Riddarrustning i Gdansk, 1500-tal.
Så här högtidlighöll Karlskrona tioårsdagen av terrorrattacken i New York - ett smakprov:
Istället för att Hemvärnets musikkår stod på torget med sina talare och vi inne i kyrkan med våra, beslöt vi att göra detta tillsammans!
Annonserna var redan satta, men i bästa samförmåga lyckades vi skapa en fin minnesstund, där frihet och demokrati var ledord.
- Detta är inte ett politiskt möte, inte en konsert utan en musikgudstjänst där ljus för fred ska tändas.
Amiralitetspredikant Henrik Lindén inledde:
- Terrorr betyder rädsla. Människan har alltid brukat våld.
Den 11 september var en attack som skapade rädsla.
"Världen har rämnat, själen är stum.
Saknadens smärta söker sitt rum.
Vredens och sorgens klagande ljud,
stiger ur djupen, Varför O, Gud?
I bakgrunden hördes från orgeln "Jesus för världen givit sitt liv".
"Ge livet mening ännu en gång.
Ge åter ton åt livsviljans sång.
Lär oss att leva varsamt och varmt,
ty blott i kärlek levs livet sant".
(ur Tradition och Liv, Per Harling).
Kristi lidande försonar världen.
Hemvärnets musikkår spelade Amazing Grace.
Riksdagsledamot Annika Engblom ställde frågan:
- Har världen förändrats? Både ja och nej. Vi är räddare, låser om oss, larmar husen och tvekar att ge oss ut på resor.
Samtidigt går livet vidare, det måste det göra. Godheten och kärleken är starkare.
Tankarna gick också till Anna Lindh som mördades den 11 september 2003, för åtta år sedan.
Även det ett angrepp på demokratin.
När Hemvärnets musikkår spelade den norska melodin "Allt under himlens fäste" gick tankarna också till Utöya...
"Hämnaren blir aldrig nöjd".
"Den längsta resan är resan inåt."
Pilgrimsleden från Abisko.
"Den längsta resan, är resan inåt."
"Trött och ensam. Trött så sinnet värker.
Nedför hällarna silar smältvattnet.
Fingrarna är stumma, knäna skälver.
Det är nu, nu du inte får släppa.
Andras väg har rastplatser i solen, där de mötas.
Men detta är din väg, och det är nu, nu du inte får svika.
Gråt, om du kan, gråt, men klaga inte.
Vägen valde dig, och du skall tacka".
... skrev den man som ville göra FN till en tredje maktfaktor mitt i kalla krigets nervösa terrorrbalans på 1960-talet.
FN´s dåvarande generalsekreterare omkom i en flygkrasch 1961 då han ville vara ett redskap för den fred världen längtade efter.
Nästa söndag högtidlighålls hans gärning i Lunds Domkyrka, den 18 september.
"Hämnaren blir aldrig nöjd".
Hämnaren är slav under sina maktbegär.
Hämnaren vill gärna hjälpa Gud lite på traven... men sätter sig själv i Guds ställe - och skapar ett helvete på jorden.
Arvssynden personifierad, med en krona av benknotor,
vill dra ned världen i elände.
Alla goda gärningar bottnar i andlig styrka, menar jag, liksom att alla dåliga handlingar - oavsett om de är politiska eller opolitiska - är just ett andligt problem...
Vi sjöng alla "Dona nobis pacem" - ge oss fred, med en vilja att inte låta sig nedslås.
Dag Hammarskjöld skrev vidare i sina anteckningar längs vägen:
"Ödmjuk och stolt i tro..."
KG Hammar kommenterar detta:
- Ödmjukhet kan aldrig vara detsamma som självförakt.
Inte heller kan ödmjukhet översättas med självförnekelse eller uppfattningen av värdelöshet.
Ödmjukhet balanseras av stolthet.
Ödmjukhet förutsätter stolthet." !
Organist Christer Magnusson spelade på stora orgeln och text och ton samverkade på ett trovärdigt sätt.
Och när vi sjöng den keltiska välsignelsen för varann "Må din väg gå dig till mötes" tänkte jag.
- och måtte inte rädslan komma ivägen, eller hot eller bomber från maktgalna diktatorer som kidnappar religionen och förvrider både den och sig själva... och sina offer...
Musikkåren blåste en "Signale Solenne" och viljan till frihet klingade under Fredrikskyrkans höga valv.
En värdig minnesgudstjänst.
Två kvinnor kom fram efteråt, de var från USA... och sökte sina rötter här i Sverige.
De förstod inte så mycket, men ändå allt...
- Thank you...
Dag Hammarskjölds ord på samiska.
Helene Sture-i-fält.
- som hittade Birgittakyrkan i Gdansk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar