UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 28 juni 2012

GUSTAV WINGREN o FOTBOLL


Ribba ut eller stolpe in?

Ribba ut eller stolpe in...

Tre centimeter avgjorde förlust eller vinst.
Det gäller att ha marginalerna på sin sida, tänkte jag där jag låg i TV-soffan, iklädd grön tröja och röda cykelbyxor, och hejade på Portugal mot Spanien i fotbolls EM-semifinal.

Som kristen tycker jag extra illa om att livet skall avgöras med straffsparkar... utan nåd...
Men idrott och tro följer olika spelregler. Eller?
Dock ser man ju många idrottsmän från katolska länder göra korsettecknet - finns det ändå någon gemensam nämnare?

Nåväl, här kommer ännu ett inkast (!) om teologi och idrott.
Jag saxar en artikel skriven av Bengt Kristensson Uggla om Lunda-teologen Gustav Wingren.

Inter-net.

Gustaf Wingren, fotbollen och teologin

Publicerad 2010-09-14

Enligt Gustaf Wingren är livets mening att vara för andra.

Han var en av 1900-talets främsta och mest kreativa svenska teologer med en karriär kantad av konfrontationer.
Gustaf Wingren var hela sitt liv galen i fotboll. Under alla år var han Linköpings stift trogen, också i den meningen att han var en hängiven supporter till IFK Norrköping och Åtvidabergs FF. Han kunde med lika mycket stolthet som självironi konstatera:

  ”Det finns bara två verkligt betydande personer som härstammar från Valdemarsvik — den andre är Nisse Liedholm.”

Man blir mållös ibland.


På fotbollsplanens arena för strategiska och taktiska operationer fanns en dramatik som hade en direkt motsvarighet vad gäller hans ”inre arena” och hans stora teologiska intresse för berättelser och konflikter.

Gustaf älskade också att se på teve — och särskilt då han fick se fotbollsmatcher. Hans hustru, Greta Hofsten, hade emellertid den bestämda uppfattningen att de inte skulle ha någon teveapparat i sitt hem. Kanske var det för att inte slösa med tiden. Eller så var det ett led i den självproletariseringsprocess som de genomförde tillsammans, och det hjälpte inte att jag med min bakgrund gång efter annan upprepade att teveapparaten i själva verket är den viktigaste möbeln i ett arbetarhem.

Det rådde dock ingen akut osämja mellan makarna om tevens vara eller inte vara och dispyten fick ett abrupt slut när Gustaf promoverades till jubeldoktor vid Lunds Universitet 1993. Då var vi några studentkamrater som samlade in pengar för att ge honom — en teveapparat.

(Helene kommenterar: så gjorde även mina konfirmander när vi inte hade TV - Hur ska du då kunna se Halv åtta hos mig??)

Trädhjärta bakom fotbollsmålet.


Innan teven kom in i det wingrenska hemmet på Warholms väg 6B tog den pensionerade professorn ofta sin tillflykt till vårt studentkollektiv i biskopsvillan på Nicolovius väg 12 för att titta på viktiga fotbollsmatcher.

En kväll vid mitten av 1980-talet var vardagsrummet fyllt till brädden av studenter som kommit för att titta på en match, som jag tror var en landskamp (eller möjligtvis en match med IFK Göteborg i någon internationell cup).
Eftersom det var studenter från många skiftande utbildningar som satt och tittade på match-en, var det inte många i rummet som kunde identifiera den gråhårige mannen i stickad tröja som förärats en skinnfåtölj mitt framför teven.

I ett avgörande ögonblick mot slutet av matchen får Torbjörn Nilsson öppet mål och gör då det ofattbara — han passar till en lagkamrat som får skjuta in bollen i det öppna målet. Alla skrek som besatta.

Och mitt i detta tumult reser sig Gustaf upp ur fåtöljen, höjer sina händer som en gammaltestamentlig profetgestalt och ropar med hög röst:

”Han gör som Jesus! Torbjörn Nilsson gör som Jesus! Han ger åt andra!”

Det blev alldeles, alldeles dödstyst i rummet.
Folk stirrade på den gamle mannen och förstod ingenting.
Efter en liten stund återgick man till att prata med varandra och matchen fortsatte. Men några av oss som var med glömmer aldrig denna händelse.

Solhörna.

Han var och förblev en homo theologicus, som liksom kikade ut på samhället från sin avlägsna lärdomsposition. Hans språk och referensramar var teologins — det blev i många sammanhang ytterligare ett handikapp för honom, men den andra sidan av samma mynt var hans enastående förmåga att tyda de mest vardagliga händelser teologiskt.

Och här, i Torbjörn Nilssons osjälviska handlande, igenkände han plötsligt den grundberättelse som präglat hela hans tänkande och som han utvecklat teologiskt i ett otal variationer under ett helt liv.

Han ser någon som släpper det viktigaste i livet ifrån sig, eller för att tala mer teologiskt, som ”utblottar” sig.

Utblottad.
Livets mening är att vara för andra. Det viktigaste i livet finns utanför oss själva.
Så ser grunddragen i Gustaf Wingrens livstolkning ut.
Förmågan att kunna ställa sig i den andres skor är alldeles nödvändig för att leva ett komplett liv.

Kärlek handlar ytterst sett om att ha sitt centrum utanför sig själv. Det är också denna bild av Kristus som framträder i Gustaf Wingrens teologi. Kristus är den som från början till slut bara är ”för andra” — och det är just detta som gör honom så genuint mänsklig.

Kyrkan har inte sin egen tyngdpunkt vilande i sig, utan måste alltid vara öppen mot det som finns utanför henne själv, eftersom hon helt enkelt har sitt centrum utanför sig själv. Kring 1960 uttrycker Gustaf Wingren denna tanke i följande provocerande termer:

En kyrka som inte lever för den hedniska mänskligheten utanför hennes murar utan i stället för den trogna kretsen innanför dem, lever i ett oavbrutet krig mot den Herre, som bor i henne. (Evangeliet och kyrkan, s. 19)

Gå utanför ramarna!

Men hur är man när man är för andra?
Hur organiserar man en verksamhet vars syfte är att sätta dem som inte är medlemmar i organisationen i organisationens centrum?
Hur förvaltar man evangelium, något som ingen kan förfoga över?

Svaret måste sökas i riktning mot en förvandlingspraktik som förmår möta tillvarons grundläggande paradoxer med ett dialektiskt förhållningssätt.
Hur detta ska gå till är en livslång utmaning, som det inte kan finnas någon rent teoretisk lösning på.

Idrott till alla.
Genom hela sitt teologiska projekt kritiserade Gustaf Wingren försöken att bestämma innehållet i fenomenet kristendom genom att isolera och renodla något specifikt kristet, något som definitivt skiljer kristna från alla andra.
Det går nämligen inte att artikulera vad kristendom är, utan att samtidigt artikulera något som förenar denna tro med alla andra människor.

Förståelsen av Guds handlande som ett led i en återställelse och fullbordan ger det mänskliga en normerande roll för definitionen av denna tro.

Detta innebär inte att det inte skulle finnas något som är specifikt kristet, men det innebär att detta endast låter sig artikuleras genom en positiv anknytning till det allmänmänskliga.

Himmel och jord hör ihop.


Gustaf Wingrens bitande kritik av kyrkan, som en ”pesthärd av egocentricitet”, bygger på övertygelsen att kyrkan aldrig kan vara kyrka om den är för sig själv. Endast genom att vara för andra kan hon följa Kristus, som just var den som var för andra.
Kyrkan grundar sig inte på fundament, strukturer, ämbetskanaler eller religiösa upplevelser, den äger inte ens kontroll över sitt eget centrum, utan har sin tyngdpunkt utanför sig själv, i ett liv för andra.


Vetekornsmetaforiken fungerade hos Gustaf Wingren som en modell för att förstå kyrkliga handlingsprogram och praktiker.
Vetekornet vinner nämligen inget själv när det faller i jorden och dör, däremot uppkommer längre fram nytt liv — för andra.

På samma sätt som teologin hos Gustaf Wingren har sitt ursprung i något som inte är teologi, så äger teologin sin fortsättning i något som inte är teologi.

Bengt Kristensson Uggla

Sargad, för livets skull.

Publicerat av Helene Sturefelt, som också bildsatte Bengts text med mina egna foton från skolgården i Gullberna Park, Karlskrona.

Jo, det specifikt kristna, menar jag, är just det Jesus gör på korsets ribba - dör och uppstår och ger oss en försoning, som vi själva inte kan åstadkomma.
Stolpe in.

Allmänmänskliga hälsningar, särskilt till mina hedniska läsare!
God bless you, to salvation.

onsdag 27 juni 2012

LOUISE 396


Matz Arnström. Foto: Daniel Kjellander.

På den lokala topplistan i Blekinge ligger just nu en mycket märklig låt:
"Louise 396".
Helt avskalat hör man en röst, påminnande om Thåström, och en enkel elgitarr som slår an ackorden.
Det är en underbar låt, som sänker tempot, ger en tankeställare - och som har en psalm som inspiration!

Vi som är vana vid att gå i kyrkan och fira nattvard, hör med en gång originaltexten "Gud är en av oss vid detta bord".

Silverasken med oblaterna.

Jag har glädjen att känna både artisten Matz Arnström och Louise, "objektet" för sången!
Här kommer både Anders Frostenssons psalmtext, som du alltså finner i psalmboken som nr 396, och Matz nysrkivna text.

Till saken hör att Louise har, med sin kompis Sissa, just varit i Rio de Janeiro på den stora klimatkonferensen, och de arbetar aktivt med miljöfrågor på ett sätt som inger hopp.
Till sist en länk till låten och en radiointervju.

Kristus håller hela världen i sin hand!
Sissa fotograferade Louise i Rio.

 Psalm 396 vers 1:

HÄR ÄR RYMLIG PLATS, HÄR ÄR GUDS BORD
ETT STRÅK AV HIMMEL OCH EN DOFT AV JORD
ETT ROP UR MÖRKRET OCH ETT SVAR I TRO
GUD ÄR EN AV OSS VID DETTA BORD... ://

Matz Arnströms text:

FADER VÅR, MODER JORD ÄR TRÖTT
OCH SONEN PÅ KORSET HAR FÖRBLÖTT
MEN JAG HAR MÖTT EN KVINNA - HON VERKAR KLOK OCH VIS
SÅ JAG TOG HENNE I HANDEN, LOUISE
HON HÅLLER MIG I HANDEN, LOUISE.

Moder Jord är trött.

Jag tänker:

Gud ger oss alla rymlig plats att leva på, ett paradis på jorden.
Men vår girighet krymper livsutrymmet för både människor och djur.
Vi dödar profeterna och korsfäster Gud...
Ur all sann tro växer en handlingskraft att, trots allt, vilja gå mot strömmen och söka fred.
Och frid.

En liten bit oblat vilar i min hand...

Fallna blomsterbröd.


INGA AVSTÅND MER, EJ FRÄMLINGSKAP
OCH TIDEN GENOMTRÄNGD AV GUDS "IDAG"
MED ABRAHAM ÄR DU OCH JAG KAMRAT
GUD ÄR EN AV OSS VID DETTA BORD... : //

OM ALLA MÄNSKOR BARA SLUTAR TRO
OCH FÄLLER ALL VÅR REGNSKOG - VAR SKA VI BO?
DET VIKTIGASTE FÖRST, LYDER EN GAMMAL KLOK DEVIS
HELA VÄRLDEN MED DIN HAND, LOUISE
VI KAN HELA VÄRLDEN MED DIN HAND, LOUISE.

Alla tider hör ihop. Alla människor är sammanlänkade.
Generna i kroppen minns alla folkvandringar, all kamp och samlingen runt lägerelden... mättat av det syre skogen producerar medan vi sover.
Vem ska jag sända? Vem vill vara min ambassadör? frågar Gud.

Du och jag. Med en liten bit oblat i min hand.

Käre Gud...


EJ ENS ÄNGLAR ANAR ELLER VET
DE DJUP SOM RYMS I GUDS BARMHÄRTIGHET
DEN FRID SOM HAN EN SKULDTYNGD MÄNSKA GER
GUD ÄR EN AV OSS VID DETTA BORD.... : //

JAG LOVAR DIG ATT HJÄLPA DEM SOM TROR
I NATT SKALL SOLEN SKINA PÅ VÅR JORD
SOM EN STJÄRNA UTI MÖRKRET SKINER DU SÅ KLAR OCH VIS
HELA VÄRLDEN MED DIN HAND, LOUISE
VI KAN HELA VÄRLDEN MED DIN HAND, LOUISE.

Änglarna är Ett med Guds vilja och utför hans befallningar.
Medan vår vilja är störd av egensinnigheten. Den skuld vi orsakar varandra är ett berg fullproppat med negativ karma...
På det berget reser vi ett kors.
Jesus Kristus är den morgonstjärna som går upp i varje hjärta, som längtar efter renhet.

Jag anar Honom i min hand, som en oblat.

Kaprifoldoft och prästkrage...


KRING SITT EGET HÅLLER INGEN VAKT
HÄR SLÄPPER ORON, ALLT VÅRT SJÄLVFÖRAKT
VÅR RÄDSLA FÖR VARANDRA MIST SIN MAKT
GUD ÄR EN AV OSS VID DETTA BORD.... : //

NÄR DU KOMMER UT PÅ PALATSETS TRAPPOR
MED PRESIDENTER SOM HYLLAR DET VI SA
SÅ STÅR JAG NEDANFÖR MED MIN HAND PÅ DETTA VIS
HELA VÄRLDEN MED DIN HAND, LOUISE
VI KAN HELA VÄRLDEN MED DIN HAND, LOUISE.

Den som inte ser sin del i världens bortvändhet mot Gud och livet, är en lögnare.
Den som ljuger, kan skövla och röva.
Maktens män gör sig till mänskogudar, men även de måste andas frisk luft.
Gud, omvänd oss från den prestige som hotar hela vår överlevnad.

Tack för att Du kom till oss som Människosonen, i den enklaste bit bröd - en oblat.

Kärleksfest i det Gröna.


NÄRHET, LJUS OCH INGEN UTANFÖR
EN FATTIGMÅLTID, ENKELT VIN OCH BRÖD
EN KÄRLEKSFEST MED HIMMELSKT ÖVERFLÖD
GUD ÄR EN AV OSS VID DETTA BORD... : //


Så slutar denna meditation kring Gudsnärvaron runt bordet - altarbordet i kyrkan och fikabordet här hemma.

Med ett leende tänker jag på när Matz skulle sjunga själva psalmen första gången i kyrkan, då bad han att få ändra ett enda ord.
- Från "vin och bröd" till "kaffe och bröd".
Är man både nykter och drogfri så borde man applådera en så viktig justering!
Men.

Symbolspråket "vin" står för den himmelska glädjen - inte för alkohol och procent...
Alltså kvarstår meningen.
Och Jesus är uppstånden från de döda!

Den Heliga Måltiden.

Nu är dagens intellektuella kapacitet slut och jag njuter av orden från Midsommardagens Psaltarpsalm 104:1

LOVA HERREN MIN SJÄL! MÄKTIG ÄR DU.
I HÖGHET OCH HÄRLIGHET ÄR DU KLÄDD,
JA DU SVEPER  DIG I LJUS, SÅSOM EN MANTEL.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5127740


Guds ljusmantel över takåsarna i Karlskrona.

Helene Sturefelt
- som just fick ett sms-erbjudande om fika på Kollo. Jag kommer!
Bröd med rabarber i ....

tisdag 26 juni 2012

COACHING - NYA RELIGIONEN


Lyser inte av sig själv.

Positivt tänkande. Jag orkar inte.

Den nya psykologi-religionen är en lögn för mig. Den är gudlös i sitt krav på vad jag själv ska lyckas prestera, om jag bara frigör min inre potential...

Detta inlägg hämtar tankar från religionshistorikern Anne-Christine Hornborg, som gör upp med vår tids lekmannaterapeuter.
Jag citerar en artikel ur Dagen (15 juni 2012), skriven av Majken Öst Söderlund.

"Coaching och lekmannaterapi - en väckelserörelse".

Många veckotidningar ger goda råd hur vi ska uppnå harmoni och välbefinnande, förmedlade av en coach, en yogalärare eller terapeut.
Deras lockrop inkasserar rejäla summor och har ersatt kristendomen.
Coachning har blivit vår tids väckelserörelse...

A-C Hornborg har studerat sex olika företag som erbjuder denna form av "terapi":
Det är lekmannaterapin Resan, Svenska institutet för sorge-bearbetning, Huma Nova, Hälsoakademin Europa, Coach samt Human Dynamics.

Solens ljusmagi på väggen.

Hon riktar skarp kritik mot att t ex arbetslöshet inte längre ses som ett samhälleligt problem, utan definieras som ett individuellt problem, som kan försvinna med rätt tänkesätt från rätt coach.

- En allsmäktig transcendent Gud har ersatts av att det inre jaget har sakraliserats, och den inneboende individuella guden måste vi själva upptäcka.

Kyrkans traditionella gudstjänster har ersatts av personliga sessioner, där individens upplevelse är den enda bekräftelsen på att riten har lyckats.

Denna religionshistoriker jämför detta med de kristna sakramenten, som bygger på Bibeln och lång tradition. Dop, vigsel och nattvard kan genomföras oberoende vad en människa upplever.

De kristna sakramenten medför en salighet tack vare Guds löften, utanför oss själva.

Men inom coachning och lekmannaterapin bygger allt alltså på den egna upplevelsen.

- Det är vars och ens eget ansvar att finna sin inre potential, sin gud, och bli befriad från sina rädslor.
Om det misslyckas, kan man inte ringa Konsumentverket...

Misslyckanden beror på individens oförmåga.

Om jag har ont i knät då?

A-C Hornborg finner en likhet mellan dessa självutnämnda terapeuter och new age och framgångsteologi.
Och det är inte gratis.

Visste du att du kan få en snabbkurs i sorgehantering under ett veckoslut för 5000 kronor?!

Svenska institutet för sorgebearbetning säljer dyrt den själavård som vi präster och diakoner i Svenska kyrkan utför gratis! Och under så lång tid du behöver för att sorgen ska klinga av.

Efter sorgen kommer ljuset.

Andlighet till salu...
Om Luther hade hört detta, skulle nya protest-teser omedelbart spikas upp på varje anslagstavla, tänker jag.

Dessa uppräknade företag har mött hennes bok (på Dialogos förlag) med kritik, på respektive hemsida. Men Anne-Christine Hornborg svarar:
- Forskning skall mötas med vetenskapliga argument, inte med personangrepp.

Artikelförfattaren Majken undrar varför media inte vågar ifrågasätta coacherna mer.
Tre miljarder kronor beviljas till jobbcoacher på arbetsförmedlingen i Sverige.

- Hur kommer det sig att lekmanna-terapeuter och coachar, som gått några veckors utbildning, subventioneras med skattemedel? undrar hon.

Debatten har varit livligast bland legitimerade psykologer, som ser en fara att deras arbete utförs av outbildade lekmän.

Majken fortsätter:
- En präst kan inte erbjuda förbön för arbetslösa, det skulle anses overksamt och ovetenskapligt.
Men en coach kan erbjuda mindfulness eller yoga till företag utan att man blinkar!

Om jag har ryggskott då?

Ordet religion är utbytt mot det mer allmänna ordet andlighet.
Riter är utbytta mot tekniker, där många asiatiska religiösa riter rensats från all etik och religion och presenteras som stressreducerande tekniker...

Och vi älskar att låta oss gå den snabba och enkla vägen, tänker jag, och minns hur Transcendental Mediation (TM) på 70-talet försökte lura i oss hinduism, med förment vetenskapliga termer.

Vi vill ju alla vara vän med naturvetenskapen, som ersatt religionen som legitimitesbärare, därför hänvisar man till olika mätningar av välbefinnande, för att kunna sälja sin affärsidé.

Det skulle vara intressant att mäta halten stresshormoner före en gudstjänst, och efter...
Hos den som firar gudstjänst alltså, inte hos den som jobbar... ; )

Församlingen är samlad.

Tidningen Dagen lyfter fram ett samtidsfenomen som vi måste ta på allvar och förhålla oss till.

Vetenskapen kan förklara orsakssamband - "varför hände detta mig" - men inte ge svar på existentiella frågor.

Majken undrar till sist:
- Frågan är vad kyrkan har för motkraft i detta vakuum, mot den nya kommersiella väckelserörelsen.

Anar du något?

Jag tänker ge mitt pyttelilla bidrag till detta genom att lyfta fram det Negativa Tänkandet...
Bibelns stora bönbok Psaltaren är fylld av förtvivlan, vånda och ärliga frågor:

- HUR LÄNGE, HERRE, SKALL DU SÅ ALLDELES GLÖMMA MIG?
HUR LÄNGE SKALL MIN FIENDE FÖRHÄVA SIG ÖVER MIG?

Psaltaren 13 är verkligen inte positivt tänkande! Där vräker David ur sig alla sina mörka tankar, och ropar till Gud.
Det var även min väg in i Trons Gemenskap.

I den smärtsamma övergivenheten finns Gud, där korset blir en verklighet, inte en teori. Korset blir min enda räddning.
Gratis.

Gud, du lyser genom mig! Oavsett vad jag känner.

Mitt pyttelilla bidrag nr 2 är en protest mot coachningens elitistiska drag - endast för dig som kan betala, är frisk och vig... och endast för dig som orkar skärpa dig och ditt inre...

Tänk om Elise Lindqvist, även kallad "morsan" bland dem i St Clara i Stockholm, skulle gå ut på Malmskillingsgatan med detta budskap till narkomanerna och de prostituerade:
- Kom och sök din inre potential...

Nyandligheten är ett hån mot alla utsatta!

St Clara - öppet för alla som inte orkar frälsa sig själva.

Lekmannaterapeuterna och meditatörerna är långt ifrån frälsningen, där Gud är den som agerar, och människan den som tar emot - av NÅD - utan att man sitter med benen i kors, eller har tagit ett banklån för att betala en veckoslutskurs i harmoni...

Dock vill jag avsluta med att säga:

- När materialisten upptäcker att det finns "något mer" än bara prylar, då är yoga och meditation en riktig ögonöppnare!
Men man blir inte mätt... och all själv-frälsning är en oerhörd börda att bära, där skulden kan bli väldigt tung och känslokravet orimligt.

Befriande svalka. Väsby kyrka.

Då är det befriande med den gamla vanliga kyrkan... att slinka in i Guds hus och upptäcka att där pågår en Sinnesromässa... där det heliga sakramentet räckes...

Oberoende av alla känslor och vetenskapliga tabeller, kan vi var och en få ta emot ett stycke helighet som rymmer en hemlighet:
- Gud är en av oss vid detta bord.

JAG FÖRTRÖSTAR PÅ DIN NÅD!
MÅ MITT HJÄRTA FRÖJDA SIG ÖVER DIN FRÄLSNING!
Psaltaren 13.

Från död till liv. Blått kyrkfönster i Väsby.

Oandliga hälsningar... men med smak av befriande kristen tro,
Helene Sturefelt,
- som gärna stretchar och gör icke-religiös gympa.

P.S Lyssna till Malmskillingsgatans "ängel" den 2 aug, då ska hon sommarprata i radions P1.

måndag 25 juni 2012

KÄRLEKSFULLA REVBENSORD

Bröllopsfrukost-firande.

Midsommartid är bröllopstid för många.
Kärleksfulla ord flödar mellan älskande människor.
Löftesorden är starka och vackra:

JAG VILL ÄLSKA DIG
DELA GLÄDJE OCH SORG MED DIG
OCH VARA DIG TROGEN SÅ LÄNGE JAG LEVER.

Jag tänker att äktenskapets löften är färskvara. Man ska inte ta något för givet. Tänk att få börja varje dag med dessa ord:
- Jag vill älska dig...
... även om den morgontrötta spegelbilden inte visar vare sig Ingrid Bergman eller Cary Grant...

Och efter en slitsam arbetsdag få avsluta i varandras armar:
- Dela glädje och sorg med dig... Gäsp. Snark...

Jag älskar dig.

Jag tänker på kvinnan som längtade så efter komplimanger från sin make, att hon tiggde hungrigt och bad:
- Kan du aldrig säga nåt vackert till mig?
Buttert svarade han:
- En gång har jag sagt att jag älskar dig. Det gäller, tills jag säger nåt annat...

Med en så mager verbal kärlek, dör relationen ganska fort. Ialla fall för kvinnan.

Hon kör hellre själv. Pimpat rosa.

Men en gång försökte han. Länge klurade han på något vackert att säga till hustrun, utan att skämma bort henne. Första försöket:
Med viss förväntan hörde hon honom harkla sig och säga:

- Jo, kära hustru, du har en så fin och.. normalstor näsa.
- ... ?

Andra försöket:
- Jag menar, du är så lagombystad och näsan den är...

Han såg att blicken slockande i hustruns ögon, men han gav sig inte. Tredje försöket:
- Dina pyttesmåsöta öron och din spädgris-rosa-lena hud är så...

Men då hade hon redan gått.

Avfall.

Vi har firat bröllopsdag idag!
Annandag Midsommar gav vi varandra löftena i Vadstena Klosterkyrka. Det var mitt i högmässan, efter trosbekännelsen, före nattvardspsalmen. Underbart.

Bröllopet ska inte vara enskilt, det ska naturligtvis vara inneslutet i församlingens höjdpunkt på söndagen! Tyckte vi.

Hela kyrkan sjöng psalm 788 "För livets skull" och 767 "Möt mig nu som den jag är".

Mötesplats för älskande.
Heliga Birgittas Klosterkyrka.

Idag, denna alldeles vanliga och ovanliga måndag, inleddes med finkopparna till frukost.

Sedan marcherade vi (min man är ingen pilgrimsvandrare) till konditori Favorit i Lyckeby.
3 friska kilometer i duggregn. Bakelse anbefalles.

Fett gott.

Hemma i kylskåpet låg två vildsvinskotletter på upptining. Vad dricker man till det?
Vi passerade Systembolaget på hemvägen och köpte med oss ett spetsigt vin med smak av "fat och gräs" - - -

Hur tänker de som jobbar med smakbeskrivningar? Det lät inte kul alls men var ekologiskt...

Nåväl, ska man ha nåt att dricka till en vild-gris så får det väl vara på gräsrotsnivå...
I nöd och lust. Vi har grymt roligt.

Mörkrött vildsvinskött.

Jag fortsätter på revbenstemat när vi ändå är igång med spädgrisar och vildsvin.
Det finns en judisk legend om varför Vår Herre skapade kvinnan av mannens revben, allt enligt 1 Mosebok kap 2:21 (Skapelseberättelse nr 2):

Då lät Herren Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat tog Han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet och förde henne fram till mannen.

Då sade mannen:
- Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta Maninna, ty av mannen är hon tagen.

Därför skall en man överge sig fader och moder och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett kött.
Och mannen och hans hustru var båda nakna och blygdes inte för varandra.

Detta är en vacker paradisberättelse som fokuserar på enheten.
Alla eventuella rödstrumpiga reaktioner kan väl få vänta lite, för syndafallet har ännu inte inträffat! (det kommer i kap 3).
Allt är harmoni.
Kvinnan är så viktig att mannen uppmärksammas på att han för hennes skull ska lämna sin barndomsfamilj och hålla sig till henne.

Håll dig till henne.

Legenden lyder:

GUD SKAPADE INTE KVINNAN AV MANNENS HUVUD,
TY HAN SKALL INTE BESTÄMMA ÖVER HENNE.

GUD SKAPADE HENNE INTE AV HANS FOT,
TY HAN SKALL INTE TRAMPA PÅ HENNE.

GUD SKAPADE KVINNAN AV ETT BEN FRÅN HANS SIDA,
FÖR ATT DE SKA STÅ SIDA VID SIDA.

GUD SKAPADE HENNE AV ETT BEN UNDER HANS ARM,
FÖR ATT HAN SKALL BESKYDDA HENNE

GUD SKAPADE KVINNAN AV ETT BEN NÄRA HANS HJÄRTA,
FÖR ATT HAN SKALL ÄLSKA HENNE.

Service.

- Rosa-Lena! Vill du ha en kopp kvällste?

Det är mannen som vill bjuda sitt revbensspjäll på lite dricka.
- Jag kommer, min älskade mans-gris! ropar hon, och han kände hur knorren snurrade ett varv av lycka.
- Socker?
- Du är mitt socker-gull!

Kärleksfulla revbensord i midsommartid.

Två vigselringar och korset!

De sötaste hälsningar från Rosa-Lena med de pyttesmåsöta öronen.
Helene Sturefelt.

söndag 24 juni 2012

MIDSOMMAR N.F.E.D


Regn-golf. Alholmens camping.

Midsommar N.F.E.D...
Det är många förberedelser innan gästerna kommer. Och hur blir vädret?

Vi badar i nordiskt ljus men regnet står som spön i backen.
- Täck över veden! Fort!


Strax gick solen i moln.

Små grodorna var lustiga att se när de tog skydd under presenningen. Det var ingen som skuttade efter...

Sillätning, färskpotatis och lekar fick ske inomhus i år. Mina småländska potatisbonniga gener gladde sig åt regnet.
- Nu växer det bra!
Det var bara jag som var glad.

Oväntade grodor hoppade -  ur munnen. Trots den alkholfria snapsen...


Vatten, med smak av anis.

Vi lekte papperslekar. Ordvitsar och bokstavskombinationer är en djungel av förvirring...

ABC, TBC och lilla otäcka TBE...
ADHD, ACDC och MP3...

- Och så får vi ju inte glömma N.F.E.D.
Alla nickade allvarligt och letade förtvivlat i minnet vad det kunde betyda. Ingen ville verka dum.
- Jag menar, alla har ju en släng av någonting, eller hur?
Nåt fel é det... N f e d... N F E D.

 
Kna du lsäa dttea?

Nåt Fel È Det... med vädret, med stavningen och med nyhetsrapporteringen, där man läser högt ur Tingsrätternas protokoll...

Varför måste jag veta om allt detta elände?
Till slut blir jag ju så tyngd att jag inte orkar glädja mig alls... och följer med grodorna ialla fall och gömmer mig under segelduken. Med fjärrkontrollen på OFF-knappen...

(OFF = Om Frihet Finns... då stänger vi av!)

Så, just nu låter jag midsommarhelgens skönhet omsluta mig och jag låtsas att jag är i paradiset.
I Kullabygden.
- Nämen titta, solen tittar fram!

Strandängarna i Nyhamnsläge.

Det finns ingen vackrare mening för en svensk på midsommarafton! Solen! Från död till liv! Från plask till dans!

GUD, DU SOM FÖDER LIV I UNIVERSUM
VI TACKAR DIG FÖR RYMDENS VÄLDIGHET
JORDENS SKÖNHET
FÖR HAVENS MAJESTÄT OCH BERGENS RO.

Liten dansbana i Nyhamnsläge.

Till tonerna av Clifftones dansade unga och gamla på de hala plankorna i lövad hamnloge.
Kända och okända log mot varann och snurrade runt, i takt och otakt. Det här var roligt!

Där står ju min gamla busschaufför från högstadietiden, undrar om han dansar...
Jag måste våga gå fram och fråga...
- Nä, ont i knät... N.F.E.D... eller, vänta, visst dansar jag!

Heja Bertil, detta värmde gott i hjärtat, för oss båda.

Några Frimodiga Elskar Dans.

I takt med att bondesamhälles traditioner försvinner, blir midsommar mer och mer meningslös bland yngre, har jag hört.
Man vet inte vad man ska ha denna helgen till...

... och vet inte heller hur man ska hissa flaggan... Håll för ögonen nu, för detta är så regelvidrigt att jag nästan blir ateist...

Ett KORS i flaggan!
Långsidan ska inte vara mot flaggstången!

Det gäller att hålla liv i traditionerna, att veta bakgrund och regelverk.


Här ska korset vara!

Paulus skriver:

Förr i tiden lät Gud alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav Han vittnesbörd om att Han finns, genom allt gott som Han gör.
Från himlen har Han gett er regn och skördetider, Han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.
Apg 14:15-17.

Så gick midnattssolen ändå ned till slut, med upptorkade gräsmattor och milda sinnen.
NFED - Nattens Frid Evig Dag.

Kullaberg.

Dansglada hälsningar,
Helene Grodfelt.