UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 30 november 2010

ANDERS BRASKAR

Bister kamp

Den gamla bondepraktikan har talesättet att:
- Om Anders braskar, så slaskar julen.

Idag har Anders namnsdag. Och det är svinkallt! Till och med skärgårdsisarna börjar lägga sig!
Nåde den som inte har hunnit skotta undan högarna som plogbilen serverat framför carportar och entréer...
Nu fryser de till barriärer som kanske ligger ända till... mars?

Det går inte att vänta med snöskottningen... är det illa gjort, får man lida resten av vintern.
Trottoarerna har försvunnit och vi går ute på vägen istället.
Var ska vi lägga all snö när det kommer mera?

Men om bondepraktikan har rätt, så kommer julen att bli blöt och snön töar bort.
Tro det...

Fryst fisk

Anders är ett vackert namn.
Det finns i almanackan för att påminna oss om en av lärjungarna: ANDREAS.
På franska André, på finska Antera eller Antti.
Grekiska: Andreas. Det betyder man, manlig.
Därför kan man egentligen inte göra en feminin form av detta namn:
- Andrea = den kvinnliga mannen... ?

Fast i dessa tider, när könsgränserna glider omkring, och man kan kryssa i sig som en "hen" i studiecirkelns kolumn för kön, så kanske det är alldeles utmärkt att få precisera sin identitet:
- Jag är en kvinnlig man.
För så kan det ju mycket väl vara! En hen.

Hur skulle motsatsen låta?

Eva = hon som ger liv. Hur gör man en maskulin form på det?
Eve? Han som ger liv... ?
Hm... han har ju sin del förstås... och i framtiden kan man säkert operera in fostret i mannen och sedan ta ut det med kejsarsnitt...
Baksidan av kunskapens träd känns ibland hopplöst jobbig.

Jag läser en insändare som "Skogsindian" skriver:
- Jämställdheten tycks gå ut på att göra kvinnan lik mannen. Så bra är inte vi män att vi bör stå modell för idealmänniskan.

Tänk om sjukvården kunde inse detta?
Kyrkan... ?
Eller manusförfattare som alltför ofta låter kvinnan ha en biroll som pynt eller tönt.
Kvinnan är livets huvudperson!
När mannen förstår det, kommer livet i harmoni.

Kvinnan glöder...

Skogsindian, född på landet för 75 år sedan, fortsätter.
- Att samhället inte låtsas om dessa olikheter mellan könen har medfört att unga familjer, främst kvinnor, näst intill arbetar ihjäl sig för att klara både föräldrarollen och karriären.

Jag håller med Skogsindian.
Det är tillåtet att arbeta ihjäl sig men förbjudet att slå ihjäl en huggorm...


Jag vill återknyta till temat kring KRIG och ge en kort tanke utifrån köns-perspektivet.

När man talar om så svåra saker som krig, så menar jag att det för det första handlar om:
- makt.
- sedan om mark.
- därefter om att kuva kvinnan.
Makt, Mark, Kuva Kvinnan.

Det är Män som startar krig. Inte kvinnor.
Det är män som vill expandera, medan kvinnor vårdar det som de har.
Det är män som vill kuva kvinnan, genom att ta kontrollen över henne, medan hon är den som ser till allas behov och vårdar religionen.

Det finns inga religionskrig - bara relations-krig, menar jag ....
Det är fortfarande mannens behov att kuva den han är i så djupt behov av...

Kvinnan ber med barnen och överför både kultur och tro, medan mannen slåss och söker utlopp för sitt testosteron... och lönesätter jobb högre som har med maskiner och teknik att göra.
Det är djupt okristet.
Jag drömmer om ett samhälle där ansvaret för människor är mer värdefullt än datorer.

Vad har hänt med ANDERS, Den Goda Mannen?
Vem har tilldelat dig denna dåliga roll? Vill du ha den?

Fånga Fisken

Jag tänker på Bibelns Andreas, som var bror till Petrus.
Traditionen beskriver dem som mycket olika:
- Andreas var mild,
- Petrus ivrig och häftig.

De var båda fiskare. Jesus sa:
- Kom och följ mig. Jag skall göra er till mänskofiskare.
Matteus kap 4:19.

Denne milde Andreas blev så småningom missionär i Grekland, där han slutligen led martyrdöden på ett snedställt kors - Andreaskors - som mer liknar ett kryss.

Nu avslutar jag med en provokation:
- Jag önskar att ni män som kommer från patriarkala kulturer ska lära er mer av den svenske mannen, som har mer av Andreas milda manlighet.
Petrus-tuppar (förlåt) är inte intressanta. Ni hotar hela systemet.

Och ni svenska män kan lära er ännu mer av Bibelns Andreas.
Han hade en diplomatisk inställning:

"Några greker hade hade kommit till Jerusalem för att tillbe Gud.
De sökte upp Filippos och sa:
- Vi vill se Jesus.
Filippos gick och talade om det för Andreas, som talade om det för Jesus."

Johannes kap 12:21.
Andreas förmedlade det andliga behovet vidare till trons huvudperson.
Han trodde inte att han själv var i centrum, nej, han visste att Jesus hade platsen som centralfigur i hjärtat.

När en man agerar så i sin familj - att se till allas andliga behov - då upphör både relations-kriget och religionskriget mot kvinnan...

Mänskofiskare - inte mänskorövare.

Tänk att få vara en God Anders som för människor fram till Kristus.
Visar dem var den andliga näringen är... som har gjort upp med sitt kontrollbehov och har överlåtit sitt ego till den Gud som Älskar.
En sådan man älskar jag!
Men han heter inte Anders...

Mycket frostknäppiga hälsningar
med en manhaftig handtryckning denna bistra, sista novemberdag.
Helene Sturefelt

.. glöder tillsammans med Mannen!

måndag 29 november 2010

KUNG BORE

På sin spets

Känner du kung Bore?
Käcka väderreportar brukar krydda sin rapportering med att "nu är kung Bore på väg".

Men vem är han?

Bor betyder "den födde" skriver runologen Lars Magnar Enoksen i sin bok GUDAR OCH GUDINNOR I NORDEN, utgiven 2005, och fortsätter:
- Bor är Odens far. Odens moder heter Bestla.

Näs-vis

Jag är vintermänniska. Jag är nordbo. Jag är kristen.
Med snö i näsan.
Det blev särskilt tydligt idag när jag tog min första skidtur.
Och vurpade...
Tänk att åka skidor i november, i Karlskronas skärgård! I den underbara bokskogen, pudrad av farbror Frost.

För mig är historien viktig, den som har format oss.
Just därför läser jag gärna för att bota min okunnighet, och så dela med mig till dig.

Jag är inte latino-kristen, inte katolik, inte ökenvandrare, utan just dessa två komponenter nordisk mytologi och protestantisk kristendom har präglat mig.
Och det keltiska förstås, som fogar samman dessa båda!

Man formar sig.

Nordisk familjebok, utgiven 1947, skriver om kung Bore:
- Det är en poetisk personifikation av nordanvinden och vintern. Egentligen var det Olof Rudbäck som skrev om det västnordiska mytiska namnet Bur eller Bor, vilken var Odens fader.

Ordet hör ihop med det latinska bor´eas, som betyder nordanvind.

Elsa Beskow skrev 1907 en saga om OLLES SKIDFÄRD.
Jag älskade att läsa den för barnen när de var små.
Bilderna kittlade vår fantasi och vi välkomnade Farbror Rimfrost när han kom till vår by och trollade fram snökristaller på buskar och träd.

Olles skidfärd

Jag har alltid undrat varifrån de fornnordiska berättelserna kommer.
Hur uppstod de? Vem berättade?

Tant Elsa hittade ju på.
Men äger vi denna berättarkonst djupt i vårt sinne allihop?

Alla naturföreteelser gör man en personifikation utav.
När det blir plusgrader och slaskar så skriver Elsa Beskow om Gumman Tö, som får allt att smälta, och "Olle blir så ond så ond på henne..."
Men han lär sig sen att hon är vårens hjälpgumma, och om hon bara passar tiden, så är hon också välkommen.
Men inte nu!

Nordanvinden blir personifierad som kung Bore, och han härjar just nu, särskilt runt Vänern och Vättern.

Skärgårdssnö

Men nu förstår jag inte...
Om bor´eas är latin, hur kunde det ordet vävas in i den fornnordiska mytologin...?
För mig låter det som en anakronism.

Hur långt tillbaka i tiden är vi?
Snorres Edda skrevs väl på 1200-talet och då var latinet ett stort språk. Hm... men...
Det får vi forska vidare i.
Jag tror jag mailar till Lars Magnar och frågar.

Han skriver om Oden att hans namn betyder:
- Den hänryckte, den rasande, den inspirerande.
Oden tillhör asarnas släkte. Han kallas också "Den mäktige allfadern".

Nu gör vi en koppling till den bibliska historien.
Definitionen på Gud enligt den Atanasianska trosbekännelsen är att:
- Gud Fader är av ingen gjord, av ingen skapad, av ingen född...

När jag tänker på "Gud" så tänker jag på Gud såsom alltings början och alltings slut.
Gud är alltså ingen personifiering av någonting.
Gud är bortom alla begrepp, själva ur-varat.
- Klock-Mäster, som tonåringen skulle ha sagt.
Just så.

Däremot kanske man skulle våga kalla Jesus för en "personifiering" av Gud.

Gud ville komma oss nära och blev såsom en av oss.
Den gamla trosbekännelsen säger:
- Sonen är född av Fadern allena, icke gjord, icke skapad.

Här ligger kung Bore steget efter... hans namn betyder ju "född"... enligt Lars Magnar.
Min språkkänsla säger mig att det borde vara Oden som var far till Bor och inte tvärtom...
Särskilt eftersom Odens farfar hetter Bure, vilket betyder "Sonen"!

Nä nu...
Paus. Dags för lite chokladmjölk i snöandet!

Olle hos Kung Vinter

Farbror Rimfrost frågar om Olle vill följa med till slottet där kung Vinter bor.
- O ja tack!
Där innanför var en stor sal där kung Vinter satt hög och sträng på sin is-tron, med en valross på var sida.
Olle kände sig nästan lite rädd...

Nu kommer vi till slutsatsen med dagens spaning:

Har Elsa Beskows bild av kung Vinter präglat vår uppfattning om vår bibliske Gud?
Har den fornnordiska mytologins värld färgat av sig på kristendomens gudsuppfattning?

Jag begriper nämligen inte varför så många säger:
- Men jag tror inte att Gud är någon gubbe med skägg...
Känner du igen det?

Titta en gång till på Elsas teckning...
Ta sedan fram psalmboken och sjung psalm 206 "Herre jag vill bida" - månne har textförfattaren Hans Emanuel Öberg vuxit upp med "Olles skidfärd"?

Den snövita tronen!?

Han föddes 1893 och var alltså 14 år när Elsas bok kom ut.
H E Öberg var kyrkoherde i Själevad, Ångermanland, och hade säkert träffat Farbror Frost många gånger...
Så här skriver han i sin psalm:

" HERRE, JAG VILL BIDA (= vänta) STILLA VID DIN PORT
TILLS MIN SJÄL DIN BLIDA FADERSBLICK FÖRSPORT
TRÖTT PÅ ALLT MITT EGET
ÖDMJUKT HÄR JAG STÅR
HJÄLP MIG SISTA STEGET, DU SOM ALLT FÖRMÅR.

DET ÄR GOTT ATT BIDA HERRE VID DIN PORT
HIMLAR ÖPPNAS VIDA, HÄR ÄR HELIG ORT
HÄR MIN SJÄL FÖRNIMMER
GLÄDJENS NYA TON
OCH JAG SER ETT SKIMMER, FRÅN EN SNÖVIT TRON..."

Psalm 206 har en vacker melodi och jag har alltid tyckt om att sjunga den.
Nu börjar jag förstå varför... mina båda världar går ihop här... dock med skillnaden att Gud inte säger som kung Vinter:
- Duktiga pojkar tycker jag om!
Kung Vinter log och hans ögon glimmade till som norrsken.

Bibelns Gud har inte anseende till person. Gud älskar varje människan, syndaren särskilt eftersom han/hon behöver frälsas tillbaka till Guds kärlek.
Med eller utan skidor på fötterna.. ; )


Tillspetsat

Det är bra att vi reagerar så, att vi inte tror att Gud är en gubbe med skägg.
Elsa har bara tecknat kung Vinter, inget annat, men ack så lätt det är att bilderna växer ihop inne i huvudet!

Men den som läser sin Bibel, kan inte få sådana bilder, menar jag, eftersom Gud hela tiden beskrivs som "ande och sanning".
Möjligen förväxlar man det med Jesus, som säkert hade skägg, som de flesta judiska män.

Jag avslutar med att citera ur Bibelns sista bok, den dag jag hoppas kommer snart, ur Johannes Uppenbarelse kap 20:11 och 21:5:

"Jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde för honom...
Och han som satt på tronen sade:
- Se, jag gör allting nytt... "

Kritvita hälsningar
Helene Sturefelt

söndag 28 november 2010

JESUS LÄSER I SYNAGOGAN

Kristus kommer

Har du gått i kyrkan idag?
Snön har vräkt och kräkt över Karlskrona hela dagen. Fantastiskt att så många vågade slira sig iväg!

Vi hade extra fint besök från Lund - en av stiftskonsultenterna som har ansvar för miljöarbetet.
Vår församling har arbetat intensivt med att se över energianvändning och övrig miljöhantering.
För detta blev vi idag miljödiplomerade såsom nr 2 i Blekinge.
Först var Lyckå församling - heja er, ni är bäst!

Nu ska vi gå vidare i fas två, som bl a ska återspegla den andliga miljön...
Tänk om vi inte håller måttet? - - -

Tänk er själva:
- bagarens barn äter inte bullar
- Ford-försäljaren cyklar hellre
- och kyrkans anställda går inte i kyrkan...

Det här kommer att utmana oss!
Det gäller att tro på sin produkt, eller hur?
Eller snarare tro på Jesus.

Krucifix och guldkrubba
Påsk och jul

Nu följer vi med honom till synagogan i Nasaret.

Lukas rapporterar i sitt 4:e kapitel.
Du och jag är med i trängseln. Det är fuktigt, varmt och trångt. Vi känner dofter från basaren tränga in, saffran och kanel.
En åsna skriar och Jesus öppnar bokrullen och rullar fram till Jesajas profettext:

- Herrens ande är över mig, han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga!

Några av oss protesterar:
- Då har du kommit fel. Vi är inte fattiga. Gå vidare till dem som behöver dig bättre.

Jesus ser på oss med varm blick, men med sorg i ögonen säger han:
- Ja, till det yttre är ni rika, men till ert inre är ni fattiga. Ni utarmar er kultur mer och mer, det är inte mycket ni håller heligt. Hur länge ska ni förneka ert andliga behov? Men några av er har börjat söka sig tillbaka till källorna.
Vad hjälper det om ni vinner hela världen men förlorar er själ?

Jesus ställer en fråga, men ingen av oss svarar.
Vi vet att han har rätt. Han fortsätter:

- Jag har kommit för att ge befrielse till de fångna!

Genast slutar några av oss att lyssna, för vi tänker:
- Jag är inte fången! Jag är faktiskt en fri människa som kan välja vad jag vill.

Men Jesus ser vår nöd mitt i välfärden och säger:
- Er materiella välfärd binder er. Så var det inte för 150 år sedan - då höll fattigdomen på att svälta ut er och höll ert land i hungersnöd, så ni flydde till Amerika.
I glädje över er höga levnadsstandard ser ni bara varandra som konsumenter, där "kunden alltid har rätt".

Jesus larmar - och åtgärdar!

Flera började protestera högljutt mot dessa skarpa ord, och jag tänkte, och tänker:

- Vad ska egentligen vara i centrum?
Kretsar solen kring jorden, eller jorden kring solen?
Ska Gud kretsa kring oss eller vi kring Gud?
Inför Dig, Herre, kan jag inte ha mitt ekonomiska "kund-tänkande"... förlåt...
Inför Dig, Gud, är jag försvinnande liten.... jag har kanske fel centrum i mitt liv?

En av oss tränger sig ända fram och frågar:
- Vad ska jag göra då, Herre? Jag erkänner att ju fler prylar jag har, desto mer stressad känner jag mig.

Jesus svarar:
- Det är bra att du erkänner att du är ofri. Varje tid har sina frestelser. Allt som styr dig, är din gud, eller rättare sagt; avgud. Sedan får du överlåtaa dina avgudar till mig.

Vi blundade för att tänka bättre.

- Jag har kommit för att ge syn för de blinda!

Jesajas ord i Jesu mun träffade oss mitt i prick.
Just därför måste någon av er säga:
- Syn för de blinda? Jag är inte blind! Jag både ser och hör och har öronen i behåll. Dina ord gäller inte mig. Dessutom är vår sjukvård den bästa.

Jesus svarar:
- Kära mänskobarn, det kan också vara tvärtom. Din syn gör att du inte ser...
Du dömer bara efter utseendet och missar många som kunde vara dina vänner.
Ni tror att de blinda inte ser... Jag säger er:
- de ser mer än ni! De är lyhörda, de kan förnimma själen hos den de sitter bredvid...

 Åsnan skriade i bakgrunden.

... ridande på en åsna...

- Jag har kommit för att ge de förtryckta frihet!

Och jag tänker:
När mitt stora Ego är i centrum, då är jag förtryckt av mig själv... Eller när rädslan styr, då är jag slav under den.
Jag känner att jag behöver byta ut mig själv från centrum till att ha Gud där istället.
Undrar hur Jesus ska avsluta denna läsning i synagogan...

- Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse.

Alla tittade på varandra.
- Men det är ju bara Josefs son, snickaren? Eller?

Det var en påtaglig auktoritet i rummet.
Det strålade makt från mannen i talarstolen - sanningens makt och kärlekens.
Det är var annorlunda mot de andra som brukade tala.
Det är annorlunda.

Orden var liv. Orden har liv.
De har full täckning -från Gud själv.

Och jag tänkte:
- Han ska få bli mitt hjärtas centrum!

Precis som om Jesus hade hört vad jag tänkte, sa han:
- Till dig som tar emot mig, ger jag makt att bli ett Guds barn. Här. Och NU.

- - -

Låt oss be:
Herre Jesus Kristus, jag välkomnar dig in i mitt liv, in i mitt hus, på mitt jobb, i min almanacka, i min plånbok och i hela mitt sätt att tänka!
Detta är min möjlighet att bli fri. Och att se.
Tack käre gode Gud för detta nya Nådens år!

Helene Sturefelt
- predikant och liturg.

Full täckning

lördag 27 november 2010

KÖPFRI DAG

Köp mera högtider

Advent står för dörren. Snön ligger redan över hela landet och ikväll har många satt upp sina adventsljusstakar. Det är vackert. Själen behöver detta ljus.

Mitt allra, allra första blogginlägg handlade just om adventsljusstakar - på lasarettet.
Vi låg på BB och en kvinna hade en muslimsk pappa till barnet.
Frågan var om vi skulle våga sätta upp en adventsstake i fönstret... Våga?!
Läs gärna inlägget.

Det har blivit populärt att proklamera olika dagar för olika företeelser, typ Kanelbullens dag, Smådjurens dag och Köpfri dag och ...
Man härmar oss i kyrkan. Det är bra!
I de flesta almanackor står det ju fortfarande vad det är för söndag, imorgon 1 Advent. Varje söndag är vikt för ett särskilt tema.

Advent - det borde naturligt innebära att det är köpfritt.
Advent är ju fyra veckors fastetid - men vem vet det idag?

Liturgisk färg ska vara violett: "bot och bättring".

Många vet däremot att det latinska ordet advent betyder "ankomst."
Vi väntar på att Jesus Kristus ska göra sin ankomst, därför tar vi det lugnt med både mat och konsumtion.

Färdtjänst från Granskogen?!

En köpfri Dag?
Javisst, självklart, jag är med!

Fast jag måste erkänna att vi har handlat lite mjölk idag... och en utegran!
Den fick åka cykel hem i sin "strumpa"...
Vi var åtminstone miljövänliga!

Bestrumpad gran cyklar hem

Göran Hådén, talesperson för en Köpfri Dag säger:
- Om vi inte slutar överkonsumera är det snart slut med naturresurserna. Om alla slösade som vi i Sverige, skulle det behövas flera jordklot till.

Hur orkar vi överträffa oss själva i köphysterin?
Jag fattar inte det.

Göran  Hådén fortsätter:
- Detta ska vara en dag för eftertanke mitt i köphetsen. Materialister är dessutom mindre lyckliga.

Så var det sagt.
Inte från oss i kyrkan.
Utan från annat håll, grönt håll?
Fattigsverige spökar fortfarande: mycket mat och många saker, då överlever vi.
V i har inte gjort upp med det än.
När ska vår självbild ändras?

Jag läser en annons där det står SHOP STOP:
- Ta en paus från köphetsen och se vår film istället.
Undertecknat Grön Ungdom.

Det är förmodligen ingen idé att moralisera över att handlarna slätar ut våra högtider så att advent och jul blir samma sak.
Eller alla dessa julkonserter som mixar allt på en gång.
Men jag vill inte höra "O helga natt" i november!
Så jag stannar hemma.

- Om jag tar ut min födelsedag en månad före, för att jag inte orkar vänta, vad blir det då kvar när rätta dagen är inne? sa en ung man.

Disciplin och Andlighet hör ihop.

Stjärn-flingor

Här kommer en galen och förvirrad högtidsvisa, tillägnad alla i Mamons Tempel.
Varsågoda.

NU TÄNDAS TUSEN JULELJUS
HEJ TOMTEGUBBAR SLÅ I GLASEN!
OCH ÖVER STAD OCH LAND IKVÄLL
ÄR ENDAST TOMTEN VAKEN.

MIDVINTERNATTENS KÖLD ÄR HÅRD
OM ANDERS SLASKAR, JULEN BRASKAR
STJÄRNORNA GNISTRA OCH GLIMMA
NEJ SE DET SNÖAR DET VAR VÄL ROLIGT, HURRA!

EN LITEN TID VI LEVA HÄR
OCH VATTNAR VÅRA FÅLAR FEM
MED MYCKET MÖDA OCH STORT BESVÄR
SNÖN  LYSER VIT PÅ FUR OCH GRAN.

SANKTA LUCIA, LJUSKLARA HÄGRING
LÅT OSS LUSTIGA VARA!
STÄLL DÖRR´N PÅ GLÄNT, DET ÄR ADVENT
I SIGNAD JULETID.

MIDNATT RÅDER, TYST DET ÄR I HUSEN
ALLA LJUSEN BRINNER OPPSAN!
BÄSTA FÅLEN APELGRÅ
NU TAR VI KÄLKARNA FRAM, HEJ VAD DET GÅR.

Gläns över disk och bänk

MAMMA, PAPPA, ALLA GÅR I DANSEN
MED MYCKET MÖDA OCH STORT BESVÄR
I VARJE HJÄRTA ARMT OCH MÖRKT
GÅR NATTEN SIN TUNGA FJÄT...

FRÖJDAS VART SINNE, JULEN ÄR INNE
I EJ UPPLYSTA GÅRDAR I BETLEHEM
VAR GLAD, VAR GLAD, VAR GLAD, VAR GLAD
SÄND DU EN STRÅLE BLID.

MIN JULSKINKA HAR RYMT
I ALLA TYSTA RUM, SUS SOM AV VINGAR
DET GÅR LIKA BRA MED SELLERI
I VARJE HEM OCH HUS.

NU ÄR DET JUL IGEN!
OCH SLÄKTEN KOMMER OM EN TIMME
GRANEN STÅR SÅ GRÖN OCH GRANN I STUGAN
NÄR JULDAGSMORGON GLIMMAR.

GLÄNS ÖVER SJÖ OCH STRAND
MÅNEN VANDRAR SIN TYSTA BAN´
DAGEN ÄR KOMMEN
NEJ, DET VAR INTE SANT FÖR DÄR EMELLAN KOMMER FASTAN!

Högtidliga hälsningar
- eder poetissa Helene Sturefelt

fredag 26 november 2010

BARNEN I KYRKAN

Advents-samling för barn

- Välkomna in i kyrkan! Först vill jag tacka er alla för att jag fick komma och hälsa på hemma hos er i skolan! Nu är ni hemma hos mig... fast kyrkan är allas hem...

Kyrkklockorna ringde samman och de 150 barnen satt i snöfuktiga overaller och var förväntansfulla.
Det var jag också.
Hoppas att min idé håller...

"BEREDEN VÄG FÖR HERRAN
BERG SJUNKEN DJUP STÅN OPP"

Inledningspsalmen var given.

- Nu behöver jag nio barn som hjälper mig att håll upp krubbans figurer - du och du och du och, oj där var den arga muslimska flickan, kära nån hur ska det här gå... och du och du...
- Känner du igen mig? viskade hon.
- Det kan du tro! viskade jag...

De blev "levande julkrubba" på ett nytt sätt!

Mjukis-Josef och mjukis-Maria

- Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus ett påbud att hela världen skulle skattskrivas och räknas.
Josef - håll upp Josef tack! - och Maria - håll upp Maria tack! begav sig då till Betlehem...

- Det fanns inte plats för dem i härberget - nu får ni alla knacka i kyrkbänkarna: knack knack! och vi säger alla:
- Nej, här är fullt!
Hela kyrkan var involverad i dramat, som hände igen, med hjälp av gos-mjukis-figurerna.

- I samma trakt var några herdar som vaktade sina får. En Herrens ängel visade sig...

- Var inte rädd!

- En tid senare kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade:
- Var finns judarnas nyfödde konung?

Den arga flickan, som var vid gott mod idag, fick en av de vise männen i handen... och visade stolt upp honom när det var dags för dem.

- De kom från Österlandet (det gjorde hon också!) och hade sett ljusefenomenet på himlen som är Betlehems stjärna.
De förstod att det måste vara en mycket speciellt person som nu skulle födas, så de tog med GULD om det var en KUNG, MYRRA om det var en LÄKARE, och RÖKELSE om det var någon som hörde ihop med GUD... Jesusbarnet visade sig vara alltihop...
Och de vise männen böjde knä.

Tack, var så goda och sitt.

Himla Fenomen

Jag tycker mycket om de nyskrivna advenstsångerna.

"ETT LITET BARN AV DAVIDS HUS
SKALL GÖRA VINTERNATTEN LJUS
ETT BARN SKA HJÄLPA OSS ATT TRO
HÄR MITT IBLAND OSS SKA DET BO"

I sin enkelhet är det ett starkt budskap: att det är ett barn som ska lära oss att tro.
Gud blir skyddslös, utblottar sig i sin litenhet, och väcker vår djupaste känsla för det värnlösa, ja väcker vår kärlek.

Kristendomen börjar längst ned.
Det handlar inte om dogmer och läror, det handlar inte om att göra rätt eller fel.
Nej, det handlar om att bli berörd av Guds kärlek, och svara an på den.

Jag tänkte tusen tankar medan jag hörde sångtexterna.
Otroligt att se och höra hur även de muslimska barnen sjöng med i sångerna.

Där står ju pojken från Irak... som kom till insikt att även vi kristna "tror på Gud..."
Där var grabben från Grekland... och hon som frågade vad Hosianna betyder...
En flicka hade skrivit en dikt:

"Advent advent, vad har hänt
Åren följer julens spår."

Hyllning och Tillbedjan

Hur skulle jag göra med BÖNEN?

Jag är noga med att man ska ta seden dit man kommer.
När jag hälsade på i skolan, då var det på deras villkor.
Nu var de här, på kyrkans villkor.

I kyrkan ber vi till Gud.
För att inte göra någon generad, eller påtrycka något som de inte valt, säger jag så här:
- Nu ska jag be...
Alla var helt införstådda, både barn och lärare, att så skulle vi göra.

Jag ställde mig vid altarringen där adventsljusstaken stod.
- Nu ska jag leka att jag är en av de vise männen, sa jag, så då böjer jag knä...

- Gode Gud, Du som är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, ja Du som är den samme för både judar, kristna och muslimer... jag ber till Dig... och tackar Dig för alla barn som är här i kyrkan idag...
Tack för att Du älskar dem alla så oändligt mycket! Tack för lärarna, tack för rektorn, föräldrarna...
Herre, jag har inga gåvor att ge Dig... men jag kan ge Dig mitt hjärta..
Amen.

Reste mig försiktigt upp och vände mig mot dem alla:
- Herren välsigne er och bevare er...

Men jag valde att inte göra korsteckenet, inte heller att säga I Faderns och Sonens och den helige Andes namn...
Det var mycket nog ändå och jag kände hur pulsen var ganska hög...

När HOSIANNA DAVIDS SON hade klingat ut, gick jag ned och ställde mig vid kyrkporten med det lilla gose-figurs-Jesusbarnet.
- Hejdå! Vi ses igen!
De små barnen rasslade ut, men de stora dröjde sig kvar. Varför kommer de inte?

Jag spanade, och döm om min förvåning över vad jag fick se:
- Klass fyra och fem stod på knä framme på altarringen...
?! ?!

Altar-krubba i guld

Lekte de också "vise män"? Ville de också känna hur det kändes att vara i tillbedjan?

Altaret hade en dragningskraft, det var tydligt.
Jag tittade med tappad haka på en av lärarna, med en blick som sa:
- Vad gör vi nu?
- Låt dem hållas. Än finns det hopp...!

Jag kan inte överblicka vidden av alla dessa möten med barnen.
Gränser har överbryggats, värme har strålat, vänskap uppstått.

När de sjöng John Lennons "Happy new year":
- War is over...
.. då tackade jag Gud av hela mitt hjärta, för det var sant just då i den stunden - och det måste få fortsätta vara sant!

Detta är sannerligen religionsdialog i sin bästa funktion!
Och jag tror att även Skolverket skulle vara nöjd, liksom prost och biskop.
Ialla fall sa rektorn:
- Detta var en av de finaste morgonstunder jag varit med på!

Detsamma säger jag.
Amen, amen, sannerligen en tummen-upp för er alla!
Helene Sturefelt

torsdag 25 november 2010

KOREA I DEN BRINNANDE SJÖN?

Himmel och jord skall brinna...

Nu tar jag ett djupt andetag och tänker skriva något som jag inte har bearbetat ordentligt...

På ena sidan datorn ligger tidningarna med reportage om Nord-Koreas anfall mot en Syd-koreansk ö.
På andra sidan ligger Bibeln uppslagen med Uppenbarelsebokens berättelse som den brinnande sjön.

Kan detta höra ihop?

Jag hade varit på Hemmet och haft andakt med några äldre. Vi läste från Domssöndagens texter, Uppenbarelseboken kap 20 några versar:

- Jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den och himlen och jorden flydde för honom...
Ännu en bok öppnades - livets bok. De döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 
... Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön.
Detta är den andra döden, den brinnande sjön.

Lite senare ikväll tog jag upp en liftare som frös ute i snöyran.
Åke hann ge sin filosofi på den korta sträckan:

- Tro mig, när Nord-korea bombar Syd-Korea, då är slutet nära! Världspolisen USA kommer rusande och ska lägga sig i.
Alla vet att Nord-korea har kärnvapen. Alla vet att det var här i denna region som USA släppte atombomben...

NEJ!

Vi fick rött ljus och jag stannade bilen.
- Nord-korea kommer att försvara sig med alla medel om USA kommer för nära! Tro mig, jag är rädd för att vi har världens undergång inom räckhåll...

Vi fick grönt ljus och körde vidare.

- Detta är den Andra Döden, den brinnande sjön, skriver Johannes i sin Uppenbarelsebok.

Napalm som brinner... berg som brinner, människor som brinner, vatten som brinner...
För prestigens skull. För rädslans skull. Stolthetens.
Men inte för Guds skull!!

Ty det här är icke påbjudet!
Att Mord-korea anfaller sin sydliga tvilling är mänsklig illvilja. Jo, en av våra tidningar kallade Nord-korea för Mord-korea...
Å andra sidan vet inte jag vad Syd-korea har gjort som retar och ställer till det.

Gränsfall

Människor längtar efter att få bli ett igen, att landet ska läkas.
Vi sätter upp hinder och gränser. Vi splittrar.
Men Gud gör tvärtom.

Jag blir alltid lite rädd när jag läser den här texten. Den har missbrukats för att kontrollera oskyldiga.
Ska man bli oskyldigt dömd? Vad är det som är uppskrivet i den där boken egentligen?

Men det står inte så. Det är en uppgörelse med all ondska och synd som leder till död.
Och det måste ju vara bra. Eller?

Varje människa får bära sina ord och handlingar och ta konsekvensen av det.
De som säger nej till andras väl, de som säger nej till Gud, de som säjer ja till sin egen maktposition - det är de som föder våldet.
De som vill styra andra och ha kontrollen är egentligen under Guds kontroll.
Det är ju det som kommer att visa sig till slut.

Jag vill inte tro att min liftare har rätt. Men det ligger ett stort allvar i det han sa...

Gud kommer till slut döda döden.
Ja, den är redan dödad, på korset, men slår vilt omkring sig i dödsryckningar.
Om jag försöker tänka mig den Yttersta Tiden, då är jag tacksam att Gud en gång för alla ska kasta döden OCH dödsriket i den brinnande sjön - och utplåna det!

Gud är helig. Gud är ren.
Enda möjligheten att kunna leva i Guds gemenskap är att be om den renheten.
Förlåtelsens renhet.

Jag tänker på allt som står uppskrivet i Livets bok. Jag vill inte dömas för alla mina gärningar...
Där måste ju finnas en "delete-funktion"... eller åtminstone ett gammaldags suddegummi som raderar synder?! Eller hur?

Johannes skrev i sitt första brev:
- ... blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.

Inte blodet från alla som är sprängda, bomdade och dödade... utan det rena offret från Jesus då han gav sitt liv på korset.
Mördarblodet ger ingen förlåtelse, inte midvinterblotet heller.

Men Jesu försoningsblod ger den verkan att:
- Om vi bekänner våra synder så är Gud trofast och rättfärdig att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Bro över synda-sundet

Min liftare i bilen var lite "förfriskad".
- Jag har inte varit Guds bästa barn, sa han, men jag hoppas att det finns ett liv för mig också... och att USA lugnar sig!
- Jag ska tända ett ljus för dig imorgon, sa jag och släppte av honom. Och ett för freden.
Han dröjde sig kvar lite...
- ...  tack.

"HIMMEL OCH JORD MÅ BRINNA
HÖJDER OCH BERG FÖRSVINNA
MEN DEN SOM TROR SKALL FINNA
LÖFTENA DE STÅR KVAR."
Lewi Petrus psalm Sv Ps 254

Johannes får avsluta:

- Och jag såg en ny himmel och en ny jord.
Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer..."

Nej, det var ju det som vi eldade upp på 2010-talet.

Helene Sturefelt
- flämtande hälsningar.

onsdag 24 november 2010

SKOLBARN TÄNKER inför advent

Kanaans Land...

Så kom då vintern med full kraft till Blekinge - i form av regn över redan mättade marker - vägarna har svämmat över.
Måtte alla ta det försiktigt i trafiken!
Frusen snöslask kan dock vara jätteroligt, särskilt om man går i skolan och måste vara ute på rasterna.

Jag har haft glädjen att få besöka en av stadens skolor idag, för att samtala om advent och våra högtider.
Det finns muslimska barn i varje klass.
Jag var noga med att betona att jag även läser Koranen och känner till deras högtider, åtminstone lite grann.

Jag ska dela med mig av några av tankarna, som gjorde mig varm om hjärtat.
Det är inte lätt att veta var man ska börja när frågorna haglar:

- Tror du verkligen på Gud?
- Vem ringer i kyrkklockorna?
- Vad betyder Hosianna?
- Var var Gud när han blev Jesus?
- Vad betyder Amen?
- Ni säger fel om Jesus!

Det sista sades av en arg muslimsk flicka.
Jag förklarade så här:

- Det finns stora likheter mellan oss: t ex att vi tror på Gud som skapat allt liv och hela världen, eller hur?
Ni säger Allah och det betyder ju Gud på arabiska.

Men skillnaden är när vi berättar om Jesus...

Beskriv det osannolika

Om jag ska beskriva er lärare för er, då måste jag säga rätt så att ni känner igen henne, eller hur?
Om hon är blond kan jag inte säga att hon är mörk. Det måste ju stämma med det alla vet.

Jag berättade om Fitr, eller Bajram, och min muslimske frisör som bjudit mig på Baklava, den söta kakan.
- Är det rätt? frågade jag och de nickade och fortsatte själva berätta.

Nu när advent kommer, firar vi att Jesus kommer till oss. Hosianna-ropet använde man när kungen kom, det var ett rop på hjälp men också som en hyllning. Då förstod många att Jesus var som en kung.

Det är inte lätt det här med kyrkoåret, men när alla fyra adventsljusen lyser, då är julen nära.
Då börjar historien om Jesus om från början liksom.
Det var inget konstigt med det.
- Men sen dödade Jesus!

Jag tog ett djupt andetag för att kunna balansera upp alla tankar och känslor...

- Ja, Bibeln berättar om att inte alla tålde att Jesus var god och att han sa att han kom från Gud.
- På TV sa de att Jesus inte var riktigt död...
- Hm... Jo, ingen fick hänga kvar död över sabbaten, svarade jag. Soldaterna krossade benen på dem så att de inte orkade mer.
Men när de kom fram till Jesus såg de att han var helt död. För säkerhets skull stack de upp ett svärd i hjärtat och ut rann blod och blodserum - det är ju precis det ni har lärt er här om mänskokroppen och aorta! sa jag och hänvisade till vad läraren skrivit på tavlan.

Men i Koranen står det att Jesus inte alls led och dog på korset, han for tillbaka till Gud, direkt, eller hur?
De muslimska barnen kände igen sig.
- Men det gör inte vi, sa jag. Kommer ni ihåg att vi ska beskriva varann så att man känner igen sig?
Alla lyssnade spänt.

- Bibelns berättelser är 600 år äldre än Jesus. Om inte han hade dött och uppstått, hade det inte funnits någon kristendom alls, sa jag. Då hade ingen besegrat dödens makt heller....
Här slutade jag, annars hade predikanten i mig tagit över.

En flicka med sjal sa, med låg röst:
- En del av oss får gå i kyrkan, andra inte... för om ni berättar så om Jesus... kan vi inte vara muslimer...

!!!

Jag tror inte många förstod vidden av det hon sa.
För första gången fick många av dessa barn höra alternativen till sin respektive uppfattning.

Kyrkan på jorden...

Under två timmar fick jag besöka "nollan" till femman, barn från 6 år till 11 år, några i början av sin pubertet.
- Vad heter det om man inte alls tror?
- Har du sett döda andar?

Den arga flickan berör mig fortfarande.
Vad hade hon varit med om? Vad får hon höra hemma?

Likheter och skillnader började ta form, och sa jag till flera klasser:
- När vi vet detta, då vet vi vad vi ska samtala om och lära oss av varandra. När skillnaderna blir tydliga, då kan vi antingen lämna varandra ifred, men också själva börja fundera.

Synd är att missa målet

Det var dags för skollunch. Det ivriga samtalet forsatte:
- Du kan väl sitta hos oss, snälla!
Jag flyttade runt bland borden, åt min potatis hos några, min biff hos de andra...

En pojke från Irak sammanfattade:
- Min mamma säger att man inte får skratta åt varandras Gud. Min mamma lär mig vad som är rätt och fel.
Hon säger att Gud blir glad när jag gör rätt och är snäll... Jag trodde inte ni trodde på Gud... men nu vet jag det.

Han glömde äta... och jag lyssnade, med hela mitt hjärta vidöppet.
Åh vad jag önskar att jag hade fått följa med honom hem och lyssna till vad han skulle berätta för sin goda moder... 
"Vi har träffat en kristen präst och hon säger att hon också tror på Gud!" - - -

Och den andra flickan som insåg att om Jesus är Guds son, då kan hon inte vara muslim... hur ska man fortsätta en sådan kontakt?
- praktiskt: nu talar vi inte mer om det. Var och en har sitt.
Eller.
- ur frälsningssynpunkt behöver muslimen, liksom den ljumma svensken, få möta Jesus i sitt hjärta för att få befrielse från det som binder...


En sak till.

Om jag får återknyta till gårdagens inlägg om krigen i Gamla Testamentet, så påstod jag:
- Gud står inte på någon människas sida.
Alltså, Gud är opartisk.
Men ni missförstod det väl inte? Gud älskar varenda litet mänskobarn, men tar inte parti för någon varken i strid eller tävling.

Jämför:
- kretsar solen kring jorden? Eller är det jorden som kretsar kring solen?
Naturvetenskapen kom ju till rätta med detta på 1600-talet.
Men när det gäller Gud, har dagens människa inte riktigt klart för sig hur det är...

I den egocentriska individualism som vi lever i, tror många att det är Gud som kretsar kring oss... och ska "curla" oss... och vi ber våra bortskämda böner om att bli lite mer servade...

Gamla Testamentet lär oss att det är tvärtom:
- Det är Gud som är centrum!
Hela livet går ut på att upptäcka det, och så välkomna Honom in i hjärtat, där Gud får bli vårt Centrum!
Först då kommer allt annat på rätt plats.

- SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET
SÅ SKALL ALLT DET ANDRA TILLFALLA DIG.
Bergspredikan, Matteus 6:33

Om religionen såsom sedvänjor, ritual och traditioner kommer i centrum, då har vi kommit fel igen...
Det spelar ingen roll om vi talar om Svenska Kyrkan, islam eller något annat...
Det är BARA GUD som äger platsen i mitten.
Insidan, inte utsidan.

Det betyder att den muslim som känner Gud i sitt hjärta, ser det också hos den som är kristen, och har Gud i sitt hjärta.
I det tysta flödet står Jesus... och väntar på att få göra sin entré... inte som profet, utan som Guds son.
Det vet också den muslim som söker efter Guds levande ande.
Det är min erfarenhet.

Tomtens verkstad

Dagens sista tanke går till Metodistkyrkans pastor som ägnar all ledig tid till att slå in julklappar till barnhemmen i Litauen.
Hon åker dit med en stor hjälpsändning i nästa vecka och ytterligare en den 15:e dec.
Jag fick vara med i hennes "jultomteverkstad" och slå in babypaket med mjukstickade tröjor, gosedjur och liten gottepåse...

En dag på jobbet...
Jag somnade på soffan av känslomässig glädje och utmattning...

 - Herre, jag ber för dem alla... för barnen, för lärarna.. för skolan.. för Z z z
Amen.

Visst ja! Vad betydde nu det då?
Så sant, så sant. Sannerligen så sant. Helt Ok! Gilla! Tummen upp!

Helene Sturefelt
- så tacksam

tisdag 23 november 2010

HELIGA KRIG i Gamla Testamentet?

Regn-spegel

Det är Domssöndagens vecka. Snön yr över Sverige men i Karlskrona regnar det, i väntan på advent.

Nu fortsätter vi med genomgången av Olof Edsingers bok "Krigen i Gamla Testamentet - ett försök att förstå".
Detta inlägg blir långt. Gå gärna tillbaka och läs de tidigare inläggen så att du får helheten:
Klicka på September:
- Gamla Testamentets Gud 6/9
- Krigets lagar i Gamla Testamentet 8/9
- Israels krig i Gamla Testamentet 15/9.

Kom ihåg att Gud står inte på någon människas sida. Gud är helig.
Gud står bara på sin egen sida.
Och vi får välja...

Fotona kommer att gäcka dig... är de upp och ned eller är det du som inte förstår...?!
De kommer att illustrera oväntade insikter i Guds goda vilja i GT.
Nu kör vi. Jag citerar Olof Edsinger från sid 68 och framåt.

Rättvänt träd - eller?

Uttrycket ´heligt krig´ finns inte i GT.
För att något ska kallas ´heligt´ måste det vara avskilt från allt orent och vara direkt kopplat till Gud och Guds renhet.
Dessa villkor kan krigen i GT inte leva upp till.

Men man skulle kunna säga att när Guds folk drog i fält så hade de ett ´heligt ärende´.
De utförde Guds domar över hednafolken och de skapade förutsättningar för att kunna bestå som ´heligt folk´.

Samtidigt måste vi erkänna att krigen i GT tillhör det religiösa facket.
Flera berättelser visar att Herrens Förbundsark fick följa med när man drog i fält, för att representera Guds egen närvaro och driva motståndarna på flykt.

Det betyder att denna form av krigföring blev en akt av tillbedjan.
Där Gud är närvarande, måste Gud bli tillbedd. Stridsfältet blev ett helgat område, jämförbart med att gå till templet.

Detta väcker starka reaktioner hos oss.
Olof Edsinger ställer genast frågan:
- Kan man verkligen tala om dödandet av en annan människa som en akt av tillbedjan??

Denna svårsmälta logik visar på funktionen att det handlar om att bestraffa det onda (inte de oskyldiga!), besegra avgudarna samt ge moralisk nystart.

Vi måste här föra in ett nytt teologiskt begrepp:
JHWH-KRIG = Guds krig, inte ´heliga krig´.

Detta uttryck använde israelerna själva.
Det finns omnämnt i en försvunnen skrift i 4 Mos. 21:14 "Boken om Guds krig".

Spegel-hus

5 Mos 20:1-4 gav instruktioner att Guds krig inte var deras egna mänskliga påfund.
Den viktigaste deltagaren när Israel drog ut i krig var - Herren själv.
Det får tre konsekvenser för vår syn på krig i GT:

1) Israels krig kan inte ges en rätt uttolkning så länge de enbart ses som ett mänskligt påfund.
2) Krigens utgång av gjordes inte av israelernas militära skicklighet, utan av Guds villighet att strida för dem.
3) Denna villighet från Guds sida hängde samman med att Gud var beredd att strida för Israel endast om de drog i fält som en lydnadshandling för hans uttalade vilja.

Olof Edsinger påminner om att Israel avstod från att ta krigsbyte och de fick inte vara sexuellt aktiva, ty då blev de rituellt orena och kunde inte strida för Guds sak - alltså fanns inga krigsvåldtäkter från deras sida.

Han påminner också om att Gud utvalde det minsta och svagaste folket som sitt...
5 Mos 7:7 ...för att de inte skulle kunna berömma sig av sin egen förträfflighet.

Detta står i tydlig kontrast till andra folk.
Mest känd är berättelsen om lille David mot jätten Goliat från Filistéen.

Israel kunde alltså inte kriga efter eget huvud.
I Josuas bok 5:13 berättas det om en man som står med draget svärd utanför Jeriko.
- Hör du till oss eller till våra fiender? frågar Josua.
- Nej ingen, jag är anförare för Herrens här.

Poängen är att så länge som Israel håller sig till Guds vilja, kommer anföraren att strida för dem.
Men så snart de tar välviljan för given, eller kompromissar med villkoren på lydnad, då går de miste om Guds stöd.

Kung David, i all sin brist, frågade Herren om han skulle dra ut i fält eller inte.
Denna ödmjukhet förklarar varför Bibeln beskriver David som rättfärdig, trots att han hade många andra fel.

Huset rätt - eller?

Nu kommer något viktigt:

På motsvarande sätt kan vi läsa att flera av Israels förluster i krig hade sin förklaring i att de nonchalerat Gud... 4 Mos 14:44.
Herren stred visserligen för Israel så länge de höll sig till hans vilja, men Gud vände sig emot dem - enligt samma princip - när de levde i uppror mot hans vilja!!

Det är mycket viktigt att ha detta klart för sig.
Särskilt tydligt blir detta mönster i Domarboken.

Israel lockas av grannfolkens avgudar, Gud tar i vrede sin hand ifrån dem.
Grannfolken får då möjlighet att besegra Israel så att de själva hamnar i nöd...
När läget är så allvarligt att de inte står ut, vänder de sig på nytt till Herren, som sänder ledare (domare) till Israel för att leda dem tillbaka till friheten - som är att leva efter Guds vilja.

Till slut låter Bibeln oss förstå att måttet av ondska och uppror är rågat.
Avgudadyrkan bland israeliterna blir allt mer utmanande och Gud låter profeter förkunna att nu är nådatiden slut...
Katastrofen är ett faktum.

Landet spricker år 722 f Kr i ett Nord- och ett Sydrike.
År 587 f Kr kommer nästa katastrof: Sydriket erövras av hednafolken.

Det inressanta är att krig i detta sammanhang också riktas mot Israel!
Jeremia 21:4, Jesaja 42:24.

GUD STÅR INTE PÅ NÅGON MÄNNISKAS SIDA.

Gud står bara på sin egen sida.
Var och en som gör uppror mot Herren blir därför automatiskt Guds fiende.

Här måste vi nästan ta en paus...
Gå och drick lite vatten... för nu kommer slutspurten.

Hur växer det här trädet, egentligen?

Olof Edsinger skriver om att det handlar om bristfälliga medel som används för fullkomliga syften.

Israeliterna behövde en fristad på jorden för att kunna fullfölja sin del av Guds frälsningsplan.
Utan ett folk som trodde på Herren - och som han i förväg kunde tala till om sin kommande Messias - skulle det ha varit omöjligt för Jesus att komma till den här världen.

Slutmålet för israeliternas krig var faktiskt Fred och Försoning för Alla Folk.

Paradoxen är ett faktum: ISRAEL KRIGADE FÖR ATT FÅ FRED.

Gud använder sig av syndare för att fullfölja sina planer.
Gud måste alltså kliva in i vår värld, präglad av ondska och uppror, och använda sig av de verktyg och företeelser som finns här.
Till exempel krig...

Det betyder inte att Gud själv är bristfällig bara för att han använder sig av oss bristfälliga människor.

Nej, för att fullborda sitt syfte:
- att frälsa världen...
... använder Gud just de människor som är i behov av frälsning!

Idealtillståndet är fred.

GAMLA TESTAMENTET HYLLAR ALDRIG KRIG SOM NÅGOT GOTT I SIG - vilket står i motsats till flera av Israels grannfolk.
Jesaja 10:7.

Olof citerar Bibelforskaren Peter Craig, som får slutordet:

- Det är antagligen fruktlöst att visa på om Israels rätt att föra krig var bättre eller sämre än grannfolkens.
Men det som i efterhand är anmärkningsvärt är deras religiösa insikt, med vilken de upptecknades och tolkades.

- Hos ingen annan nation i Mellanöstern uppstod en vision om fred och en förväntan på hela mänsklighetens frälsning som den som det hebreiska folkets katastrofala förluster i krig gav upphov till.
Och för detta hopp står vi i ständig tacksamhetsskuld till de gamla hebreerna.
Slut citat.

Rätt nu! Men marken då..?

Detta skrivs den 23 nov 2010 - exakt 100 år sedan den sista offentliga avrättningen skedde i Sverige.
Till minne och eftertanke har en staty invigts på Långholmen, Stockholm idag.
Den är formad som en giljotin där man får leva sig in i vad den dödsdömde stackars mannen tänkte...

Men vad man inte bryr sig om att lyfta fram, är den kvinna han mördade...
Hon får ingen staty, hon får ingen tanke sänd till sig...
Som vanligt kommer det kvinnliga offret i skuggan av sin manliga förbrytare!
Sjufalt Morr!

På vems sida står människan - på Guds eller sin egen?
Alldeles för ofta på sin egen.
Och bödeln - utförde han Guds vilja, eller samhällets?

Jag avslutar detta inlägg med att erkänna att min tilltro till Gamla Testamentet är orubbat stor.
Gud har inte anseende till person. Gud fjäskar inte. Det är allvar.
Synden är inget att leka med.
Men Gud har sin plan, genom varenda blad i Bibeln! Att rädda oss tillbaka till sig.

Vi saknar ofta bibelkunskap.
Vi kan inte vara så naiva att tro vi ska förstå, utan att sätta oss in i bakgrunden.
Jag hoppas att du fått fylla på ditt förråd lite grann.

Min hunger är ständigt stor efter Guds ord och beröring.
Låt oss fortsätta dela frågor och svar med varandra.

Eder Helene Sturefelt
- som stått på huvudet med kameran... ; )

måndag 22 november 2010

ANTONIUS och ÖKENPÄRLAN

Bearbetning = Be + arbete

Måndagar är sköna. Det är prästens lediga dag. Tid för vila, återhämtning och eftertanke.

Men måndagar är också hemska. Det är då djävulen ansätter en som värst.
Ju närmare vi lever Jesus, desto mer hugger den fule...

- Du ska inte tro din gudstjänst var bra...
- Tro inte att du har nåt att komma med!
- Missade du inte lite när...

Gå! Försvinn satan! Du har inte med mig att göra!

När lamporna slocknar, sjunker varje artist ihop bakom kulisserna i självförakt.

Men vi lever "in spiritus" - i anden, i inspirationen.
Många artister och predikanter andas Gudsluften och levererar det man uppfattar Gud vill säga.
Oavsett vad satan påstår.

Lycklig den som är långt bort från Jesus, den slipper dessa påhopp...
Nä, den osaligheten vill jag inte uppleva mer. Gud bevare oss väl!


Stanna upp. Vila. Borgs By, Öland.

I Martin Lönnebos "Frälsarkrans" finns en brun pärla som är gråbeige och tråkig.
Det är en måndagspärla. ÖKENPÄRLAN.

Den måste vara där för att ge plats åt det ofruktbara.

- Gud, du vet allt i mig som inte ger frukt... Herre, du känner alla mina tankar, de som är fast i en återvändsgränd och väntar på ny riktning...
Gud, du vet alla de känslor som bråkar, de som vilseleder och inte hör hemma hos mig...

Öken.
"Vissa landskap väcker starka känslor hos oss. De rör vid något obesvarat djupt inom oss. Vi dras till sådana landskap, vi älskar och fruktar dem.
Öknen är ett sådant landskap" ... står det i baksidan av Peter Halldorfs bok "Sandens söner."

För några år sedan pilgrimsvandrade jag på Öland med dessa texter.
ANTONIUS var en av kyrkans allra första eremiter, innan ens klosterrörelsen var född som motvikt till den då stagnerade kyrkan.

Detta är varje tids kamp:
- utveckling contra stagnation,
- förvaltande contra djärvhet.
Kyrkan för mig ska ha tältets lätthet - inte de tunga stenarna som man sedan måste vitkalka om med dyrbara skattemedel...
Kristus själv gick med lätta sandaler, från by till by.

Vi lyssnar till vad Antonius gjorde:

"Plötsligt vänder Antonius alla ryggen och försvinner ur beundrarnas åsyn.
Kände han att offentligheten dränerade?
Att hysterin låg på lur?
Att rollen som andlig lärare höll på att bli ett hot mot hans eget inre liv?

Är det därför heliga män och kvinnor alltid har skytt uppmärksamhet?
Det vet var de har sin kraft.
Liksom de vet var den mänskliga naturen har sina svagaste punkter."

... skriver Peter Halldorf på sid 10. Och fortsätter:

"Men världen kommer efter. Världen vet vad den behöver.
Till slut blir Antonius funnen av några lärjungar. Han vill visa bort dem, men böjer sig för deras enträgna böner om att få stanna.
Det första klostret är fött.

Fotspår i leran.

Det monastiska livet (klosterlivet) har sin upprinnelse i en svår brytningstid.
Gamla samhällsstrukturer och religioner var på väg att upplösas, nya andliga läror spreds.
Människor lockas av mysterier, låter sig invigas i hemligheter.
Aptiten på upplevelser var stor.

Även den kristna tron höll på att fördelas i olika rännor (300-talet).
Gränsen mellan kristendom och gnosticism var flytande för många.
Periodvis förföljdes också de kristna svårt av den romerska makten, som såg sin officiella kult hotad."

Det är märkligt vad tider kan vara lika, tänker jag.
Klosterlivet lockar många idag.
Samhällets stressiga, kommersiella och mångkulturella modell får fler och fler att söka sig tillbaka till klosterlivets enkelhet, även om man bara är på besök några dagar.
Tillbaka till källorna.

Men vår tids öken ledsagas av glitter och neonljus. Man blir liksom trött... tappar bort sig själv, livskamraten, meningen...

"I en sådan tid träder Antonius fram som portalgestalten i en helt ny väckelserörelse.
Det är en andlig rörelse vars häpnadsväckande spridning hör ihop med otillgängligheten - den utmaning som kräver människan på allt.

Vår kommers säger:
- Få allt! Gärna "extra allt" av allt, nu genast!
Den kristna tron utmanar:
- Ge allt! Ge bort, ge dig hän, ge ditt hjärta... till den Gud som älskat dig sedan urtidens början...

"Den som ställt sitt liv, ensam, inför sig själv och inför Gud, vinner en ny och tidigare okänd erfarenhet av enhet med allt skapat.
Ur ensamheten växer fram en  samhörighet på djupet mellan dem som valt att lämna vimlet."

Vart tar vägen vägen?

Jag har levt i långa tider av öken. Känslomässig torka med otillgängliga livsstigar som gömt sig bakom ständiga krökar.
Just idag, med tårta runt munnen, kan jag tacka Gud för dessa tider av träda - utan EU-bidrag...

De dyrbaraste fröerna kräver lång tid för att mogna.
Ja, en del fröer kräver bearbetning genom fågelmagar för att bli mjuka och dugliga. Andra kräver både brand och eldsvåda för att skalet ska spricka.

Ökenpärlan varnar mig också för frestelserna.
De är som störst när vi är ledsna och nedstämda.
I Lukas kap 4 kan vi läsa om hur Gud tillåter satan att fresta Jesus - just i öknen.

1. maten - befall dessa stenar att bli bröd.
2. makten - tillbe mig och jag skall göra dig till kung...
3. ödet - kasta dig utför muren, änglarna fångar dig nog.

Känner du igen dig?
Gråt!
Läs sedan hur Jesus bemötte öken-eländet:

1. Människan ska inte leva bara av bröd, "henne Guds ord måste nära" (Sv Ps 161:2)
2. Herren din Gud skall du tillbe och endast Honom skall du dyrka!
3. Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.

Gör du sammalunda.
Låt denna regniga måndag bli välsignad för dig.
"När djävulen hade prövat Jesus på alla sätt, lämnade han honom, för en tid..."

Tack Gud för Lukas som skrev. Tack för Antonius.
Tack för filten som jag kan gömma mig under.
Släck strålkastarna!

Det grönskar till slut.

Eder syster i Kristus,
Helene Sturefelt, med kloster-tendenser