UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 30 januari 2011

JESUS GÅR PÅ VATTNET

Krångel med datorn... tror det stormar bland ettor och nollor... varav jag är den största!
Får se om jag lyckas trycka över dagens predikan - JESUS GÅR PÅ VATTNET.
Har inga bilder.
Du får läsa "torr text". Men det duger!
Ta simringen med dig.

PREDIKAN över Matteus 14:22-33,
årg III, 2011-01-30
FREDRIKSKYRKAN, högmässa,
4:e sön efter Trettondedagen.

 
      JESUS GÅR PÅ VATTNET


Jesus går på vattnet…
Ska vi ta tag i det svåra med en gång…

- Gick Jesus verkligen på vattnet?
- Måste jag tro det?
- Är det inte ett överdrivet tillägg?


Kära vänner, våra frågor och tvivel är till för att driva oss framåt.
Låt oss först konstatera:

- Du och jag kan inte gå på vatten – så vida det inte ligger små fina stenar precis under vattenytan…
Men Jesus:
- Det är inte en vanlig människa vi har med att göra.

Jesus är utflödet av Guds väsen. Jesus är ”Guds hand” på jorden. Han är inte en profet i mängden, han är Guds son.


Gud är den ”faktor” som ligger bakom hela universums uppkomst och med alla naturlagar.

När Gud väljer att träda in i vår tid och underordnar sig de naturlagar han har skapat, så är det med tillgång till hela den väldiga skaparkraften.

Därför vore det konstigare om Jesus inte hade gått på vattnet!

Psaltarpsalmen skrevs ca år 1000 före Kristus.

Här hör vi ett nödrop från varje människa, som råkat ut för både inre och yttre stormar.

Vem talar psalmisten om?

För oss är det en profetia om den kommande Messias, han som är mänskornas stora hopp.

Hoppets symbol är ankaret.

Den lilla båten med lärjungar drev omkring, utan förankring. De var rädda, livrädda.

Jesus hade själv sagt åt dem
att åka i förväg.
Han hade något viktigt att göra först – nämligen att gå upp på berget, för att be…

Jesus behövde vara för sig själv, reträtt, drog sig tillbaka efter alla möten med människor.

Bibeln talar ofta om bergets
betydelse. Därifrån talar Gud, däruppe får man perspektiv.

Dag Hammarskjöld skriver:
- Endast den som ser långt, hittar rätt…

Jesus var ensam där när det blev kväll.

Han ville komma ifrån de snäva perspektiven, de kortsiktiga ropen.
Jesus ville se långt…

Och han såg båten som kämpade i motvind, han såg de rädda mänskorna.
Låt oss stanna upp här.
Jesus har lovat att vara med oss alla dagar. Men han har inte lovat att själv sitta vid rodret och ta över styret i våra liv…

Hur många gånger har vi inte ropat:

- Gud hjälp mig, var är du?
Jag går under!

Så är Gud alldeles nära… ”uppe på berget” s a s, med ett mycket större perspektiv. Men han tar inte över, låter oss använda våra egna krafter och förnuft, ty de är skapade av Gud
till oss.

Överblick och riktning är en del av vårt hopp.

Har vi för snäva perspektiv ser vi inte att våra svårigheter är oss till godo, växt och mognad.

Nu kommer han till dem, gående på vattnet i gryningen. De blir ännu mer rädda, ser de i syne?

- Lugn, det är jag. Var inte rädda.

Petrus, som är stark i sin tillit, ber att få bli prövad:
- Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet!

Vilken risk Petrus tar!
Om det hade varit en mardröm efter nattens fasor, så tar han risken att kliva rakt ut – och drunkna.
Men Petrus vet något mer…
han har varit tillsammans med Jesus så pass länge att han börjar ana hur allt
hänger ihop, vem Jesus är.

Och han går… Petrus går också på vattnet… med blicken rakt fäst på Jesus. Han går!

Och jag tänker:
Gå på vattnet gör alla som släpper sin rädsla och med stort mot övervinner sina begränsningar:

Exempel.

1) den unga flickan som stod upp inför hela klassen och berättade att hon blivit troende.
2) grabben som i mobb-gänget gick emot grupptrycket och vände ryggen till deras hånskratt och istället hjälpte den utsatte.

3) kvinnan som med Jesu kärlek för ögonen säger ja till att donera en njure till sin syster…
Alla dessa ”gick på vattnet” i symbolisk betydelse. Deras mod stillade andras stormar.
Vi fortsätter:
Men när Petrus såg hur det blåste blev han rädd, och började sjunka…

Så är det alltid!

Det är rädslan som får oss att sjunka hela tiden! Då hjälper det inte att Jesus står precis intill!!
- Gud, var är du?
- Jag är ju här, vid din
sida!

Det är tilliten som räddar.
Det är tron som lyfter.

Och Jesus räckte ut sin hand och grep tag i honom.
- Du trossvage – eller som det står på grekiska: du lill-troende, varför tvivlade du?

Tro inte på dina tvivel utan låt dem leda dig fram.

1) Om den unga flickan i klassrummet hade sett de tuffa tjejernas miner, hade hon aldrig vågat berätta om sin tro.
2) Om grabben i mobb-gänget hade fruktat hånet, hade han aldrig vågat bryta sig loss.
3) om kvinnan hade sett till sitt ego, hade hon aldrig vågat donera sin njure.

Jesu kärlek förändrar.

Petrus gick inte mer på det fysiska vattnet. Han hade lärt sig sina egna begränsningar men också sett Guds oerhörda möjligheter.
Han stillade andra stormar.
Det får du och jag också göra.

Hoppet stavas tillit. Lita på att det bär.
Jesus, hans liv, hans död och uppståndelse pekar ut en livsväg på hoppets grund.
Du är döpt och ”vattenbadad” (!) med honom, du är uppstånden och fylld med den frimodighetens ande, som gör att ingen av oss behöver skämmas för evangeliet!

Amen!


Helene F Sturefelt
- komminister i Karlskrona stadsförsamling.

torsdag 27 januari 2011

FÖRINTELSENS DAG

Förintat ljus.

Det får aldrig hända igen.
Förintelsen av människor som varit "fel".

SSU fick tillåtelse att stå på Fredrikskyrkans trappa ikväll för att hålla tal och gå fackeltåg "för alla människors lika värde".

Frostkylan stod som kvastar ur munnen.
Innan det började, hälsade jag dem välkomna.
- Vi arbetar ju för samma sak, sa jag, samma mänskovärde.
Jag fick en tom blick.
- Det är bra att ni är här på kyrktrappan, många av er är säkert medlemmar i Svenska kyrkan, så det passar ju bra.
Jag fick en ännu tommare blick.
Utan reflexion.

Är avstånden mellan oss så stora?

Inkapslat liv.

Två korta apeller med självklarheter levererades.
- Ingen ska särbehandlas på grund av ras, religion eller sexuell läggning.

Självklart.

Men varför fick jag en smak av "alla får göra som de vill"?
Varför fick jag en känsla av att denna röda SSU-tolernans mot "alla" bara luktade individualism, att "alla har alla rättigheter"...

En talare, Yvonne Sandberg-Fries, tog en ung muslimsk flicka i försvar:
- Varför ska hon stå till svars för vad islamistiska extremister gör?
Och jag undrar:
- Men varför skall vi som kristna behöva stå till svars för vad maktgalna kungar gjorde i korstågens namn??
Det saknas balans.
Jag får ofta samma fråga, men då är det en annan sak, liksom...

Jag tänkte:
Ni står på en kyrktrappa där man i 300 år har förkunnat Guds ord att "Gud älskar alla".
Men därmed inte sagt att alla får göra vad de vill.
Den kristna mänskosynen säger:

"Här är icke slav eller fri, man eller kvinna, jude eller grek - alla är vi ett i Kristus."

Jag tänkte på de ateistiska diktaturerna som skördat så enormt många mänskoliv - Lenin, Stalin, Hitler...
Gudlösa samhällen med utrotningshysteri.

Den enda makt man kan "kriga med" är kärlekens makt:
- Älska "ihjäl dem" bort från ondskan in i värmen. Förinta hatet med kärlek och förlåtelse?
Ja.
Var det inte det som Jesus gjorde på korset?

Förinta hatet med kärlek.

Det kändes bra med den varma nyponsoppan som ungdomarna serverade.
Och lokalkändisen Sofia Rolandsdotter sjöng:

- Maktens män vill lura mig att ljuga... dansa på min grav...

Beundrar henne att hon i kylan kunde spela på sin gitarr över huvud taget...
Måste bjuda in dem i kyrkan nån kväll.
Det där vill jag höra mer av.
Fast med större djup och reflexion, utan självklarheter och mer eftertanke.

Men kära nån, vad kan man begära, en kväll som denna?
Tänd facklorna! Ställ er på led!
- Nu går vi, sa Kitty och spred ljus över stan.

Helene Sturefelt
- utan fackla, ändock brinnande.

MARIADÖTTRARNA

Heliga hjärtats kloster på Omberg i bakgrunden

- Gå i kloster!?
Nej, gör inte det om du flyr bort från ditt liv.
Luther försökte fly, och sökte förtvivlat Gud bortom sitt eget, det gick inte.
Han fann Gud utanför klostret. Gud talade i Galaterbrevet till honom om den kristna människans frihet.

- Gå i kloster?!
Ja, gör det om du inte har något annat alternativ!
När det drar, lockar och möter din längtan efter ett helt liv, ja gå då i kloster.
Eller gör åtminstone ett besök.
Det är många som berättar i smyg hur de åker på retreater för att vårda sin inre människa.

Igår berättade jag om Mariadöttrarna som besökte Timmernabbens sommarkonferens.
Du ska få lyssna till ett samtal som jag hade vid frukostbordet med syster Magdalena.
Det är en varm sommarmorgon och jag slog mig frimodigt ned, lite nervös var jag också...

Blåklädda Mariadöttrar

- Hur bor ni? I kloster?
Syster Magdalena berättade:
- Nej vi bor i vanliga hus på tre ställen i Sverige. Vi kommer just från Vallby utanför Enköping.
Vi är inte "stationära" utan flyttar runt.
- Varför då?
- För att umgås med alla systrarna.

Det är ju lite som vår storfamilj, tänkte jag, vi har barnen/ungdomarna hos varandra på loven och det finns alltid strumpor och en tandborste man kan låna.

Jag berättade:
- På Omberg finns ju det nybyggda "Heliga hjärtats kloster". Jag har träffat syster Gertrud där flera gånger och hon rör vid mitt hjärta! Men de har gått över till katolska kyrkan. Vad hände?

Syster Magdalena svarade milt:
- Vår livsrörelse började ju inom Svenska kyrkan, så det var en smärtsam splittring.
Men ändå ser vi det så att splittringen var en del av utvecklingen, ja till och med så att splittringen var ett uttryck för själva enheten.

Sten utanför klostret.

!! Två stora utropstecken ställde sig rakt upp inom mig. !!
Precis så undervisar jag om varför det finns så många olika samfund.

Med glädje hörde jag syster Magdalena förklara:
- Genom uppdelningen kan vi uttrycka fler sidor av Guds väsen  - inte färre!
Tillsammans blir vi en enhet.
Rikedomen försvinner i enkelriktningen.

Och jag såg framför mig hur vi brukar stå i en cirkel när vi pilgrimsvandrar här i stan.
Vi tänker oss att Jesus Kristus är i centrum. Alla tar vänster hand in i cirkeln i en mottagande gest av Gud nåd, och håller den andra handen utåt.
Uppifrån ser det ut som en stjärna...
Så välsignar vi hela stan, olika människor men med ett gemensamt centrum.

Vilken styrka i mångfalden!

Men.
Mångfald utan gemensamt centrum blir inget annat än just - splittring.
Och individualism. Det uttalas enfald.

- Har ni någon ledare? frågade jag.
- Nej, svarade syster Magdalena, vi ser till att bli överens... Helig Ande leder oss. Det tar tid.
- Vilka fördomar möter ni?
- Att vi antingen är skenheliga eller änglalika. Det är lika fel båda. Vi är vanliga människor som kämpar med vår tro och med varann. Innerst inne vill vi detsamma.

- Vem är er andliga förebild?
- Det hörs på namnet: vi är Mariadöttrar. Herrens moder Maria är vår förebild.
När Jesus hängde på korset hade han in i det sista omsorg om sin mor, och "gav" henne till Johannes.
Också vi får ta emot Maria som moder när vi kommer till korset.
Hon är den människa som varit närmast Gud. - - -

Heliga Birgittas Klosterkyrka.

Tack Gud för Mariadöttrarna!
Tack för alla som vågar ta sin tro och sin kallelse på allvar.
Hjälp oss, som lever utanför klostermurarna, att orka vara Kristus-brev till våra medmänniskor.
I nästa vecka ska jag åka "hem".
Hem till Klosterkyrkan i Vadstena. Vill vara innanför ett tag...
Jag längtar efter ännu mer av bönens hängivenhet och den innerliga Gudstillbedjan.

Men vi måste kunna få mer av det här hos oss också, eller hur?

Helene Sturefelt

onsdag 26 januari 2011

PETRA MEDE - VÅGA TRO!

Skrovlig styrka

Petra Mede är en stark kvinna.
Jag beundrar henne. Men hennes styrka går genom stor smärta.

Sitter i soffan och bläddrar i ICA-kuriren. Kopplar av en stund och får lära känna Petra lite genom tidningens intervju.
Hon som var professionell dansare fick två ryggkotor förstörda under en dansrepetition och blev sjukskriven.
I femton år...

Så småningom tog hon revansch, blev stå-upp-komiker och ledde Melodifestivalen.
Själv.
- Jag är feminist och ville inte vara ett bihang till någon, säger hon.
Heja Petra!
Nu har hon lett Guldbaggegalan och visat ännu en sida av sig själv.

Alla som har levt eller lever med smärta i kroppen, vet att den lätt leder till depression.
Det är allvarligt.
Petra sökte sig till Allhelgonakyrkan och fick hjälp av prästen Olle Carlsson.
- Det räddade mitt liv.

Ankar-kors räddar liv.

Hon berättar hur hon pendlar mellan sina motpoler cynism och tro.
Att Inget har något värde och att man Måste ge saker ett värde.

Petra har då och då varit på retreater hos Mariadöttrarna i Enköping.
- Jag längtar efter att ha en tro, men jag kan inte tro.

Och fortsätter:
- Jag har aldrig sett några lyckligare människor än Mariadöttrarna. Kanske för att deras liv inte längre handlar om dem själva.

Just det, Petra! Du har fattat.
Du säger det själv:
- Jag tror att enda sättet att bli lycklig är att släppa sitt ego och göra något för andra människor.

Mariadöttrarna "Hela jag" på Timmernabben

I somras fick jag glädjen att möta tre av dessa kvinnor.
Mariadöttrarna hälsade på EFS-konferensen i Timmernabben.
Vilka härliga människor!
Klädda i sina blåa Mariadräkter var de som en fläkt från himmelen.

De lever alltså klosterliv inom Svenska Kyrkan. Grundaren Gunnel Paulina Norrman kom från Karlskrona!
Hennes vision var:
- Hela jag i tjänst åt Gud. Hur kommer "hela jag" i funktion?

Ur denna livsrörelse växte deras "regel" fram:

- NÄR MÄNNISKAN LYSSNAR, SÅ TALAR GUD.
- NÄR MÄNNISKAN LYDER, DÅ HANDLAR GUD.

Frimodigt berättade de för oss på Timmernabben:
- Gud kallade på mig, men vågade jag svara?
Ja Herre, jag har mött din kärlek i denna "klosterfamilj". Jag var kraftlös innan.

- När jag hade avgjort mig, Då kom kraften!
Sluta söka! Avgör dig istället och säg JA!
Det är då vilan och friden kommer. Inte förr. Inte på avstånd...

För långt avstånd! Fika omöjligt.

ICA Kuriren har som rubrik:
-  Jag längtar efter att ha en tro.

Kära Petra, bästa bloggläsare, gör som Mariadöttrarna:
- sluta leta.
Släpp taget om ditt eget kontrollbehov - detta är Guds värsta hinder - vår duktighet...

Ge dig hän! Avgör dig.
Gud är redan klar med sitt avgörande.

Jesus älskar dig från korset. Jesus älskar dig från avgrundens mörker.
Jesus älskar dig från himmelen, med ett ljus som nu får leta sig in hos dig...

Klockan kallar dig. Kommer du?

Guds frid.
Helene Sturefelt

tisdag 25 januari 2011

HIMLEN i Nya Testamentet, 1

Isjakten flyger fram.

Sikta mot stjärnorna så når du himlen!
På Grammis-galan är det många som har arbetat hårt för att nå ett erkännande.
Håll med om att själva guld-baggen är ganska ful...
Jag vill också ha erkännande för det jag gör - men jag slipper gärna den där insekten!

Nu ska vi sikta högt igen och se vad Nya Testamentet säger om HIMLEN.
Du har väl läst inlägget om vad GT säger? Gör det.
Jag hoppar över alla bibelhänvisningar av utrymmesskäl.
Detta är del 1.
Texten är hämtad från Illustrerat Bibellexikon.

Fotona är tagna en strålande dag på skärgårdsisen förra året.

Kanaans land...

Himmelen som "andlig verklighet" är den samma som i GT, men uppenbarelsens ljus är klarare i NT.
(Jag tänker mig att vi inte ska tänka i fysiska termer nu, utan mer i "tillstånd".)

Himmelen är Guds boning, där finns Guds tron.
Därifrån talar Gud, därifrån utdelar Han sina gåvor, och därifrån uppenbarar Han sin vrede över orättfärdigheten.

I denna Faderns boning finns Guds evige Son, därifrån steg han ned till jorden i inkarnationen.
Sedan återvände han efter fullbordad gärning.

Kristus har gått in i själva himmelen för att träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.
Där bereder han "rum" för dem som en gång skall vara där han är.

(Du har väl hört när Sankte Per visar upp alla "rum" i himmelen, men ber dem vara tysta när de går förbi de kristna fundamentalisterna... Varför då? Jo, de tror att de är ensamma i himmelen.... )

Se upp! Finns det en skiljelinje i himlen?

Helige Ande är också från himmelen.
Han utgår från Fadern och är själv den himmelska gåvan, nedsänd från himmelen.

Himmelen är änglarnas boning. Änglarna ser alltid min himmelske Faders ansikte, säger Jesus.
De gifter sig inte.
På uppståndelsens morgon steg en ängel ned och vältrade bort stenen till graven.

NT talar inte bara om "himmelska väsen" utan också om himmelska ting.
Där är "den sannskyldiga helgedomen", Hebr 9:24.

Guds hemlighet som varit förborgad, är nu uppenbarad i Nya Testamentet.
Medan det i gamla förbundet mer var fråga om timligt gott, är det nu tal om den himmelska världens andliga välsignelse, som är given i Kristus.

Det eviga livet var fördolt hos Fadern från begynnelsen men har nu uppenbarats i Kristus.
Den som tror, får del av kristuslivet genom en födelse "ovanifrån", och har evigt liv.

I viss betydelse är alltså den troendes liv dolt i himmelen.
Där är hans hopp och oförgängliga arv förvarade. Kol 1:5.
Där finns han uppståndelsekropp, som han i ändetiden skall överklädas med som en boning från himmelen.
2 Kor 5.

Himlens ljus lyser igenom.

I himmelen samlar vi skatter, där är vår lön och där är vårt namn inskrivet.
I himmelen har vi vårt medborgarskap.
Där är riket som är berett sedan begynnelsen.

Hör här vilken slutkläm:

I Guds plan är allt berett och i himmelen förvaras det som en frälsningsverklighet i Återlösarens person (Jesus), han som kallas "det slaktade Lammet".

Gudsvinden för framåt.
Slut citat.
Den smaken jag får av dessa bibelcitat är att "Gud har koll".
Gud vet, jag behöver inte bekymra mig.

Jag har sagt det förut:
- vi ska inte spekulera i det som vi inte "vet".
Det himmelska är fördolt för oss.
Men det som Bibeln låter oss ana, det får vi glädja oss åt.

Nästa del handlar om vad Guds ord säger ifall de döda "kommer till himlen"...
Till dess: sikta mot stjärnorna!
Ge din kompis ett erkännande och tacka Gud för henne/honom!

Helene Sturefelt
- som stöder Flygmissionen (!) MAF

måndag 24 januari 2011

ÅRETS FATTIGASTE DAG

Lysande fattigdom

Det är precis 1 månad sedan det var julafton.
Idag, den 24 januari, firar vi årets fattigaste dag...
Imorgon kommer löningen.

Vi gnager på bordskanten och har för länge sedan konsumerat upp de pengar som nu inte vill räcka till terminsavgifter, försäkringspremier och avbetalningar.

Det är inget fel på falukorv och knäckebröd.

Men det är fel på vår uppfattning om vad som egentligen är fattigdom.
Vi är själsigt fattiga. Och andligt fattiga!
Så det skriker.

Kund i Pryl-riket

Själens behov mättas med kultur, musik, litteratur och goda möten med människor.

Andens behov kan bara mättas av Gud själv.

"SALIGA DE SOM ÄR FATTIGA I ANDEN, DEM TILLHÖR HIMMELRIKET."
Bergspredikan Matteus 5:3

Att erkänna sin längtan efter Gud är att erkänna sin andliga fattigdom.
Det är början på att få syn på himmelriket...
Men då måste vi först städa bort alla prylar, stänga av alla knappar och stand-by-lägen samt skruva ned allt oväsen så att tystnaden får plats.
- Välkommen Gud.

Vi som har det så bra, mår så fruktansvärt dåligt.
Nu kan ju läkare skriva ut "promenader" på recept.
När ska de börja skriva ut "gudstjänster" på recepten?

Det är bra att vi får känna på svångremmen i värlfärdslandet. Ofta är det nöden som får oss att knäppa våra händer och be. Men kanske inte:
- Ge mig... utan:
- Vad vill du med mitt liv, Gud?

My fashion - men Guds då?

Willow Creek i Chicago är framgångssaga vad gäller församlingsutveckling.
De ville skapa en ny atmosfär i kyrkan med "marknadsanpassade gudstjänster" i biografen The Willow Creek Theater.
Gudstjänsterna sänds också ut via satellit.

Bill Hybels, pastor, förkunnar en klassisk kristendom som tar sig konkreta uttryck:
- besöker fångar och flyktinganläggningar,
- hjälper bostadslösa och drogmissbrukare,
- reparerar gamla bilar som ställs till förfogande för ensamma mammor. Och så vidare.

Han växte upp i en stelbent, pastorsstyrd och inåtvänd församling.
Men Willow Creeks är inte heller perfekt.
- Tänk dig att du ändå hittade den fullkomliga församlingen, säger han, om du blir medlem där, då får den problem...

Uppmuntrande...
Men fokus ligger inte på oss själva.
I en kristen gemenskap är Jesus i centrum.
Hans kärlek ska flöda genom oss och de talanger vi har.

Guldklädda byggnadsställningar.

Vill du vara med och bygga upp Stadsförsamlingen här i stan?
Hör av dig! Vi är i full gång.

En levande församling är inte politiskt korrekt, som man tvingas vara i andra kommuner då skolan kommer på besök:
- Jag sa inte "i Herrens namn"! Jag sa i "Herr Rens namn".
Fast så fega är vi inte här i vår stad.
Här är vi frimodiga, i Herrens namn.

Ta din andliga fattigdom på allvar. Den kräver inga pengar.
Bara tid, att umgås med Gud.
Och sträck sedan ut handen till den i din närhet som behöver hjälp, så att din tro går i funktion.

"SALIGA DE BARMHÄRTIGA, DE SKALL MÖTA BARMHÄRTIGHET."

Fru Ren - jag menar fru Helene
Sturefelt

söndag 23 januari 2011

NÅD FRÅN ÖCKERÖ

Glädje i Missionskyrkan

Åh vilken härlig kväll!
Det var länge sedan jag var på "möte".
Glad stämning, underbara lovsånger fyllda av tillit och kärlek.
Att lovsjunga Gud är som att älska - det är själens innerligaste möte med Gud.

Predikanten var brandman och han var riksevangelist.
Från Öckerö kom Per Alfredsson körande, för att dela Guds ord med oss i Mariedalskyrkan denna kväll.

Mina konfirmander är ju så bekymrade för att jag inte har någon TV...
- Vad gör du då?
Jag är på "möte"...

Denne Per var en blandning mellan en stå-upp-komiker, metereolog-Per på TV (jodå, lite vet jag) och en predikant.
Jag lutade mig tillbaka och njöt. Hungrigt tog jag till mig vart enda ord.

Det andliga skafferiet, alltså.

Guds ord är inte bokstäver. Guds ord är levande.
Så predikade han över en släkttavla...

- Något torrare får man leta efter!
Början av en bok ska ju vara spännande, annars slutar man läsa, men Nya Testamentet böjrar just med en släkttavla.
Matteus markerar med noggrannhet vem Jesus är.

Per läste upp alla de bibliska namnen - på bohusländska (mitt hemlands vilda tungomål!) - men gjorde tvärnit inför fyra namn: det är ju männen som räknas upp men fyra kvinnonamn finns med, vilka är det?

Så visade han med briljans hur nödvändigt det är att vi kan vårt Gamla Testamente. Vi måste ha bakgrunden klar, annars begriper vi inte fortsättningen.

GT kan inte reduceras.
GT kan inte slitas bort bara för att vi inte förstår det.
Det är vetenskapligt ohederligt att ta bort det man inte förstår, snarare ska man söka kunskap, eller hur?

Minns du Tamar, Rahav, Rut och Bat-Seba?
Dessa kvinnor fick en avgörande roll för den bibliska historien.
De är inga perfekta människor. Det kunde varit plockade ur "Hänt i veckan" eller "Vecko-revyn".
Hör här:

Okända kvinnor

1. TAMAR.
1 Mosebok kapitel 38 berättar att "Juda tog åt Er (han hette så) sin förstfödde son en hustru som hette Tamar."
Men han var en ond man och fick möta döden.
Inga barn blev till.
Då skulle brodern Onan "ta över" som seden var, men även han var ond och mötte döden.
Ingen avkomma nu heller...
Lillebror Sela fick vänta på sin tur tills han blev vuxen...

Tamar stod inte ut med sin barnlöshet.
Vad göra?
Hon klädde ut sig till tempelsköka och tog en slöja över ansiktet (hm...).
Hennes svärfar kom förbi... han gick in till henne och hon tog pant av honom, en ring.
Hon blev gravid, äntligen, men det hade ju skett genom prostitution.
- Bränn henne!

Men först avslöjade hon vem som hade gått in till henne...
När svärfadern förstod att han var avslöjad, gav han henne rätt, och livet räddades.
Hon födde tvillingar.

Paus. Här vill jag göra en kraftfull markering:

Om vi nu läser GT fel, så läser vi så här:
- Jaha, de brände kvinnor på den tiden! Då kan vi också göra det! Eller:
- Gud vill att vi ska bränna kvinnor.

Stopp! Fel, fel, FEL.

Gamla Testamentet beskriver en situation precis så som mänskorna lever.
Detta är ingen föreskrivande text, ser du det?
Det står inte "gå och gör så i alla tider", ser du det?
Bibeln berättar om oss bristfulla, svekfulla och luriga människor, men där poängen är:

- NI TÄNKTE ONT MOT MIG MEN GUD HAR TÄNKT DET TILL GODO,
FÖR ATT LÅTA DET SKE SOM NU HAR SKETT".
1 Mos 50:19
(Josefs ord då han räddar alla från svält, tack vare att bröderna sålde honom till Egypten.)

2. RAHAV var en sköka (hora) som räddade folket genom att hon släppte ut spejarna ur den belägrade staden.
Hon blev mor till Boas, som gifte sig med Rut:

3. RUT var invandrarkvinna, en främling från Moab, som valde att följa sin svärmor till hennes hemland.
De kröp på åkrarna för att hitta sädeskorn till mat... Boas blir kär i henne och hon blir farfars mor till kung David (räknade jag rätt nu?).

4. Den fjärde kvinnan i Jesu släkttavla är Urias hustru BAT-SEBA som David var otrogen med. Hon blev mor till Salomo, som drottningen av Saba hälsade på.

Nådens Budbärarinnor

Varför står dessa kvinnor uppräknade i inledningen till Nya Testamentet?

Per Alfredsson från Öckerö sa:
- De är Nådens Budbärare.

Trots otrohet, svek och främlingskap så låter Gud dem bära bud om NÅD.
Ingen kan förtjäna Guds nåd, den ges av Gud till varje människa som längtar.
Gud väntar inte tills vi är perfekta... vi blir aldrig det.

Tamars man Er längtade inte. Han var vänd bort från Gud.
Samma sak med brodern Onan.

Men Per berättade om en man som besökte deras missionskyrka.
Han kallade sig "humanist" och trodde inte alls på Gud.
Ändå var han där...
Hans längtan blottade en öppning i hjärtat så att han så småning om kunde få möta Jesus personligen, och bli kristen.

Det är aldrig kört!
Gud kan hela tiden vända den onda situationen så att det tjänar hans syften.
Nåden finns där alltid, hela tiden.
Den är bara en bön bort....

Det är aldrig kört.
Jo, för Per var det kört i betydelsen att han körde hela vägen hem igen till Öckerö...
Jag som hade velat tala länge med honom!
Tack för dina välsignade ord! Tack för förbön och tack för smörjelse.
Imorgon är det måndag, då ska alla präster och pastorer vara hemma och vila ut...

Gud plockar sin bukett.

All ära till Dig, Gud, Du som använder försmådda, prostituerade, invandrare och utnyttjade kvinnor till att vända livsödet.
Det är bara Du, Gud, som kan det.
Tack.

Helene Sturefelt

lördag 22 januari 2011

KNARR UTLÖSTE ATTACKEN


Tyst! Knarra inte!

Mordet på Saltö i Karlskrona oroar och plågar.
Vad hände egentligen?

Dagens upplaga av Sydöstran har en fet rubrik:
"KNARR UTLÖSTE ATTACKEN".
Jag citerar:
- Det var ett knarr från grannlägenheten som utlöste 39-åringens okontrollerade vrede.
Han tog kökskniven med sig när han bankade på hos grannen mitt i natten.
19-årige gymnasieeleven Jonathan B attackerades med ett stort antal knivhugg och förblödde i trapphuset efter att ha försökt fly.

Igår häktades den 39-årige BTH-medarbetaren på sannolika skäl misstänkt för mord.
Mannen var timanställd på högskolans ljudforsnkingslaboratorium.
Slut citat.

Han borde gå i kloster.

Kloster vid Omberg.

Alla som bor/bott i lägenhet vet vilken plåga det är att höra grannens alla ljud.
- Nu tittar de på TV, nu spolar de på toaletten, nu...
Respektlösheten är många gånger stor.
Man lever sitt liv och skiter i andra.

Men vad är det som får spärren att släppa så totalt att 39-åringen dödar sin granne?
Och tänk om det inte var den grannen som hade orsakat de knarrande ljuden?!
Den unge Jonathan lär ha varit en försynt person.

Mannen arbetade på ett ljudforskningslaboratiorium...
Tidningen meddelar att han hade ljud som hobby och brukade gå runt och ta upp "ljudbilder" och spela in ljud för olika ändamål.

Men han tålde inte lägenhetslivets egna ljud som andra orsakade.
Han kom liksom aldrig hem från jobbet...
Knarret utlöste vreden.

Han borde gå i kloster.

Mariadöttrarnas kyrksal, Omberg.

Helsingborgs Dagblad skrev i onsdags den 19 jan hur "STRESSLJUD HOTAR NUNNORNA".
Karmelitersystrarna i Glumslöv protesterar mot Rydebäcks utbyggnad av villor.

- Vi vill inte få in stressljuden i klostret, säger syster Birgitta, priorinna.
Vi vill inte höra mopedknatter, motorsågsbuller eller andra stressljud som folk håller på med.

Jag håller med.

När de köpte marken 1956 var det rena landet och de bodde ensligt.
Nu har Rydebäcks villasamhälle kommit ikapp.
Deras böneliv börjar kl 05.30 med Tidegärden.
De ringer i klostrets lilla klocka för att samla alla systrarna till bön.

- De som nu flyttar hit måste vara beredda på att vi ringer i vår klocka.
Om man vill kan vi ju hävda att vi bodde här först, säger syster Birgitta försiktigt.
http://mobil.hd.se/helsingborg/2011/01/19/nunnornas-liv-ett-liv-i-tystnad/

- Vi är inte emot modern teknologi, vi håller kontakt med yttervärlden via mejl, men vi har valt ett liv i tystnad, och nu hotas det.
Hon fortsätter:
- Vi struntar inte i världen, vi ber för den. Men vi måste vara fysiskt avskilda för att inte bli distraherade.
Vi har stor andlig gemenskap med hela världen och bär all mänsklig nöd i vårt hjärta.

Kära syster Birgitta, kan ni i bön ber för dem som bor på Saltö?
Kan ni be för den mördade pojkens anhöriga?
Kan ni be för den ljudstressade, förvirrade mördaren som överlämnat sig frivilligt?

Enkel böneplats.

Jag hoppas att han får komma till fängelset i Skänninge.
Där finns en klostercell inne på fängelseområdet.
Man är alltså dubbelt "instängd"...
Där skulle 39-åringen kunna få leva i tystnad, få möta sig själv och sitt mörker.
Där skulle han kunna få både fysisk och andlig vård.
Ja, där skulle han kunna få möta Guds ljus... som kan förändra hans liv.

Det räddar inte Jonathan tillbaka, men det skulle kunna läka en sjuk människas inre.

Här brinner det inte.

Hm, jag drar mig till minnes hur just ett KNARR räddade mitt liv från en eldsvåda...
Jag hade somnat ifrån stearinljusen på frukostbordet... Jag var ensam i den stora prästgården på landet.
I sömnen hör jag hur det knarrar över parkettgolvet...
Jag vaknar och sätter mig upp i soffan.
- Hallå! Vem där! ropar jag.

Då ser jag hur det brinner i köket... elden har just tagit sig i duken...
Med två kliv är jag där och häller apelsinjuice över elden och den slocknar...
Jag andades ut.

Men sen kom chocken.... tänk om jag inte vaknat... och vem i allsin dar gick över golvet???
Ingen var ju där... Jag var ju ensam hemma. Hu!

Änglabesök.
Jag vet vad jag hörde. Tack gode Gud för att du väckte mig!

Mordutredningen har nu sin gång i Karlskrona.

Jag konstaterar med hjälp av syster Birgitta hur nödvändig tystnaden är.

Hur många ljud-föroreningar har jag själv orsakat idag?
Motorbuller, elvispen och tvättmaskinens hemska centrifug-tjut...

Knarr kan döda.
Knarr kan rädda liv.

"Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."

Helene Sturefelt

fredag 21 januari 2011

CRYING IN THE CHAPEL

Wämö kapell

Vad är "kyrkligt värdig musik"?
Har det med tonarten att göra? Århundradet den skrevs? Eller rytmen?

För mig handlar det om att musiken i en kristen gudstjänst bär budet om Guds kärlek.
Och även om texten inte nämner "Gud" eller "Jesus" så kan Guds ande göra sången djupt "religiös"!

Men då krävs det att vi som leder gudstjänsten har vilja och förmåga att foga in sången i det bibliska sammanhanget.

Vägen upp

Elvis är tacksam.
Han växte ju upp med kyrkomusiken och skolades i den kristna traditionen.
Framför mig har jag en CD med Elvis "Gospel Favourites".
Jag och min kompis Christer Peters har gjort en översättning av låten CRYING IN THE CHAPEL.

Pröva att sjunga den!
Men passa dig - den är STIM-anmäld så då måste du anmäla dig till STIM att du har sjungit vår text!
Det gäller dock inte kök och badrum, endast offentliga ställen...
Tralla på du, så kan jag tjäna ca 5 kr detta år på dig!

CRYING IN THE CHAPEL eller

SINNESRO I KAPELLET

Du såg mig gråta i kapellet.
Den tår som rann var glädjens tår.
Jag vet vad sinnesro betyder.
Jag funnit frid, med Gud jag går.


Så enkelt, rofyllt är kapellet.
I bön ber tyngda mänskor där.
Jag ber till Gud om större styrka,
för varje dag jag lever här.
  Jag har sökt, jag har sökt,
  men fann ingenstans
  en väg att vinna sinnesro.
Men glädjen fann jag i kapellet,
allt kändes rätt på alla vis.
Och när vi samlas i kapellet,

vi sjunger Herrens lov och pris.
  Ska du söka och söka,
  men aldrig nå fram?
  Att själv förtjäna sinnesfrid…
Så ta din ro till hit kapellet.
Böj dina knän i bön till Gud.
Då kommer bördorna att lätta,

och du ska finna vägen ut.

Vägen ut.

Det är skönt att gråta i kyrkan.
Där finns något som berör själen på djupet.
Det finns en närvaro där... Guds ande är där och gör Ordet levande.

En ögonblicksbild:

Begravning, blommor, ljusen tända, mycket folk.
Den som var död var inte ens fyllda 65.
Där satt mamman, skakad och skakande, där satt systern och de höll varandra i handen.

Kyrkklockorna tystnade och kantorn började spela, instrumentalt:
"Love me tender"...
- Gud, älska mig med all Din ömhet! Älska mig både i livet och i döden.
Låt mig känna att Din kärlek är sann...

Jesus hjälpte Marta och Maria att se kopplingen mellan livet och tron på Gud.
Jesus visade med sitt liv att det finns en gemenskap som döden inte kan rå på.
Det eviga livet går genom sekler och tider, och det är korsmärkt med en kärlek som verkligen var sann...

När släkt och vänner hade fått ta sitt farväl, spelade kantorn den sång som Elvis ofta avslutade sina konserter med:
"I can´t help falling in love with you".
Kapellet fylldes med så mycket kärlek att det brast för många... tårarna strömmade och gråten skakade och befriade...

Här blev texten den omvända - Gud som inte kan annat än älska oss, sina trasiga mänskobarn, som gör fel och inte klarar av sina måsten...
Klockorna ringde in vila och sinnesro.
Frid med sorgen. Slut frid med döden.

Fred med döden.

Snälla Gud, älska mig ända tills uppståndelsens morgon bryter in med Ditt ljus!

Helene Sturefelt
- kapellpräst

torsdag 20 januari 2011

I SKUGGAN AV ETT MORD


I skuggan av Saltö

Klev av bussen imorse och gick längs Borgmästarekajen.
Fjärden låg skrovligt frusen.
Solen gick upp över Saltö...
Kan solen lysa över denna stadsdel Saltö igen?

I måndagskväll knivmördades en 19-årig student av en 39-årig granne.
Mina tankar gick över isen, bort mot det område där offret och mördaren bodde.
Vad utlöste denna aggressiva handling?
Grabben dog i en pöl av sitt eget blod.

Jag lider så med alla som är drabbade och står dessa personer nära.

När nyheten spreds i tisdags, var alla vaksamma.
Jag satt på min vanliga lunchrestaurant och såg en gäst komma med sin servett, vattenglas och bestick - den sågtandade kniven kom alldeles nära...
- Gode Gud, tänkte jag och pulsen ökade.
Lugna dig Helene! Han ska bara äta sin pizza och då behöver man en sågtandad kniv!

Det måste bli ljust igen!

När jag var barn bodde jag utanför Göteborg. Wallenstammarnas hyresområde fick konkurrens av det lite finare radhusområdet, där vi var nyinflyttade.
Jag visste inget om "fattiga och rika", "hög eller låg status".

Så jag gick över på hyreshusområdet för att hälsa på en kompis.
Det skulle jag aldrig ha gjort...

Nedför trappan i trapphuset kom en kille emot mig, med dragen kniv...
Jag visste inte vem han var, jag hade inte gjort honom något.
Men jag var "fel".
Fel person på fel plats.
En sjuårig flicka som bara ville leka.

Jag paniksprang hem och vågade mig aldrig dit igen.
Hemma i det trygga, fina radhusområdet.

Gå aldrig över gränsen.
Vet din status.

Nej, det är bara hårdrock som gäller ikväll, på högsta volym.
Det är det enda som får ut alla förtvivlade känslor över det våld och mörker som finns runt omkring.
Jag får bättra på min tinnitus lite...
P3 Rock duger.

Mörkret täcker mig.

Mina konfirmander har upptäckt att jag inte har någon TV.
De tittade på mig som om jag kom från en annan planet. (Det gör alla präster!).
- Men du ska ju själv vara med på TV 4 snart! Ska du inte titta på det du själv varit med och spelat in?

De var riktigt upprörda och bekymrade.
Jag bara skrattade.
- Jag har inte tid med TV (ack ty jag sitter ju här!), vill inte betala för sådan smörja och den tar för stor plats!
- Men...
- När ska du vara med i "Halvåtta hemma hos mig?"
- Vecka 6. Jo, jag ska titta. Hemma hos min syster.
- Vad har du lagat för mat? Har du tjänat pengar? Har -
- Stopp! Nu ska vi tala om Frälsarkransens hemlighetspärlor och förmågan att bevara hemligheter...

Samtalet gled in på allvaret igen. Varje människas ansvara att hålla tyst om ett förtroende.
- Om du möter en kompis som säger: "Säg inte detta till någon, men har du hört att..." så kan du vara säker på att hon skvallrar om dina hemligheter till andra också!

- Har prästen tystnadsplikt?
Vi förklarade att vi inte får yppa någonting över huvudtaget.
- Vi får inte säga något ens vid rättegång.
- Inte ens om en mördare har berättat för dig vad han gjort?
- Nej, inte ens då.

Nu kom allt elände över mig igen. Mordet på Saltö.
Det är inga teorier, det är verklighet.
Tack och lov överlämnade gärningsmannen sig frivilligt.

Ljus i mörkret. Tre hemlighetspärlor.

Vi läste ljustexter ur Bibeln:
"Gud är ljus och inget mörker finns i honom".

I kyrkan sjöng vi Taizésånger:
 "Jesus Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ!"

"Om jag sa: Mörker må övertäcka mig och ljuset bli natt omkring mig, då skulle mörkret inte vara mörkt för dig Gud,
natten skulle lysa som dagen, ja mörkret skulle vara som ljuset."
Psalt 139:11-12

Jag tror att det är så. Just ikväll ber jag Gud om mycket ljus, över vår stad.

Plötsligt såg ungdomarna lite luriga ut i kyrkan...
- Vänta lite Helene, vi har en sak här till dig...
De kom kånkande med något stort nedför altargången.
- Vad i allsin dar... .?!
Framför mig ställde de en - TV!!
- Varsågod! Man kan inte leva utan TV!

Ha ha ha HA HA HA!
Jag älskar er, mina underbara konfirmander!
Ni är ljuset i mörkret! Jag skrattar fortfarande!

Goodby Standby.

Och den gamla tjock-TV´n står kvar i kyrkan.
Undrar vad vaktmästaren ska säga imorgon...

Helene Sturefelt
- i skuggan av ett mord, men också i skuggan av ett leende.

måndag 17 januari 2011

HIMMELEN i Gamla Testamentet

Tjäkjta-passet

Naturvetenskapen söker sina svar på vad himmelen är.
De har sina sökmetoder och teorier.
Religionen arbetar med andra frågor.
Inte "hur", utan "varför" och "vem".
Vi behöver båda perspektiven för att inte bli ensidiga.

Jag ska nu ta med dig på en vandring genom Gamla Testamentet för att se vad som sägs om himmelen där.
Mycket är förborgat. Det är inte Guds vilja att avslöja allt. Vi kan inte bära den kunskapen.
Men det finns hoppfulla aningar...
Vi ska inte spekulera.
Det räcker att hålla sig till det som Bibeln själv säger.

Bilderna är tagna på en pilgrimsvandring mellan Abisko och Nikaluokta.
Jag är allergisk mot gulliga bilder med tillrättalagda, färgglada målningar om himmelen.
Det reducerar Guds väldighet och ger en känsla av att vi kan kontrollera himmelen...

Kebnekajsemassiven ger en oerhört mäktig känsla av vad det handlar om.
Jag upplevde det... och hjärtat grät, av glädje.

Himlen landar på jorden...

Texten är hämtad ur Illustrerat Bibellexikon, som sammanställt olika bibeltexter.
Det är sju punkter, så vet du om du orkar läsa allt med en gång... ; )
Jag hoppar över bibelhänvisningarna, men vill du veta, så får du höra av dig!

1. Det hebreiska ordet "samajim" är plural och betyder "himlarna". Det avser himmelens oändliga utsträckning.

2. Konkret kan "samajim" betyda det synliga himlavalvet som för förnuftet välver sig som en klocka över jorden.

3. Himmelen är också den överordnade delen av Guds skapelseverk.

Den är de himmelska härskarornas boning och i nära förbindelse med Guds tron.
Paradox:
Herrens tron är i himmelen, likväl kan inte ens himlarnas himmel rymma Gud!
Gud är närvarande överallt och uppfyller hela jorden, men själv kan Gud inte rymmas i något skapat.

Dock säger den gudomliga uppenbarelsen att det finns en "plats" där Gud har sin "boning".
Gamla tider uttrycker en intuitiv kännedom om denna hemlighet:
"Vem har jag i himmelen utom Dig".

Herren är himmelens Gud, upphöjd över allt skapat. Som skapare är Gud jordens och himmelens Herre.
Guds makt är suverän.
Guds tron förblir evinnerligen.
Samtidigt sägs att himmelen och jorden skall gå under vid den yttersta tiden.

Det gamla Israel och GT´s skrifter tycks inte ha någon föreställning om fler himlar, sådan den blivit utformad i senjudendomen.
Det är möljligt att uttryck som "himlarnas himmel" antyder en tudelning, men det kan också vara ett förstärkt uttryck för himmelens oändlighet.

Lapporten öppnas till Guds förråd!

4. Himmelen tänkes också som alla välsignelsers källa, Guds rika förrådshus, varifrån han utdelar sina gåvor.

Här förvaras också de kommande frälsningsskatterna och härifrån skall de uppenbaras i den yttersta tiden.
Allt vad Gud har beslutat i sin frälsningsplan är redan pre-existent i himmelen.

Särskilt judisk apokalyptisk litteratur talar om att Messias, den nya tidsåldern, gudsriket och det nya Jerusalem är förborgat i himmelen.
Även tabernaklet är en avbild av en himmelsk mönsterbild.


5. Är himmelen de frommas hem?

GT kastar endast ett sparsamt ljus över tillvaron efter döden.
I dödsriket, "sheol", samlades både onda och goda. "Sheol" var skuggornas land, och döden var "förskräckelsens konung".
De som var rädda för döden var hemfallna åt träldom i hela sitt liv.
Men den rättfärdige är frimodig även i döden. Gud skall nämligen inte lämna de sina åt dödsriket.

Det finns också ett löfte om uppståndelse, men endast som en bakgrundston.
Någon klar föreställning om evighetstillståndet finns inte i GT.

Dessutom är det tydligt att Israels eskatologiska hopp främst är knutet till Guds rikes upprättande på jorden.

Dock, det finns ställen som kan tyda på att det gamla förbundets troende folk inte var främmande för tanken att "samlas i himlen".

Exempel:
Hanok - Man såg honom inte längre ty "Gud tog honom bort".
Elia - "for i stormvinden upp till himmelen."
Predikaren - "mänskornas ande skall stiga uppåt även om kroppen vänder åter till stoft."
Abraham - "deras håg stod till ett bättre fädnersland, det himmelska".

Under senjudendomen vidgades uppfattningen om himmelen som de rättfärdigas eviga hem.
2 Henoksboken:
"Denna plats är beredd för de rättfärdiga som under sitt jordeliv uthärda vedermödor, vända sina ögon bort från orättfärdighet, övervinna frestelser, utföra rätt dom, giva bröd åt den hungrige, kläda den nakne, upprätta de fallna och hjälpa de fattiga, de vilka vandra inför Herrens ansikte och tjäna honom allena."

Mitt hemland är i himlen.

6. I Jesajas bok förkunnas att Herren en gång skall skapa "nya himlar och en ny jord".

Bibelns hebreiska grundtext har inte något ord för vårt universum eller kosmos.
Som uttryck för "alltet" används ofta sammansättningen "himmel och jord".

Också de himmelska världarna är delvis berörda av syndafallet; där hade ju synden sitt ursprung.
I denna betydelse ska himmelen "rullas ihop som en bokrulle" vid slutdomen, men som också ska nyskapas och återupprättas genom den messianska frälsningen.

Skapelsetanken bestämmer framtidshoppet.

Läran om de första tingen (pro-tologien) och läran om de yttersta tingen (eska-tologien) hör nära samman.
I den yttersta tiden återvänder paradistillståndet.
Då skall Gud bringa planerna med sin skapelse till fulländning.

Denna "världsförnyelse" är knuten till löftena om "landet" som är Kanaans land.
Från det återupprättade Sion skall frälsningshärligheten utbreda sig över hela jorden och förvandla allt till himmelska tillstånd.

Hur många himlar finns det? En räcker...

7. Först under judendomen utarbetas tanken om flera himlar, gärna kopplat till de många ängla-hierarkierna.

Upp till tio himlar har nämnts, men vanligast sju eller tre.
Denna sista föreställning finns även hos Paulus. 2 Kor 12:2.

Senjudendomen sökte skriftligt stöd för denna uppfattning i 1 Kon 8:27.
I den tredje himlen finns paradiset.
I den tionde himlen finns en härlighet och storhet som inte kan tolkas med ord. 1 Henoksboken 14:9.

I judendomen används himmelen också som "täcknamn" för Guds namn.
Guds konungadöme blir "himmelens konungadöme" och "himmelens ära" användes istället för "Guds ära.
Det hänger ihop med den vördnad fanns kring själva Gudsnamnet.

Slut citat ur Illustrerat Bibellexikon.

Det här var mycket att smälta.
Måtte det himmelska fästet inte släppa mer regn eller snö över oss...

Om några dagar lyfter jag fram vad Nya Testamentet säger.
Till dess:

Himmelska hälsningar
Helene Sturefelt
Himlen är dold.

söndag 16 januari 2011

GUD I ELDEN, 5 Mosebok

Är elden Gud?

Orden formar vår tro. Vår tro formar orden.
- Gud är i elden. Eller:
- Elden är gud.

I tider av religionssynkretism kan vi snart inte längre skilja vad vad som är Gud contra Guds verk.
Nej, elden är inte Gud.

Gud är inget substantiv.
Gud är verb, handling.
Ni som är duktiga på latin vet ju att verb betyder "ord."
Aha, Gud är ett Ord, det vill säga ett ord som sätter igång en handling.
- Varde ljus - och det blev ljust!

Tänk om vi kunde "göra ljus" för varandra... tända varadras eldar... hålla glöden levande... både i tro och kärleksliv.

Kärleks-glöd.

I kyrkan idag lästes 5 Mosebok kap 5, några konstiga verser om eld - trots att dagens tema på 2:a söndagen efter Trettondedagen handlade om "Livets källa".
Ibland förstår jag inte alls kommittén som valde texter...
Eld och vatten om vartannat...
Nåväl, Jesus är livets vatten och Gud talar i elden.

När jag kom hem från gudstjänsten, lade jag mig i Gröna Soffan med katten på magen och började läsa...

När Gud gav sitt folk de tio budorden brann berget som av eld.

"Mose sammankallade hela Israel och  sade till dem:
- Ansikte mot ansikte talade Herren till er på berget ur elden.
Jag stod då mellan Herren och er, för att förkunna er vad Herren talade, ty ni fruktade elden och steg inte upp på berget."
5 Mos kap 5:4

Men stamhövdingarna och de äldste har problem med detta.
Den som "ser Gud" eller "hör Gud" har kommit alldeles för nära och måste då dö.

- Idag har vi sett att en människa (Mose) kan höra och tala och ändå förbli vid liv.
Varför måste vi då dö? Denna väldiga eld förtär oss!"
5 Mos 5:24-25.

Utan sammanhang eller bakgrund har denna text lästs idag inför församlingsbor som tänker:
- Jaha... och?
Vi önskar att vi skulle få känna Guds värmande närhet över huvud taget... alltmedan kalldraget från den stora kyrkan sveper runt nacken.

Gud är inte övernaturlig. Gud använder sig av sin skapelse.
Och ger sig tillkänna!
Gud är inte elden, men Gud är i elden.


Jag letar i bokhyllan... måste hitta nån förklarande kommentar...
Här! Nils-Henrik Nilsson - åh, det var ju en av mina lärare i kyrkohistoria!

Han säger att det handlar om en "stegring":
Mose är förmedlare av Guds härlighet, det är Jesus också.
Moses och Jesus.
Men en sak skiljer - det handlar om döden igen:

- Genom Guds nåd skulle det komma alla till del att Jesus fick möta döden.
episteltexten Hebr 2:9

När Jesus visar Guds härlighet så går det inte att undvika döden.
Hur kan döden höra ihop med Guds härlighet?
Vi plågas alla av död och begravningar, sorg och saknad...

Jo, Jesus visar att döden nu ställs i Guds tjänst. Den har inte sista ordet längre!
Jesus dödar döden genom att själv dö - OCH uppstå!
Frälsningen fullkomnas genom detta hans lidande.

Nu börjar det brännas... sakta börjar sammanhanget klarna ur röken.

Det är varmt i Torsås.

Sen vidare till dagens evangelietext, där det står:

- Detta säger jag er för att ni skall bli räddade...

Johannes döparen var en lampa som brann och lyste och en kort tid hänfördes ni av hans ljus.
Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav...
Johannes 5:34-36.

Jesus är ingen pratmakare. Han säger och det sker. Hans ord är handling.
Jesus är också ett verb!

Allt det som Jesus gör, visar att det är Gud som har sänt honom.
Han agerar inte själv eller i egen sak.
Jesus är i Gud och Gud är i honom.
Och jag är "i Kristus", som jag skrev igår!
Du med.

5 Mosebok kallas "Deutero-nomium" = den andra lagen.
Ännu en gång påminns vi om vad som stod i 2 Mosebok. Bibeln liknar verkligen ingen annan skrift.
På hebreiska kallas 5 Mosebok för  "Debarim" som betyder "ord" - "Dessa är de ord Mose talade till hela Israel".

Ja, vi behöver bli räddade, från likgiltihet och vidskepelse.

Du vet, när Gudsfruktan försvinner, tilltar vidskepelsen.
Där har ateisterna helt missuppfattat det hela.
De tror att det är Gudsgemenskapen som är vidskepelse och har blicken felvänd.

Nej, om vi stannar kvar vid 5 Mosebok så varnas det för "hednisk vidskepelse" i kap 18:9:

"Hos dig skall inte finnas någon som låter sin son eller dotter gå genom eld...
eller befattar sig med trolldom eller teckentydning, svartkonst eller häxeri,
ingen som sysslar med besvärjelsekonster,
ingen som frågar andar eller som är en spåman eller söker råd hos döda...

Ty en styggelse för Herren är var och en som gör sådant... Herren din Gud fördriver dem för dig.
Du skall vara ostrafflig inför din Gud."

Det är ju precis allt sådant som vi hellre sysslar med än att gå i kyrkan...
Spå lite i kort...  kittlas av svartkonster och döda andar...
Ni har väl läst Carina Mirbergers hemsida om hur hon lämnade sitt liv som medium när hon blev kristen?
Gör det.

Guds eld i oss.

Och stamhövdingarna vid Horebs berg insåg nödvändigheten att följa det som Gud talade genom profeten Mose.
Att höra Guds röst - och inte bry sig - det leder till döden.
Andlig död.

Guds eld - rena oss från laglösheten.
Guds eld - bränn bort ego-slagget!
Guds eld - tänd upp missmodiga hjärtan.

Ditt ord är Eld.
Helene Sturefelt