Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 14 november 2010

NYA IKONER OCH SKYDDSHELGON

För två veckor sedan tog vi ikoner i bruk för första gången i vår kyrka.
Behöver vi dem?
Behöver vi synliga tecken på helgon och föredömen?

I tidningen VI läser jag att vår tids oro och nojor behöver andra sorters beskyddare än Franciskus eller Moder Teresa.

Vi är rädda för tomhet, jordens undergång, fattigdom, sjukdom och att inte vara någon...

Tidningen VI, nr 11 2010

Tidningen VI lyfter fram fem kvinnor som möjliga kandidater.
En del ser sig som goda föredömen, mitt i kampen mellan framgång och sårbarhet.
Dessa moderna "skyddshelgon" är nödvändiga maskotar, menar skribenten Kristina Lindh i nr 11, 2010.

Ur denna intressanta artikel saxar jag vad hon skriver:

1. Malin Berghagen blir "Sankta Malin" - Harmonins skyddshelgon.
 "Symbolen för suget efter en tillvaro som vänder materiella värden ryggen och istället välkomnar mindfulness."
- En människa kan söka efter meningen med livet, hela livet, och samtidigt glömma bort att leva det, säger Malin Berghagen.

2. Maria Wetterstrand blir "Sankta Maria" - Klimatets skyddshelgon.
"Miljön är framtidens ödesfråga. Klimathotet påminner oss om att vi är beroende av varandra. Vi kan inte vänta på att USA ska agera."
- Min syn på naturen är inte religiös, säger Maria Wetterstrand, men den har ett egenvärde!

3. Josephine Bornebusch - eller Mickan i tv-serien Solsidan - blir "Sankta Mickan" - Materialismens skyddshelgon.
"Hon personifierar drömmen om det perfekta livet. Den exklusiva livsstilen "boostar" man genom att ägna sig lite åt välgörenhet..."
- Man vill väl alltid ha mer av allt? Det materiella gör mig inte till en bättre människa, säger Mickan, men kanske lite gladare.

4. Blossom Tainton blir "Sankta Blossom" - Hälsans skyddshelgon.
"Hälsan håller på att bli livsmening nr ett. Att hålla sig frisk är en moralisk plikt."
- Men tro inte att livet ska vara smärtfritt och kärnfriskt, säger Blossom, många har helt fel förväntningar. Ingen kan fly sitt åldrande.

5. Kitty Jutbring - Big Brother-stjärna - blir "Sankta Kitty" - Individualismens skyddshelgon.
"Ta ingen skit. Människan måste klara sig själv, vi har inga garantier längre. Vi skapar vårt eget öde men är stressade av kravet på framgång."
- Självständigheten har en baksida. Rädslan för att inte vara omtyckt och duga är jag väldigt bekant med, säger Kitty.

Moderna skyddshelgon?

Tidningen VI frågar nu:
- Vilket helgon behöver du?
Gå in på vår webbsida http://www.vi-tidningen.se/

Suck. Välj och vraka i Marknadskatalogen över de senaste helgonen. Gloria är extra tillval...

Ändå tycker jag det ligger något sympatiskt i att den sekulariserade världen vågar ta upp ämnet om skyddshelgon.
Artikelförfattaren beskriver också vårt behov av förebilder på ett oväntat sätt.

Men en idol eller förebild kan aldrig bli ett "helgon" eller ge något slags beskydd.
Vår tids religionsblindhet saknar täckning för de stora orden och förstår dem inte.

Så länge det bara är kroppen och det kroppsliga som är identiteten, så är människans jagande dömt att misslyckas.

Det hjälper inte att meditera eller sitta i yogaställning med lotusblommor i knät.
Det hjälper inte att "rädda jorden" - den ska ändå gå under.
Det hjälper inte att shoppa eller ge till välgörenhet, för själen skriker ändå i sin tomhet.
Det hjälper inte att vara frisk och det hjälper inte att vara självständig...

Andliga muskler, var sitter de?

Vad hjälper då?

Jag delar vår tids rädsla - jag är också rädd för tomhet, jordens undergång, fattigdom, sjukdom och att inte vara någon...
Det hjälper inte att leva, vi ska ju ändå dö...
Men jag söker svar någon annanstans.

- Herre, Du utrannsakar och känner mig...

Detta var de första ord jag läste av egen vilja i Bibeln. Psaltaren 139.
Jag var 18 år och livet hade gått i kras.
De torra bokstäverna innehöll en Närvaro, ett Liv som alltid varit för mina ögon sedan dess.
Varje dag lär jag känna Gud mer och mer.
Det är det största som har hänt mig!

När jag ser hur Gud kommer oss nära i Jesus Kristus och bryter våldets spiral med korsdöden och uppståndelsen, då kommer nojan och rädslorna in i ett annat perspektiv.

- Tomheten kunde jag inte meditera bort, men i bönen fyller Gud hela mig med sin närvaro!

- Rädslan för jordens undergång behöver jag inte påskynda genom att leva slarvigt - naturen har ett egenvärde som Maria Wetterstrand säger.
Tvärtom vill jag vara med och vårda miljön, eftersom den är Guds levande bok, där han berättar om sig, med gröna bokstäver fyllda med klorofyll.

- Fattigdom, ja det är väl därför vi frossar... ty imorgon kan skörden ha slagit fel... och samlar i lådor och sparar i kartonger...
Jag fastar inte utan lever i enkelhet varje dag under hela året. Något annat klarar jag inte.
Jag övar mig i att ge med bönen "Åt dig Gud ger vi tillbaka det som är ditt".
Kära nån så långt kvar jag har! - - -

Men mitt hjärta är inte fäst vid det materiella. Min identitet sitter inte i huset eller i bilen.

Den sista rädslan som "sankta Kitty" gav uttryck för - att inte vara någon, fick också sin bot när Guds kärlek kom in i mitt liv.
Redan som barn visste jag att det var något speciellt med mig... såsom jag hoppas att alla tänker - för i Guds ögon är vi ju ögonstenar, allihop!

Gud ser. Vi syns.

Kitty bloggar för att finnas... det gör jag också... nej, fel! Jag skriver för att jag redan finns och vill dela med mig av Livets Källa!
Min identitet sitter i - som det heter i barnsången "Jesus älskar alla barnen" - att vara sedd och älskad av Gud själv.
Det är allt. Det är fullkomnat.

Jag skall också en gång dö kroppsligen. Men det är inte slut där.
Det eviga livet har vi fått som gåva i dopet. Jag smakar denna salighet i nattvarden.
Din och min person förintas inte av döden.

Så nu ber jag för alla rädda... käre Gud jag ber särskilt för dem som vi sätter tilltro till men som inte kan rädda oss... jag ber att Du ska komma till Malin, Maria, Mickan, Blossom och Kitty... bevara dem i din kärlek, gör dem fria från själens grumlighet så att Du kan lysa genom dem.
Hjälp dem att se att du, Kristus, är den sanna ikonen, det stora fönstret mot himlen.
Tack för att Du har gett oss av det andliga liv, som aldrig dör.
I gemenskap med Dig, i Jesu namn, Amen.

Helene Sturefelt
- idol-fri.

I nästa inlägg kommer Ikonmålarens bön.

3 kommentarer:

  1. Sanning att säga så prenumererar jag på VI tidningen. När jag fick numret i brevlådan stack det mig i ögonen. Har inte kunnat ta del av artikeln pga detta. Tack Helene för att du gav sammanfattning. Har också tack vare dig gått in på VI:s hemsida. Kan känna att den är religionsbefriad/blind men ändå bra på många sätt. Vidare tycker vi mycket om Kryssen som är mer än sluga.

    SvaraRadera
  2. Ja du, det är tacksamt för de sekulariserade att använda sig av våra ord:
    - Fotbollsstjärnan som "frälste" laget från måltorka, eller detta senaste att intressanta förebilder skulle vara som skyddshelgon...
    Men då är det vår uppgift att föra tillbaka orden till sin källa.
    Den kristna rösten behövs mer än någonsin i massmedia.
    HS

    SvaraRadera
  3. Sant så sant Helene. Både se hur är nuläget, tyda tidens tecken och vad saknas i tiden. Ställa mig själv frågorna. Vem är jag, vad bär jag för namn? Hur tänker jag? På vilket sätt kan jag uttrycka mig i mitt naturliga språk? Bönen är för mig det första och största! Då blir jag buren och bär andra i bönen!

    SvaraRadera