UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 29 september 2010

DALITER I INDIEN

Det går inte över en natt.
Jo, Guds närvaro kan drabba oss över en natt, men att sedan förändra den värld man lever i, tar lite längre tid.

Så var det när slaveriet skulle avskaffas under fornkyrkans tid, så är det i Indien idag, där kyrkan själv inte kan härbärgera sitt budskap.

Kvällens inlägg hämtar näring ur "Världens tidning" nr 3 2010, om Svenska kyrkans internationella engagemang.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=578537

I Indien är det de kastlösa i första hand som tar emot det glada budskapet om alla människors lika värde. Det är klart att det är de som gör det - de är ju längst ned på statuslistan!

Kast-lös? - - -

Vethalmuthu är dalit, kastlös. På Tamil-nadus Teologiska Seminarium, TTS, har han lärt sig att Gud är universell och allsmäktig, ja älskar alla.

Kyrkan har kommit så långt att de ger utbildning till präst, men sedan vill de inte anställa den personen om han - eller hon - kommer från de kastlösa...
Det är alltför omvälvande, ja hotfullt för samhället...

Jag hörde en missionär berätta om hur det hjälparbete de ville förmedla genast avslogs av dem i de högre kasterna.
- Låt bli! De fattiga och utslagna sonar sina synder! Det kan inte ni ändra på!
- Men de måste ha mat och någonstans att sova.
- Nej! De har sig själva att skylla. Var och en skapar sitt liv och sin karma. Gå!

Det är därför vi kan läsa om sammandrabbningar med kristna och andra grupper i Indien. De kristnas hjälpverksamhet är direkt provocerande mot hela samhällsordningen i Indien.

En kvinnlig lärare på Teologiska Seminariet, Ivy Singh, säger:
- Det är stor skillnad på teologin vi lär ut här och mot den som praktiseras i kyrkorna. Teologin måste skapas underifrån.

Studenterna får under en tid bo i storstadsslummen, så att deras tro förankras i den verklighet de ska leva i. Över hälften är daliter.

De läser Bibeln kontextuellt utifrån de kastlösas perspektiv. Denna indiska variant av den latinamerikanska befrielseteologin har som mål att använda Bibeln som redskap för befrielse.


Längst ned

Men befrielsen har alltså inte trängt ned i folkdjupen än.

Ivy Singh fick vänta i 15 år på att prästvigas bara för att hon är kvinna.
De många kyrkorna har lång väg att gå innan tron om allas lika värde genomsyrar verkligheten.

Just därför är Teologiska Seminariet en oerhört viktig kraft för att påverka åt rätt håll.

Hur var det Paulus sa?
- Och ni herrar skall behandla era slavar på samma sätt (alltså att "Alla är slavar för Herren" och tjänar Gud och inte människor), låt bli att hota dem. Glöm inte att ni båda har en och samma Herre i himmelen och att ingen partiskhet finns hos Gud.
Efesierbrevet kap 6:9
Jag kommer att återkomma till detta med slaveriet i ett annat inlägg.

Det tar tid att förändra samhället. Men om den välbeställde börjar se på sina medmänniskor som jämlikar, då rycker man undan grunden för olikheten.

Att kyrkan är en plats för syndare är helt klart! Här finns fortfarande fel och dumheter. Här finns oförmåga och rynk på näsan för det man inte är van vid.
Det tar tid för Guds kärlek att rensa ut gammalt tänkesätt.

Utrensning

Men kyrkan är också platsen för de förlåtna... vi som vill lämna det gamla bakom oss och resa oss befriade upp, som sanna människor.

Jag ber ikväll för de kristna i Indien, att de ska våga fortsätta förändra.
Och jag ber för de rika, att de ska låta Gud välsigna den rikedom som annars leder till andlig död...
En keltisk bön får avsluta:

BESKYDD

Till Kristus utsädet
till Kristus skörden; må vi föras till Kristi lada.

Till Kristus havet
till Kristus fisken: må vi fångas i Kristi nät.

Från födelse till ålderdom
från ålderdom till död:
Kristus, må dina två armar omsluta oss.

Från död till slut -
nej, inte slut, men nytt liv:
i nådens paradis, plantera om oss Du.

Helene Sturefelt
- som nu tar BLOGGPAUS för att BEDJA OCH VILA.
Återkommer på kanelbullens dag och rapporterar om den helige Fransiscus...

tisdag 28 september 2010

LÄTTSINNIG

Tusenskönor, Borgs By Öland

Jag är lättsinnig.
Inte lättroad, men lätt i sinnet.
Livet går som en dans!

Men det är inte som du tror...

Lättsinne i sin negativa betydelse handlar om ansvarslöshet och ytlighet. Då är det en av dödssynderna.
Men om vi vänder på begreppet hittar vi en annan sida.

Lättsinnig kan också vara att vara lätt till sinnet.
Det är att ta ansvar för sina känslor och beslut.


Vi var och handlade idag, min dotter och jag samt barnbarnet. Vi hittade en fin väggprydnad som personalen lade undan medan vi tittade vidare.
Efter en stund dök personalen upp med ledsen min.
- Tyvärr... vi har råkat slå sönder ett av era glas.. och det var de sista... vi är jätteledsna... tyvärr, mycket ledsna...
- Ja ja, sa vi och fokuserade på en lösning, det finns väl andra glas?
- ... mycket ledsna...
- Jo jo, men vi hittar säkert något som passar! sa vi och vägrade dras ned av "olyckan".
Vi ville behålla vårt lättsinne, vårt lätta sinne att inte fastna i problem utan gå vidare.

Inget tungsinne här!

Tungsint?

Maria, Rönn, präst och diplomerad Helig Dansledare berättar om sitt lättsinne:

- När vi tar några danssteg till musik som vi tycker om, blir vi lätta till sinnet. Det tunga sinnelaget liksom flyger bort så vi kan gå vidare, trots motgångar och känslor av meningslöshet. Dansen kan ge det andlösa lugn som om tiden stod stilla.
Man är i ett "flow" eller "peak experience" eller varför inte i det tillstånd som de kristna mystikerna kallar "uno mystica".

Jag älskar att dansa!
När vi kom hem tog jag mitt barnbarn i famnen, tog några danssteg och kände den lilla barnakroppen snurra runt tillsammans med mig.
Gammal och ung, men generna minns... minns hur det var och alltid ska vara i den rörelse som är livets ständiga spiral.
Vi svävade som på små moln av lycka.

Flytande moln

Maria Rönn fortsätter i Nätverksbladet för cirkeldans:

- Jag måste investera min egen energi för att den ska växa till min fördel. Vägen dit kan vara motig. Steg ska läras och samordnas med andra.
Men på detta sätt överskrider människan sig själv och kan växa. Hon tar kontroll över sitt eget liv.

Dansen i sig väcker känslorna av lätthet. Dansen väcker den energi som gör människan levande, ja det som legat i träda väcks till liv.

Maria Rönn har en egen hemsida:
http://www.mariaronn.com/

Jag tänker på kroppens fem sinnen. Tre är till för att kommunicera med omvärlden, två för min egen skull.
Hur då?
Jo, ögon, öron och lukt hjälper oss möta omvärlden. Jag ser dig, jag hör dig jag känner din doft.
Men hudens känsel och tungas smak är bara till för mig och mitt välbefinnande.

Dans är hud.
Kärlek är smak. De två viktigaste sinnena?
Sådant kan man ligga och fundera på medan kvällen övergår till natt..

Är du muren eller blomman?

Hur gick det med glasen?
Jo, vi hittade några ännu finare - och fick dem dessutom gratis, som plåster på såren!
Tack gode Gud för lättsinnet.

"Allting har sin tid, klaga har sin tid och dansa har sin tid.
Allt har Gud gjort skönt för sin tid, ja han har också lagt evigheten i människornas hjärtan.
Dock så att de inte till fullo förmår fatta det verk som Gud har gjort.

Och jag insåg att inget är bättre för människan än att hon är glad under sitt arbete, ty det är den del hon får."
Predikaren kap 3.

Med tacksamt lättsinne ska jag nu äta, dricka och vara glad.
Skål!

Helene Sturefelt
- flädersaftsdrickare

måndag 27 september 2010

RIK INFÖR GUD

Mat för själen ?

- Ät, drick och var glad!
Affischen i tunnelbanan lockade med en smarrig tunnbrödsrulle.
Visste reklammakaren att det är ett bibelcitat från Lukas evangelium?

Jesus ger en liknelse om en rik man som bygger nya lador till sina stora skördar. Han känner sig duktig och säger präktigt:
- Nu får jag rum med allt jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: ´ät, drick och roa dig´.

Men Gud sade till honom:
- Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig. Och allt du har lagt på hög, vem skall få det?
Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.
Luk. 12:13-21

I vanliga fall är ju beräkning och planering nödvändig för att få livet att fungera.
Men i denna liknelse har allt gått snett.
Mannen trodde sig tänka klart men gjorde en stor felräkning.

Det var inte det att han brukade jorden väl och fick goda skördar.
Det var inte det att han ville ta hand om allt han ägde.
Nej, felet bestod i att han räknade allt som sitt eget.

Bygg större lada!

Allt vi "äger" äger vi inte... Vi har allt till låns...
- Av ditt ger vi tillbaka till dig, ber vi i bönen över kollektpengarna.

Mannen gjorde misstaget att inte heller räkna med Gud.
Han hade plöjt, harvat och sått. Han glömde tacka Gud för regn, sol och värme.
Hans liv var enkelriktat bara på den egna prestationen.

Han räknade dessutom fel på tiden.
- Nu är jag väl försörjd för många år framåt.
Trodde han. Gud visste något annat.
- Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig..

"Många år... i natt..." Det är skillnad. Han var färdig med livet.
Räkenskapsdagen stod för dörren.

Tänker på mannen som just skulle gå i pension och njuta av livet, men dog i hjärtattack veckan innan...
Vänta inte med att leva.
Vänta inte med att tacka, älska och tacka igen, tänker jag.

Fyllda lador hjälper oss inte att leva i evighet. Det är andlig fattigdom.
Men att lägga sitt liv i Guds händer, ger oss ett helt annat perspektiv.
Det är att på kvällen kunna be i sin aftonbön:
- Amen, kom Herre Jesus!
Men den här mannens misstag var inte slut.

Bara öl lockar inga kunder här.

Han tänker sig att det som ger hjärtat ro är att äta, dricka och roa sig.
En livsgrund som bygger på jordiska ägodelar tillfredsställer inte själen.
Dessutom kräver det ständigt underhåll. Måla om, renovera, bygg till... allt medan insidan förtvinar.
Samla, samla, mer, mer...
Det är felräkningarnas felräkning.

Misstagets följder blev att han på sin sista dag var utfattig.
Människors omdöme kan vara felaktigt. Aldrig Guds.
- Din dåre...
Hårt men sant.
Han förlorade sin själ i den fyllda ladan. Druknade i prylar och högar av säd .

Men, var det p g a att han var rik som Gud gav honom ett sådant omdöme? Var det rikedomen som gjorde att han förlorade sin själ?
Nej, egentligen inte.
Ingen går förlorad för rikedomens skull, på samma sätt som ingen blir salig bara för att man är fattig.
Nej, han lät gåvorna skymma Givaren.

Tänk om han istället hade upplåtit ladan till Guds verk istället, eller delat ut säden till de hungriga, då hade både hans själ och hans tillgångar tjänat Gud och medmänniskan.
Det hade varit en välsignelse.

Hm, vem vill veta sanningen om sitt livs dårskap?
Det smakar inte bra till potatissalladen ...

Fattig? Rik?

"Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket."
Snälla, sluta inte! Vad betyder det då?
Jo, det betyder att denna salighet finns hos dig som är medveten om ditt ständiga beroende av Gud.
Det är du som är mottagande och öppnar ditt liv för Guds rikedomar.
Det är salighet!
I evighet.

I hö-ladan,
Helene Sturefelt

söndag 26 september 2010

BERÖRD

 Underläge

Jag går inte på bio, ser inga filmer och har slängt ut TV´n.
Det får inte plats fler intryck efter en dag på jobbet.

Jobbet... vilket jobb!
Att få arbeta och tjäna som präst är alldeles fantastiskt!
Vilka möten, vilka livshistorier - filmskapare får ursäkta men en dag på "jobbet" har uppfyllt kvoten med råge.
Lägg därtill Guds dimension... och smaken av himmelriket är nära.

Låt mig få dela några ögonblicksbilder då Gud berörde. Tre möten.

Dopängel från 1744

Jag tillhör dem som tror att även små barn förstår vad man säjer. De kommunicerar och jag tar dem på största allvar.
Släkten var samlad till dophögtid och alla ljus var tända.

- Vem är rik inför Gud? Den som är förälder, absolut! Men ännu mer den som har ett sådant öppet hjärta som detta lilla barn. Där finns ännu inga erfarenheter av svek och smärta, där finns bara två öppna ögon som ser...

Från djupet av den himmel hon just lämnat, såg detta barn på oss.

- Måne och sol, vatten och vind och blommor och barn skapade Gud...
Hon tittade och såg, rakt igenom oss, tog in det som hände och var fullt närvarande.

Pappan hällde upp dopvattnet, jag tog henne i famnen och satte henne på höften för att hon skulle se...
- Jag döper dig...
Hon tittade i dopvattnet...
Skenet från det stora Kristusljuset speglade sig i dopvattnet och färgade hennes ansikte med svag guldfärg...
- ... i Faderns...
Vad är en människa? Omsluten av Guds kärlek!
- ... och Sonens...
Vad är en brusten snubbelmänniska? Förlåten och försonad!
- ... och den Helige Andes namn.
Guds presens är lagd i vårt hjärta. Hur länge ska det bära? I evighet.

Närgången

Nästa möte.
Tonåringar, fjortisar, stora barn eller unga vuxna?
Hormoner som rusar runt.
- Fyra krav har jag ställt på den livsåskådning som ska bära mig genom livet, sa jag.
Den måste klara av att hjälpa mig igenom SKAM, SKULD, LIV OCH DÖD.

En orolig grabb med "myror i brallan" lystrade och stannade upp.
- Skam, att alltid känna sig fel, vara fel, alltid rodna, drivas av rädsla... Vad botar det? Vem?
Min erfarenhet är Guds kärlek.
Jag har blivit berörd av denna stora kärlek. Den har drivit ut mänskofruktan. Jag är fri!

- Skuld, jag orkar inte sona mina egna synder och hålla på och återfödas om och om igen... Reinkarnationens förbannelse vill jag inte deltaga i!
Jesus på korset har brutit den förbannelsen. Han har löst min skuld.
När jag förstod det, kom en värme emot mig...

- Livet: min tro ska hålla att leva på.
- Döden: min tro ska tåla att dö för.

"Jag tror på en Gud som är helig och varm... och som lever med mig när jag dör..."
Sv Ps 766.
Vilken fantastisk trosbekännelse! Den bär mig! Och dig?

När vi skulle avsluta med sången "Må din väg gå dig till mötes" fångade en kvinna blicken hos den oroliga grabben, och deras djup möttes...
Jag hoppas och ber att pojken kände att det är så Gud berör oss.

Gul, Guld, Orange - Gudfärgad

Det tredje mötet.
En man mitt i karriären. Tufft jobb, krävande uppgifter. Cynism så till den milda grad att hans själsliv höll på att gå förlorat.
Han beslöt sig för att ta "time out", hoppa av hjulen ett tag.
Finna sig själv.
Pilgrimsvandra.... I den långsamma lunken kom själen och känslan tillbaka. Bedövningen släppte.
Det inre samtalet med Gud fick plats.

Och utan att han visste hur det gick till, samtalade han med ett DU...

Han återvände hem från vandringen med vissheten att han inte längre var ensam.

"Närvaron finns där, en kraft som vill bära".
Sv Ps 762.

Berörd. Be och rörd.
Rör vid mig! Jag blir rörd när du ber för mig.

Jag glömmer aldrig den dagen jag tog bort det svarta locket framför mitt hjärta och med bävan öppnade för Guds närvaro...
Skulle jag dö nu?
Ja.
Mitt ego skulle dö nu. Men inte Jag!
Jag blev så levande som jag aldrig varit tidigare!
Hur ska man någonsin kunna återge detta mysterium som det är att bli berörd av Guds kärlek?


Käre himmelske Far, jag ber för den som just nu läser dessa rader...
Kom och berör honom/henne med din värme.
Kom med ditt ljus och bränn bort mörker och ovilja.
- Ja, Gud, jag välkomnar dig in i mitt liv.
I Jesu namn, amen.

Helene Sturefelt
- taggad av tagetes, berörd.

lördag 25 september 2010

FOLKHEMS-BERÄTTELSEN

Vem har bästa utsikten?

Hur kunde det gå som det gick?
Det är många som analyserar valresultatet och försöker förstå.
Ikväll ska jag återge några goda tankar av statsvetaren Stig-Björn Lundgren och den socialdemokratiska debattören AnnaCarin Leufstedt.

Men jag börjar med ett tråkigt, präktigt och fult ord från mig själv, nämligen:
- Vad var det jag sa...

Jag förstod redan i höstas att det skulle bli så här. När islamdebatten rasade som värst i november, stod jag väldigt ensam om att försöka säga något som ingen vågade ta på allvar. Jag var politiskt inkorrekt i min nöd att ta en flyktingkvinnas livsöde på allvar.
Hon och hennes man hade konverterat från islam till kristendom i Irak. Mannen blev slaktad, kvinnan flydde. Vad väntade henne nu?

Om vi vill vara demokrater, måste vi ta Alla på allvar, hur illa vi än tycker om dem. Nu måste vi lyssna till vad SD säger. Bemöt dem sakligt. Tig inte.

Anfall eller försvar?

Jag saxar ur dagens Sydöstran den 25 sept 2010:
Hör här vad Stig-Björn säger:

- Kanske handlar det om vem som bäst formulerar folkets berättelse. Delar av (S) längtar tillbaka till det folkhem som Per-Albin Hansson lanserade.
(S) misslyckades med att presentera en berättelse för sin samtid. Men det gjorde inte SD.

Blekinge har flest anhängare av SD med Sölvesborg i toppen. Varför?
Stig-Björn fortsätter:
- Blekinge har varit genomfartsterritorium för utländsk makt ända sedan vikingatiden, liksom Skåne.
Det har lett till en skepsis mot främlingar och kan delvis förklara varför blekingar enligt undersökningar är räddast i Sverige.

