Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 12 december 2010

LUCIFER BOMBAR

Allt som blev kvar?

Jag hade tänkt skriva ett snällt litet inlägg om en lussebulle... men nyheterna om sprängbomben i Stockholm uppfyller alla tankar.

Har terrorrismen kommit till Sverige?
Har ännu en "oskuld" tagits i från oss?
- Olof Palme, Anna Lind och nu denna terrorrsprängning. Tyvärr i islams namn.

Men jag vill nog ändå börja i köket.

Lussekatten har med Lucifer att göra, säger de som vet.
Ikväll är det årets mörkaste natt, enligt den gamla tideräkningen.
Då var mycket otyg i farten och människan behövde extra mycket skydd.
Stod den självständiga katten i kontakt med mörkrets makter?
Inte min katt ialla fall!

Kyrk-katt

Bibelns Lucifer var egentligen en ängel som var Ljusets Bärare.
Men Lucifer nöjde sig inte med att tjäna Gud - han ville bli såsom Gud, ja han ville bli Ljuset själv!

Den ständiga synden.

Synd är också att tro att man kan bomba sig in i himlen.

I Somalia utbildas unga pojkar av Al-Shabaab till självmordsbombare.
Det övertygas att tro att det nuvarande livet saknar betydelse.
De matas med att det bara är det efterkommande livet som är viktigt.
Där väntar paradiset.
Det är en plikt för varje rättrogen muslim att offra sitt liv, får de höra.


På vägfärjan från Aspö låg en färdigläst kvällstidning.
Jag bläddrade förstrött och hamnade mitt i händelsernas centrum.
Ordföranden för Svenska muslimska samfundet, Abd al Haqq Kielan säger:

- Jag tycker väldigt illa om att den som gör något sådant här tror att de håller på med islam. Det de gör är totalt emot allt vad islam står för.

Det är skönt att höra.
Men svårt att tro. Ordföranden fortsätter:

- Han tror det är jihad, heligt krig, men han skadar alla muslimer i Sverige...

Sant.

- De som gör så här är vilseledda av religiösa skäl, säger Abd al Haqq Kielan. Vi håller på med ett projekt för att motverka radikalisering av ungdomar.

Skynda er. Det är bråttom!

Vi naiva svenskar har välkomnat hur många som helst som är vilsna i sin identitet.
Förorterna är fyllda av dem som inte känner sig hemma någonstans.
Då kan det vara lockande att få utlopp för sin frustration genom våldsbenägna grupper.

Julia Caesar skriver på Document.no "Nu smäller det" hur svenska staten inte skyddar sina medborgare, utan hellre väljer att ta emot de som flyr sitt hemland där de utövat terrorr.
- Det är vår skyldighet.
- ??
Hon är inte förvånad över det som hänt i Stockholm.
Och hon vill inte höra talas om "islam som en fredens religion. Inte idag" skriver hon.

Det gäller att inte bli rädd för Lucifer.

Bilbomben mitt i julrusningen var sannerligen ett ljus! Men inte från ovan...
Fy katten.

"You get pie in the sky when you die" sjöng Beatles.
Det är religionsmissbrukarnas nationalsång.

Hotfullt

Jesus säger att det är just detta jordiska liv som avgör hur vårt himmelska liv blir.
Det du sår, får du skörda.
Men inte som karmalagens förbannelse!

Den som tar till svärd, ska med svärd förgås.
Den som sår granater, skall skörda granater.
Den som visar barmhärtighet skall mötas av barmhärtighet.
Den som förlåter, skall mötas av förlåtelse.

Medan luciatåget gjorde sig redo i Aspö kyrka, läste jag igenom episteltexten:

- Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv, hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen.
Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror, uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus.

- Det var som att vakna ur en mardröm, säger Mosab när han bestämde sig för att lämna islam.

Läs boken "Född till terrorr" av Mosab Hassan Yousif och Ron Brackin.
Han var shejkens son som lämnade Hamas.
Han föddes till att bli terrorrist men blev kristen.

Islam har inte kunnat ge honom den frid han har sökt. Han började läsa Bibeln och studera kristendomen och såg hur den pekade på en enda sak:
- Guds kärlek.
Mosab lämnade hatet och våldet för att leva i kärleken.
Guds kärlek är större än islams hot om dödsstraff, säger han.

Tänk om självmordsbombaren i Stockholm hade fått möta Guds kärlek...

Vad gör vi kristna för att vara närvarande i förorterna?
Kan vi samarbeta med Abd al Haqq Kielan för att rädda de unga män som är i farozonen?

När barnen var små var det roligt att baka lussebullar.
Men inte idag.
Det ser ur som degen vrider sig i smärta... en ände åt vardera håll...

Lucifer bränner sig själv, både i detta livet och i nästa!
Släpp ut katten.

Eller som Lars Vilks sa:
- Terrorristen fick som han ville: han uppnådde sitt mål och sprängde sig själv.

Barr-hund - inte rondell-hund!

Att bära ljuset, eller vara Ljuset själv, det är frågan.
Just nu går mina tankar så här:
- Islam vill vara Ljuset?
- Kristendomen är bara ljusbärare - det är Kristus som är Ljuset.

Julia Caesar skriver:
- Skandinavium är en avlappnad plats och utmärkt som terrorrbas med goda säkerhetsvillkor och kravlös bidragsförsörjning.

Någon har pillat ut russinen ur lussebullen... som ligger där blind, bränd och torr...
Någon som vill ha?
Kaffe?

- Goder morgon, goder morgon båd´ herre och fru...

Här kommer Lussebrud - men utan sin man Lucifer, ty han drog... tände på och försvann... härjar nere på jorden...
Avgrunden skrattar.

Jag ber.
Om försoning. Om besinning.
I nästa blogginlägg återvänder vi till köket.

Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar