LANDSHÖVDINGEN och PER JULIUSSON

Ljus över Fredrikskyrkan

Ljusen är tända och mycket folk strömmar till kyrkan i novembermörkret.
Vi är förväntansfulla på vad kvällens gudstjänst skall ge.

Inbjuden gäst är vår landshövding GUNVOR ENGSTRÖM. Hennes salige far PER JULIUSSON var också på sitt sätt närvarande.
Temat var Relgionsdialog. Såsom missionärsbarn kunde vår landshövding berätta "inifrån".

Vi fick höra en mycket spännande bit av Gunvors liv:
Född i Indien men uppvuxen i Stockholm i ett prästhem. Pappa Per var präst och EFS-missionär med öppet sinne mot alla som behövde hjälp.
Så småningom doktorerade Per Juliusson och skrev om hinduismen.
En sann religionsdialog!
Tänk om vi kunde hitta hans avhandling - den skulle jag gärna vilja läsa.

Som landshövding blev Gunvor bjuden på en resa till Indien, där de besökte den kyrka som föräldrarna arbetat vid! Historien var fortfarande levande och de möttes av vänlighet.
Det måste ha varit en fantastisk känsla.

Guds kärlek vid Stumholms-badet

Denna kväll fick vi sjunga landshövdingens favoritpsalm - nr 289 "Guds kärlek är som stranden".
Orden uttrycker allt:

- Vi vill den frihet där vi är oss själva...
- Men ändå är det murar oss emellan, vårt fängelse är vårt eget knutna jag...
- O döm oss Herre, frisäg oss i domen, i din förlåtelse vår frihet är!

Detta är en av våra mest sjungna psalmer, nästan sliten, just för att den är så bra.
Men när orden kom ur landshövdingens mun, då fick den ytterligare en klang och ett annat djup.

Vi fick ana hur den kristna mänskosynen ligger bakom uppfattningen om Alla människors Lika Värde, eftersom Gud älskar oss alla lika mycket.
Men det är inte självklart.
Varken i politiken eller i andra religioner.

I Indien är det karmalagen som är helig, inte människan. Nej, hon får skylla sig själv...
På den punkten är hinduismen och kristendomens varandras motsats.
Det gäller att våga se det för att veta hur man ska möta varann!

Sida vid sida

När jag var i tjugo-årsåldern åkte jag ofta på CREDO´s studentmöten i Norden.
Vi sjöng alltid ur en gammal röd sångbok "Nordisk Sång", full av psalmer på danska, norska...
Det fanns ett allvar, en glöd, inget fjäsk, inget piggt komp-lovsångsband, bara psalm rakt upp och ned.
Man behövde inte strykas så mycket medhårs på den tiden... (vi talar om förra seklet..) - - -

Signaturmelodi-psalmen var nr 716 "Namnet Jesus blekner alldri´ täres ej av tidens tann..."

Döm om min förvåning när jag nu upptäckte att denna psalm är skriven av... Per Juliusson 1966.
Det är ju landshövdingens pappa!
Cirklarna sluter sig.

Som ung var jag ofta generad över att ta så stora ord i min mun:

"Namnet Jesus  aldrig mister genom tiderna sin glans.
Det om evig kärlek vittnar, som hos ingen annan fanns.

Det till uppgift har att samla till Guds ständigt öppna famn,
alla mänskor, gamla, unga, detta underbara namn.

Namnet Jesus himlens hälsning, det mitt hjärtas kärlek vann.
I det namnet fann jag frälsning, inget annat frälsa kan"...

Det var väl att ta i lite?
Måste man ha sådan stora anspråk?
De andra har väl också nåt att komma med?

Min tro var oprövad och kunskapen liten.

Men det är stor skillnad om man tror att gud bara ser till dem som göra goda gärningar, eller om man tror att det är Nåden som öppnar himlaporten, med förlåtelsen som nyckel.
Hela mitt engagemang i denna blogg går ju ut på att dag efter dag lyfta fram denna stora upptäckt!

"Intet annat frälsa kan"..
.. skrev missionären i Indien, och jag tror honom.

Nu, många år senare, när jag prövat själv, har jag en egen erfarenhet att vad gäller de stora frågorna såsom SKAM, SKULD, FÖRLÅTELSE, LIV OCH DÖD.
Det är bara Jesus som löst detta fullt ut.

Det visste jag inte då, det tar tid att pröva sin tro, men det vet jag nu, då jag har levt med Jesus Kristus lite längre...


I all dialog - politisk eller vad gäller religionerna - behöver vi både lyssna och våga stå för vår åsikt.
Vår landshövding och jag har samma uppfattning om den balansen.
- Man kan inte bara lyssna och lyssna och lyssna... sa Gunvor, vi måste också ha en egen ståndpunkt, som i sin tur är möjlig att förändra.
Och inte heller bara prata, prata, prata....
Gott.
Jag är med!

I deras prästhem var tron något som tog sig konkreta uttryck, där fanns balansen mellan både det intellektuella och den utsträckta handen.

I vår kvällsgudstjänst tände vi Frälsarkransens böneljus.
Särskilt det svarta berör mig:
- Vi ber för dem som är på flykt, de som gömmer sig i skydd av mörkret... Men vi ber också för dem som ikväll lever sin sista dag i livet... tack Jesus att Du är närvarande i det djupaste mörker...

Fyren leder mina steg

Per Juliusson får avsluta denna givande kvällsgudstjänst:

"Klart det strålar mitt i natten som en fyrbåk, Jesu namn.
Seglaren på farligt vatten leds till nådens trygga hamn.
Och när sol och stjärnor slocknar,
Jesusnamnet är det ljus
som Guds folk från alla tider prisar högt i Faderns hus..."

- en tacksam
Helene Sturefelt, som trivs med församlingen i staun!