VANDRA, FÖR GUDS SKULL!

Pilgrimsrörelsen blommar!

Det började med ett par fötter. Och ett par knäppta händer.
Nu, efter ca 15 år, är pilgrimsrörelsen snart en etablerad folkrörelse i hela Norden, sa Hans-Erik Lindström, pensionerad pilgrimspräst.
Passionerad pilgrimspräst!

Detta är den riktiga kyrkan, den som är på fötter! Den som går ut från sitt eget, vandrar bland andra och saknar trösklar.
Det är den öppna dörrens teologi.

Turistföreningar, kommuner och kulturarrangörer inser att pilgrimsrörelsen redan är en del av turistnäringen.
Men då måste vi åter igen påminna oss om vad en pilgrim är, så att det inte går mode eller inflation i ordet.

Samspelet mellan yttre och inre vandring betonas gång på gång.
Det yttre landskapet ger en bild av vårt inre.

- Intressant, tänkte jag när jag skolkade från en av föreläsningarna för att klättra lite på stenarna vid Vättern.
De var ishala, glaskalla och farligt glatta...
Vad kan det säga om en människas själ?
- Varning för halka när det gäller sanningen...
- Eller, livets mål är glasklart?
- Skönt med svalka för överhettade sinnen.

Jag har jättefina bilder på detta, men ny teknik + okunskap gör att jag lyckas inte peta in dem i datorn...
(Hittade en gammal bild).

Vätterns vatten har gått över muren.

Pilgrimscentrum i Vadstena har två förebilder:

1. Heliga Birgitta - den galna svenskan som tillrättavisade påven och letade upp prostituerade kvinnor även i Rom, för att ge dem nytt liv och hopp.
2. Helige Fransiscus som fanns till hands för spetälska och svaga, och som värnade om djuren.

Vi påmindes om de två stora sätten att möta Gud:
- Genom bön och andlig läsning
- Genom att möta de utsatta människorna

Se jämvikten:
- att få sina egna behov tillfredsställda gör att det är lätt att tillfredsställa andras behov, utan tanke på kostnad eller tacksamhetsskuld.

Hans-Erik Lindström formulerade pilgrimstanken på ett suveränt sätt:
Inre: ta emot, reflektera, be.
Yttre: diakonal hållning genom att ge, och möta andra.

Det blir som en identitet, ett ID-märke:
Inre + Diakonal = Pilgrim!

Det är lätt att leva på detta sätt bland andra likasinnade.
Men hur gör vi när vi kommer hem?

Pilgrimskatt går hem.

Fyra punkter:

1. regelbundet böneliv (jag ber för dig, du bloggläsare! Även om inte jag känner dig, så gör ju Gud det :)
2. vandra en gång i veckan
3. andlig läsning varje dag
4. engagerad dig socialt, eller i miljöarbetet eller för de hemlösa, flyktingar o s v.

Detta osynliga nätverk av pilgrimsgemenskap är framtidens kyrka.

Så kan vandringarna väcka ny kärlek till naturen, de trasiga - och till Gud.

Pax et Bonum.
Fru Frans, Helene Sturefelt