Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 20 juli 2011

641:7 IMMANUEL, ISRAEL

Antiokia i Pisidien, Turkiet.

Stå upp!
Res dig i vördnad.
Sången brusar stark och mäktig:

PRIS VARE DIG, GUD FADER, SOM ALLTING KOMMIT IFRÅN
OCH GENOM VILKEN ALLT BESTÅR I JESUS KRIST,
DIN SON,
OCH ANDEN SOM BEKRÄFTAR DITT FÖRBUND: IMMANUEL.
TREENIG GUD, NU LOVAR DIG DITT FRÄLSTA ISRAEL.

Under kyrkvalven rullade lovsången.
Den latinska lovsången O quanta qualia från det medeltida 1000-talet låg på våra läppar, i svensk översättning.Orgelns brus vibrerade längs takets gamla målarfärg.
Psalm 641 vers 7 sammanfattar vår kristna tro - eller är det nyhetsrapporteringen från Mellanöstern?

Svår gränsdragning.

Jag kommer aldrig att förstå vidden av maktanspråken, landgränserna och kulturkrockarna i Mellanöstern.
Men en sak ser jag - den ensidiga förmedlingen emot Israel.
Det moderna judehatet ikläder sig den politiska korrektheten, som Krister Renard skulle säga.

Här omdagen stod det (TT-AFP):
"Israeliskt flyg bombade två platser i Gaza tidigt på onsdagen, sedan palestinier avfyrat tre granatraketer in i södra Israel.
En kvinna skadades vid flygattacken, enligt palestinska källor."

Det lilla ordet "sedan" avslöjar att det egentligen är palestinier som börjat beskjutningen, eller hur?
Men rubriken är "Israel bombar Gaza efter attack". Istället borde det stå att Palestinier fortsätter hatet mot Israel, som försvarade sig...

Anfall eller försvar? Vem började?

I lokaltidningen ondgör sig en ung socialdemokrat över att Israel bordade det enda återstående skeppet "Ship to Gaza" på internationellt vatten.
- Det är patetiskt att Israel är ute efter detta lilla skepp, säger Faraj. De förlöjligar sig. Vår insats handlar om att barn i Gaza ska få en rimlig uppväxt.

Gott så.
Men det är inte "patetiskt" att försvara sin existens att ö h t få finnas!

Faraj är andragenerationens invandrad muslim och kan säkert tillföra bredd med sina erfarenheter.
Men jag blir alltid misstänksam när en muslim yttrar sig om Israel.
Det som står om Israel och judarna i Koranen är inte särskilt vackert...

I Gaza ger Hamas islam till palestinierna och många där är glada för det, rapporterade "Människor och tro" i fredags på radions P1. Islam är bättre än den palestinska lagen, som gör kvinnor arvslösa, menade de kvinnor som blev intervjuade.

Om jag förstått det hela rätt, så har många muslimer kommit till Palestina från Syrien, Libyen m m.
Varför kan inte de återvända dit? Varför kan inte de muslimska staterna ta hand om sina egna?
Provokationen är ju så uppenbar.

Ett enda folk.

Som kristna hör vi ihop med Israel på ett särskilt sätt.
Israel är Guds egendomsfolk - även om de också kan agera fel.
Det finns ett evigt förbundsband mellan Gud och Israel.
Varför?
Inte för att de var särskilt märkvärdiga, inte för att de var perfekta, utan för att Gud älskade dem.
Och älskar dem fortfarande.

Genom Israel kommer frälsningen.
Ur detta folk har Messias trätt fram, och Från detta folk har sedan Messias, Jesus Kristus, vänt sig vidare till alla folk.

Varje söndag nämns Israel på ett eller annat sätt i våra gudstjänster, i texter eller psalmer.
Ibland hoppar jag högt, för den politiska situationen är så känslig och bibelordet kan träffa så mitt i prick.
Som svensk vill man huka sig och gömma sig och glömma sig... att man ingenting vet eller har sett eller hört...

Men jag dristar mig till att ställa mina frågor och stillsamt undra:
- Varför ifrågasätts inte de palestinska muslimernas framfart?

Turkiska druvor? Eller israeliska?

Kan Israel bli räddat?
Ja, men Guds ord beskriver hur alla först kommer att vända sig emot dem.
Jag tänker så här:
- Om det fanns ett folk som Gud har besökt, då skulle jag vilja lära känna det! Inte vända mig emot det.
Men hatet hatar kärleken.

Med glädje tänker jag på uttrycket att vi är "inympade" som vilda kvistar i det äkta olivträdet.
(Romarbrevet kap 11).
Vi som tagit emot Messias tillhör också Israel.

Dopet är förbundstecknet och det är tillgängligt för både kvinnor och män (till skillnad från den judiska omskärelsen som bara var för männen).

Immanuel = Gud med oss.
Detta ord vill jag ge till var och en som läser dessa rader - oavsett ras, religiös tillhörighet eller musiksmak!
Med oss Gud.
Gud är med dig!
Jesus Kristus tar sin boning i dig som älskar honom.

Turister? Nej, syskon i tron.

Den enda ockupationsmakt jag kan tänka mig är  - kärlekens makt.
Kantorn, kan du spela psalm 641 en gång till!
Res er upp.
Stå upp i vördnad för den Gud, som söker kontakt med varje liten människa.

Med eller utan båt.
Helene Sturefelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar