Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 25 oktober 2012

SVAGHETENS TEOLOGI


Hur ska man orka räfsa det här?

60-talets Neurosedyn-skadade barn är i femtio-års åldern.
Jag har just sett en stark dokumentärfilm om hur det gick för några av dem.

Känslorna är många... Respekt över den livsvilja som finns, "trots alla handikapp"...!

Där jag växte upp som barn i Kållered, fanns det en glad lekkamrat som hade konstiga ihopvuxna fingrar... och deras syster fick ingen se, hon var gömd på en institution.
Ingen talade om den skadliga medicinen Neurosedyn som skulle lindra gravida kvinnors illamående, men som också orsakade svåra skador på fostrets armar och ben.


Allt försvinner i löv.

I England talar teologerna om "Disability Theology", där de utmanar medelklasskyrkan som tillber Gud, som om Gud vore stålmannen.
- Har vi glömt att det är i svagheten som Guds kraft visar sig starkast?

Det räcker inte med att vi bygger handikappramper till våra kyrkor och sätter in hörselslingor.
- Vi behöver reflektera djupare över att Kristi kropp också har funktionsnedsatta medlemmar.


Ensam.

Vad är då en människa?

Roy McCloughry, lärare i etik vid St John´s College i Nottingham, säger:

- I vårt samhälle är en människa en individ som tillfredsställer sina egna behov, och som har friheten att välja sin egen väg - så länge den inte negativt påverkar någon annan.

Han fortsätter:
- Men det är inte Bibelns synsätt. I den kristna tron står inte individen i centrum, utan hans/ hennes Relationer till andra - alltså någon slags spegelbild av den relation som treenigheten innebär.

Vad Jesus gjorde var att bygga relationer på ett oväntat sätt.
Han gick till dem som var svaga och som hade funktionsnedsättningar. Han bekräftade dem som människor och respekterade deras önskningar, utan anseende till person.

Vi är kallade att göra det samma, och då får vi en kyrka som inser att Kristi kropp är sargad... inte perfekt...

Liv och Relation.

Ingen kan definiera Gud.
Om man ändå skulle våga sig på en bild, som säger något, så skulle det kunna vara:
- Gud är Relation.

Gud vill LIV. Liv, bliv till! För gemenskapens skull.

Jag tänker på filmen "Äta, sova, dö" som har en rubrik som talar om meningslöshet. Jag har inte sett filmen så den kan jag inte yttra mig om.
Men det blir så tydligt att det är just Gemenskapen som är livets innersta kärna - det som biologerna inte kan nå med sina mätinstrument, men som konstnärer i alla tider har skildrat.

Äta - tillsammans. Sova - tillsammans. Dö - tillsammans...

Åka tillsammans!

Vi är många som har erfarenhet av funktionsnedsättning av något slag, men vi talar inte om det.
Det passar sig inte. Det väcker rädsla, tafatthet och ibland avsky.

När jag var tonåring var jag osäker på om jag ville bli kristen. Där fanns så många "konstiga människor"...
Vad jag inte begrep då är, att den gemenskap som förmår bjuda in de svagaste, är den starkaste gemenskapen!

För där blir kärleken tydlig!!

Det går!

Roy McCloughry har brottats mycket med begreppen Botande och Helande i bibeln.
Det verkar som om det inte är samma sak. Och att helandet till den inre mänskan tycks vara viktigare än botandet av den yttre...

Han är försiktig i sina tankar, för detta kan ingen av oss överblicka.

- Vi kan bli hela människor även om själva funktionsnedsättningen inte försvinner, menar han, och berättar om Jean Vanier, mannen som byggt upp L´Arche-rörelsen, där människor med och utan intellektuella funktionsnedsättningar lever tillsammans i en kommunitet.

Driven av kärlek... inte bara av överlevnad eller blind evolution.

Roy är oroad över framtiden där funktionsmedsättningar kan identifieras redan på fosterstadiet.

- När aborter blev tillåtna sågs det som en möjlighet, säger han. Sedan blev det en rättighet för kvinnan att själv bestämma över sin kropp. Nu är det på väg att bli en Plikt att göra abort om det väntade barnet inte är normalt...

Den ständiga frågan vad som är normalt...

Allt ställs på kant.

Nej, kärlekens lag är starkare än djungelns lag...
"Survival of the fittest" är ett mantra som skadar mänskovärdet.

- Svaghetens teologi kan bli ett motmedel mot en utveckling (?) för att få fram en perfekt befolkning.

Utan hjärta?
Det går att leva utan armar och ben. Men vem kan leva ett liv utan kärlek, gemenskap och skratt?

Nu tar jag paus några dagar och avslutar med Paulus ord från 2 Kor 12:10:

JA, I SVAGHETEN BLIR KRAFTEN STÖRST.
DÄRFÖR VILL JAG HELST SKRYTA MED MIN SVAGHET, SÅ ATT KRISTI KRAFT KAN OMSLUTA MIG.
JAG GLÄDS ÅT SVAGHET, FÖROLÄMPNINGAR, SVÅRIGHETER, FÖRFÖLJELSER OCH NÖD, NÄR DET ÄR FÖR KRISTI SKULL.

NÄR JAG ÄR SVAG, DÅ ÄR JAG STARK.


... ja, iså fall hälsar jag dig, kära läsare, med fruktansvärt starka hälsningar i lövfällningens tid!
Och med Guds kärlek.

Helene Sturefelt, kant-stött och o-normal... ; ) Och älskad trots det. TACK.

DEN BLINDA BIOLOGEN


Vet du hur gammal du är egentligen?

Det är inte lätt att vara biolog och vetenskapsman...
Ständigt ändras teorierna, p g a nya rön och upptäckter.

Det har alltid stört mig att biologer inte är mer ödmjuka.
Man har antagit att "mutationstakten varit konstant" men ny forskning tänker sig att "mutationstakten hos primater sannolikt var högre längre bakåt i tiden..."
Alltså är mänskolinjen äldre än väntat?

Ständigt får biologerna lägga till nya miljoner för att få sina teorier att stämma.
Ungefär som bankerna, för att rädda länders dåliga ekonomier... som muterat framåt för långsamt...

Det här inlägget är inget för dig som har annat att göra - eller hellre föredrar Twitter - tack för att du tittade in!

Men nu saxar jag ett lååångt inlägg från ateisten som blev kristen; naturvetaren Krister Renard i Uppsala.
Jag är trött på snuttar. Här kommer en hel tankekedja....

Och det är jag som bildsatt texten och ansvarar för det. Fotona är från Kullabergs strandängar vid Nyhamnsläge.

Hjälp! En dödskalle på stranden!

KRISTER RENARD skriver i sin blogg:

Många biologer har en synnerligen märklig syn på vad vetenskap innebär. En syn som torde vara unik för biologin. De verkar inte ha förstått det mest grundläggande när det gäller vetenskapsteori. De förstår uppenbarligen inte skillnaden mellan hypotes och teori och tycks tro att teorier ger oss absoluta sanningar, medan i själva verket teorier ger oss användbara modeller och inget annat.

Den absoluta sanningen ligger utanför vetenskapens domän. Delar av biologin, och speciellt då evolutionsbiologin, tycks befinna sig i gränslandet mellan ideologi, metafysik och vetenskap.


Kullamannen har spolats iland...


Man menar att det är självklart att vårt universum uppstått av sig självt ur ingenting (även om biologer inte studerar universums ursprung, eller ens förstår de teorier man då använder, finns i deras övergripande världsbild detta tänkande).

Det är också, enligt biologerna, självklart att detta universum av en slump råkade få de mycket speciella egenskaper som krävs för att kolkemi (liv) skall kunna existera (sannolikheten att de olika naturkonstanterna i ett slumpgenererat universum skall få de rätta värdena för att tillåta kolkemi är i stort sett noll).

De tycks också anse att den som tvivlar på att ett universum kan uppkomma av sig självt ur ingenting är ond, korkad, fanatisk eller mentalt sjuk, trots att ingen människan någonsin observerat någonting uppkomma ur ingenting (detta skulle i så fall innebära verkan utan orsak, något som bryter mot en av vetenskapens viktigaste principer — kausalitet).

Vi har inga som helst teorier för universums uppkomst. Vad vi har är metafysiska spekulationer och inget annat. Bigbangteorin beskriver universums utveckling efter att universum uppkommit, och utgör inte någon förklaring till hur det hela startade.

Orsaken till att man ändå anser universums spontana uppkomst vara ett faktum, är att det helt enkelt måste ha gått till på detta sätt. Alternativet, en Designer, utesluter man definitionsmässigt. Dvs man låter ideologi begränsa sitt förutsättningslösa sanningssökande.

Överdriv inte! Det är bara en urholkad sten.


Vidare tror majoriteten av biologerna att livet, i form av enkla celler, uppstod av sig självt enbart genom slumpmässiga processer, där enkla organiska molekyler blev alltmer komplexa och till slut kombinerades till den första cellen. Detta trots att vi idag vet hur ofantligt komplext livet är.

Vi kan inte ens syntetisera ett funktionellt protein (såvitt jag vet). Jag menar då utan att använda genteknik (vid genteknik använder man cellmaskineriet i fullt fungerande celler och några fullt fungerande celler kan ju inte ha funnits innan det fanns några fullt fungerande celler — i så fall skulle det redan ha funnits liv innan det fanns liv).

Dessutom innehåller en modern cell ca en miljard proteiner och enzymer, som alla samverkar, plus att där finns ett oerhört komplext cellmaskineri, som får de mest avancerade, mänskliga maskiner att framstå som något som ungarna knåpat ihop på dagis.

Du kan inte vara så svår att göra..


Även om nu de första cellerna var enklare än dagens celler måste de ändå varit förbluffande komplexa. Det måste finnas ett hölje som skyddar cellinnehållet från omgivningen (organiska molekyler förstörs bl a av syre) men som ändå släpper in nödvändiga molekyler och släpper ut avfallsprodukter.

Det måste finnas en metabolism (energiomvandling — som bara den är enormt komplex) och cellen måste kunna lagra information om sin struktur (DNA eller liknande) och dessutom kunna kopiera sig själv (vilket är ofattbart komplext).
Och uppkomsten av allt detta kan inte ha skett gradvis utan den första cellen måste ha uppkommit genom en enda gigantisk och ofattbart osannolik slumphändelse.


Ofattbart! Hur har båten kommit dit?
Allt har en orsak...


Enligt den typ av biologer, som jag talar om i denna artikel (t ex Richard Dawkins), är den som på minsta sätt tvivlar på livets spontana uppkomst en fruktansvärd människa; ond, oärlig, djävulsk, farlig för mänskligheten etc, etc.


Och sist men inte minst, dessa primitiva celler har sedan genom slumpmässiga förändringar (variation och mutationer) och naturligt urval (utifrån konkurrens om livsutrymmet) utvecklats till den myriad av levande varelser vi ser idag.
Och då bl a till människor, som kan skriva poesi, som kan skapa matematiska teorier (algebraisk topologi, grupprepresentationsteori etc) och som kan fundera över rummets och tidens innersta natur och sitt eget ursprung.

Och det handlar inte om att biologerna tror att detta är möjligt. De vet att det är möjligt! Ja inte bara möjligt, det är enligt dem ett faktum att det gått till så. Och ve den som säger emot!

Oljespill. Mänskans bidrag till skapelsen...
Ruskigt.


Biologernas fanatism när det gäller evolutionen och alltings ursprung är både motbjudande och skrämmande. Den är i full paritet med den värsta sortens religiös fanatism.
Den som på något sätt uttrycker tvivel på den heliga evolutionen demoniseras av det evolutionära prästerskapet, som gör allt för att hindra en öppen och förutsättningslös diskussion om universums, livets och de olika arternas ursprung.



En allvarlig brist är att biologerna nästan aldrig ställer de verkligt grundläggande frågorna.  

Detta visar att de snarare sysslar med naturhistoria än med vetenskap i ordets rätta bemärkelse (kanske därför som Sveriges största biologiska muséum heter Naturhistoriska Riksmuséet).   Biologer i allmänhet (ärligt talat känner jag inte till några undantag) är enbart intresserade av resultat, t ex vilka anlag som vinner över andra anlag under kampen för överlevnad och hur på så sätt arter utvecklas till nya arter. Men resultat säger nästan ingenting om de grundläggande lagar som styr universum.  

Alla lämnar spår efter sig.
Även Gud.

Om nu livet uppkommit av sig självt och de olika arterna är resultatet av en evolution som saknar mål och mening, måste varje sann vetenskapsman ställa sig frågan varför universum har sådana lagar, som möjliggör att liv kan uppkomma av sig självt och nya arter utvecklas.  

En vetenskaplig förklaring måste innefatta en förklaring till varför universums lagar är som de är.
Allt annat innebär att man enbart skrapar på ytan.



Jag förnekar absolut inte att det finns en evolution. Det jag ställer mig tvivlande till är att evolutionens mekanismer fullt ut kan förklara hur encelliga organismer blivit till människor.


Sin bristande insikt i vad vetenskap är, visar de gång på gång när de hävdar att evolutionsteorin är ett faktum (teorier utgör inte fakta utan är tolkningar av fakta, och fakta kan alltid tolkas på flera sätt — och det är inte säkert att den mest politiskt korrekta tolkningen är lika med sanningen).

Genom att vilja förbjuda varje form av seriös debatt (det är precis detta man vill — tro mig jag har decenniers erfarenhet av detta) visar de att de snarare är trångsynta ideologer än sanna vetenskapsmän/ vetenskapskvinnor. Den senare kategorin studerar verkligheten utan några som helst förutfattade meningar.

Ut på djupare vatten.


När jag hör biologer tala om evolutionens skönhet äcklas jag. De framstår då nästan som omänskliga.
Richard Dawkins, som i sina många böcker gång på gång i närmast lyriska ordalag beskrivit den "fantastiska evolutionen" och allt vad den kan göra, verkar i ett ögonblick av klarsyn ha insett innebörden av hans egen fasansfulla världsbild. Vid ett tillfället avslutade han en artikel i Scientific American med följande dystra ord:

- Den totala mängden lidande i världen per år överstiger all mänsklig fattningsförmåga. Under den minut det tar mig att författa denna mening äts tusentals djur upp levande, många andra flyr för sina liv, kvidande av fruktan, andra förtärs långsamt inifrån av parasiter, tusentals individer av alla slag dör av svält, törst och sjukdom.

Det måste så vara.
Om det någon gång skulle förekomma en period av överflöd leder detta automatiskt till en ökning av populationen tills att det naturliga tillståndet av svält och misär är återställt (Scientific American, November 1995, sid 67).

Konsekvens av en strandad livsuppfattning.


Dawkins erkänner här den ohyggliga verklighetssyn som evolutionen leder fram till. Det han skriver visar på evolutionens sanna natur (därför är det för mig obegripligt hur vissa kristna kan tro att evolutionen är Guds skapelseverktyg — det är uteslutet att en god Gud skulle använda ett så vidrigt och ondskefullt sätt att skapa de olika arterna).

Evolutionen innebär enbart ett dödande och ätande.
Den har ingen skönhet, den bara är.


Är det allt? - - -

Här slutar citatet ur Krister Renards blogg "Fanatism i vetenskapens namn; eller sagan om den snälla isbjörnen; eller när djuren blev människor".

Så vad är då alternativet?

Helene tänker:
Teologin börjar där biologin inte vågar/kan eller vill börja:
- GUD såsom Skapare, från noll till ett, eller från "Dust To Gold" som mina brittiska rockhjältar sjunger om.

Att glömma frågan "Varför" livet finns till, gör att frågan "Hur allt kom till" blir hängande i luften.


Jag vill inte vara så förstenad.

Hos GUD finns en intelligens, en mening och ett mål, som är gemenskap.
Denna gemenskap lyser ofta igenom då människan är visar varandra ömsinthet, mitt i svagheten!
Den kristna mänskosynen är särpräglad av att visa det svaga och skadade lika stor aktning som det starka.
Det betyder att den som är sjuk, illa tilltygad eller inte klarar sig själv, ändå kan överleva i den mänskliga gemenskapen.


Grönt gräs. Det finns hopp.

Hos Jesus Kristus är det inte den starkaste som vinner...
Det gör han på korset, när kärleken visar sig vara starkare än allt annat.

Så idag blir min bön att Kärleken skall drabba alla de blinda biologer som förstorar sina teorier, till en ohållbar livsfilosofi; utan mening eller mål.
Ja, att alla fanatiker av olika kulörer skall våga låta livet vara så Stort och Gott, som det i grunden är.
Jag bli så trött - det handlar inte om ett Antingen Eller - - -
Som hela människor måste vi kunna vara Både biologer Och teologer!!
Ni blinda biloger, slut fred någon gång!

Med Bibelns poesi finns både mål och mening:

OCH GUD SATTE HIMLALJUSEN PÅ HIMMELENS FÄSTE, TILL ATT LYSA ÖVER JORDEN OCH TILL ATT RÅDA ÖVER DAGEN OCH ÖVER NATTEN OCH TILL ATT SKILJA LJUSET FRÅN MÖRKRET.  
OCH GUD SÅG ATT DET VAR GOTT.                                                     
                                              1 Mosebok 1:17    

Längre perspektiv.

Helene Sturefelt, - som inte tänker skilja på ljus och mörker på söndag, då sommartiden skall gå hädan - nej, jag väljer hellre sommartid året runt - utan manipulation två gånger om året.

tisdag 23 oktober 2012

RUT RÄFSADE MINA LÖV!


Underbara höstdagar hemma.

I min enkla vardag här hemma lever jag nära både natur och bibelord.
Idag sammanföll de på ett fantastiskt sätt.

Kommer du ihåg berättelsen om Rut i Gamla Testamentet?
Hon dök upp i min trädgård... men hon var från Pakistan.

Bakgrunden är mer än 3000 år tillbaka i tiden.

En familj i Betlehem tvingas utvandra till Moab på grund av hungersnöd.
Sedan mannen och sönerna dött, återvänder hustrun Noomi till sitt hemland.
Hon ber svärdöttrarna att stanna kvar hos sina mödrar, men en av dem - Rut - älskar sin svärmor över allt annat, och följer med henne.

De kom tillbaka just när kornskörden började.

För att försörja sig får Rut plocka säd efter skördekvinnorna på en släktings åker.
Hennes trofasthet belönas...
Hon säger till Boas, som så småningom blir hennes make:

- Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?

Läs den underbara berättelsen! Mellan Domarboken och Samuelsböckerna finns denna 4 kapitel långa kort-roman.

- Håll dig till kvinnorna här.
Jag har sagt till karlarna att inte röra dig...

Tillbaka till nutiden.

Här i Gullberna Park finns ett gammalt hospitalområde som har nya hyresgäster, bland annat Litorina folkhögskola.
Där ligger SFI, Svenska För Invandrare.
Vid busshållplatsen ser man många människor från världens alla hörn.

