UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 31 juli 2012

EJ I TRAFIK


Paus.

Det är inte så att jag är glömsk.
Det är bara det att jag minns inte vad jag skall komma ihåg...

Nu är det illa.
När stresshormonerna tärt tillräckligt mycket på hjärnan, då börjar den krympa...
Och närminnet försvinner.
Nu tas jag ur trafik. Äntlingen har jag fattat allvaret.

Huvudleden ur led...

Jesus sa till dem:

FÖLJ MED MIG BORT TILL EN ÖDE TRAKT SÅ ATT VI FÅR VARA ENSAMMA, OCH NI KAN VILA ER LITET.
Markus 6:31

Gäller det oss i kyrkan? Gäller det mig? Får man vila?

Ja. Företagsläkaren har talat strängt, liksom vänner runtomkring.
Varför finns då inte reträtt och retreat som uppdrag, inskrivet och påbjudet i almanackan?


Hur gick detta till?
Hur går det till i Holmsjö?

DET VAR SÅ MÅNGA SOM KOM OCH GICK ATT DE INTE ENS FICK TID ATT ÄTA...

Det är tvåtusen år sedan... Redan då!
Och Status Quo sjunger om den enkelriktade gatan där det kör bilar i båda riktningar... "Two Way Traffic" - och i texten ropar de på "superman where are you?".

Här! Nej visst nej...


Two way traffic on a one way street.


Amerikanaren kom fram till en mexikanare, som satt under ett träd:

- Varför sitter du här? Gör som jag; jag började med två tomma händer och byggde en fabrik, blev rik och kan göra vad jag vill! Till exempel sitta under ett träd!

- Det gör jag ju redan, sa mexikanaren. - - -


Sitt ned.

Denna vecka lever vi med kyrkoårets tema Andlig klarsyn. Det är svårt att få sina livslögner avslöjade, men också en befrielse.
Att jobba för mycket, att "ställa upp", är en fälla som kyrkan inte borde locka med.
Messiasfällan. Supermanfällan. James Bond...

Härmed erkänner jag min trötthet!
Bäst att passa på innan hjärnan krympt för mycket...

Härmed erkänner jag min stora längtan efter att få följa med Jesus till en avskild plats och vila. Gå i kloster ett tag. Luta sig mot trygga rutiner och slippa fatta en massa triviala beslut som "när skall vi äta".

Tankar och känslor behövs till annat.


Kom till mig så får du ro... jag menar vila, alltså.


I begynnelsen var Ordet, och Jesus är A och O, alltings början och alltings slut.

Jag är också en bokstav: H som Helene, som på grekiska betyder "fackla", "den som brinner".
Men jag vill inte vara utbränd!!
Nu går både jag och bloggen ned på sparlåga - men ack så svårt att låta bli glädjen att skriva text och bildsätta med foton!

Står du ut med att vänta på mig?
Kanske läsa nåt äldre inlägg som fortfarande kan ge nån smula?

Och medan jag knycklar ihop lappen med alla roliga inlägg som nu inte blir till, så hör jag Nilla berätta om hur hon liksom sprang runt i en björkskog bland en massa stigar. Jesus försökte få henne att stanna, men hon bara sprang runt....

- Spring dig trött då, sa Jesus, så bär jag hem dig sen. - - -

Sköna hembygdsön i Holmsjö.

Jesus, jag har sprungit färdigt nu.
Du som är och har alla bokstäver, hjälp mig att vila vid den bokstav Du har välsignat åt mig, i ditt namn:
H som i den Helige Ande, Hjälparen,
H som är Hugsvalaren, den som svalkar min håg och mina sinnen,
H som i Hjärna och Hjärta, som nu slutat kriga.
Reträtt, retreat.

Med sinnesro i själen och gråtsnor i näsan,
Helene Sturefelt

Självporträtt.

onsdag 25 juli 2012

VAXHJÄRTA o HIMMELSK FÖDELSEDAG

Nu ska vi fira! Vadstena Klosterkyrka.

Tänk att ha en himmelsk födelsedag...
Heliga Birgittas dödsdag den 23 juli 1373 firas varje år.

När ett helgon eller martyr dör i salig tro på vår Frälsare, så är det inte en sorgedag utan just en himmelsk födelsedag!
Det är vackert.
Och så kan det vara för oss alla.

SSB´s högtidsprocession.

I måndags var det fest i Vadstena. Mer än 300 personer var tillresta för att fira denna högtidsdag.

Från dansbandsfestivalen i Dalarna, till helgonfest i Östergötland...
Det gäller att ha lite ställtid i bilen så att kontrasterna inte blir för stora!

Följ med nu och se när de tänder upp Klosterkyrkan... smygtitta på processionen... och sen vill jag dela Bo Branders predikan om Vaxhjärtat.

Levande ljus och himmelsk födelsedag.

Birgitta var ett naturbarn till att älska Gud:

- hon såg jungfru Maria i kyrkan med en krona i handen: "Vill du ha den, Birgitta?" "Ja!".
- hon såg Jesus på korset i fastetid och hans lidande plågade henne: "Vem har gjort dig detta?" "Människornas ondska" svarade Jesus.

I denna förtvivlan växte kärleken till Kristus.
Men hennes Gudskärlek var inte tillräcklig, berättade Bo Brander. Den behövde Andens glöd.
Det gör också vi.

Ljus möter ljus.

Och jag lät tankarna svepa över de mäktiga valven och tänkte på hur det är ställt med vår svenska kyrka idag.
På en semestervecka genom landet har jag hunnit läsa många predikoturer och annonser om sommarkyrka och sommarkonserter.

Det lockas med kyrkkaffe och sagostund för barnen, det är tipspromenader och "kända artister" som dragplåster, med tipsrunda... Grädde till våfflorna. Bara så du vet.

Förtvivlad konstaterar jag att min egen kyrka inte tror på sitt eget budskap...

Heliga Birgittas relikskrin.
Men, vem där?!

Var finns stoltheten över en god predikan? En kväll med lovsång och tillbedjan? Eller en stund typ "fråga prästen"? Utan kaffe och grädde!

Snälla Svenska kyrkan, var finns smärtan över Jesu syndadöd på korset?
Var finns längtan efter befrielse från den egna bortvändheten från Gud?
När talar vi om Mission?
När utbildar vi våra kyrkvärdar till att bli missionärer hemma vid Vägkyrkans andakter?

Döda uppstår!?!

Nä, till kyrkan kan jag inte gå med min andliga längtan... Fy skäms Kyrkan!
Jag känner att heliga Birigttas anda fräser i mig av vrede över sveket och fegheten.

Inte skäms väl bagaren för bullen? Eller korvgubben för korven?
Jesus, förlåt oss för att vi skäms för dig och evangeliet!
Vaddå "sagor för barnen"? Läser man inte Barnens Bibel längre?

I Leksand tar man tron på allvar.

I Heliga Birigttas himmelska Uppenbarelser talas det ofta om människans HJÄRTA.

Å ena sidan är det hårt:
- det är det som söker njutning och vinningslystnad, det är det onda hjärtat som är hårt och bortvänt.

Å andra sidan är hjärtat mjukt.
- det hjärta som är vänt mot Gud är som vax.

Bo Brander predikade lätt och ledigt och tog oss i tanken med till Ulvåsa (där min man var kyrkoherde för några år sedan), som nu bara är ruiner, men som på 1300-talet blomstrade med blommor och bin.

Smältande kärlek, blommor och bin.

Ulvåsas biodlingar gav honung och bivax.
Vax är formbart. Ur den enkla vardagen hämtades bilder för att förklara hur det är ställt med vår insida.

Guds helige Ande kan forma ett vaxhjärta och liksom tryckas in i det.
Då är människan nära Gud och värmen ökar, liksom kärleken till medmänniskan.

Bo Brander jämförde med gamla tiders etiketter på medicinburkar:
- vita etiketter för invärtes bruk,
- röda etiketter för utvärtes bruk.

Nattvardens sakrament har vit etikett - för själens invärtes bruk!
Eller:
- inte lägger man väl Loosek utanpå navlen om man har ont i magen, nej ät upp den så medicinen kommer djupt in i kroppen!

Där är du ju!

Han korrigerade sig och fortsatte:
- Egentligen är det inte Anden som "trycks in i oss" utan tvärtom! Det är vaxhjärtat som trycks mot sigillet, mot Anden.
På så sätt kommer man allt djupare in i Gud.

Heliga Birgittas lovsång är ren och klar. Denna Gudskontakt ger livet dess djupaste mening.

Och denna lovsång är rotad i vår smärta.
Lovsången sjungs samtidigt som vi längtar efter befrielse.
Trots att vi plågas av gråa dagar i dunkel  där såren inte vill läka... så sjunger vi vår framtidssång idag, till Jesus Kristus, som led och dog och uppstod för vår skull, himlafaren och ännu väntad i sin återkomst.

I wish you were here.

Redan nu. Men ännu icke.
Det kristna hoppet.

Och då är vi långt borta från vår tids fegiskyrka som lockar med profana artister och sagostunder... med grädde till det hembakta.

En sådan mager tro leder inte till någon "himmelsk födelsedag".
Då återstår bara kakorna...

Jan Börjesson vid Klosterkyrkans orgel.

Men i Vadstena Klosterkyrka brusade sången stark, från både nunnor och vanliga...
Orgelns styrka tilltog och jag trevade efter öronpropparna...
I himmelen finns ingen tinnitus, bara salighet!

I HIMMELEN, I HIMMELEN, DÄR HERREN GUD SJÄLV BOR,
HUR HÄRLIG BLIVER SÄLLHETEN, HUR OUTSÄGLIGT STOR,
DÄR ANSIKTE MOT ANSIKTE JAG EVIGT, EVIGT GUD FÅR SE,
SE HERREN SEBAOT.
                                                    Sv Ps 169

Korsmärkta hälsningar,
Helene Sturefelt

tisdag 24 juli 2012

DANSBANDSDAGAR i MALUNG

Dansbands-älskarnas Mekka.


"Kan man blanda böner med bugg, frälsning med foxtrot?".

Så poetiskt vackert skriver Thomas Deutgen i baksidestexten på min bok "Prästen tänker i tältet" - dansbandstexter som förvandlas till andaktstexter och böner.

"Vid en första anblick torde det vara svårt. Två världar som möts i en åskknall!"


Många signatörer i Malung.

Samtidigt bar jag med mig söndagens gudstjänst i hjärtat. Apostladagens bön blev min ledtråd:

O GUD, DU SOM SÄNDE APOSTLARNA ATT VITTNA OM JESUS KRISTUS,
GE OSS KRAFT ATT I DERAS EFTERFÖLJD FÖRKUNNA DITT EVANGELIUM...

Jaha, vad innebär det, rent konkret?
Jo, semesterresan styrdes norrut, till Dalarna. Alla som är dansanta vet att "vecka 29" är liksom helig... Då samlas Sveriges bästa dansband till den stora dansbandsfestivalen i MALUNG!

Granskogen står tät runt stängslet kring ORRSKOGENS inhängnade dansområde.
För 200 kr per kväll kan man dansa på fem olika dansbanor, där två olika orkestrar turas om.

Skulle vi våga gå in?
Och vad betyder "gnussa"... ?

Kör-schema.

Alla generationer fanns på dansbanorna.
65+ var i majoritet, snyggt klädda, brunbränt russinskinn och blonderat hår. Vilket tempo, vilken fart!
Bäst var att se mannen som dansade med sin rullstolssittande kvinna... då finns det hopp!

Men - Aj!
Knuffas inte!
FaluKuriren skrev dagen efter att det är mycket knuff på dansbanorna... Tror jag det, med över 7000 personer fördelade på detta lilla område.

Trångt...

I denna trängsel kan man komma varandra väldigt nära... gnugga pannorna mot varann = gnussa... vilket har lett till flera underbara kärleksagor, som blivit bestående förhållanden.
Naturligtvis fanns Svenska kyrkan på plats, beredda att välsigna i vigselns form - men då måste papprena vara klara och Hindersprövingen med i väskan.

"Men vid en närmare titt så hör faktiskt världarna ihop. Att dansa är ju glädje, och att bejaka livet. "

Ta kärleken på allvar.

Att det bullrar på Sweden Rock är helt som det ska.
Men dansmusik som bullrar blir fel... Jag orkade inte med fem sorters dansbanemusik - samtidigt - det gick runt i huvudet.

Vi drog oss ned till Malungs bokhandel i stället.

Deutgen till vänster, Björn Hellberg till höger.


Juli månad har varit ovanligt blöt och regnig denna sommar.
Det har gynnat bokhandeln.

När solen tittade fram mellan regnskurarna passade vi på att signera böcker.
Prövning... Arbetsprövning.


Vilka fina samtal man får när man utsätter sig för att våga vara i folkvimlet!

"I den här boken bejakas livet, dansen och Guds budskap."

Ett sådant möte vågar jag berätta om, han skrev själv om det på sin facebook, nämlingen bygdens egen son ERIK LIHM, f d keyboardist i Vikingarna.

Han har varit med flera år på Ulvsmålafestivalen - som vilar i år - därför var det extra roligt att få träffa honom på hemmaplan.

Nu är han egen företagare och är ute och spelar på bl a äldreboende. Erik tar sig tid att prata med de gamla innan han sjunger, och jag blev alldeles varm om hjärtat...

Han skulle kunna vara en "dansbands-diakon"!
Precis som jag har råkat bli en "dansbands-präst"!
Herrens vägar äro outgrundliga.

Ego. För Guds skull.

Det blev flera samtal om tron utifrån dansbandsvärlden. Jag gillar att argumentera...
Jesus är den som tåler alla existentiella brottningsmatcher bäst.
Och när Abbe, Maria och Sture hade gått, sa Bente, som också satt där och signerade sin bok:
- Du är ju en "säljare i Tro" !

Tack! Vilket fint uttryck. Våra kyrkiska ord måste översättas ibland.
Säljare i tro... ja, så är det att vara evangelist idag.

Men när tant Gun kom förbi, 80 år med rak rygg, så fick jag nåt att bita i när hon frågade:
- Nå, vad händer efter döden? Vart kommer man först?

Gun har varit en driftig Frälsningssoldat och jag anade en kuggfråga... Hon gick in på apoteket medan jag tänkte, men vi bad henne svara själv:
- Först kommer man till vår Herre.... sedan bestämmer han....

Jag lyfte blicken och såg hur solregnet tecknade en regnbåge över hela Malung...


Färghandeln fyller på med färg från ovan.


"Och det blir varken konstigt eller tveksamt. Utan helt självklart!
Så istället för en dundrande åskknall blir det som den bästa av sommardagar, en fin dans i skymningen, med kloka ord på vägen hem..."

Ja så skrev Thomas Deutgen, programledare Sveriges Radio och hängiven dansör. Nu med tillägget  författare - han har på Bonniers uppdrag skrivit boken om Lasse Stefanz "Gammal kärlek rostar aldrig".
Undrar om han var en av de 8971 dansande på onsdagen, då Lasse Stefanz gjorde en bejublad entré.


Turnébussar. Med Z.

Men ibland är frälsningen långt bort... Den oförargliga dansglädjen kan övergå till något annat.
Omoralen trivs också i Orrskogen... när "gnussandet" övergår till Dirty Dancing...
Det vågar jag inte tänka på...

Nej, det är inte alltid man kan blanda böner med bugg och frälsning med foxtrot - ty när volymen är för hög, hör man inte Guds viskning att kärleken skall vara trofast...

"LÅT DE SISTA LJUVA ÅREN BLI DE BÄSTA I DITT LIV..."

Käre gode Gud, tack för att Din kärlek aldrig ger upp. Du är Trofast, helt och hållet.
Förlåt oss när vi sviker varandra. Hjälp oss att ta emot tro, hopp och kärlek ur Din hand.
I Jesu namn, amen.

Glada men kylslagna hälsningar från Helene Sturefelt,
som dansade i röda gummistövlar.

Dansskor sommaren 2012.

söndag 15 juli 2012

SÖNDAGSMIDDAG och VILA


Flytande lövskugga.

Det är söndag - då ska det vara middag med Sås.

Jag orkar inte bläddra igenom ICA Kurirens alla tips, jag hittar på nåt själv.
I väntan på att "Halv åtta hos mig" från Karlskrona skall sändas i repris, delar jag gärna med mig av tre enkla påhitt:

1. Hur ska man göra köttfärssåsen roligare?

Jo, jag smyger i ett lagerblad och kryddar med rosmarin.
Om du gör en köttgryta, blir den sås du reder av skyn mycket god!

I Västergötland finns Högtorps Gård där de producerar en egen grovmalen korv, med smak av mejram och fänkål. Köp den.
Stek tillsammans med lök, vitkål och blomkål i småbitar. Gott.

Nej, inte ketchup! Förbjuden frukt!


2. Till detta dricker vi fläderblomsdricka, inte så söt.

Citronerna, som legat i denna blomstermarinad, är en delikatess!
Använd dem nedhackad i sockerkakan.
Eller ät dem direkt till efterrätt!

Sommardricka.


3. Jag gillar inte glass. Det är för kallt och för sött och för många E-filurer i.

Därför är det vispgrädde som gäller, men inte vilken grädde som helst:
- det skall vara några skedar O´boy i!

Wow! Vips har du gjort en chokladmousse som man äter dirket ur bunken när ingen ser...
Serveras till citronkakan.

Stanna inte här! Kör vidare.

Men ingen söndagsmiddag utan gudstjänstbesök.
Tack gode Gud för radion, för oss som inte tar oss ut så långt... eller gamla postillor.
Här kommer några spridda tankar, i Efterföljelsens anda:

När kristendomen förvandlas, iställer för förvandlar, då har den inte mer värde än något annat.
Färglös och smaklös utan sin Frälsare.

Kristendom reducerad till glättiga samkväm, eller dystra anklagelser över tidsandan, eller bara ekonomi och organisation - utan sin Frälsare - behövs inte.

Flyta med eller mot strömmen?

När konflikter sker i kristendomens namn då har dess bärare, vi,  inte vandrat i Mästarens fotspår.

Kyrkans historia är både vit och svart - såsom vi alla är - och det svarta tyder inte på att kristendomen är falsk, skriver Gertmar, utan just detta att de som påstår sig vara kristna, inte själva har trott och praktiserat det som Jesus undervisar om.

Levande kristendom innebär en personlig relation med Jesus Kristus. Han är den som förvandlar!

En man berättade hur Jesus förvandlat hans oförsonliga sinne och dragit honom upp ur den fallgrop som skapar konflikter: prestige, stolthet och oförsonlighet.
Han blev frälst och befriad tack vare den kärlek han mötte hos Gud.

Befriad! Buren av Guds kärlek.

Lars Björklund ställde en fråga på radiogudstjänsten:
- Vem vill du vara?

Bibeltexten lästes om Guds helighet: "Var heliga, liksom jag är helig". 1 Petr 1:13-16.

Det är skillnad på att vara god contra helig.
Den som försöker vara god, blir ofta ond... Varför?
Jo, den mörka sidan blir inte erkänd, utan bortträngd... och ställer till problem...

Kristendomens poäng blir då:
- Inte att vara god, eftersom det är omöljigt, utan att vara hel!
Både mörker och ljus, ont och gott måste få plats i ens personlighet.
Det klarar vi inte själva...

Det är bara Gud som kan foga ihop mörker och ljus till en helhet...
I skuggan av korset hör jag Luthers credo: Simul justus et peccator:
- Samtidigt rättfärdig OCH syndare.

Försonad, i Jesu namn, Han den Ende som bar allt detta i sin kropp och gjorde oss hela... helade genom hans sår... gjorda heliga... i hans namn.

Livets bröd.

Det doftar gott från köket.
- Nu är potatisen klar! Och såsen. Kom och ät!

I mötet med varandra visar sig vårt djupaste uppdrag:
- att spegla kärleken från Gud.

Nu är det vila som gäller, söndagsvila och ännu mer vila.

De bästa hälsningar från kökspredikanten
Helene Sturefelt

Slut.

lördag 14 juli 2012

STATUS QUO på HASSLÖ

Parfitt och Rossi röjer med riff.

"Även gamla gubbar kan röja". Så är rubriken då Sydöstran recenserar gårdagens härliga konsert med Status Quo på Hasslöfestivalen.

Ja, det är väl de som kan det?!
Jag menar, dagens ungdomar är alldeles för slöa för att kunna orka rocka, år ut och år in.
Då måste de ju släppa taget om mobilen, I-phodden eller vilken teknisk sak de nu har i handen, och använda alla fingrarna - - -

Flitig! Heja Green Teens.

Solen lyste sitt snällaste sommarsken och värmde oss alla som hittat ut på ön.
Man blir lite orolig när bussen passerar skylten "Här slutar allmän väg..."  Hur har de stora festivallastbilarna kunnat ta sig hela vägen ut?

Om man inte vill supa för att slippa se den tråkiga grusplanen som utgjorde festivalområdet, ja, vad gör man då? Hasslöfestivalen är känd för att inte ha alltför hög nivå på utbudet...


Grus överallt... När kommer de?

Ja, man sitter lite på en bänk... pratar med folk... köper en tröja av det brittiska teamet... och tar upp munspelet och drar ett solo från Status Quo "Everybody has to sometimes break the rules".

Men be mig inte spela mer, för på repertoaren finns endast "Nu grönskar det" och "Johan på snippen"!


Utanför Konsum på Hasslö.

Francis Rossi, Rich Parfitt och de övriga i Status Quo gav järnet i en och en halvtimma.
Det är effektiv rock´n´roll som inte tvekar en sekund!
Rytmen, riffen och samspelet är en njutning, som alla vi 6-7000 (?) i publiken gärna spelade luftgitarr till!

Glödande trumsolo!

Låtarna var valda från fyra decenniers boogierock-skapande. Alla blev nöjda.
Det är ingen idé att tvinga på låtar från enbart det senaste albumet.
Nu fick vi höra Caroline, Rain (nej!) och What ever you want, med en gång.

Det är precis så vi jobbar i kyrkan!
Några gamla välkända psalmer, så att alla ska känna igen sig, men också några nya, för skapandet står inte stilla i kyrkan heller - - -

Levande kristendom i tvåtusen år.
Hasslö kyrka.

Bara tre ackord?

Varför är det en anklagelse mot Status Quo när hela blues- och rockmusiken bygger på tre ackord, utan att vara ett skällsord?

Om man dessutom försöker spela låtsasgitarr på riktigt där hemma, upptäcker man snart att Status Quo inte använder de vanliga tre ackorden, utan ofta parallelltonarten och ackordet ett tonsteg ned.

Alltså.
Om de spelar i D-dur, så följer ofta ett C - inte ett G - och sedan ett A-dur. Det blir mycket intressantare!
Eller en annan variant: E - G - A. Snyggt! Inte E - A - H. Nåväl, slut på undervisningen.
Och i rifffen kan man ana den keltiska folkmusiken i botten.

Sida vid sida.

Mitt emot stora scenen, på lilla scenen, spelade sen ett lokalt band irländsk folkmusik.
Britter och irländare... fred och försoning på jorden.

Spotlightsen lyste röda när SQ spelade You´re in the army now.
Här tog jag en paus i skrålandet. Alla texter passar inte mig.

You´re in the army now.
Musikens fredsbevarande styrka.

Lustigt nog träffade jag folk som hade anknytning till just begravning... en tacksam familj och en av de fina begravningsentreprenörerna. Då kommer livet nära igen och rockkonserten blir bara underhållning...

Ändå är det en dag "på jobbet" för dessa flitiga engelsmän.
Trots att de fryser hela sommaren i Sverige, tillbringar de väldigt mycket tid hos oss.

Ska man följa med upp till Dalarna kanske?

July 17 Leksand...

Som offentlig person är man mer synlig än man tror...
- Är Du är??
- Ja, varför inte?
- Men du jobbar ju i kyrkan... och ska liksom tycka om klassisk musik... och inte sånt här...

När skall fördomarna ta slut?
Jesus var inte heller där folk förväntade sig, men där folk behövde honom! Så ska det väl vara med oss också?

Om syftet med musiken är glädje och att träffas över gränserna, då är det helt i linje med vad Gud vill med oss.
Att skratta och rocka, eller sitta fint och stilla på operan, spelar ingen roll, så länge man kan le mot sin medmänniska och låna ut en tjuga till kaffet. För Guds skull.

Detta är lugnande medicin.
Utan recept, bara på biljett.


Och när skymningen föll över Karlskrona skärgård, ekade vi tillsammans med Status Quo över Hasslö: Rockin´ All Over The World.

Avslutar med Psalm 210 "Jag lyfter ögat mot himlen", vers 3:

TACK FÖR ALLT GOTT DU MIG STÄNDIGT GER
ATT KÄNNA, ÄLSKA OCH ÄGA.
TACK, GODE FADER, FÖR MYCKET MER
ÄN JAG KAN NÄMNA OCH SÄGA.

Eller:
Att dansa, älska och rocka... Fast hur ska man rimma sen då?
... Än jag kan nämna och skrocka..?

Eller:
Att känna, äta och bada.
... Du gör oss alla så glada...?

Nej, vi lämnar poesin till dem som är mer utvilade!
Länge leve skrattet och musiken!

Helene Statusfelt StureQuo - i oförändrat tillstånd...

I love all my friends.