Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 17 november 2010

INGEN VILL BLI LURAD

Uppåt väggarna

Vem vill bli lurad?
Vem vill bli avslöjad att man inte visste, inte begrep, inte såg?

Det varnas för falska fakturor och egendomliga Nigeriabrev där man ska lämna ut sitt kontonummer.
Konstiga mail ramlar in i elektronboxen och man trycker bort det med ett lätt "delete".

Tänk om man kunde göra så med livets stora misstag - bara trycka bort det med en knapp...!

Jag har läst om några män som på sistone faktiskt vågat erkänna att:
- Jo, jag gick på det...
- Jag blev lurad...

Det väcker min respekt. Deras misstag kan bli till vår räddning.

Det blir nog varmt snart..

Det är skönt att vara godtrogen.
Trogen det goda.
Det är ju själva utgångspunkten att tro gott om alla.

Det är skönt att vara naiv.
Det kommer av ordet för nyfödd. Vi litar på att livet är positivt.
Det gör ju till och med Gud!
- Och se, allt var gott, står det i 1 Mosebok efter varje skapelsedel.

Var Gud också godtrogen, naiv?
Självklart är Gud trogen det goda!

Men någonstans bröt sig det onda in.

Jesus säger att vi ska vara menlösa som duvor, men när det gäller ondskan måste vi vara listare än självaste ormen!

Var listigare!

Det är domsöndagstid, en tid på året där mörkret skaver som värst mot ljuset, som ännu inte kommit.
Det är den tid då vi påminns om att orättvisan en gång ska stå inför rättfärdighetens tron.

Eller som Ylva Eggehorn diktar i psalm 779:

"På blodig jord ska träden lövas åter,
utan syn för våldets grymma grin.
Men när tyrannerna sitt slut begråter
står skogen kvar i höstens guld och vin.

Vi ska springa fram mot nya möten,
och bli lurade minst en gång till.
Men tilliten som Kristus vunnit åt oss
är större än all makt och ondska vill. "

Det här är något så härligt som en psalm i tango-takt!
Tonsatt av en göteborgare, Ingmar Wendschlag 1991.

Man kan lura sig själv. Vi kan lura varandra.
Man kan lura SJ och låtsas sova och åka gratis...
Vi kan bli lurade av djävulen.
Men kan vi lura Gud?

En definintion på djävulen är att han är skicklig på att förklä sig.
Drakula, som betyder "djävul", är en "ulv i fårakläder" och lurar oss där vi har våra svaga punkter.

Vi kan lura honom tillbaka genom att inför Gud berätta om våra svagheter, och be om beskydd.
Då ser vi lättare när frestelsen är på intågande.

Snön har smält ialla fall...

Hur är det med grunden för vår kristna tro - uppståndelsen?
Håller den måttet för kritiskt betraktande?

Det finns en fantastisk radioserie som heter TEOLOGISKA RUMMET.
Det sänds varje söndag kl 17.00.
Här kommer ett program du kan lyssna på som handlar just om Jesu uppståndelse.
Programledaren Peter Sandberg intervjuar Göran Greider, Elena Namli och Ulf Jonsson, jesuitpater.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3109&artikel=4128500

Jag saxar en bit:
Göran Greider har ju blivit troende på gamla dar. Men plötsligt tvekar han inför kristendomens huvudpunkt:
- Måste man tro att Jesus uppstod rent kroppsligt?
Han klarar inte det.
- Då är jag kanske inte kristen.

Göran Greider menar att när kyrkan kom i maktposition fokuserade de på passionshistoriens lidande och uppståndelse, för att dra blicken bort från det radikala kärleksbudskapet.

Hm...

Jag tänker:
Om vi överhuvudtaget tror på Gud - då är det inget som helst problem med att Gud uppväcker Jesus från de döda!
Det kan inte vara svårare än att sätta igång hela skapelseprocessen...

Jag menar, om vi inte tror på Gud, då är det inte konstigt om vi inte heller tror på uppståndelsen...
Då får man ju krångla till det och hitta på att det är "symboliskt"...

Men om vi tror på Gud Skaparen, då medför ju det att Gud är suverän över sin skapelse!
Det är logiskt tänkande i båda fallen.

En sak till:

Det är mycket egendomligt att tro på en symbolisk uppståndelse - då har man inte följt evangeliets berättelse alls.
Tänk dig att kvinnorna vid graven kommer dit för att smörja Jesu döda kropp, de finner den och gör den iordning ... men tycker det känns som om han levde andligt liksom, runt omkring dem...
De går till lärjungarna och berättar om sin andliga upplevelse....
Lärjungarna går dit, ser den döda kroppen, men tycker sig också uppleva nåt andligt...
Detta är de sedan beredda att dö för...
Denna döda Jesus som de symboliskt skulle tycka sig erfara, skulle ha kraft i sitt namn att bota sjuka och förlåta synder... och korsets kraft skulle också vara symboliskt...

Nä, nu räcker det.

Min Gud är STOR!
Min Gud har uppväckt Jesus Kristus kroppsligen från de de döda.
Gud skulle aldrig lura oss... varför tror du det?

Vi kan lura Gud. Tror vi.
Men Gud genomskådar oss. Tack och lov för det!

Tuppen vet vad han gör...

Tåler ni en dålig historia till sist?
Det är svågern som levererar följande:

En 80-årig man är på sin årliga hälsokontroll och läkaren undrar hur han mår.
Han berättar att han aldrig mått bättre:
- Min 18-åriga fru är gravid med mitt barn!
Läkaren tänker en stund och säger sen:
- Låt mig berätta en historia:

Jag känner en kille som är hängiven jägare. Han missar aldrig en jakt.
Men en dag råkade han ta ett paraply istället för geväret.
Så står han där i skogen och mot honom kommer en jättelik björn.
Han höjer paraplyet, kramar handtaget och vet du vad som händer?
- Nej, svarar 80-åringen.
- Jo, björnen föll ned och dog.
Den gamle utbrister:
- Nej, det är omöjligt! Någon annan måste ha skjutit björnen!
- Ja, det är ungefär dit jag vill komma, sa läkaren. - - -

Olurade hälsningar
Helene Sturefelt

Besviken...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar