Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 17 november 2011

BARN PÅ STAN

Gud väver.

DU GUD SAMMANVÄVDE MIG I MIN MODERS LIV.

Denna vecka lever vi med Psaltarpsalm 139 i kyrkans liv.
Varje människa lever i Guds blick, från vaggan till graven.
På morgonböner, i samtal och i middagsböner har vi i församlingen kretsat kring dessa ord:
DU UTRANNSAKAR MIG OCH KÄNNER MIG, som vi finner i  texten för "söndagen före Domsöndagen".

Och när förtvivlan griper omkring sig, då man bara vill ropa ut sin livsvånda, då säger psalmisten:
- MÖRKER MÅ ÖVERTÄCKA MIG OCH LJUSET BLI NATT OMKRING MIG...

... så tåler Gud det skriet också:
- DÅ SKULLE SJÄLVA MÖRKRET INTE VARA MÖRKT FÖR DIG, NATTEN SKULLE LYSA SOM DAGEN,
JA MÖRKRET SKULLE VARA SÅSOM LJUSET.

Jag kan missa målet. Men inte Gud.

Jag bad Gud om ledning här om dagen.
- Sänd människor till mig som ger mig en hälsning ifrån dig!
Hjälp mig förstå denna text.

Det dröjde bara 2 minuter så träffade jag på gågatan en härlig människa, som strålade av livsglädje.
Hon berättade glatt om sina uppdrag inom politik och andra engagemang, där hon är till stor hjälp för många.
I förbifarten nämnde hon en ung kvinna som inte kunde få egna barn, men som nu skulle få ta emot en liten bebis, som ska fosterhemsplaceras.

Tusen tankar tankar for genom huvudet.
För ett ögonblick delade vi smärtan, men sedan glädjen över barnet som skulle få det mycket bättre, med tanke på utgångsläget...

Stor värme spred sig. Tacksamhet.

Res dig upp! Stödhjul kommer.

Andra möten och åsikter:
- Det finns fler barn än föräldrar. Räcker de vuxna till?
- Man behöver inte föda alla barn själv.
- Förr behövde man många barn för att klara sig. Idag behöver man många föräldrar för att klara sig!

Och som om detta inte var nog, mötte jag ännu en härlig människa, på väg till bussen.
Hon berättade ivrigt om två indiska ungdomar, födda i Sverige, som inom loppet av något år blivit föräldralösa. Både mamman och pappan hade dött - vart skulle de nu ta vägen?

Hon hade bett till Gud att få bli använd på något sätt.
- Vi har ju plats, och tid - ork? - så plötsligt ställdes vi inför detta. Nu bor de indiska ungdomarna hemma hos oss!

HUR OUTGRUNDLIGA ÄR INTE FÖR MIG DINA TANKAR, O GUD,
HUR STOR ÄR INTE DERAS MÅNGFALD!

Himlen speglas på jorden. Ibland.

Denna bibeltext har verkligen blivit levande för oss här i stan!
Barn på stan.

Öppna människor som ställer sig till förfogande.
Modiga människor som vågar lyssna in Gud, och tar emot det Gud ger.
De övergivna får nytt hem.

Plus söker minus. Minus blir till plus.
Kärlekens summa.

Hörna. Och mål.
Gud dömer i livets match.

Helene Sturefelt,
- som har en far, två mammor, tre syskon + en bonusbror, en man, ett x, barn samt styvbarn och barnbarn = storfamilj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar