAR ETT MÅL.

FRÅN DEN STUNDEN HAR JAG VETAT VAD DET ÄR ATT "ICKE SE SIG TILLBAKA", OCH ATT "ICKE BEKYMRA SIG FÖR MORGONDAGEN".


Inga bekymmer.

Man möter folk på isen. Slår följe, ger varann självförtroende. Åker tillsammans en bit.
Ett stycke av livet.

Isjakterna var ute idag. Eftermiddagssolen var apelsingul och vinden snäll, nästintill tam.

- Hej, har du stannat?
- Ja, vinden tog slut...

Han hette Patrik och hade byggt sin isjakt själv.
- Det kan du också göra! sa han, det är inte så svårt.

Ja! Är det något jag skulle önska att jag vågade, så är det att gå med i isjaktsklubben, näst efter att bli biodlare och våga måla tavlor...

Men att vara ute på isen i full fart är nummer Ett, i 70 km/h...

Patrik vilar sig.

Är inte isen väldigt svart... och onödigt blank...
Hjärnan lurar mig och säger att det är öppet vatten... nej, det är det inte, jag ser ju snöfläckarna...

NU.
SEDAN JAG ÖVERVUNNIT RÄDSLAN - FÖR DE ANDRA, FÖR MIG SJÄLV, FÖR MÖRKRET DÄRUNDER:
VID GRÄNSEN AV DET OERHÖRDA.


HÄR SLUTAR DET KÄNDA.
MEN FRÅN BORTOM FYLLER NÅGOT MITT VÄSEN MED SITT URSPRUNGS MÖJLIGHET.

HÄR RENAS LÄNGTAN TILL ÖPPENHET: VAR HANDLING BEREDELSE, VART VAL ETT JA TILL DET OKÄNDA.

Vid gränsen av det oerhörda.

Dag Hammarskjöld, vad skulle du gjort med Syrienkrisen?
Du var så klok. Ditt inre var så rikt.
Jag ber, med is-stavarna i hand, för den värld som du älskade, som Gud älskar...

Med glädje fortsätter jag citera dina ord, som också är mina.

DEN MYSTIKA UPPLEVELSEN:

- ALLTID HÄR OCH NU - I DEN FRIHET SOM ÄR ETT MED DISTANS,
I DEN TYSTNAD SOM FÖDS UR STILLHET.

MEN DENNA FRIHET ÄR EN FRIHET UNDER HANDLANDE,
DENNA STILLHET ÄR EN STILLHET BLAND MÄNNISKOR.

MYSTERIET ÄR STÄNDIG VERKLIGHET HOS DEN SOM I VÄRLDEN ÄR FRI SIG SJÄLV,
VERKLIGHET I LUGN MOGNAD UNDER BEJAKELSENS MOTTAGANDE UPPMÄRKSAMHET...


Tre skrinnare.

Åh vad det blänker grannt i isen! Allt speglar sig, segel, himmel och människor.
Jag tror jag åker ifatt de där tre och frågar var de har varit...

- Isen bär hela vägen inomskärs!
Vi småpratade en stund och sen kom frågan:
- Är det inte Helene... känd från radio och TV... Halvåtta... Jag är din tandläkare, känner du igen mig, född samma dag!!?

Det är inte lätt att se väderbitna ansikten och få ordning på minnet.
- Thomas?.. Peter?... Johan..?
- Johan!

På hugget.

- Vi är naturvetare... men när man ser allt detta... blir man nästa religiös...
- Ja, det blir vi nog alla, sa jag, det finns en gudstro längst in.
- Men vi tänker inte som du när det gäller skapelsen....
- Jodå, det är inga problem! Frågan är ju vad som fanns före skapelsen, eller vem...

Hm, vi skulle ta och träffas och läsa lite Hammarskjöld tillsammans!

Jag är glad för min likagamla tandläkarkompis - kanske är det du som hjälpt mig med bettet så att jag kan bita ifrån när det behövs... ; )

Fyrhjuling bogserar tre isjakter hem.

Vader och vrister gav sig tillkänna. Dansen på isen nu gick nu in på refrängen.
Jaha. Hemåt med glada skär.

Naturen är och förblir min första och största älskare.

NUET ÄR MENINGSFYLLT GENOM SITT INNEHÅLL,
EJ SÅSOM BRYGGAN TILL EN FRAMTID.

DU VÅGAR DITT JA - OCH UPPLEVER MENING.
DU UPPREPAR DITT JA - OCH ALLT FÅR EN MENING.

NÄR ALLT HAR MENING, HUR KAN DU LEVA ANNAT ÄN ETT JA?!


Snart på bettet igen.

De varmaste is-hälsningar, med Guds välsignelse denna sköna söndag!
Helene F Sturefelt