Hur då?
- Både Blekinge och Skåne var ockuperade landsändar. Det skedde svåra massakrer mot befolkningen. Stockholmsskepsisen lever kvar.

Nuläget då?
- Blekinge har i modern tid länge befunnit sig i en kraftfull strukturomvandling och det skapar spänningar, menar statsvetaren, ett slags Sveriges Albanien.
Man har tappat orienteringen  i dagens samhälle. Och på den oron har SD ett tydligt svar.

Vem gömmer vad?

Jag menar att även massmedia har ett stort ansvar för hur den politiska valdebatten formades.
Deras frågor gick förbi det som många själva funderade på, t ex missbrukarnas villkor och just detta åter igen med integration och invandring, kopplat till att det inte finns jobb.

AnnaCarin Leufstedt är klar och skarp:
- Ni har inte ställt de viktiga frågorna. Medier borde kunna detta vid det här laget. Den kritiska bevakningen saknas.

I somras var jag i Sölvesborg. Sweden Rock Festival ligger ju alldeles i närheten och jag åkte in till stan för att äta en bit.
De flesta restauranter har ägare med utländsk härkomst. De sköter sitt arbete utmärkt.
En av dem fick frågan om han hade märkt av främlingsfientligheten.
Han svarade:
- Jag tror att svenskar generellt är generösa. Ni är försiktiga och säger inte ifrån. Kanske alltför försiktiga ibland. Det kan faktiskt vara ett problem.

Ja, kära vänner, analyserna får fortsätta.
Det är viktigt att söka svaren bakåt också, vilket Stig-Björn visar.

Jag avslutar med en ful ögonblicksbild från Malmö:

En annan Stig, Stig Werner, berättar när han lade gångbaneplattor i Rosengård:
- Vi slet och svettades med plattorna. Det var bara invandrare som bodde där. Jag blev så irriterad när det kom fram en man och log och sa:
- Jobbar ni?
- Vad f-n tror du? tänkte jag. Vem är det som betalar för dig. De hade inga jobb, men körde omkring i fina bilar...

Kass

Jo, en berättelse till måste jag skriva. Den enda och sämsta bilaffär jag gjort:

Det var dags att sälja den gamla Forden. Jag kunde inget om bilar och det insåg köparen; några tuffa killar från vårt invandrartäta område.
Jag ville ha 5000 kr, men blev tveksam när jag såg deras leenden och glittrande guldringar på fingret.
Just då ringde telefonen och jag fick ett högre bud.. men dum och okunnig som jag var vågade jag inte avbryta förhandlingarna.
De körde glada därifrån. Jag kände mig lurad. Feg. Arg!

Något år senare tog jag emot en flyktingfamilj i mitt hem. Men det är en annan historia...

Jag längtar också tillbaka till folkhemmet.
Tänk att få sitta på en harv bakom en häst och få bruka jorden...

Helene Sturefelt
- fortfarande partipolitiskt obunden

fredag 24 september 2010

BOTTNA I NÅDEN

Nättraby

Höstens första fuktdimmor låg morgontrötta över nejden.
Det var gott om syre i luften och jag ville inte gå in.
Solen stod ännu lågt och smekte den nylagda muren. Vilka former! Vilken skönhet!

Vi var samlade i Nättraby till konvent med Biskop Antje från Lund.

Jag vill dela några ord från den framtidsvision som nu sakta växer fram. Tankar och ord har bearbetats och jag känner glädje över det vi fick höra.
Smaka på orden. Det är djupt innehållsrika, dessutom sköna. Jag citerar:

BOTTNA I NÅDEN, SKAPA I VÄRLDEN

Vi lever av det vi får, mer än av det vi gör. Det är nåd.

Att bottna är att mitt bland vågorna känna fast grund under fötterna.

Som skapade medskapare bär vi ansvar för Guds älskade värld.

Biskops-lila

Biskopen fortsätter med tre meningar som tar sats i treenigheten.
Först Anden ("jag tror det är bättre att starta där än i Skapelsen, man fastnar lätt i teorier"):

Kyrkan ska:
- Inspirera lärande och samlas kring hoppet.

"Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak."
1 Petr 3:15-16

Jag rannsakar mitt eget sinne... Pedagogen i mig är alltid redo.
Men jag minns mitt första misslyckade försök att vittna för en kompis. Jag skulle leta upp ett bibelord för att styrka min argumentation, men hittade det inte.
- Det verkar vara en ynklig tro och Gud du har som inte hjälper dig...

Helt förkrossad försökte jag ändå säga:
- Men Gud betyder mycket för mig.

Ödmjuk och respektfull, är jag det?
Man vet ju hur man känner sig inuti, men det är sällan det som syns utanpå. Andra beskriver en ibland helt tvärtemot det man själv upplever.

Jag försöker... men misslyckas säkert här också. Vill hitta balans mellan fasthet, tydlighet och ödmjukhet och respektfullhet.
Den ständiga övningen.

Vilken stenmur! Ett församlingsbygge..

Nästa mening:
- ... med dopet som grund...

"Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med Jesus Kristus, för att vi ska leva ett nytt liv, såsom Kristus uppväcktes från de döda".
Rom 6:4

Biskop Antje skriver:
"I dopet ges oss allt gratis, av nåd. Därför är vi generösa med tillgången till dopet".

Det är lätt att vi tänker att dopet bara är för barn.
Men dopet är ingen "barnslig sak". Det är något allt fler vuxna söker sin identitet i och vill försöka förstå.

Vad Gud har gjort för oss.
Befriat oss från "dödssyndernas band" och ställt oss på stadig grund.
Tack!
Stå stadigt.

Åter till biskopens framtidsvision:
Såsom in- och utandningen upprätthåller livet i kroppen, bärs livet i dopet av "samling" och "sändning".

Antje jämför gärna med företagskulturen och hittar intressanta mönster för egen förståelse av vår kyrkliga kultur.
Men församlingen är inte en "kund" och vi säljer inte en "religiös produkt"!
Vi samlar och sänder... Det är något annat!

Hennes tredje mening är:
... för att möta livets och världens utmaningar.

... "gör något nytt, något brinnande av oss, led oss att bygga en värld av rättfärdighet, handling och bön må bli ett".
Sv ps 292:4

Med poetiskt sköna ord skriver biskopen:
- Den djupa dubbelhet som sitter i märgen på allt mänskligt, ger oss erfarenheter av besvikelse, misslyckanden och ondska.
Som kristna tror vi att den kosmiska passionshistorien genomkorsas och genomlyses av en ännu lidelsefullare passion: Guds kärlek till världen.

Genomlyst

Dagens svar kommer att prövas av morgondagens frågor.
Därför behöver vi en radikal och djupgående öppenhet.
Det är ett av många sätt att vara kyrka, i kritisk solidaritet med vårt samhälle.

Jag är stolt över vår biskop! Hon är trovärdig och en god förebild.
Detta vill jag vara, "kritiskt solidarisk".

Och mitt i allt detta intellektuella, behålla barnatron.
I Jesu namn, amen.

Helene Sturefelt
komminister i Karlskrona stadsförsamling

torsdag 23 september 2010

Ferro Mehmedovic MUSLIMEN SOM BLEV KRISTEN

Religiös återvändsgränd

Alla religioner är inte lika.
Koranen beskriver Gud med ordet Rättvisa. Gud är den som belönar den som är god och bestraffar den som är ond.
- Detta ledde till hat och förakt, berättar Ferro Mehmedovic, pastor i Hyllie Park, Malmö.

Han växte upp i Balkan där hans ungdomsår var besvärliga.
Han sårade andra och därmed även sig själv.
Ferro berättar att det inte gick att förvänta sig någon hjälp ifrån Gud - han skulle ju ge mig vad jag förtjänade...

- När jag kom till Sverige mötte jag kristna människor som berättade att Gud var på ett annat sätt.
Bibeln beskriver Gud med ordet Kärlek.
Det var mycket svårt att förstå, säger han.
- Skulle Gud älska mig?

Det är stora ord: kärlek... nåd... förlåtelse.
Ferro vittnar om hur han möttes av Guds varma famn.
Där fann han styrka att förlåta dem som gjort honom illa.
Där fann han kärlek som hjälpte honom att börja älska sig själv.

Såg du honom på SVT´s helgmålsbön i lördags? Inte?
Varsågod! Lyssna ett par minuter till en mycket fin berättelse:
http://svtplay.se/v/2152084/helgmalsringning/18_9

Vi har haft besök av Ferro två gånger här i Karlskrona. Han har gett två öppna föreläsningar om islam och kristen tro.
Det är hans fakta som ligger bakom det jag skrivit för några månader sedan under rubriken "religionsdialog".
Sakligt har han visat vad islam leder till andligt sett och vad kristen tro leder till.
Det är rättvisa contra kärlek, det är hårdhet contra förlåtelse.

Ferro har en mjuk trovärdighet och kunskap som är mycket välgörande.
Han har inget agg till sitt forna land eller sin forna muslimska tillhörighet. Tvärtom, han välkomnar till samtal och inbjuder till dialog.
Glädjande nog var några från Islamska Kulturföreningen med och lyssnade vid ett tillfälle!
Jag hoppas vi kan fortsätta nu när ramadan är till ända.

Mötesplats i dialog

Jag är stolt över vår landshövding Gunvor Engström.

I gårdagens lokaltidningar står att läsa att dialogen får en oväntat ny plats.
Hon öppnar residensent till samtal med anledning av valresultatet där SD nu växer sig starkare.
- Rädsla är den bästa grogrund för de mörka krafterna. Det går inte att tiga ihjäl SD, säger hon.

Äntligen! Äntligen någon som vågar, tänker jag.
Nu kan vi mötas alla i Rosa Huset.
Om jag går dit tänker jag ställa ett krav: att den som talar får tala till punkt utan att de som lyssnar lägger in egna fördomar i det som sägs.

Min egen åsikt är följande:

Att ta emot fler och fler människor som har med sig en tro på en hård och straffande Gud, påverkar både det andliga, mentala och politiska klimatet.
Är det det som vissa försöker få fram när de inte vill öka islamiseringen?
Det handlar i så fall inte om rädsla för det främmande, utan snarare ett nej till en felaktig Gudsbild som vi har lämnat bakom oss.

Det är inte nej till muslimen, utan ett nej till islam.

Ferro är ett lysande exempel på vad som kan hända!
Det är denna kristendom som byggt upp Sverige:
- sjukvård till alla, ordet "lasarett" kommer från Lasaros som Jesus uppväckte från de döda.
- skolgång till alla, katekesens bibelberättelser gav ett språk och en tro till många
- tron på att kärlek och förlåtelse även i rättsväsendet leder längre än hot och straff.

Fria eller fälla?

När ateismen slängde ut den döda namnkristendomen på 50-talet (tack) uppstod ett tomrum där vilsenheten har tagit över. Nu tror vi på Ingenting och Allting, det finns inte längre något "rätt eller fel" ty Gud är död...
Det vill säga erfarenheten av levande Gud dog i takt med att materialismen ökade.

Men Levande Gud är inte död!
Vi i kyrkan försöker städa ut de sista resterna av tomma ritualer och fylla dem med liv igen.
Vi måste ständigt vara självkritiska.

Jesus visade med hela sitt liv att han vill rädda oss från att "få vad vi förtjänar..."
Jesus tog ju våra synder på sig och löste oss från förbannelsen.

Detta handlar inte om tycke och smak.
Detta handlar om evigheten!
Och det påverkar hur vi lever i vårt land och bemöter varandra.

Tro under renovering....

Shalom till alla Abrahams barnbarn!
Helene Sturefelt

onsdag 22 september 2010

CYKEL-KROCKEN


Full fart nedför backen! Det blåste skönt runt min svettiga panna.
Längre ned kom en utfart... saktade ned.
Fick möte, en annan cyklist kom mot mig. Insåg att vi skulle mötas lagom på övergångsstället vid utfarten.
Hur ska det här gå? - - -

Man har bara några sekunder på sig att tänka och fatta beslut.

- Jag håller till höger så långt jag kan, tänkte jag.
Mannen från sitt håll tänkte likadant.
- Jag håller till vänster så långt jag kan.
Vi var båda ute i gräskanten....
- Vad gör han?!? Hans vänster är ju mitt höger!

Närgånget

I slow motion krockade vi. Lugnt och fint trasslade vi in våra cyklar i varann, som i ett kärleksmöte mellan ekrar och kedjeskydd.

Jag lyckades hoppa av, men han gjorde sig lite illa på benet.
Båda bad vi om ursäkt och försökte tafatt hjälpa cykeldonen ur omfamningen.
- I´m sorry, I´m sorry, sa den indiske studenten och rättade till mitt styre.

Indien... vänstertrafik... Aha!
Nu förstod jag varför han bar sig så konstigt åt. Han höll till vänster som han skulle - i Indien...
Och jag höll till höger, som man ska, i Sverige...

- In Sweden the bicykle is on the right side, sa jag på usel engelska, like the cars, sa jag och pekade.
Han log snett och vinglade vidare.

Min eftertanke:
Detta var inte en cykelkrock först och främst. Det var en KULTUR-KROCK!

Indiern gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Var och en efter sina förutsättningar.
Men det blev fel!

Man måste veta var man är... Man måste veta vad som gäller.
I Sverige gäller svenska lagar, inte indiska.
Under en av sekunderna tänkte jag:
- Jag väjer åt vänster...så går det nog... Men det är ju fel, jag kan inte göra fel, cykla på fel sida... Nä, jag gör "rätt" - och så blev det - fel.

Min slutsats:
Ibland måste man göra medvetet fel för att det ska bli rätt...

Ur stället

Fråga:
Hur ska vi olika kulturer kunna leva sida vid sida?

Åter igen handlar det om kommunikation.
Det är den utländske studentens skyldighet att ta reda på landets förordningar och lagar.
Och det är vår skyldighet att berätta och förklara.
Att mötas.

Verklighetens Folk

Vi har många utländska studenter här i Karlskrona. BTH, Blekinge Tekniska Högskola, har en mycket åtråvärd utbildning i Hållbar Teknologi. Vi ser folk från Indien, Pakistan, Nigeria...
En av lärarna har varit i Al Gores stab.
Trycket är extra hårt eftersom nästa intagning inte längre kommer att vara gratis, enligt politiskt beslut.

Det ställer krav på oss alla och ibland misslyckas vi.
Jag kände mig så dum. Men det blev en lärdom för livet.

En keltisk bön får avsluta:

UPPBROTT

Kristi bälte omkring mig
när jag ger mig av
och när jag kommer in igen.
I Guds namn,
Han som gjorde en stig över vattnen
må Han föra oss hem i trygghet
när dagen går mot sitt slut.
Må Gud vara på din väg
och på alla platser dit du går.

På kvällsmässan fick vi besök av två indier... undrar om det var han.
God Bless You.
Helene Sturefelt

tisdag 21 september 2010

SKUM TÅNG-POLITIK

Tång-skum

- Jag vill inte ta i dig ens med tång!
Tänk om Gud sa så om människan.
- Du har så fel åsikter att jag inte vill komma dig nära! Jag ska tiga ihjäl dig, dumma människa.

Det är inte respekt.
Vår mänskliga demokrati har mött något som är så obehagligt att de inte vågar konfrontera sverigedemokraterna.
Är de rädda för att bli smittade? Eller kan de inte bota?

Ser en annan verklighet

Jag är bekymrad över detta fega tigande.
De som tror att de har gjort något bra, inser att deras betande med huvudet under vattnet gör att de har blivit omseglade av SD.
Världen ovanför vattenytan ser annorlunda ut än den under ytan.
Ingen är fel. Båda är rätt. Samtidigt.
Det som är fel är avsaknad av kommunikation.

WWJD = What Would Jesus Do?
Hur skulle Jesus ha gjort i detta fall? Jag läser i Romarbrevet och finner det underbara ordet:

- Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
Rom 5:8

Denna vers kan revolutionera ett hjärta, en by, ett samhälle, ja detta ord kan förändra en religion inifrån så till den milda grad att man lämnar allt för att söka denna fantastiska kärlek.
Omvänder sig. Konverterar.
Finner Levande Gud bortom orden.

Gud söker kontakt med oss, söker upp oss tångbadande skumtomtar och visar oss var det friska vattnet är.

Friskt vatten till skumtomten

Smaka på ordet:
- Tiga ihjäl...
Alla som har levt i en relation vet hur destruktivt tigandet är.
Men sådan är inte den Gud som Bibeln vittnar om! Gud kommunicerar.
Gud tar i oss. Med sina bara händer!!

- Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig - kanske går någon i döden för en som är god...

Gud är inte demokrat.
Gud är kärlek.
Det är något mycket större!

Vad gör Gud med synden? Vad gör Gud med det som är fel och snedvridet?
Inte tiger Han. Inte slår han - jo i Gamla Testamentet använde han våra egna metoder tills människan insåg att det var fel väg att gå.
Istället för att döda låter Gud sig dödas i den mänskliga kropp som Jesus var.
Gud försonar.

Nu lyfter vi in denna tanke i dagens Tång-Politik.
- Kan de som kallar sig demokrater försona sig med dem som också kallar sig demokrater?
Kan de som ser under vattenytan byta perspektiv och titta upp? Likaså tvärtom.

- Kan de som vill ha mångfald försona sig med tanken att alla inte klarar det?
Och tvärtom; kan de som är ovilliga att möta det annorlunda, försöka lära känna dem? Först då kan de ju lära sig av våra svenska seder, som SD vill. Bjuda till på båda håll.

Snedvridet

Lunds universitet ger en föreläsning i Lund tillsammans med studieförbundet Sensus den 29 sept kallad "FARLIG FÖRENKLING". Det är en boktitel, skriven av Elisabeth Gerle, professor och f.d. komminister i Ronneby.
Jag citerar:
"För att möta utvecklingen i samhället behöver vi visioner som ger rum för rättvisa och mångfald.
Alla sedvänjor och ideér är inte värda respekt, men människor är det."

"Retoriken som förs fram av SD och Humanisterna är en farlig förenkling. De har helt olika grunduppfattningar men båda ger alltför enkla svar på svåra frågor. `Den andre´ riskerar att hamna utanför, särskilt om denne är muslim".

Men det är lika förenklat att säga "alla som är emot mångfald är rasister". De kan ha fått syn på ett problem som måste lösas.
Det är ju därför valresultatet ser ut som det gör.

Jag tänker så här:
Jag är inte rädd för det främmande. Jag är inte rädd för invandraren. Jag försöker möta med kärlek och respekt för själva människan.
Mitt perspektiv är inte politiskt, det är andligt.

Men jag menar att islam har en snedvriden syn på vem Gud är, och det färgar av sig på sättet att leva, möta andra och blidka Gud.

Att säga: "Du har fel" bara för att det är annorlunda, är omoget.
Men att säga "du är på fel väg" om man ser att den leder rakt ned i sjön, det är kärlek, inte ondska.

För mig handlar religionsdialogen hela tiden att försöka visa denna oerhörda kärlek som Gud har till oss, där vi är befriade från att blidka Gud med våra gärningar.
Det är att visa att det inte finns "vi och dom", det finns bara ett stort "Vi" som omfattas av Guds kärlek.

Den utsikten får inget grumsigt skum skymma!
- Vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen"

Upp ur tången.
Helene Sturefelt

måndag 20 september 2010

VAL-NÖTEN

Valnötter eller kastanjer?

Det här blir en svår val-nöt att knäcka...

172 mandat i riksdagen åt den borgerliga alliansen.
156 mandat till de rödgröna.
20 mandat till sverigedemokraterna.

Många är säkert trötta på alla valdebatter, men när resultatet nu börjar visa sig, blir man mycket pigg igen - av flera anledningar.
Det är allvar.

Beror SD´s framgångar på att de som kan svenska dåligt har blandat ihop dem med socialdemokraterna?
Så sa en röst i dagens val-analyser på radions P1.
Tragiskt i så fall...
Och ännu tydligare att frågan om invandring och integration är mer nödvändig än någonsin... eller hur?
Att rösta, men inte veta på vad eller vem... är det demokrati?

socialdemokrat eller sverigedemokrat?

- Vad är det här för sorts nötter egentligen?
- Vet inte. De ser röda och goda ut.
- Är de inte bruna i vanliga fall?
- Vet inte. Ät nu.

Får SD en vågmästarroll nu? Kommer de att vara en nagel i ögat på de etablerade partierna?
En kvinna i Burlöv blev intervjuad och sa:
- Ja, jag röstade på sverigedemokraterna... naä, jag é inte rasist, men det gjorde jag.

Kan vi stanna upp här lite.
Varför säger så många "jag är inte rasist"? Gömmer de något eller är det sant?
Rasist är den som anser att andra är mindre värda, särskilt p g a ras.
Men inte någon har sagt så.
Det enda man säger är att man inte känner igen sitt land, det är för många invandrare som tar de resurser som knappt räcker.

På bred skånska sa en man från Bjuv (?) att på en av skolorna finns knappt några svensktalande kvar och de elever som går där har svårt att kommunicera med övriga samhället.
Han sa inte heller något om att de var mindre värda eller hade sämre mänskovärde.
Är alternativet att detta fortsätter?
Eller ska vi ta tag i frågan ordentligt? Innan vi skriker "rasist!" åt den som sa det.

Inte många journalister har synat politiken kring dessa frågor. Varför?

En arg kvinna i Danmark skriver under pseudonymen Julia Ceasar. Här kommer en kavalkad på hennes inlägg. Allt är inte snällt, allt passar inte.... men hur ska man göra för att skrämma upp strutsen ur sanden?
http://aktualia.wordpress.com/julia-caesar/

Valnöten är ju grön!

Jag försöker leva efter orden "allas lika värde".
Här om dagen gick jag en sväng i vårt invandrartäta område Kungsmarken. Här röstade 67,8%. Majoriteten på S, därefter SD och M.
Medan jag gick där, försökte jag hälsa på dem jag mötte. Jag försökte integrera mig... försökte möta blicken och le...
Ibland försöker jag prata lite när jag väntar på bussen. Det är inte lätt.
- Varifrån kommer du?
- Palestina.
- Hur länge har du varit här?
- Marieberg.
- Jaha. Hejdå...

Vi i kyrkan försöker skapa mötesplatser, men vi måste satsa mycket mer! Den här bloggen är ju ett pyttelitet försök att sträcka ut handen till dialog...
Skolan i området är bra och har ett gott integrationsarbete.
Men sen då?
Hur ska människor lära känna varandra??????

Det är lätt att dra sig undan och inte våga mer. Men det handlar sällan om rasism.
Varje människa har ett eget ansvar. Det har samhället också.

Fokus på fel sak. Dessutom fel färgåtergiving.

Nu får vi se hur Fredrik Reinfeldt lyckas få ihop sin regering.
Jag skall be till Gud för honom om klokhet och mer kunskap.
Men blunda inte mer för de svåra frågorna! Då växer SD ännu mer.
Knäck nöten och se till att ta invandringsfrågan på allvar så att SD blir "arbetslösa" och inte behövs.

I respekt för oss alla.
Knäckt av nöten, eller nöt-knäckare?
Helene Sturefelt

söndag 19 september 2010

HELENES VAL-ANALYS

Min valhemlighet

Det är lika högtidligt varje gång att få gå till valurnorna i röstlokalen.
Det firas varje gång med söndagsmiddag med sås... och efterrrätt!

Skolorna tar sitt ansvar och lär eleverna hur ett demokratiskt val går till. Bra!
Jag har en känsla av att det är därför röstdeltagandet ökar.
Såg några muslimska kvinnor gå nedför backen med fladdrande dräkter, på väg till vallokalen. Undrar vad de skulle rösta på?
Inte Sverigedemokraterna ialla fall!

Sunnadalsskolan är vallokal

Resultatet är inte klart än och jag sitter uppe vid radion och lyssnar. Här kommer min enkla men arga valanalys:
- Vi vill inte ta i dem med tång!

Nä, just det. Förbaskade alla renhåriga partier som är så fega att de inte vågar ta debatten med SvD!!!
Genom att tiga har de drivit många i armarna på SvD, precis som jag har varnat för.

Varför har ingen tagit debatten med dem?
Missnöjet med integrationspolitiken är stor, liksom invandringspolitiken.

