UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 29 september 2011

TRO PÅ HASSLÖ

En bro av Tro.

Marie Fredriksson sjunger:
"Tro, jag vill känna tro..."

Jag körde ut på en av öarna idag, till Hasslö i Karlskrona skärgård.
Där finns en underbar plats där tron bor.
Det är ett vanligt vitt tegelhus och när man kommer in, möts man av trofasta träbänkar, en talarstol och ett strålande träkors.
Det luktar gott av stearinljus och kaffe.
Några dragspel står i en hörna och väntar på sina spelemän, mikrofonerna är framställda liksom bullfaten.

Trons Hus.

Hasslö Betania fylls, denna torsdagseftermiddag, med glada människor som sjunger av hjärtats lust.
Du vet, det är skillnad på att sjunga och sjunga...
I Betania är det inte allsång, här är det lovsång - med ett direkt tilltal till Gud.
En dimension till är närvarande...

Jag önskar att Marie Fredriksson hade varit här. Då hade hon fått svar på sin bön, att få "känna tro".
Sällan har jag hört en så underbar sång som här på Hasslö!

- Han är min sång och min gläjde!
- Jag vet en port som öppen står...
- Jesus kallar dig kom nu till källan...
- Någonstans bland skuggorna står Jesus...

Att få höra sång som sjunges med TRO är det vackraste man kan höra.
Jag fick svälja gråten gång på gång - det går rakt in i hjärtat!
Istället för att umgås med sina tvivel, fick vi nu umgås med Guds omsorg såsom Jesus visar den.
Och allt är så enkelt. Så barnsligt enkelt!

Daglediga. Ledig varje dag, åh!

All krampaktig kamp med otroende ateister, vetenskapsfixerade resonerare, sekulariserade dopsolister och tomma och trötta begravningsgäster, världsekonomin och hungern på Afrikas Horn..  fick nu i min bön hamna rakt i knät på Jesus...

Det var full tillit. Det var stor hjärtevärme i löftet och erfarenheten att Jesus bär våra bördor.
Att få umgås med sina trossyskon är alldels nödvändigt, för att inte tappa bort sig.
Jag har nog varit lite borttappad, av för mycket arbete...

Jag tänker på våra konfirmander, hur svårt det är att dela med sig av tron när vi är i minoritet.
Man behöver omges av värmen.

Här kan du gå in och se hur de har det på Hasslö:
http://www.kristen-webbdesign.se/Betania_ez/

Där rosor aldrig dör! På Hasslö...

Tack Acke Möller för att du bjöd in mig!
Och tack för att ni köpte Ulvsmålaboken, nu sprids missionen vidare.

Detta är septembers sista blogginlägg.
Brittsommaren har kommit med förnyad värme. Jag tar lite ledigt nu... och du kära läsare får ägna dig åt annat om kvällarna än att kika in här...
Hälsa på din granne, koka äppelmos och läs ett Guds ord!

Jag ska fira helige Frans och heliga Birgitta.
Vi hörs den 7 oktober.
Helene Sturefelt

Hasslöbron.

tisdag 27 september 2011

SANNINGENS PRIS

Minnesstund på Stumholmen.

Kan sanningens pris bli för högt?
Ja, döden är ett väldigt högt pris att betala...

Vem vågar stå för sin åsikt, sitt vittnesmål eller sin tro om döden lurar bakom hörnet?
Hela samhället har hårdnat. Det gör ont.

Många samlades.

Det gjorde mycket ont att se alla gravljusen brinna ikväll ute på Stumholmen.
Unge Peter Ivarsson hedrades med en enkel minnesceremoni vid havet.

Han vittnade i en rättegång - och fick betala med sitt liv.
Detta är en form av martyrium...
Många ungdomar, kompisar, vänner och vuxna stod tätt intill varann och sökte värme.
- Varför?
- Han var så snäll mot alla...

Vilken manifestation mot våldsmännen!
En tyst samling människor som fortsätter tro på det Goda.
Som inte viker sig för våldet.

Ett liv har slocknat. Men inte sammanhållningen.

Samtidigt var det en stor samling på residenset. Vår avgående landshövding Gunvor Engström tackar för sig.
- Gå inte!
Jag är arg.
Arg på de strukturer och maktmän som gjorde det alltför svårt för henne att fortsätta sin gärning i Blekinge.
Inte många har åstadkommit så mycket som Gunvor, på så kort tid!
Jag tror hon kunde namnen på alla de hundra som strömmade till.
Intresse, engagemang.
Näringslivsfolk har knutit kontakter och fått en träffpunkt, idéer har flödat, inspiration och nytänkande har fått fart.

Gunvor Engström tackar.
Vi applåderar.

Men hon var inte socialdemokrat... och inte man.
Hon var opolitisk - och kvinna, en driftig sådan.

Det är också ett sorts offer, att dra sig tillbaka för att det är omöjligt att verka.


Fallen...

Någonstans i ett häkte sitter en man, eller två, anhållna för mordet på Peter.
Hur mår de? Förstår de vad de har gjort?
Släckt ett mänskoliv...
Min bön är att de ska komma till insikt om sin handling.

Jag ber att den sanning som Peter stod upp för, ska komma ikapp dem... och göra dem fria, från sin livslögn.
Jag ber att gärningsmannen ska få känna sin skuld, och sedan sona och gottgöra den, på ett sätt som bara Gud vet.

Värme.

Och i minnesboken där nere vid havet skrev en tjej:
- Hejdå, vi ses i himmelen...

Sanningen har sitt pris.
Vi betalar alla olika.
Helene Sturefelt

A Dieu = Adjö = Till Gud.

måndag 26 september 2011

SMÄLLEN I KYRKAN

Fridens hus?

- PANG!
Smällen i kyrkan rullade under valven och nådde prästen där framme med full styrka.
Kyrkan är stor och ligger vid stadens torg. Det är lätt för vem som helst att komma in, även under gudstjänsttid.

Jag hade just predikat från predikstolen om glädjen och nödvändigheten att som kyrka bekänna oss till Kristus.
Vår kristna identitet ska vara klar, vi skäms inte för evangeliet.
I förbönen bad jag för Dawid Isaac, för religionsdialogen med muslimerna i stan, för Guds egendomsfolk Israel om fred med grannländerna, för tragedin med Peter Ivarsson 25 år som blev bortrövad och dödad för att han hade vittnat i en rättgång mot en kompis...

Orädd hade jag tagit många känsliga ord i min mun, hela tiden utifrån Jesu översteprästerliga förbön i Johannes kap 17.

Jesus ber för oss.

Jag ser i ögonvrån att människor kommer in. En pappa med sitt barn, och en gul ballong.
Just när jag lyfter händerna i nattvardsbönen kommer smällen...
- Pang!
Instinktivt tar jag mig för bröstet, sedan för munnen - men nej, det är ingen som har avlossat något skott.
Men gråten vällde upp inom mig och tusen, tusen tankar flög genom mitt huvud, där jag försökte räkna upp alla dem som skjutits till döds i sin kyrka....
... samtidigt som jag ser pappan böja sig ned längst bak vid ljusbäraren med sin dotter...
Det är knäpptyst i hela kyrkan.
Jag får inte fram ett ord, förlamad inifrån.

Inte för nära.

Så sträcker han fram en trasig gul ballong, mycket urskuldrande...
Den hade kommit för nära ljusbäraren, och smällde av hettan.

Så bra, värre var det inte. Eller?
Känslan av att vara skenavrättad låste mig där jag stod framför nattvardsgåvorna..
Hela församlingen vände sig om för att försöka se vad som hände.

Hur skulle jag kunna fortsätta?
- Lovad vare du, Herre, som....
Gud hjälp mig!!

Lunds Domkyrka.

Det small i Lunds Domkyrka också, förra söndagen den 18 sept, då den stora fredsgudstjänsten firades till Dag Hammarskjölds minne.
Jag fick berättat för mig att en kvinna hade svimmat, inte så där snyggt nedglidande utan med en smäll, rakt i golvet. Ambulans ringdes och biskopen gick fram för att konstatera att hon levde... Även där fick gudstjänsten en paus.

Den riktigt stora "skrällen" är annars påvens besök i Tyskland i veckan som gick.
Det låter hoppfullt att Ratzinger, Benedikt XVI, besökte det kloster där Luther en gång var, för att markera ekumenik med vår evangeliska kyrka.
Angela Merkl, som prästdotter från östtyskland, var också där...

Påven försöker så gott han kan, men använder sin makt på ett icke konstruktivt sätt menar jag, och många kritiker med mig.
Hans studiekamrat Herman Häring menar att påven själv inte tillämpar de mänskliga rättigheter han tycker andra ska följa (Vatikanen har inte undertecknat).
Herman anser att påven inför en "putinisering" - en stramare inre kontroll likt den som Putin gör i Ryssland - där bara påvevänliga biskopar blir tillsatta.

Benedikt XVI är inte med sin tid och undviker hela tiden det som alla andra vill tala om: kvinnans plats i livet och i kyrkan.

En Petrus på jorden?

Det finns en stor proteströrelse inom katolska kyrkan i Österrike, med 300 präster, som söker förändring.
Och radioreporter Sören Vibeck rapporterar att man i Belgien vill göra psykologtester på blivande unga präster, för att upptäcka pedofila böjelser.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=4707724

Katolska kyrkan vill undvika att unga män blir präster av fel motiv: för att de är rädda för intimitet, eller har svårigheter med det sexuella.
Det är bra.
Men det finns en mycket enklare lösning, dessutom påtalad i Nya Testamentet:
- Gift er!

... "avfalla från tron och lyssna till folk som förbjuder äktenskap...."
1 Timoteusbrevet kap 4:3

Himmelsk gemenskap. Och jordisk.

Samtidigt, i fredags, fick jag åter igen möta polska turister i Fredrikskyrkan. De språkskickliga guiderna översatte mitt klara budskap:
- Välkomna hit! Vi är glada att ni besöker oss. Jag var själv i Gdansk för två veckor sedan och uppskattar er stad.
Ni tycker säkert det är konstigt att se en kvinna som är präst... Men vi förkunnar inte oss själva, vi predikar med hjärtat (för det är väl med hjärtat man predikar?!) om Jesus Krisuts.
Jag är gift och har tre barn. Jag vet att den jordiska kärleken kan vara en avspegling av den himmelska!

Katolikerna från Polen ser mig i ögonen och lyssnar med spänning på fortsättningen:

- Jag har en bön till er: prata med era präster om detta ni nu får uppleva.
Gör sedan som heliga Birgitta; förmana påven att han öppnar ämbetet för kvinnor! Och att de manliga prästerna får gifta sig!
Varför? För att Kristus skall bli förkunnad av fler... som förstår hur det är att leva detta liv...

Efteråt sa en av guiderna:
- Just det! Hur ska en präst kunna förstå oss när han själv inte lever i familj med barn?? Han är inte trovärdig och vet inte hur vi vanliga människor har det.

Så nu väntar jag på den riktigt stora smällen - att påven skall bli "omvänd till verklighet" som vi sjunger i psalm 90.

Och om påven vill kalla sig för en "Petrus" - då borde han dessutom vara fiskare, allt enligt evangeliet. Och påminna sig om att Petrus hade en svärmor... alltså en hustru som han kunde älska och hämta kraft hos.

Nu är jag trött.
Har fortfarande ont i bröstet - av lufttrycket..
Helene Sturefelt

FÖRBÄTTRINGSFÖRSTÖRELSE

Tekniken ser dig.

- Du var inte på jobbet igår!
- Joho!
- Nej, datasystemet rapporterar dig som frånvarande.
- Jamen jag var ju där hela dan. Vi hälsade ju på varann!
- Spelar ingen roll, du var inte inloggad. Du vet väl att du måste logga in via kommunensfacebooksidaklickinnofactor...

Jag - en nolla.

Västerlandet lider av en våldsam förbättringsförstörelse.
Vi tillåter tekniken ta över alltmer och den mänskliga kontakten reduceras till ettor och nollor.

- Titta här, jag har uppfinnit ett dataprogram som kan...
- Vänta lite, vad ska vi ha det till? Behovet finns inte.
- Det gör inget! Vi kan installera det ialla fall så att...

Bländad av tekniken. Blinda för varann.

- Titta här, säger Gud, jag har uppfunnit en människa! Hon kan vara oss lika, ja som en slags ambassadör på jorden!
- Behövs inte, säger (ja, vem talar nu...?), jag har redan kontrollen över jorden.
- Men, säger vår Herre, jag älskar människan och vill att hon skall finnas! För min skull. Och sin egen. Så kan vi älska varann.
- Nu är du barnslig, Gud, det behövs inte!
- - -

Det är mycket som står på spel...

Kärleken behövs inte heller. Det finns piller. Eller maskiner, som kan leva åt oss.
Förbättringsförstörelse.
Bevare oss väl!

Fast ibland är det tvärtom.
Förstörelseförbättring! Särskilt inom sjukvården där mycket blivit bättre på hundra år.
Sjukdomar utrotas, nya mediciner ger friskare människor. Tack.

Men i min spaning har jag hittat ett fall som hamnar mitt emellan, och som är mycket intressant här på min religionsdialogblogg.
Jag hoppas du står ut med att jag har glimten i ögat, annars får du sluta läsa.

Lokaltidningen skriver:
BÅRHUS MED LARM FÖR LEVANDE LIK.
(citat TT-AFP):

"Stadsfullmäktige i Malatya i sydöstra Turkiet har byggt ett nytt bårhus. För säkerhets skull är det utrustat med med ett system som ljuder ifall en dödförklarad skulle återuppstå.

Inne i kylutrymmena har rörelsedetektorer monterats som sänder signaler i fall liket rör sig.
- Kylskåpen kan känna av den allra minsta rörelse och larmar då, säger begravningschefen Akif Kayadurmus till nyhetsbyrån Anatolia.
Dörren till kylen öppnas då automatiskt för liket, som lever.
Bårhuset har plats för 36."
Slut citat.

Jag måste ta en skrattpaus - - -  Men det här tycks vara allvar.

Tomt!?!

Frågan är om denna teknik är en förbättringsförstörelse eller en förstörelseförbättring?
Liket är dött, men kan få komma ut om det rör på sig.
Jag hade probem med kylskåpet förra veckan. Kondensvatten gjorde golvet blött och söligt - och dörren var inte riktigt stängd... och korven var borta!!
Nänu!
Antingen ringer jag Akif och beställer ett larm, eller, vänta, nu säger min man något...

Jaha, han var inloggad på kylskåpet, liksom korven, och nu är de båda tillsammans, förenade...

Endast ketchupen är vaken.

Man kan ju undra i dessa tider då den kristna identiteten väcker mycket uppståndelse.. om det inte är just det  (!)som försiggår nere i det muslimska Turkiet?
Smyg-uppståndelse... på-kristning... och då gäller det att larma!
Konvertera i döden är verkligen inte lämpligt!
Undrar förresten vilken himmel den döde besökt eftersom han har lust att komma tillbaka?

Nåväl, jag har ingen lust att gå till jobbet om både kyrka och församlingshem ska bli en datateknisk övervakningszon.
Vad gäller våra arbetstider är det alltid den mänskliga kontakten som är viktigast, både om vi jobbar för mycket eller för lite... Prata med varann. I klartext, snällt och vänligt.

Men om jag skall vara en av dem som måste logga in sig på kommunensfacebookhemsidaklickhitochdit - då kommer jag vara frånvarande resten av året... kanske registrerad som - lik?

Okej, om jag viftar lite på tårna, får jag komma in då?

Inloggad!

Bistra hälsningar
Helene Sturefelt, som vet att det inte är ett dugg bättre i TV-kommunen Svinarp!

lördag 24 september 2011

INTIM RELATION "I KRISTUS"

In-Ringad.

Den lilla bokstaven "i" är den mest kristna jag vet!
Kristendomen är en intim relation med Gud själv, genom Jesus Kristus.
Det är ett innanförskap - inte ett utanförskap!

Hör här så mjukt Jesus ber och bönfaller - inte befaller! - om vår enhet:
Framför mig ligger morgondagens evangelietext och ett ljus är tänt. Johannes återger detta i sitt kapitel 17:

JAG BER ATT DE ALLA SKALL BLI ETT,
LIKSOM DU OCH JAG ÄR ETT,
OCH ATT LIKSOM, DU, FADER, ÄR I MIG
OCH JAG I DIG,
OCKSÅ DE SKALL VARA I OSS.

Här finns ingen underkastelse, inga offer, inga villkor, bara ett underbart inbjudande till alla som hör, att komma och vara innanför och i Gudsgemenskapen!

Det handlar faktiskt om ett andligt äktenskap - så intim är relationen mellan oss och Kristus.
Och i dopet blir vi invigda i hans gemenskap.
Vatten-gifta.

Gud gifter sig med Människan !

Som i varje gott äktenskap hämtar vi den djupaste näringen hos den vi är gift med - Kristus - och sedan är vi utåtriktade mot andra, för att ge vidare av den kärlek vi funnit.

Det betyder att vår tids okunniga tanke att man skulle kunna plocka från religionerna som från ett smörgåsbord inte fungerar.
Det är större skillnader än vad man vill erkänna.
Och, som vanligt, jag talar bara för mig själv vad jag har funnit genom möten och erfarenheter!
Står man alltför långt bort från en företeelse, kan man inte se dess innehåll. Allt flyter ihop.

Fel perspektiv. För långt bort.
Ser bara grus, inte ringen.

DEN HÄRLIGHET DU HAR GETT MIG, säger Jesus, HAR JAG GETT DEM...
Vad är det för en härlighet?
Skuggorna drar nu förbi med sitt mörker:

1. Skuld - mänsklighetens våldsamma synder fick sitt slutgiltiga offer i Jesus på korset. Hans död på korset blev vår försoning och markerar slutet på alla offer och dödande för att själv ta sig till himlen...
Det är ett härlighetens skimmer runt korset!

2. Skam - att uppleva sig fel... Jesus älskar oss tillbaka in i vårt rätta sammanhang.
Den upprättelsen smakar också härlighet!

3. Sjukdom - Jesus ger kraft att bära våra bördor, kommer också med helande och läkedom.
En smak av himmelsk härlighet.

4. Död - Jesus stannnade inte kvar i dödsriket utan uppstod igen. Inte heller vi ska stanna i dödsriket för evigt, för när vi "är i Kristus" så är vi med honom i uppståndelsen. Han drar oss upp!
Vilket underbart härligt hopp!

Hoppet om himlen.

Vi är inte eniga i vår kristna kyrka om hur vår tro ska tillämpas. Det måste nog ständigt vara en öppen fråga, föremål för samtal och ständiga samtidsanalyser.
Men om vi inte är eniga på dessa fyra punkter, då är vi inte längre en kristen kyrka.
För mig är dessa punkter minsta gemensamma nämnare.

Om detta urvattnas, om det andliga äktenskapet mellan Kristus och församlingen får lösare konturer, så blir det mer som ett samboskap, utan arvsrätt...
Precis så är det för mig: genom den personliga kärleksrelationen Gud - Människa, har vi fått arvsrätt till himmelen.
För att arvet ska aktiveras, krävs att någon dör...
Åter igen blir Jesu död välsignad!

Om detta "innanförskap" vill jag berätta för alla jag möter:
- muslimerna på bussen,
- hinduerna på Bergåsa tågstation,
- ateisten i korvkön...

Böj dig lite, så ser du himlen.

Höga Visan talar också om den intima relationen mellan Gud och Männniskan, i termer av en brud och brudgum.
Ja, jag vill gå så långt att jag sällar mig till alla seklers mystiker, och kallar Gud för "Den Bäste Älskaren" !

Tack Jesus för din ömsinta förbön att vi alla skall bli ett.
Sökare, tvivlare och andra tillbedjare vill du dra närmare ditt hjärta.
Förlåt oss vår splittring, förlåt oförstånd och missförstånd.
Ödmjukt ber jag att du skall bli Mer i mig, och mer i den som just nu läser dessa rader...
Fullkomna oss, Herre, i din kärlek. Amen.

Helene Sturefelt

Båtviken i Gullberna Park.

fredag 23 september 2011

EN GOD ÄLSKARE

Förväntan i luften.

Fredagsmys - en ny ritual i svenska familjer.
Barnen får sitt lördagsgodis på fredagen och trötta föräldrar förväntas tända både på räkorna, ljusen och varandra.
Hur går det? Blir det bra?

Tillhör du också dem som är trötta på alla historier om kvinnor som "får ont i huvudet" så fort mannen närmar sig?
Det finns inte lika många historier om män som är dåliga älskare...
Utgångspunkten är ju att mannen är en fantastisk älskare men kvinnan tjurar (ha!) som vanligt...

Jag vill inte ha din Magnum...

Tänk om vi skulle ta och vända på begreppen - för vem har sagt att vi måste hålla fast vid dessa lögnaktiga schabloner av våra könsroller?
Har det aldrig slagit er män varför kvinnor möjligen kan vända er ryggen ibland?
Det är inte roligt att säga sanningen, men här kommer en hemlighet:

- Det finns dåliga älskare...

Vet du vad kännetecknen är?

1. Egoism - han tror att han ska ta, när det tvärtom handlar om att ge...
Eller för att tala banktermer i dessa ekonomiska kristider:
- han vill ta ut på ett konto där han inte har satt in något!
Det är känslomässig bankrutt! Tomt!

2. Bråttom, stressar. Hallå, det är inte en börsmarknad, sa jag ju.
Sexuell stavas sensuell och smakar "gott om tid" med plats för två.

3. Glömmer lyssna. Jodå, öronen är mycket sexuella! Och händerna.
Medan mannen har tränat upp andra muskler att imponera med...
Suck.
Kan ni män sluta lura varandra?

En dålig älskare är som ett oväntat oväder från Atlanten som sveper in med regnskurar, som letar sig in överallt.
Nu fick jag ont i huvudet igen...

I evighet. Med Guds hjälp.

En god älskare har läst Efesierbrevet kapitel 5:21.
Inte kan det väl stå något i Bibeln om detta delikata ämne?
Ho ho, då har du inte läst Höga Visan!
Nu tar vi Paulus först:

UNDERORDNA ER VARANDRA...

Ingen dominerar. Här finns lyhördheten (nej, inte mellan rummen!) för den andres behov.
En god älskare är alltid välkommen! Alltid.
Då behövs varken Panodil eller Treo.

Nya Testamentet gör en underbar jämförelse med hur Kristus älskar församlingen - en verklig förebild för en man:

NI MÄN, ÄLSKA ERA HUSTRUR SÅSOM KRISTUS HAR ÄLSKAT KYRKAN OCH UTLÄMNAT SIG SJÄLV FÖR DEN...

- Är din kärlek så stor att du kan utlämna dig helt för din hustru?

TY HAN VILLE SJÄLV LÅTA KYRKAN TRÄDA FRAM TILL SIG I HÄRLIGHET, UTAN MINSTA FLÄCK...

- Mannen låter sin hustru vara utvilad, mätt och glad...

MANNEN ÄR SKYLDIG ATT ÄLSKA SIN HUSTRU SOM SIN EGEN KROPP.

- Ja, vi är ju Ett!
Jag älskar dig med mig, du älskar mig med dig.
Vi älskar oss med varandra!

DEN SOM ÄLSKAR SIN HUSTRU, ÄLSKAR SIG SJÄLV...
.. OCH GER DEN NÄRING OCH SKÖTER OM DEN SÅSOM KRISTUS GÖR MED KYRKAN.

Kristen äktenskapsteologi är "ge så skall du få". Inte "jag ska ha, så jag tar..."

En god älskare är som vinden: blåser bort allt skräp som ligger i vägen.
En god älskare är som vattnet: svalkar överhettade sinnen.
En god älskare är som solen: värmer kinden och tinar upp det som var fruset.

OROA INTE KÄRLEKEN
STÖR DEN INTE, FÖRRÄN DEN SJÄLV SÅ VILL!
                                                        Höga Visan 3:5

I fel mans händer fryser kvinnan till is.
Men i rätt mans händer smälter hon som en glass!

Åååhhh..

Med en av pilgrimens sju nycklar - Friheten - ser jag på kärleken så här:
(Citat ur "DEN LÅNGSAMMA KÄRLEKEN")

"Hon tänker:
- Jag är fri att leva med dig. Slipper söka, slipper längta och våndas över ensamhet.
Han tänker:
- Jag vänder mitt hjärta till dig varje dag, kära hustru. Frihetens gyllene ringar glimmar på mitt finger - tecknet p att jag är fri att älska dig, troget.

Hon tänker:
- Med bävan tar jag emot din trohet, käre make.

Fri att vara trogen. De smakar på orden. Detta är mogen kärlek.
Tänk att vara fri att komma och gå, ut och in i den älskandes liv.

- Du gör mig fri att vara mig själv, så att mitt jag inte flyter ut.
Samlad och hel letar hon upp honom mellan kuddarna...

I nöd och lust.

I deras trygga kärlek är också Han fri att söka sina stunder, då han får vara med sig själv.
Hon vet att han kommer tillbaka, när han har samlat ihop sig.

En splittrad man kan inte älska.

Med hela sin kraft söker han upp henne, tills han finner henne... och hon skrattar."

Kom!

- Thank God it´s friday!
Fram med räkorna, tänd ljusen! Nu kommer jag.

Helene Sturefelt
- aldrig mer huvudvärk.

torsdag 22 september 2011

SUPERTANTEN à la ELIN EK

Hit, men inte längre!

Heja "Grynet"!
Heja Elin Ek som var vår kvinnohjälte och riktiga pippi långstrump när barnen var små.
Tack Elin för att du då hjälpte skolbarn att sätta gränser:
- Ta ingen skit!
Och att jag som förälder, mor, maka och yrkesarbetande fick mod att använda ditt ordspråk mot - i tur och ordning - flickors osynlighet i klassrummet, oförstående pappa till barnen och maktfullkomlig chef:
- Jag tar ingen skit, längre.

Man kanske måste ha fyllt 40 för att förstå sitt värde som kvinna, och sin möjlighet att säga ifrån.
Till alla flickor, tjejer, kvinnor som ännu inte är där - var inte rädda för att lämna tonåren! Våga växa upp, bli vuxna och bli Tanter!
Om det nu är det som är definitionen på att kunna säga till...

30? Nej över fyrtio, sa jag!

Iså fall var min dotter "tant" redan när hon gick i sexan... Hon samlade halva klassen till ett tjejmöte i bästa feministiska stil. De ville inte längre sitta mitt mellan killarna i bänken för att vara en "lugnande faktor", som buffert mot deras boxslag...
De ville ha ett eget värde, för sin egen skull.
Lärarkåren var ålderdomlig och förstod inte budskapet.... Dottern bytte skola.
- Jag tar ingen skit.

Tack Elin "Grynet" Ek igen, för din rosa uppenbarelse och med glittrande tiara.
Och tack för din supermoderna bok om "Supertanten"!

Jag läser i en intervju där du säger:
- Tanten står längst ned på maktskalan. Hon är ingen som man satsar pengar på, äldre kvinnor förväntas vara helt asexuella, äldre kvinnokroppar får vi aldrig se, trots att vi lever i ett naket-samhälle.
Det måste sätta sina spår, att aldrig vara den som står högst upp på skalan i status och makt, säger Elin Ek, och fortsätter:
- Men jag tycker inte att jag har träffat så många självutplånande damer, det är snarare samhället som utplånar tanterna.

Varning för - bröst?

Finns det TANTER I BIBELN?
Låt oss se...
Här finns ett par för-mödrar som spelar en oerhört stor roll:

1. Tanten Sara, ofruktsam i klimakteriet sedan länge, blir föremål för Guds kärlek och plan och föder ett barn, mot alla odds. Gamla Testamentet berättar alltså om en Tant som blir moder till hela det kommande gudsfolket.
Det är inte illa!

2. Tanten Rut, vars båda söner dött, vill återvända till hemlandet. En av svärdöttrarna följer med denna starka kvinna, som blir farmor åt kung David.

3. Tanten Hanna, i Lukas evangelium, hade varit gift som ung i sju år, men sedan levt som änka, nu åttiofyra år gammal. Hon var alltid i templet och tjänade Gud med fasta och bön - och bar upp församlingsarbetet med sin trofasthet.
Det gör tanten än idag, som kyrkbänks- och aftonbönsbedjare hemma vid sängkanten.

4. De tanter som var änkor, utan barn eller barnbarn, fick omsorg från församlingens diakonala kassa. Läs 1 Timotheusbrevet kap 5 - intressant läsning om en fungerande gemenskap!

Och Lennart Hellsing beskriver i en av sina barnböcker att Gud är som en tant som bäddar sängen, ty när det snöar, då är det kuddbolstren som yr!
Gud som Panter Tant - ja, varför inte?!

Nej, kvinnor är inget farthinder.

Nu är vi långt bort från gummibandskjolar, gnället över att "det drar från fönstret..." och att man i smyg fotograferar sina egna krukväxter... vilket också är ett kännetecken på en "tant"!
Här ligger jag illa till, märker jag...

Tanter har inte fått någon större uppskattning för att de, gratis och utan rubriker, kokt äppelmos och bakat surdegsbröd, men nu är det "värsta modet" hos unga kvinnor, som är trötta på:
- övertidsarbetandefrånskildaföräldrarsomaldriglagaderiktigmat...

Åter igen vill jag ge min hyllning till alla kalas-kokerskor, mat-tanter och "hörre du det där låter du bli"-sägarifrån tanter, med rätt att fostra alla och en var.
Gud beskydde alla som är bullfarmor och barnvaktsmormor, med en bön att vi inte förnekar oss själva!
Vi utgör du dock 51 % av mänskligheten.

Rödstrumpigaste hälsningar,
Helene Tantefelt

Det var väl onödigt?
Eller mycket vackert, om det är på våra villkor!

onsdag 21 september 2011

SÖDRA HOKAS MAT-TANTER och katekumenatet

Herrgårdsbyggnaden på Södra Hoka.

Alltid leende, alltid glada och alltid serverar de god mat till sina gäster - konfirmander, studiegrupper eller som idag; en stiftsutbildning för pedagoger om "Dop till Liv".
Mat-tanterna på Södra Hokas kursgård bor i mitt hjärta!

Det blir inte sämre av lite uppskattning tillbaka:
- Vi såg dig på TV 4 "Hemma hos mig". Du var jättebra!
- Tack, tack, mer, mer!
De skickade med mig ett fat knäckebröd upp till föreläsningssalen.
- Så att du kan presentera dig... :)
- Ja just det, det blev ju knäckebröd till förrätt - Jesus är livets bröd, och just därför vill jag nu berätta för er vad katekumenatet betyder för mig...

Min enkla förrätt på "Halv åtta..."

Om Petrus hade levt på vår tid skulle han säkert ha varit både i TV 4 och bloggat!
"Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp..."

Vi längtar alla efter mat för vår själ, inte andlig skräpmat utan feta märgrätter som mättar!

Katekumenatet är en vuxenväg till tro, med några kännetecken:
- mänskosynen: du är en gåva till församlingen
- pedagogiken: vi utgår från dina erfarenheter
- metodiken: samtalar från hjärtat med hjälp av det lilla ordet "jag"... tänker, vill veta, undrar...
- målet: att hitta sin plats i församlingen.
- hållpunkter: fyra fina "liturgier" med Välkomnadet, Kallelsen, Bekräftelsen och Sändningen.

Stödkant för trons liv.

Inte många hade hört talas om detta sätt att möta vuxna i församlingen, men responsen var positiv och alla fick "pröva på":

På ett papper såg man några teckningar av slaveriet, befrielsen, öknen, källorna samt det förlovade landet.
Så tog vi sats utifrån en egna erfarenheten:
- har du upplevt slaveri?
Första tanken var: Nej! Inga kedjor här inte!

Men vänta nu... bunden kan man vara av osynliga kedjor... dålig arbetsplats, dåliga relationer...
Nu började ett spännande samtal runt bordet och katekumenatet var igång...
Om vi hade fortsatt, skulle många blivit nyfikna på originaltexten bakom teckningarna.
Men egna erfarenheter först, sedan själva bibeltexten. Då sker ett verkligt möte!

Nere hos mattanterna Birgitta, Helen och ... var det full aktivitet att förbereda kvällsmaten.
Snart stod en god kvällsbuffé i den stora storkökskylen - där vill man inte bli inlåst...

Och till alla er "mat-tanter", spisros-kvinnor och sås-redar-damer vill jag tillägna ett gott ord från kung Salomo, alias "Predikaren" i Gamla Testamentet: Håll till godo!

NÅVÄL, SÅ ÄT DÅ DITT BRÖD MED GLÄDJE,
DRICK DITT VIN MED GLATT HJÄRTA,
TY GUD HAR REDAN I FÖRVÄG GETT SITT BIFALL TILL VAD DU GÖR.

NJUT LIVET MED NÅGON KVINNA SOM DU ÄLSKAR (eller man...)
SÅ LÄNGE DE FÅFÄNGLIGA LIVSDAGARNA VARAR SOM GES DIG UNDER SOLEN,
TY DETTA ÄR DEN DEL DU FÅR I LVET...

ALLT VAD DU FÖRMÅR UTRÄTTA MED DIN KRAFT MÅ DU SÖKA UTRÄTTA,
TY I DÖDSRIKET, DIT DU GÅR, KAN MAN INTE VERKA ELLER TÄNKA,
DÄR FINNS INGEN INSIKT ELLER VISHET.
                         Predikaren kap 9:7-10

Skål, alla vänner!
- eder tillgivna Helene Sturefelt, sås-älskare.

Höstlig skönhet, S Hoka.

tisdag 20 september 2011

ETT UPPRÄTTAT ISRAEL säger AMOS

Vem stängs ute?

Just nu skall det fattas ett beslut om FN skall godkänna Palestina som en självständig stat.
Jag vågar inte ta ställning i den politiska frågan, men konstaterar att mediarapporteringen är lika ensidig som vanligt.
Det är hela tiden för Palestina, mot Israel.
Det finns väl två sidor av saken?

Jag tänker nu göra ett försök att läsa kommande söndags gammal-testamentliga text med dagens ögon.
Det är profeten AMOS som citeras.
Framför mig ligger en dagstidning, min Bibel samt ett nummer av den judiska tidskriften Menorah.

Bakgrunden är att Israel på den tiden, 700-talet f Kr, hade vänt sig bort från Gud. De fick då ta konsekvensen av sitt handlande; att de ställt sig utanför Guds vägledning.
I sin kärlek vill Gud stoppa deras framfart mot fördärvet genom att uttala varnande domsord över dem.
Det är hela tiden omsorgen om människan som är drivkraften.
I slutet av Amos profetbok kommer ett löfte att Israel en gång skall bli upprättat.

Öppna upp.

DEN DAGEN SKALL JAG RESA UPP DAVIDS FÖRFALLNA HYDDA,
MURA IGEN RÄMNORNA OCH RESA UPP DET SOM RASAT,
BYGGA UPP DEN SOM I FORNA DAGAR,
SÅ ATT DE KAN LÄGGA UNDER SIG VAD SOM ÄR KVAR AV EDOM OCH ALLA DE FOLK ÖVER VILKA MITT NAMN HAR UTROPATS, SÄGER HERREN.

Jag läser i Menorahs "terror-kalender" om ständiga självmordsbombare mot dagens Israel, där unga palestinska pojkar blivit matade med hat mot både Israel och USA, utan egen insikt eller eftertanke.
Det är ingen rolig läsning om varje veckas skörd av döda civila israeler, inklusive den lurade självmordsbombaren som offrar sitt eget liv - Bibelns Gud kommer inte att löna honom...
Och Allahs martyr-paradis känner jag inte till.

JA, DEN TID KOMMER, SÄGER HERREN, DÅ PLÖJAREN FÖLJER TÄTT EFTER DEN SOM SKÖRDAR, OCH VINTRAMPAREN TÄTT EFTER DEN SOM SÅR,
DÅ BERGEN DRYPER AV DRUVSAFT OCH ALLA HÖJDER FLÖDAR ÖVER.

Det är skillnad på fred mellan demokratier, och fred mellan en demokrati och en diktatur, skriver Krister Renard i en längre artikel. http://www.gluefox.com/krist/wtckrist.shtm.
En eftergift i fredsprocessen ses som god vilja, när två demokratier förhandlar.
Men är den andra parten en diktatur, så ses en eftergift som en ren svaghet... och de ställer nya krav för att pressa ytterligare...

Vem är det då som är plöjaren och vem är det som skördar?
Dryper bergen av druvsaft eller av blod?
Vinpress eller blodpress?

Pressat läge.

DÅ SKALL JAG VÄNDA ÖDET FÖR MITT FOLK ISRAEL.

Ja, Herre, vi väntar alla!
Fred runt Israel, med Israel, innebär så stora förändringar för hela världen att det har smak av det himmelrike Amos antyder.

DE SKALL BYGGA UPP FÖRSTÖRDA STÄDER OCH BO I DEM,
PLANTERA VINGÅRDAR OCH SJÄLVA DRICKA VINET,
ANLÄGGA TRÄDGÅRDAR OCH ÄTA DERAS FRUKT.

Här hamnar vi mitt i dagens politik. Var går gränsen för bosättarna?
Per Ahlmark skriver i en artikel:
- Hur ska ett land skydda sig mot självmordsbombare, som tycks köa för att få snabbfilen till paradiset där de skall njuta både av alkohol och evig erotisk samvaro med 72 oskulder, enligt terrorismens muslimska mentorer.
Hur ska Israel skydda sig mot dessa, vars föräldrar är stolta över att deras barn dödar sig, bara de drar med sig några judar...?
Hur ska de göra? Genom att erbjuda dess folk en egen stat?

Israel stoppar ibland palestinska ambulanser, för där döljer sig självmordsbombare... Men massmedia rapporterar om israeler som förhindrar sjukvård...
Sanningen döljs och vinklas.

Det är inte lätt att anlägga trädgårdar där bomberna flyger.

Det blomstrar utanför fängelset.

JAG SKALL PLANTERA DEM I DERAS EGEN MARK,
OCH DE SKALL ALDRIG MERA RYCKAS UPP UR DEN MARK JAG HAR GETT DEM, SÄGER HERREN, DIN GUD.

Varje vecka lyfter flygplan med återvändande judar, från olika nationer, till Israel. De samlas fler och fler i sitt hemland.
De lever på hoppet, efter löftet.
Min tanke stannar här, och jag konstaterar att Israel av idag är arabvärldens enda demokrati, vilket också säger något..
... bara det, är ett under!... ett under... av Guds beskydd.
Jag ber att denna demokrati skall sprida sig till de länder som nu skakat diktaturerna av sig.

Hoppet om nya trädgårdar.
Hvita Briggen i Karlskrona.

Jesus säger att han är den Sanna Vinstocken och att vi är grenarna. Av frukten skall trädet kännas.
Jesus Kristus är den fallna hyddan av Davids ätt, som skall upprättas.
Jag vet att kärleken till honom finns i smyg hos Messias-troende judar, ja även muslimer.
Det är försoning i hans namn som till slut kommer att bryta igenom.

Men då är väl yttersta tiden ytterst nära...

Helene Sturefelt