Idag var jag ute och räfsade löv. Syre till huvudet och träning för den brutna handen.
Jag älskar lövens sakta singlande mot marken och att se hur gräset blir allt mer gulprickigt.
Det vissna manar till vila och lugn.

Plötsligt hör jag en röst:
- Hej, kan jag helpa dig?

En söt, ung kvinna med svart hår stannar till.
Jag stannar upp och tänker ja, nej, ja, nej... javisst varförinte?
- Jag komma från Pakistan, säger hon och ler. Läser svenska.
- Vill du verkligen hjälpa mig? frågar jag.
- Ja det vill jag.

Snabbt hämtar jag trädgårdshandskar till henne och med lätthet får hon ned alla löven i korgen.
Jag räfsar, hon bär och tömmer, jag räfsar...

Snaart faller du... i goda händer!

Vad är det som händer?!

En invandrarkvinna söker kontakt, frimodigt erbjuder hon sig att hjälpa till.... Det är stort!
Modigt! Medmänskligt och mycket vackert!

Hon berättar om sitt hemland, om regnet som faller bara ibland och då går alla ut och njuter av det!
- Men så gör ni inte här, sa hon, min man har bott här i fem år och är trött på allt regn som kommer. Nu stannar han inne! Ha ha!

Hon berättade om sina krukväxter som hon vattnar ihjäl...
- Vad är det för fel?
- Du måste låta dem torka ut innan du häller på nytt vatten.
- Aha... Hemma i Pakistan är det så torrt att vi måste vattna varje dag. Men inte här?

Det var en underbar stund i det milda oktoberljuset, och när min gräsmatta åter var grön, då gick jag och hämtade en liten krukväxt till henne.
- Ta den här, det är en liten ros. Vattna bara när den är torr!
- Åh, får jag den? Tack!

En kram och ett God Bless You! Så tog hon jackan på sig och försvann...
- Vi kanske ses igen!
- Ja, då ska jag bjuda dig på te! sa jag och vi log mot varann.

Ett möte mellan kvinnor från olika delar av världen, mellan en Rut och en slags Noomi...
En omedelbar kärlek, en vänlighet rakt på sak.
En sann religionsdialog, i vardagen.

Och det var hon som tog initiativet... att bli vän... att bli integrerad.. att våga tala det främmande språket och att räfsa i en rik kvinnas trädgård...

Rent och fint.

Många känslor for runt i mitt huvud, och jag gick in, duschade och läste hela RUTS BOK.
Rut sa till sin svärmor, ett kärlekens credo:

TVINGA MIG INTE ATT ÖVERGE DIG OCH VÄNDA TILLBAKA.
DIT DU GÅR, GÅR OCKSÅ JAG,
OCH DÄR DU STANNAR, STANNAR JAG.

DITT FOLK ÄR MITT FOLK,
OCH DIN GUD ÄR MIN GUD.

DÄR DU DÖR, VILL JAG DÖ,
OCH DÄR VILL JAG BLI BEGRAVEN.

HERREN MÅ GÖRA MED MIG VAD SOM HELST - ENDAST DÖDEN SKALL SKILJA OSS ÅT.
                                           Ruts bok kaptiel 1:16-17

Axet ger tiofalt igen!

Må detta korn av frimodighet bära riklig skörd, till dig, till oss, kära syster från andra sidan klotet!

Respektfulla hälsningar,
Helene Sturefelt

måndag 22 oktober 2012

TILLSAMMANS med MODEUS - om gudstjänstgrupper


Torsås kyrka i vacker skugga.

- Vill du följa med på församlingsdag med Fredrik Modéus, frågade maken milt.
Torsås församling inbjöd till uppmuntran att starta gudstjänstgrupper utifrån Modéus modell i Lunds Helgeands församling.

Orkar jag? Kan jag sitta still så länge? Finns det mat jag kan äta? Har hjärncellerna tillräckligt med batteri...?
Det måste vara välkända grejer, annars går det inte.

Redan i foajén till Olofsgården blev det vänliga kramar från kyrkvärdar och förtroendevalda. För många år sedan sökte jag en tjänst där, så Torsås känns lite som hemma.

- Åh, en gammal Lundastiftare! utbrast Fredrik och vi hälsade hjärtligt på varann.
Vi befann oss ju utanför territoriet, i Växjö stift...

Från studentlivet minns jag Fredrik och hans broder Martin som två särskilt begåvade teologer. De hade en lätthet och en vänlighet mot alla, som nu visar sig även vara framgångsrikt i karriären...
Kunskap, värme och en närvarande blick är en oslagbar kombination.

Hur Gårman till en levande kyrka?


Jag delar gärna med mig av de punkter som han lyfte fram:

1. Vad är en församling? Jo, människor som firar gudstjänst.

2. Församlingsutveckling handlar om gudstjänstutveckling.

3. Gudstjänst handlar om Delaktighet.

4. Delaktighet fungerar när gudstjänsten känns igen från söndag till söndag.

5. Delaktighet handlar om Relationer.

6. Det vi gör, gör vi för att världen skall leva.

Självklarheter? Jag tittade ut genom fönstret och såg Torsås kyrka inbäddad bland gula lönnlöv.
Men motsatsen gör det tydligt:

Vägen till kyrkan.

1. En församling är bara där man är skriven. Kristen gemenskap är ointressant.

2. Församlingsutveckling handlar bara om en massa aktiviteter.

3. Gudstjänsten är bara de anställdas angelägenhet.

4. Kyrkan satsar på en massa olika temagudstjänster, som tar mycket resurser, men sen får man börja om på ruta Ett igen.

5. En delaktighet som inte vågar bli personlig och bry sig om medmänniskan.

6. Det kyrkan gör, gör den för sin egen skull...

Jo, så har det varit... Men så vill vi inte ha det!
När vi slutar tala om vad "folk vill ha" eller "vad andra tycker" så blir det mycket mer närgånget:
- Vad vill jag själv ha ut av gudstjänsten?
Svara ärligt på det!

Var ärlig! Annars kommer vi ingen vart.

För egen del går jag endast till den kyrkan där jag vet att predikan är god:
- beskriver min verklighet OCH djupdyker i Bibelns ord och klargör både Lag och Evangelium.
De predikanter som fastnar i psykologiserande eller förminskar vem Jesus är, får inte min närvaro!

- Lovsången måste få flöda, liksom bönen. Gärna en rörelse i rummet så man inte stelnar till i bänken.

Med glimten i ögat och sin torra humor sa Fredrik Modéus:
- Strukturer är viktigare än människor... Alltså, tänk er ett fotbollslag; om det inte finns kantlinje och mittlinje, då vet de inte hur spelet ska gå till. Dessutom måste positionerna vara klara!

Många församlingar kommer ingen vart för de som är i ledande ställning har inte skapat dessa strukturer, som ska bära människors engagemang.

Igen tänker jag med stolthet över våra församlingsbor som bär Sinnesrogudstjänsten. Om prästen skulle bli sjuk, så fixar de den ändå!

Mer finns att läsa i Fredrik Modéus bok "Mod att vara Kyrka".

Herr Gårman. Fru Gårman. Hur Gårman?


Fyllda av många goda tankar gick vi, några timmar senare, över till kyrkan för att fira högmässa.
Hm, få se nu om det blir någon delaktighet!

Jodå, två tanter bar processionsljus, där den ena hade hängt handväskan på kryckan och höll ljuset i den lediga handen...
Men nej, varför var det en av prästerna som bar själva processionskorset?
Och ja, tre konfirmandtjejer fick bära nattvardsgåvorna.
Kyrkoherde Rune Olofsson började roligt med att sjunga in sig på söndagens tema:
- Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, ju gladare vi bli!
Lätt och ledigt ledde han oss igenom högmässan.

Sälj inte alla prästgårdarna! Här bor Rune.

Några ord från predikan:

- Är det skillnad på "att komma tillsammans", "att vara tillsammans" och "att leva tillsammans"? frågade kyrkoherden i Söderåkra, Anders Hedlund, och besvarade själv sin fråga:
Ja, att umgås en kväll är bara roligt, att umgås lite längre på en bussresa t ex, kräver mer, men att verkligen leva tillsammans kräver mycket mer av oss, förstås.

Och i evangelietexten blev Jesus avbruten i sin undervisning av att hans mor och bröder knackade på...
De ville kanske tala honom tillrätta? Läs mer i Markus 3:31-35.
Mycket provocerande sa Jesus:

- VEM ÄR MIN MOR OCH MINA BRÖDER?
Nu handlade det inte om blodsband, utan Jesus utvidgade familjebegreppet:

- DEN SOM GÖR GUDS VILJA ÄR MIN BROR, SYSTER OCH MOR.

Det för oss tillbaka dit där vi började.
Vad är en församling?
Jo, de som sätter Guds vilja i centrum för sina liv, som uttrycker det i gudstjänstlivet och som sedan visar det i handling.

Nej, Jesus hade ingen fru.

När maken och jag väl var hemma igen, var vi nöjda med dagen i Torsås.
Vi kopplade av framför varsin dator... tillsammans... och han ropade:

- Jesus hade ingen fru! Det var bara en förfalskning av gamla koptiska texter av Tomasevangeliet!
Där gick gränsen för "tillsammanslivet" - - -
Kolla själv med den engelska tidningen The Guardian...

De bästa Tillsammanshälsningar från Helene Sturefelt,
- som idag ska ge sig på att göra kåldolmar...

... nej inte med lönnlöv!

lördag 20 oktober 2012

ISRAELS VÄNNER

Ljus från Jerusalem.

Det är lördagkväll. Huset är städat, gräsmattan klippt för sista gången och lammkotletter har avnjutits till levande ljus.
Kyrkklockor har ringt in helgen men för juden är sabbaten snart slut.

I Malmö idag har ca 300 judar demonstrerat för att få åtnjuta religionsfrihet som alla andra.
Våldsbrotten mot judar är alltför många i denna stad.
Som markering bar de sin lilla mössa "kippa" som är mannens tydligaste religionsmarkör.

Vän, javisst.

Igår damp det ned en tidning jag inte sett förut, tidningen ISRAELS VÄN, som bilaga till Dagen.
Medan maken fräste runt i trädgården, satt jag på verandan och läste igenom texten.

Några mycket intressanta artiklar vill jag återkomma till, men just nu lyfta fram frågan, som tidningen själv ställer:
- Varför behövs det en tidning som värnar vänskapen till Israel?

Redaktör Henry Nordin skriver att Israels Vänner grundades redan 1923 och är en kristen ekumenisk ideell organisation.
Den gemensamma nämnaren är kärleken till det judiska folket och deras bibliska hemland Israel.

Studera symbolerna!

Men vänta nu, 1923 fanns inte Israel...
Redaktören menar att blotta namnet kan ses som ett profetiskt förebud till vad som skulle ske 25 år senare, då staten Israel bildades.

Jag var endast 18 år när jag besökte Israel första gången. Jag förstod inte mycket, men en sak är säker, kärleken till Jesu hemland föddes då.

Antisemitismens andliga grund är djävulens hat mot Gud och Guds Ord och allt som förknippas med det - Israel, den kristna församlingen (nej man kan inte leva som kristen utan en församlingsgemenskap!) och äktenskapet.

- Man kan ställa sig avvisande till Israel av taktiska skäl, politiska eller religiösa, men det är en självbedrägeri, menar Henry Nordin.
Det finns ett överflöd av källor som är influerade av aversion mot judar och Israel, och det håller jag med om.

Att läsa Krister Renards blogg ger en helt annan infallsvinkel. Gör det.

Den brinnande busken. Rödeby.

Vad säger de judiska företrädarna själva om antisemitismen idag?

Ulf Cahn, generalsekr i Förenade Israelinsamlingen, pekar på fyra olika varianter av antisemitism:

1. Okunskap och Fördomar

När Aftonbladet skriver en skröna om att israeliska soldater tar palestinska ungdomars organ och ger dem till israeler, då återupplivar de den medeltida myten om judar som förgiftar brunnar, dödar kristna barn o s v...
Det är inget sakligt inlägg i Mellan-Östern debatten, menar Ulf Cahn.

Antisemitismen idag.

2. Kristen antisemitism

Det går inte att förneka att judehatet först var en kristen företeelse.
Vi vägrade att bli kristna, skriver Cahn, och det var tillräckligt för att förföljelserna skulle börja.
Det utvecklades senare till en "ersättningsteologi" där Nya Förbundet ersatt det Gamla.
Man hävdade att judarna var "lagiska" och kristna stod för "nåden".

Även om Luther gjort flera grova antisemitistiska uttalanden, så är det bland kristna som Israel har sitt främsta stöd.

Här pausar vi lite, medan vispgrädden vispas till efterätten...

Från det ena till det andra...


Jag har aldrig förstått, som Bibelläsare, hur man kunnat tolka korsfästelsen som att det var "judarna som dödade Jesus".
Det är dubbelfel.

- Jesus gav sitt liv av egen vilja, för det första.
- Det var människan, såsom syndig och våldsam människa, som hetsade fram plågorna på långfredagen, inte ett särskilt folkslag.
- Det betyder att om jag själv levt på den tiden, skulle du och jag mycket väl kunnat vara i den skrikande skaran - det är ju det som är insikten av långfredagens händelse...


Altarskåp. St Petri kyrka, Malmö.

3. Muslimsk antisemitism

Många texter i Koranen uttrycker judehatet tydligt, menar Ulf Cahn, och fortsätter:
- När Muhammed år 628 e Kr erövrade staden Khaybar dödades ca 10.000 judar.
De överlevande pressades på särskilda skatter, vilket blev en princip som muslimska styresskick använt genom seklerna, mot icke-muslimska minoriteter.

Att islam även idag har antisemitistiska inslag råder det ingen tvekan om.
Samtliga länder i Mellanöstern, där islam har ledande ställning, var visat detta, i praktisk handling gentemot sin judiska befolkning, skriver U Cahn.

St Petri kyrka, Malmö.

4. Hitlers försök att klä judehatet i neutrala och vetenskapliga termer, kombinerat med Luthers gamla judehat, var en fruktansvärd kombination...

5. Idag frodas judehatet inom både extremvänstern och extremhögern.
Nynazister och militanta islamister samarbetar, skriver Ulf Cahn, och menar att vi alla måste stå upp för judars rätt att vara just judar.


Så, våra traditioner är smutsiga...
Därför är det viktigt att själv ta sitt ansvar och ta ut en annan riktning.

Varför inte ge en kärleksgåva till den judiska församlingen i Malmö?!

Natten till den 28 sept attackerades entrén till den judiska församlingen.
Det är ekonomiskt kännbart att reparera det som blev förstört.

Därför föreslår denna kristna organisation, Israels Vänner, att skicka in en liten peng som stöd och uppmuntran till dem.

Hemsida: www.israelsvan.com
E-post: info@israelsvan.com
Telefon: 040 - 94 94 12

Teambuilding. Gå varsamt, min kristen...

Och tillsammans kan vi väl få be för varandra, och jubla med Psaltarens ord:

SJUNG TILL GUDS ÄRA, LOVA HANS NAMN
HYLLA HONOM SOM RIDER PÅ MOLNEN
DE FADERLÖSAS FADER
ÄNKORNAS FÖRSVARARE
JA, GUD I SIN HELIGA BONING

GUD GER DE ENSAMMA ETT HEM
OCH DE FÅNGNA FRIHET OCH LYCKA,
MEN UPPRORSMÄNNEN FÅR BO I ÖKNEN...
                                                           Psalt 68:5-6

Nu väntar äppelkaka och Beatlesfilm!
- lördagshälsningar Helene Sturefelt.

fredag 19 oktober 2012

NÅGRA KÄRLEKSORD


Gyllene Tider.

Hösten glöder av guld i skogen utanför mitt fönster.
Det är sköna färger som lugnar mitt sinne.

Lagom till ditt "fredagsmys" kommer här några kärleksdikter - att läsa högt för sig själv, katten eller den du vill...

I skuggan av Dr Phil får man mycket att fundera på i relationsarbetet. Gratis terapi på Kanal 7.

Och kommande söndag, den 20 e Tref, har temat Leva tillsammans.
Så nu gräver jag fram några alster ur byrålådan...

Guldläge.

FÖRÄLSKELSE

Förälskelse:
- man förstärker varandras goda sidor
som man redan ser.

Kärlek:
- man lär sig älska de andra sidorna
som man snart upptäcker...


HÖGTID

Vi celebrerar kärleken
   genom våra kroppar
       till varann

- Tag mig!
Jag är ditt bröd.

- Drick mig!
Jag är din kalk.

Kärlekens blod
    utgjutet.

Finns det mask i de goda äpplena?

TÖRSTIG ELD

Du tänder mina eldar
   och släcker min törst!

I dåliga förhållanden är det tvärtom.

Han släcker elden
   och gör henne bara mer törstig...


Kärlekstörst

KÄRLEKSGRAMMATIK

Att "älska" är inte en känsla.

Att "älska" är ett verb!

- Jag älskar dig!
Alltså; jag vill göra dig gott.

Du är inte perfekt.
Du uppfyller inte alla mina behov.
Men du gör mig gott!

Tittut i skogen!

Och i tidningen Medi@Boom, där funktionshindrade ungdomar skriver, saxar jag en underbar rakt-på-sak-dikt av Mercy:

MINA TANKAR

Drömkille.
På fritiden tränar han och jag.
Ute och jogga på gångbanan.
Hemma.
Kokta körsbär med glass.
Djupt förälskad.
Krypa i sängen.
Hångla.
Skämma bort mig.
Han spelar och jag kan sjunga.
Levande ljus.


LOREEN svarar på frågor om sitt musikaliska konstnärsskap och relationer.
Jag saxar ur Sydöstran 17 oktober:

- Så fort du inte är sann mot dig själv och börjar kompromissa, så kommer det gå käpprätt åt h..

- Förhållande, näe... är är så otroligt lite tid. Jag dyker inte in i relationer om jag inte kan pynta in lite...

Stick, jag har inte tid.

Just så. Kärlek behöver sina fyra T:
- Tid, Tillit, Trygghet och Trohet.

Det är likadant med vår Gudsrelation.

Och till sist, en kärleksfull PSALM, skriven av Britt G Hallqvist, nr 411:

GUD ÄR GRÄNSLÖS I SIN KÄRLEK
I SIN SKAPARFANTASI
FÅGELNS DUN OCH SOLENS KÄRNA
ÄR HANS VERK, OCH SÅ ÄR VI.

NÄR DET MÖRKNAR ÖVER JORDEN
NÄR DET SKYMMER I VÅRT HUS
SKAPARKRAFT VILL HERREN GE OSS
MOD OCH LUST ATT TÄNDA LJUS.

Tänt var det här!
Varma hälsningar, Helene Sturefelt

Kvällsmoln vid Vätterns Övralid.