Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 3 november 2010

DANSA TILL HELGONENS ÄRA?

Danscentrum

Kan man göra det?
Dansa till helgonens ära?

Jag ska berätta om ett helgon och en märklig dröm jag hade i natt.

De första kristna samlades på graven när en kristen broder eller syster hade avlidit.
De dansade till Guds ära, i tacksamhet över Kristi seger över döden.
De dansade för att hålla de onda krafterna borta och de dansade i glädje.

Våra helgon är ofta martyrer. De har hellre gett sitt liv än avsagt sig sin gemenskap med Kristus.
Därför säger man att den kristna tron växte med blodets hjälp...
Vad är det som är så starkt i kristendomen att de är beredda att själva dö för den?

Observera att det handlar inte att "döda andra"!
En sådan inställning vittnar bara om att man har fel, men inte vill erkänna det. Då är det bättre att döda sina kritiker...

Ljus i mörkret

Igår var jag på stiftsgården Åkersberg i Höör. En tisdag i månaden är det Helig Dans, öppen för vem som helst.
Denna kväll dansade vi i tacksamhet över de helgon som är våra förebilder.

Gisela Döhler berättade om:
- Lucia, Fransiscus, Katarina av Siena, Teresa av Jesusbarnet i Lisieux, Maximilian Kolbe i koncnetrationslägret och Moder Teresa.
Varje helgon fick en dans:
- cocek, valle, sta dhia, nebesko kolo... eller en enkel tripudium.

Rena grekiskan, säger du och slutar läsa.
Vänta!

KATARINA av SIENA är Italiens främsta kvinnliga mystiker.
Hon levde 1347 - 1380 och var samtida med vår heliga Birgitta.
Katarina ville inte gifta sig... en sådan protest var då mycket provocerande.
Välja bort Mannen?
Det är inte möjligt!

Jo, det kan finnas bättre alternativ... gemenskapen med Kristus.
Det tog tid innan hon fick träda in i dominikanerordern, där hennes uppgift var att visa de fattiga kärlek och omsorg. De var hennes familj.

Hon skrev:
"I kärleken till nästan finner de Gud,
men i sin egen förnöjelse förlorar de Gud alldeles".

I en vision ser hon hur Kristus trolovar sig med henne ("den mystika trolovningen").
Kristus säger till henne att hon ska följa alla försynens kallelser, vilket leder henne in i det kyrkopolitiska livet.
Även hon tillrättavisar påvarna för deras världsliga tendenser och manar dem att lämna franska Avignon och återgå till Rom.

Undrar om de träffade varann, Birgitta och Katarina?
Två starka kvinnor.
Den extatiska Birgitta, Vadstena

Katarina av Siena tillrättavisade även prästerskapet...
Jag hade gärna velat läsa de brev hon skrev, som lär finnas kvar i Italien.
Katolska forskare sätter hennes språkliga konstnärlighet lika högt som Dante och Petrarca.

På golvet stod ett enkelt ljus. Musik från en CD-spelare strömmade ut och vi fattade varandras händer.
Ett steg av tvekan... tre steg av tillit!
Så är livet.
Ibland är det tvärtom - det mesta är tvekan... och tilliten liten.
Men inte idag!

Vi dansade inte i tillbedjan till helgonen, nej, vi dansade deras liv, där Kristusljuset lyste i mitten för oss alla.
Som kristen har jag bara Kristus och hans kärlek i centrum, inte någon människa får plats där.

Kristus är subjektet.
Människan är objekt för hans kärlek, genom mig, genom dig.
Vi dansade försoning, i blickar som möttes...
Processionskorset i heliga Birgittas Klosterkyrka

När jag kom hem, somnade jag med en gång, tack Gud för det!
Och drömde:

... Barn dansade i ring, det var många barn och ringen var stor.
Vuxna stod vid sidan om och såg till att allt blev bra.
Jag stod i utkanten och tittade på.
Vi befann oss i en gymnastiksal - det är ju Islamska föreningens plats här i stan!
Barnen och de vuxna bjöd in mig i ringen.
Jag skulle dansa med dem!

Jag vaknade med en varm känsla... Vad var detta?
Jag har dansat med de muslimska barnen i deras samlingssal.
Ja, det vill jag gärna göra i levande livet också!

Dansen förenar.
Dans är försoning.
Det ord inte kan förmedla, kan fötter och händer säga.

"UNDER SÅNG OCH DANS SKALL MAN SÄGA:
- ALLA MINA KÄLLOR ÄR I DIG, GUD!"
Psaltaren 87:7

- en utsträckt hand från
Helene Sturefelt

7 kommentarer:

  1. "Som kristen har jag bara Kristus och hans kärlek i centrum, inte någon människa får plats där." Jag förstår inte riktigt det där... Som jag ser det finns ingen motsättning mellan min kärlek till Kristus och min relation med helgonen. Helgonen är genomskinliga... De visar mig olika sätt att lysa det kristna ljuset. De tar mig vid handen och visar mig var jag ska sätta mig vid Jesu fötter och lyssna till Hans Ord. De undervisar mig om bästa sättet att älska min Herre och ökar min kärlek genom sina exempel.

    SvaraRadera
  2. Hej Teija!
    Jag tycker om ditt uttryck att helgonen är genomskinliga.
    Men helgonen är bara människor och kan inte ersätta Den Helige Ande, som är den som visar mig vägen till Kristus.

    Platsen i mitt hjärta tillhör bara Kristus. Han är den ende som kan uppfylla min längtan efter total kärlek.

    Människor - heliga och oheliga - finns strax bredvid som medvandrare, med sina fel och brister.
    Gud använder oss alla, men helgonen har inte tillbedjansstatus, för mig.
    De bästa hälsningar,
    HS

    SvaraRadera
  3. Självklart ska inte helgonen tillbes!!!! Endast Gud får man tillbe, men det är skillnad på att tillbe, dvs dyrka, och att be till. När man ber till helgonen ber man om deras hjälp, precis som man kan be sina medkristna som fortfarande lever om förbön. Som katoliker tror vi att helgonen lever i himmelen i Guds åsyn. Bara deras kroppar är döda.
    Den helige Ande använder människor för att nå andra människor. Vi är syskon som tillsammans vandrar Guds väg och hjälper och stödjer varandra...

    På min blogg har jag ett citat från lilla Thérèse om skillnaden mellan att be Gud och att be helgonen: http://katolskmamma.blogspot.com/2010/10/att-be-gud-eller-att-be-helgonen.html Kanske det förklarar skillnaden...

    SvaraRadera
  4. Jag skall gärna läsa din blogg.
    Var någonstans i Skriften står det att vi skall be till helgonen?
    Har inte Kristus öppnat vägen helt?
    Vad säger du om det jag skriver om Luther och helgonen i nästa inlägg?
    Dialogen fortsätter!
    HS

    SvaraRadera
  5. Jag avstår från att kommentera Luther... Han betyder ingenting för mig, annat än sorg över Kyrkans splittring.

    Min Kyrka står på två ben: Bibeln och Traditionen. Kyrkan kom före Bibeln som skrevs (NT) och sammanställdes (både GT och NT) inom ramen för Kyrkans tro. Alltså behövs både Bibeln och Traditionen för att stå stadigt...

    SvaraRadera
  6. Kyrkan var redan splittrad innan Luther kom. Präster och påvar som medverkade till att sälja avlat, syndaförlåtelse - är inte det en splittring från Kristus?
    Luther älskade kyrkan (katolska kyrkan) och ville visa den rätt igen med hjälp av vad som står i Romarbrevet, inte minst.
    Kära Teija, varje tid behöver sina reformatorer!
    Du har ännu inte svarat med hur du motiverar dina synpunkter.
    Om traditionen spårar ur och inte är förankrad i Guds ord, då är traditionen inget värd.
    Luther är inte farlig. Han pekar på Kristus.
    Vänliga hälsningar,
    HS

    SvaraRadera
  7. Det är fint att läsa om att du var på Åkersberga och dansade Heliga danser. Nu har vi (min väninna och jag) kommit av oss. OM du Åker dit så förvarna gärna din plan för vi kan kanske samåka från Hässleholm. Om du åker det hållet? Skulle vara högtidligt och fint att göra det tillsammans någon gång igen! Pax et Bonum

    SvaraRadera