FEST-I-VALEN

Festival-spex.

- Ibland känner jag mig som Jona i fiskens mage, sa hand-dockan Bengan från Lessebo.
- Hur menar du då?
- Han var också på festival!
- Nej, det var han väl inte. Han var ju fast i valfiskens buk.
- Jo men, sa Bengan, han var inte svald för alltid, han visste att Gud skulle rädda honom... och då var det ju fest i valen!

Publiken skrattade och Gospelteamet drog igång väckelsesången "Jag är så härligt löst och fri".

Dansband och Evangelium.

Men dockan gav sig inte. Han sa:
- Den där tanten som pratar om knäckebröd och att hon lever på hoppet, varför hoppade hon inte?
- Men Bengan, det är inte så det menas. Hoppet är att hoppas, inte hoppa!
- Jaha...
- Hoppet får vi från Jesus, han bor här i hjärtat.
- Hurdå?
- När vi läser Guds ord om Jesus då flyttar hans glädje in i hjärtat, ja det känns som om Jesus själv bor här inne!

Det var en underbar dialog i Ulvsmålatältet denna regniga kväll.
Med skratt och enkla medel berättade vi om vår kristna tro.
Den här härliga familjen från Lessebo med mamma Margita, Bengan bakom skynket och sonen Theodor, hade många talanger.

- Nu vill jag höra en rap.
- Nej, det heter rapp!

Så rappade den unge Theodor en minipredikan!

En rapp rapp. Rap?

Drippen dropp och drippen drapp,
Titti Sjöblom på vår trapp.
Det har regnat denna natt.
Vi vill inte ha mer drapp... och dropp och regn och....

Kvällens dragplåster var Titti Sjöblom med make Erling Eliasson.
Vilka proffs!
Hennes klara röst och varma sinne och hans humor och fingerfärdighet på den självbyggda gitarren.
De sjöng klassiker av Kaj Gullmar - som är en kvinna... men som skrev under pseudonym.
Det är särskilt bra för kvinnor att likna män...
Det är sällan det är tvärtom...

Nåväl, det var fantastiskt att få höra den synkopiskt svårsjunga Drippen Dropp med sin baktakt, men åh så snyggt de sjöng!

Suddigt, men skarpt.

I predikan blev vi påminda om mannat från himlen som regnade över folket när de vandrade i öknen i fyrtio år.
Gud har omsorg om sitt folk, oss alla än idag. Gud ger oss att äta "vårt dagliga bröd". Det berättas i Moseboken att ingen fick samla in mer än de behövde - om de gjorde det, så räckte det inte till alla, och girigheten fick mannat att ruttna...
Ta det lugnt, det räcker till alla, efter vars och ens behov.

Och jag tänker att i vår rika del av världen har vi samlat i ett sådan överflöd att våra sinnen ruttnar i jakten på mer, och i kräsenheten då vi slänger i soppåsen det vi inte orkade äta upp...
"Förlåt oss våra skulder mot tredje världen...."
Där är det ingen fest i valen...

Ändå vill jag ge dig glada hälsningar med Måttlighet denna dag,
Sture Felt,
- pseudonym för Tanten med Knäckebröden.

Titti & Erling.