Ser du de fina äpplena, eller de skruttiga?
Där finns en spalt med Gnäll-O, Gnällombudsmannen, som lyfter fram dåligheter till beskådande.
Det är bra.
Men jag blir trött av allt gnällande när det inte balanseras upp av tacksamhet.
Jag vill införa en TACK-Ombudsman!
Så här på FN dagen, den 24 oktober, skulle det vara passande.
Jag sänder FN´s generalsekreterare Ban Ki Moon en tacksamhetens tanke.
Och tackar för att Gud utrustar människor med analytisk tydlighet i kombination med ödmjukhet och ihärdighet, vilket är omdömet om denne sydkoreanske diplomat.
Det fina, tack!
Som motvikt till det, läste jag ur Klagovisorna...
Alla mina exempel är påhittade, men själva essensen är sann:
En ung man, som var fostrad i att alltid vara kritisk och ständigt ifrågasättande, arbetade på ett äldreboende.
En dag sa en äldre kvinna när han kom in i rummet.
- Jag är så tacksam för allt! Jag är glad för mitt liv, även om det har inneburit törnar och motgångar. Jag är tacksam för de möjligheter jag trots allt fått.
Den unge mannen såg misstänksamt på henne.
- Du som har vuxit upp under enkla förhållanden har väl inget att vara tacksam över?
Kvinnan svarade:
- Det materiella betyder inget inför evigheten. Varje generation har möjlighet att älska... och det är det som räknas.
Jag har försökt älska min nästa och visat omsorg, men ditt kritiska sinne unge man, kväver din glädje och förgiftar ditt sinne.
Träffad av sanningens pil, sa han tyst:
- Men jag vet inget annat sätt att leva...
Tant Gråbella tittade på honom och log moderligt:
- Träna dig i tillit istället, sa hon, öva dig i att vara trofast. Börja med att tacka Gud för livet.
Tiden stod still i rummet.
Försiktigt lade han en filt över hennes axlar.
Något nytt hade börjat spira i honom.
Ny frukt på gammal stam.
Jag minns vår gamle präst Nielsen i Vikens kyrka, som i slutet av gudstjänsten sjöng:
- LÅT OSS TACKOM OCH LOVOM HERREN!
Tacka och lova Herren. Tacka Gud under livets alla omständigheter.
Tacka, tacka och du skall se hur Gnäll-O tynar bort...
Tänk efter, om den unga generationen inte lär sig tacka, utan bara vara kritiska och kräva sina rättigheter - utan skyldigheter - hur blir det då framöver?
Då får man ingen filt på sig över huvud taget!!
Inget äppelmos här inte!
Profeten Jeremia, som gett orden i Klagovisorna, är bedrövad över hur Guds folk Israel är hårdnackade, och uppstudsiga, trolösa och motsträviga (3:42).
Det går inte alls bra för dem och Gud har tagit sin hand bort ifrån dem.
Med vass tydlighet frågar Jeremia:
- Varför knotar då en människa här i livet om han/hon drabbas av sin synd? (3:39).
Just det. Vi får ju var och en ta konsekvenserna av vårt handlande.
Tänk om det är så att vi ser livet klarare om vi istället tackar för det som händer oss, istället för att gnälla och lägga ansvaret på någon annan?
Men Jeremia, som lever nära Herrens hjärta, låter klagovisorna landa i en av Bibelns skönaste verser: kap 3:22:
HERRENS NÅD ÄR DET ATT DET INTE ÄR UTE MED OSS,
TY DET ÄR INTE SLUT MED HANS BARMHÄRTIGHET.
DEN ÄR NY VARJE MORGON, STOR ÄR DIN TROFASTHET.
Guds nåd.
En liten berättelse till får illustrera:
En ung kvinna sa:
- Jag hade länge levt både trolöst och motsträvigt, mot Gud och mot mina egna ideal. Jag var ständigt missnöjd.
Men så en dag fick jag för mig att gå in i en kyrka. Jag tände ljus för min döda mormor och stod stilla vid ljusbäraren.
Plötsligt lyste solen in genom de höga kyrkfönstren och bländade mig rakt i ansiktet. Inom mig hörde jag någon slags "insikt" tala:
- Mitt barn! Försona dig nu med din släkt. Jesus på korset har tagit din trolöshet och ditt motstånd in i döden för att göra dig fri. Du är fri. Fri!
Hur tror du det gick för henne?
Vem var det som talade till henne? Mormodern? Eller Gud?
Och gospelkören Bliss sjöng "How great is God´s love" och "There is power".
Klosterträdgården i Vadstena.
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar