UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 29 februari 2012

SKOTTDAGEN - SKJUT PÅ DÅ!

Den blev över.

Vart fjärde år får kvinnorna gå på friarstråt - just idag: Skottdagen.
Den gamla patriarkala traditionen erbjöd denna möjlighet den 29 februari... Snällt.

- Skjut på då!
- Vad skall jag skjuta på?
- Nej, du skall inte skjuta på någon, du skall skjuta PÅ!

Förvirringen var total när väninnan skulle förklara att hon ville ha lite hjälp på traven, att våga ta det där sista steget och fråga... Hon var så kär.

Himlen landar.

Men den andra fattade inte.

Hon var trött på män. Trött på att de alltid var trötta.
Trött på att de så ofta la på sin grova röst för att dölja sin underlägsenhet.
Trött på att de spelar tysta och svåråtkomliga för att inte avslöja sin okunnighet eller rädsla.

- Här ska inte frias något alls! sa hon. Jo möjligen ska kvinnan frias (!) från tvånget att umgås med den underlägsne mannen, som aldrig vill ta sin plats som Man!
Det är bättre att vara singel. Lättare. Men tråkigare...

Det sista sa hon inte.

Skalet smälter.

Hon som var kär himlade med ögonen:
- Han är så uuuunderbaaar!
- Pfft!

Så började hon berätta om den Goda Mannen.
- Han hade kommit vilse och frågade mig efter vägen! Kan du tänka dig, en man som erkänner att han gått vilse! Då finns det hopp!
Sen började han skratta åt sig själv, skylten stod bara en bit bort. Vilken prestigelös självdistans!

Väninnan tittade under lugg, med bister min:

- Antingen är en man en tigande buddha eller på flykt från sig själv.
- Men inte den här! Den Goda Mannen var inte alls rädd för sina känslor, inte heller för att uttrycka dem.
- Faller du så lätt? Män är missförstådda, hjälplösa och kan inte kommunicera. Lura inte dig själv med att tro att en man kan komma ut ur sitt gömställe och visa sig mänsklig.

Det luktade bitterhet.

Ur gömstället.


- Han är kristen.
Väninnan satte både kaffe och fastlagsbulle i halsen, spottade och sa:
- Religiös??
- Nej, kristen. Vi slog följe där på skogsrundan och han berättade att Jesus gjort honom fri.
- Inga kommentarer...
- Han berättade att han bett till Gud för sin fega omanlighet. Jesus gjorde honom fri att spegla Guds kärlek...

Speglar Guds kärlek.

- Det låter som att du älskar honom.
- Det vet jag inte än, men en sak vet jag, att jag mött en Älskande Man, som inte har behov att vara medelpunkten i sitt eget liv. Det känns som om jag skulle kunna få plats...

Kaffet var uppdrucket och väninnan sa:
- Om du verkligen har funnit en God Man som förstår att Kvinnan är livets centrum, då kan han göra dig lycklig.
- Och jag honom!

God Man.

Pang!
Där slog hon till. Nej, hon sköt honom inte. Det var väninnan som sköt på.
Skottdagen.

- Vill du bli min?



Helene Skottfelt,
- lyckligt skjuten av amors pilar, inspirerad av Walter Trobisch bok "Den missförstådde mannen".

- samt fotograferat nere i båtviken, Gullberna Park, en stund av mindfulness och gudomlig närvaro i isens sista glans.

Amors pil.

Den gamla dementa kvinnan behövde hjälp. Hon fick sig en God Man, som hette Agneta...
Så underbart.
- Vad har du för titel?
- "God Man".

tisdag 28 februari 2012

MARIA - BEDRÖVAD och UPPHÖJD

Maria i mitten, Vadstena.

Jag vill ge min hyllning till Maria, Guds moder, denna dag den 28 februari.
I äldre tider gav man inte detta namn till några barn, i vördnad för Jesu moder. Först efter reformationen blev Maria vanligt i Sverige.

Maria kommer från hebreiskans Mirjam som lär betyda "den upphöjda" men också "den bedrövade".
Jag blev alltid ledsen som barn när jag hörde vad namnet betydde - Maria skulle väl vara glad, hon som fick föda Jesus... Det var innan jag hade blivit undervisad om att även genom Marias hjärta skulle det gå ett svärd...

Den grekiska översättningen blev Mariam - och jag tänker på den lilla flyktingflickan som bodde hos oss - Mariam, som hade sett så många poliser under sitt två-åriga liv att hon aldrig kunde slappna av...

Hos Mariadöttrarna på Heliga Hjärtats kloster, Omberg.

Jag låter Heliga Birgitta vara språkrör för Maria - och jag hör den himmelska rösten genom orden i första bandet av Himmelska Uppenbarelser, sid 104:

"GUDS MODER HÖRDES SÄGA TILL SONEN:
- Ärans konung är Du, min son. Du är Herre över alla herrar. Du har skapat himmelen och jorden och allt vad däri är. Ske därför all din vilja.
Sonen svarade:
- Vad den unge lär i sin ungdom, det bevarar han på sin ålderdom. Så har också du, Moder, från din ungdom lärt att följa min vilja och övergiva all din vilja för min skull. Därför gjorde du väl i att säga "Ske din vilja".

- Du, Moder, är såsom dyrbart guld, vilket man lägger på ett hårt städe och slår... ty du blev slagen med alla bedrövelser, och genom mitt lidande led du mer än någon annan lidit.

Hela världens smärta.

Ty när mitt hjärta brast på korset p g a den våldsamma smärtan, sårades därvid ditt hjärta liksom av det vassaste järn, och du hade gärna låtit det sönderskäras, om detta varit min vilja.

Men om du, Moder, hade kunnat hejda mitt lidande och önskat mitt liv, så hade du likväl icke velat det, om så ej varit min vilja. Därför gör du väl i att säga "Ske din vilja".

Sedan talade Maria till bruden (oss i församlingen):
- Du min Sons brud, älska min son, ty Han älskar dig."

Röd gloria.

Fylld av Marias underbara kvinnliga värme och totala hängivenhet, sitter jag framför min Mariabild från Taizé, tryckt på enkelt papper, och sjunger psalm 45:

JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV...
ALDRIG HAR NÅGON ÄLSKAT SOM HAN...

När mamma sjöng denna sång vid aftonbönen för oss barn, började vi alltid gråta.
Och jag tänkte:
- Vem har gjort Jesus så illa?
Också genom mitt hjärta gick ett svärd.

Än idag går det ett svärd genom mig! Och jag tänker med bävan på det andranamn mina föräldrar gav mig:
Marie - genitivformen av Maria.
Med tillägget Helene, som betyder "fackla", den som brinner och lyser.

Lyser för dig! Glödgad av din kärlek.

Ja, käraste Maria, jag vill vara din fackla, jag vill vara den som brinner och lyser liksom du, av din sons heliga glöd. Jag vill bära fram din moderlighet och liksom du öva mig i att be "Ske din vilja".
Fastän jag själv snubblar och gör fel, vill jag så ändå lysa med den styrka Gud ger.
Jag vill öva mig att be som du - att Guds vilja skall ske - även då jag inte förstår.

Det ju därför, kära Maria, som du också är den UPPHÖJDA, eftersom du så helt låter din vilja samarbeta med Guds.
Nu är vi långt bort från feministerna, som driver en annan debatt...

Tillsammans med alla Marior vill jag bära den bedrövelse som vi känner, när världen föraktar och förnekar din son, vår Frälsare Jesus Kristus.

Och med Heliga Birgitta ber jag för alla som söker efter en gemenskap som håller, som söker efter en mening bortom tomheten, ja som längtar efter ett äkta liv:

- VISA MIG HERRE DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Glada hälsningar!
- den be-drövade och be-drabbade M H Sturefelt.

måndag 27 februari 2012

STRINDBERG vandrar i KARLSKRONA

I Strindbergs spår.

Så otippat! August Strindberg gick runt på gator och torg i Karlskrona och läste ur EN BLÅ BOK!
Hur gick det till?

Från Pilgrimscentrum i Vadstena utgick ett påbud att under Strindbergs 100 års-jubileum skall vi arrangera pilgrimsvandringar på de orter som är omnämnda i hans böcker.
Karlskrona hade en gång ett ankargjuteri inne på varvet.
Alltså har vi i Stadsförsamlingen planerat vandringar med rubriken TRO, HOPP och ANKARE!

Följ med på den första vandringen som gick av stapeln igår, 26 feb 2012.
Bilderna är lite suddiga, man ska inte fotografera när man vandrar...

Tyst vandring över till Stumholmen (ha!)

Inte alla känner Strindbergs religiösa tänkande. Men i En Blå Bok gör han upp med den tröttsamma diskussionen där vetenskap ställs emot tro:

DEN EVIGA STRIDEN OM TRO ELLER VETANDE KUN DE HA KVÄVTS I LINDAN OM NÅGOT SLUGHUVUD I GOD TID HADE UPPTÄCKT ATT FRÅGAN VAR ORÄTT  STÄLLD:

- Det jag vet tror jag, följaktligen förutsätter tron vetande.
När en människa på intuitionens väg kommer till kunskap om Gud och hans lagar - och sedan prövar denna kunskap med sina erfarenheter och får dem bekräftade, då är tron slutresultatet av hennes forskning... (sid 226).

Den förträfflige Joachim Mostberg gestaltade August Strindberg på ett förvillande likt sätt!

Karlskronas egen Strindberg.

Jag gav våra pilgrimsvandrare tankar från nutiden:

- Upplysningstidens ideal att sätta förnuftet i centrum löste många problem på sin tid. Men det dröjde inte länge förrän detta goda blev en reduktionism som kvävde andra uttryck för vetande: känslor, intuition och bön.

Hebréerbrevet 11:1
TRON ÄR GRUNDEN FÖR DET VI HOPPAS PÅ, DEN GER OSS VISSHET (!) OM DET VI INTE KAN SE.

Vår vandringsledare ledde oss vidare, till nästa ankare ute på Stumholmen.

Så trygg vilar jag i Tron.

Strindberg var intresserad av Swedenborgs religiositet. Här någonstans vid kajen i Karlskrona kom hans kvarlevor i land...

SWEDENBORG FANN ALDRIG NÅGON MOTSÄGELSE MELLAN VETENSKAP OCH RELIGION, TY HAN GENOMSKÅDADE HARMONIEN I ALLTET. (sid 34).

- HUR SKALL JAG VETA ATT JAG TROR PÅ RIKTIGT?
- STÄLL DIG SKEPTISK GENTEMOT DITT FÖRNEKANDE. GÅ UT UR DIN PERSON OCH STÄLL DIG PÅ DEN TROENDES STÅNDPUNKT. LÅTSAS ATT DU TROR, OCH PRÖVA SEDAN OM DET STÄMMER MED DINA ERFARENHETER. (25).

Vi var ett 20-tal personer som gick i tystnad och funderade på Strindbergs resonemang.
Den bleka vårsolen sken ikapp med mitt hjärta, för detta var verkligen både roligt och meningsfullt!
Men ack, att vi inte har kommit längre i denna egendomliga debatt...
Ett Bibelord att meditera vid:

Romarbrevet 1:20
ALLT SEDAN VÄRLDENS SKAPELSE HAR GUDS OSYNLIGA EGENSKAPER KUNNAT UPPFATTAS I HANS VERK, OCH VARIT SYNLIGA.

Folk tittade lite när vi kom... Joachim var verkligen så snarlik att många hajade till... är det inte.. Strindberg?
Vid fyren på Stumholmen utspelades följande dialog:

Vad syns?


- HAR DU SETT GUD?
- JA, MED MITT INRE ÖGA. OM JAG TAR UT MITT ÖGA OCH LÄGGER DET HÄR, SÅ SER DET INGENTING AV SIG SJÄLV. DET ÄR MITT INRE ÖGA SOM SER!
- FÅR JAG SE DITT INRE ÖGA DÅ!
- DET SYNS INTE... ALLTSÅ MÅSTE DU TRO PÅ DET OSYNLIGA. DU BEHÖVER INTE HA SETT GUD FÖR ATT JAG SKALL TRO PÅ HONOM! (sid 13).

Vi kunde inte låta bli att le och skratta lite i den kiviga ordväxlingen.
Jag sammanfattade:
- Du säger att du tror att du vet. Jag vet att jag tror.

Ulla förde oss i lä vid Marinmuseet. De har fällt de stora, fina pileträden för att ge plats för det nya ubåtsmuseet. Ankaret som låg där är enormt. Och Strindberg, alias herr Mostberg fortfor:

Marinmuseet.

MAN SKALL INTE SKRÄMMA MÄNNISKORNA FÖR KRISTENDOMEN.
LÅT TRON VARA HOPPET OCH FÖRBINDELSEN MED DET ÖVRE.

TRÄD ICKE UR DIN KYRKA FÖR NÅGRA DOGMERS SKULL...
ELLER BLIDA ICKE EN SEKT FÖR ATT SLIPPA VARA FÅR.. OCH UPPHÖJA DIG SJÄLV TILL HERDE!

Jag frågade August om han kunde gissa hur många som ännu var kvar som medlemmar i "Statskyrkan" hundra år senare... Han kunde inte gissa... men blev imponerad när jag sa 70 % i hela riket!

Innan Fredrikskyrkan byggdes, låg en mindre kyrka kallad Hedvig Eleonora i parken där Törnströmska gymnasiet är idag.
På denna plats, hörde vi Strindberg dikta en Praktisk åtgärd mot Fiender:

- HUR SKALL JAG KUNNA ÄLSKA MINA NÄSTA SÅSOM MIG SJÄLV? DE ÄR SÅ OSYMPATISKA ATT DE SVÅRLIGEN KUNNA BLI FÖREMÅL FÖR NÅGON KÄRLEK!
- DET GREKISKA ORDET "agapao" BETYDER ENDAST "VÄNLIGT BEMÖTA", OCH DET KAN DU STÅ UT MED! (sid 71).

Det handlar inte om att acceptera en illgärning, men att genomskåda sin lust till attack. Och jag fortsatte:
- Hur skulle du själv vilja bli bemött om det är du som är "fienden"? Med hån? Förakt? Eller bön och omsorg?

Matteus 5:43
JESUS SA: ÄLSKA ERA FIENDER OCH BED FÖR DEM SOM FÖRFÖLJER ER, DÅ BLIR NI ER HIMMELSKE FADERS BARN!

August tillade:
DÄR SER DU VILKEN DJUP VISDOM DET LIGGER I EVANGELIETS ENKLASTE LÄROR, DEM DU TROR DIG KUNNA KRITISERA.


Hoppets tyngd.

Nu var vi framme vid pilgrimsvandringens sista ankare. Med Hvita Briggen i ryggen, det gamla fängelset, såg vi ankaret som låg tvärs över vägen, vid marinan.
Strindberg läste "Brev från Helvetet":

DET VAR ETT RIKTIGT NÅLBREV SOM STACK... UR HELVETET KOM HAN TILL RÄDDAREN OCH TOG ITU MED KRITIKEN ÖVER ALLA VETENSKAPER.
ALLA DESSA LÖGNER FÅR HONOM ATT DRIVA REDLÖS OMKRING, TILLS HAN FINNER ANKARBOTTEN I TRON PÅ KRISTUS!

... KRISTUS, DEMONBETVINGAREN, DEN HÖGSTA VISHETEN, FRÄLSAREN SOM FRÄLSER FRÅN FÖRTVIVLAN OCH VANSINNET... ( 214).

Varmt samarbete.

När vi en stund senare satt och värmde oss inne på Pingstkyrkans café - som heter just Ankaret! - så var det många som fått en ny bild av Strindberg.
Inte många känner till att försonade sig med kristendomen på slutet.

Och jag konstaterar att vår tid, som bara tillåter oss kalla Kristus för en "God Lärare", har mycket att lära av Strindberg.
Ty en god lärare kan inte rädda eller frälsa... Kvar står skammen, skulden och döden och skrattar åt oss... såvida inte Jesus Kristus verkligen är Frälsaren!
- Man får väl pröva då...

Timmen senare lyste det från Fredrikskyrkan och mycket folk var samlat till kvällens gudstjänst Musik med Längtan. Alf Lax berättade om sin frälsing i Jesu namn - men det tar vi en annan gång!

Helene F Strindfelt
- litterär pilgrimsvandrare

söndag 26 februari 2012

FRESTELSER I ÖKNEN

Korset - mitt i vår värld.

Nu är min bloggvila över. Det är fastetid och jag vill dela med mig av dagens predikan.
Allt medan våra februari-isar smälter ska vi nu följa Jesus ut i öknen.
Läs gärna Matteus kapitel 4:1-11 för att få bakgrunden.

Rubriken är PRÖVNINGENS STUND.
Vi har gått in i den kristna fasteperioden. Men hur märks det? Ingen tycks göra något särskilt stort väsen av det...
Just så - det är inför Gud vi är i denna period av bot och bättring.

Vi är långt ifrån fastlagsbullar och veckotidningarnas bantnings-recept. Det handlar inte om kilo och utseende. Det handlar om andlighet, om själens eviga väl!

Kasa inte av Livets bana!
Dragsö camping i vila.

På vägen ut till öknen tar vi hjälp av Herrens bön.
Du vet säkert att i den gamla översättningen av Fader vår, står det:
- Inled oss icke i frestelse.
Medan det i den nya Vår Fader står:
- Och utstätt oss inte för prövning.

Denna begreppsförvirring skulle vi enkelt kunna klargöra på följande vis:
En och samma situation kan leda dig och mig till frestelse om djävulen får övertaget, och får oss på fall...
Medan samma situation kan leda till andlig mognad om Guds kärlek får styra oss igenom svårigheten.

Jag håller med den man som sa efter en gudstjänst:
- Jag vill inte be Gud att slippa prövningar! De utvecklar mig. Prövningarna driver mig faktiskt mot Kristus, rakt i hans armar!

De frestelser och prövningar som Gud låter Jesus utstå, pekar på tre stora, viktiga men svaga punkter:
1. Mat och de kroppsliga begären,
2. Livet contra dödsdriften - att leka med ödet,
3. Makten.

Alla tre är naturliga drifter som måste tillgodoses på rimligt sätt:

1. Mat, javisst! Vi ska äta oss mätta i tacksamhet och dela med oss till dem som saknar det vi äger i överflöd.
Frestelsen är FROSSERIET:
2. Livet och dödsdriften är till godo när syftet är att rädda någon annan genom att vi sätter oss själva på spel - t ex är på väg att gå igenom isen...
Frestelsen är ÖDESTRON, utan ansvar, varken för sig själv eller andra...
3. Makt, javisst. För att må bra måste varje människa känna att man har makt att styra över sitt liv, och ta det ansvar som förväntas.
Frestelsen är FÖRTRYCK och dominant utnyttjande.

För hårt tryck. Förtryck.

Nu ska vi se på vilket sätt Frestaren vill locka Jesus att pervertera dessa behov:

1. Att vara Guds son måste innebära att han kan göra stenar till bröd när han är hungrig. Eller?
2. Att vara Guds son måste innebära att Jesus kan leka med ödet och kasta sig utför stup - för änglarna kommer väl rusande för att rädda honom... Eller?
3. Att vara Guds son måste innebära lust att vilja ha makt över alla folk och länder, genom ett enda knäfall - för djävulen själv... Eller?

Det här sista är lite omoget av djävulen... eftersom Jesus redan har all makt!
Dock inte som djävulen tror, utan Jesus har kärlekens makt - den som går tvärt igenom tid och rum, tvärs igenom havererade relationer och ekonomier...

Den prövning som Jesus utsätts för är alltså, om jag får citera Hanna Stenström teol dr, att leva ett liv utan svårigheter och besvär!
- Trolla lite, Jesus! Använd din gudomliga makt och gör det lite bekvämt för dig! Det är du värd. Visa nu vad du går för!

Vi känner igen rösten från den obotfärdige rövaren på korset, han som hånade Jesus och sa:
- Om du är Guds son, hoppa då ned från korset och hjälp dig själv och oss.

Men Jesus gjorde inte det.
Ville han inte? Kunde han inte?

Hanna Stenström lyfter fram detta att Jesus väljer att vara i den verklighet där vi är, dit Gud har sänt honom.

Jesus är alltså hos oss, där stenar inte  blir till bröd, där änglar inte alls kommer flygande på befallning, och där det finns så stort begär efter makt att vi blir alldeles korrumperade och förstörda!

Jesus är Sann Gud, och Sann Människa. Mitt ibland oss.

Det handlar inte om att ge upp det nödvändiga brödet och tryggheten.
Men Jesus visar med sitt val att han väljer bort detta, för sin egen räkning - varför?
Jo, för att leva ett liv Med oss, där Gud verkar för att förändra allas våra liv, inifrån, och bryta frestelsens makt.

Jesus Med Oss. Jag ser hans spår.

Känner du ökenhettan? Känner du gruset som skavet i skon?
Eller här i Norden prövas vi snarare av kylan... kanten som skaver på långfärdsskridskorna, som inte snördes ordentligt...
Gud vill göra dig och mig uppmärksamma på det som tar fokus till fel saker.

Frestaren lockar oss till ett liv Utan svårigheter!
Till en evig melodifestival! Men det är en falsk verklighet.

Och Strindberg fann - i sitt sökande efter Kristus - att vi inte skall möta lidandet som ett straff, ty det är det inte, utan just som en prövning (mer om Strindberg i ett annat inlägg).

Anders Arborelius, katolska kyrkans biskop, höll en föreläsning för några veckor sedan på Pilgrimsteologidagarna i Vadstena, där han sa:
- Ni svenskar är slav under era känslor! Ni känner hela tiden efter. Ni söker stämningar och "hög mysfaktor", ni dras till egennyttan "vad får jag ut av det här då"...

Ja, han har rätt.
Om en svensk sportjournalist hade mött Jesus efter avklarad prövning i öknen, så hade han stuckit mikrofonen under näsan på Jesus och frågat:
- Hur känns det? - - -
Ishård fakta. Inte känslotänk.

Arborelius fortsatte:
- Gå troget i kyrkan. Inte p g a stämning, ljus och musik eller vilken präst det är... Be till Gud om befrielse från tvånget att hela tiden känna efter! Sök trofastheten. Och ansvaret.

Det leder över till episteltexten, Hebréerbrevet 4:14-16, där vi uppmanas att:
- Håll fast vid er bekännelse!
Inte vid er känsla av att det känns så bra... Det är alltför flyktigt.

Dietrich Bonhoeffer skrev:
- När någon gör dig illa, skäms då inte för dittt hämndbegär, men följ det inte!
Låt ondskan rusa ut i tomma intet! Ondskan blir maktlös när den inte möter motstånd.

Så står djävulen där, ensam i ökengruset, och skriker efter oss:
- Du kan fortsätta synda, det gör inget, Jesus förlåter dig ändå!

Återigen förvrider han Guds ord. Det låter nästan rätt, men är totalt fel.
Frestaren vill få oss att tro att nåden är billig, som Martin Lind skulle ha uttryckt det, att Nåden är ett bortslumpat och slarvigt sakrament - ta för dig bara. Gör inte upp med din synd, arbeta inte på din frälsning, Jesus älskar alla, tra la la - en teologi på avvägar!

Nej kära vänner, nåden är en Final!
När du och jag har gråtit oss igenom våra svagheter och misslyckanden - och fått syn på vår egen bortvändhet från Gud, medmänniskan och oss själva - då vill Herren att den förkrosselsen skall leda oss till Kristus, rakt i hans öppna armar.

Rakt i hans armar!
Isens åderbråck. Sprickorna är extra starka.

Och där finns inga stenar - hos Jesus finns brödet som mättar.

Där finns ingen lek med ödet - hos Jesus finns skydd mot faror, men också personligt ansvar.

Hos Jesus finns den makt som stavas sanning och smakar kärlek, ja hos honom finns det mest dyrköpta evangelium världen har skådat:
- Genom död till liv, ja evigt liv, i en öken som nu grönskar av glädje, läkedom och frid!

Amen.
Helene F Sturefelt
- predikant i Kungsmarkskyrkan och Fredrikskyrkan i Karlskrona.
Nu är jag igång igen - hänger du med? : )

lördag 11 februari 2012

TRO PÅ ISEN

Kruthuset i isspegling.

Mitt i bloggvilan måste jag bryta in med en alldeles underbar stund på skärgårdsisen i Karlskrona.

Det var med darrande upphetsning jag satte fötterna på isen igen.
Långfärdsskridskorna var snörade och jag kände den hårda och skrovliga ytan under metallskenorna.
Nu drar vi!
Ut över vidderna. Tro på isen!

Tro på isen.

"Tron är mitt svagströmsbatteri" skrev August Strindberg.
Skärgårdsisen är min tro, skriver jag.

VINTERNS IS-SKORPA
GÖR DET OMÖJLIGA MÖJLIGT.

JAG GÅR PÅ VATTNET - JAG VISSTE DET!

SJÄLENS TROS-SKORPA
TAR EMOT DET OMÖJLIGA - SOM EN MÖJLIGHET.

JAG ÅKER PÅ ISEN - VISST BÄR DET.



Är det omöjliga omöjligt?

Men när tövädret kommer
   blir det omöjliga omöjligt...

Jag vill inte brista
   och gå igenom!

När plusgraderna förstör min is
   smälter tron på bärkraftens förmåga

Tvivel och otro
   gör att inte ens det möjliga blir möjligt...


Himmelsk Paradis-is!

GUD, om det finns en vinteravdelning i din himmel
   så vill jag vara där
   med isar som bär, bortom förnuftets alla gränser
   in i evigheten!

Kristallklara is-hälsningar
Helene Sturefelt, långfärdsskrinnarinna.


Ja, jag skall vila. Lägg i backen!