Jag anar det värsta:
- Man saknar motargument och håller egentligen med dem...

Jag hörde någon säga:
- Jag röstar inte på SvD men hoppas att de kommer in, så att de kan påminna de andra om att de måste ta itu med invandringspolitiken. Precis som miljöpartiet var ett sak-frågeparti som skulle driva fram grön politik hos de andra, så kan SvD bli det i detta fallet.

Miljöpartiet kom för att stanna - grattis till det bästa valresultatet.
Men SvD har väl inte kommit för att stanna?? Bevare oss väl...

Jag har under hela valrörelsen undrat varför man talar om "mångfald" utan att definiera den.
Alla kryddor är inte bra i maten. Det måste finnas kunskap om vad som fungerar ihop.
Mångfald är inget bra i sig. Det kan tvärtom vara den faktorn som splittrar allt.
Mångfald fungerar bara när alla har funnit sin plats och kan samverka, och det är ju just detta som är bristen.

Morötter: röda, gula, vita, orange...

Kom igen nu och ge konkreta förslag hur de nya svenskarna ska integreras i vårt samhälle!
Nere i Europa ser vi ju redan hur muslimska grupper bildar egna samhällen i samhället. Vill vi det?
Då är det inte mångfald utan just splittring.
Var finns mötesplatserna?
Var finns kunskapen om varandra?

Denna "tång-politik" är barnslig.
Vi ska visst ta i varandra och syna varandras argument!
Om vi släpper för ett ögonblick allt tal om "rättigheter" och istället talar om "skyldigheter" då närmar vi oss det som många kanske tänker i det tysta:
- Jag är skyldig att följa den mänskosyn som råder här.

Utsidan inte likadan som insidan..

Har du sett röda morötter? Det har inte jag. Likväl fick jag en påse här om dagen med gula, vita och röda morötter! Konstiga typer...
När jag delade de mörkröda rotfrukterna såg jag till min förvåning att det var orange inuti...

Just det! Det är så det är! Innerst inne är vi alla lika, med samma behov att bli tagna på allvar - vi som har bott här länge och de som har kommit hit av olika anledningar.
Segregation eller integration?
När vi lär känna varann blir vi riktiga människor och inte bara "konstiga morötter" som vi inte känner igen...

Så, alla politiska partier, ta SvD på allvar och se till att forma en klok invandrarpolitik så att ingen har anledning att rösta på dem någon mer gång!
Bruna morötter är inte ätliga.

Helene Sturefelt,
som har grön sidofärg i denna blogg:
= grönskande natur
= dialog med islam
= diakoni för den utsatte

lördag 18 september 2010

VI SOM ÄLSKAR LOVSÅNG

Gud är min klippa

Man kan uttrycka sin tro på många sätt; alltifrån att hjälpa den utsatte till att sjunga bönesånger.
Det finns en facebook-sida som heter "Vi som älskar lovsång".
http://www.facebook.com/posted.php?id=86608864294&start=10&hash=2581e9128f7b0dc84e6b9590d24f08e7

Bengt Johansson är en benådad sångare, utan behov att få ljus på sig själv. Helt osentimental, nästan lite torr och mycket innerlig.
En sommar var han på EFS sommarkonferens i Timmernabben. Tältet var fullt och längtan stor, längtan efter att få uttrycka sin innersta tro till vår himmelske Fader.
Med sin elgitarr och sång ledde han oss till högre höjder... "Ropa till Gud", "Kom var mitt centrum", "Vilken vän jag fann"...

Tårarna rann, ja de strömmade i hjärtats möte med Levande Gud...
Hur kan det vara så?
Vad är det för sånger som berör mitt innersta så djupt?

Jag sträcker mig mot himlen

Det händer inte när jag sjunger med i allsång på Skansen, det händer inte när jag lyssnar på hårdrock eller dansar på dansbanan.
Men det händer när vi sjunger lovsånger... där orden är riktade direkt till Gud.

Det är en Närvaro i dessas sånger. Någon bor där. Gud själv möter!
Det går att ana den blick Jesus mötte människor med, och nu möter han mig... och dig...
När man är i början av sin tro, är det mycket generande att sjunga dessa sånger... de är för närgångna.

Lovsång kan jämföras med att kyssa sin älskade... Det är i sanning en djup omfamning... och även då kan man beröras till tårar...
Den mänskliga föreningen är en bild av föreningen med Gud.
Bara Gud är värd att hyllas på detta sätt.

Du sköljer över mig!

Och just idag vill jag av hela mitt hjärta ännu en gång ge vår Skapare all min tacksamhet och tillbedjan, för jag har blivit mormor för andra gången...!

Älskade lilla flickebarn, jag ber för dig och dina föräldrar!
Jag tackar Gud för dig och ber om beskydd och välsignelse!

"TY DU HAR SKAPAT MINA NJURAR, DU SAMMANVÄVDE MIG I MIN MODERS LIV.
JAG TACKAR DIG FÖR ATT JAG ÄR DANAD SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART.
JA, UNDERBARA ÄR DINA VERK, MIN SJÄL VET DET VÄL.

BENEN I MIN KROPP VAR INTE GÖMDA FÖR DIG, NÄR JAG BEREDDES I DET FÖRDOLDA, NAR JAG BILDADES I JORDENS DJUP.

DINA ÖGON SÅG MIG, NÄR JAG ÄNNU KNAPPAST VAR FORMAD, ALLA MINA DAGAR BLEV UPPSKRIVNA I DIN BOK,
DE BLEV BESTÄMDA, FÖRRÄN NÅGON AV DEM HADE KOMMIT."
Psaltaren 139:13-16

Orden rymmer inte allt det jag känner.
Hörde en ateist säga med sitt nyfödda barn i famnen:
- Det är nästan så man blir religiös...

Stackars alla otroende som saknar ett mål för sin tacksamhet.
Det är som att inte ha något garage till bilen, eller någon ugn till kakan, eller något vatten till badkaret, eller...

Tom själ eller fyllt hjärta?

Om du vill ha mer intellektuell stimulans, kan du gå in på Kristers Blogg och läsa hans avslöjande av Leopards Bokförlag, som gynnar ateister, islam och Israel-hatare... i god politisk korrekthet...

Annars tänker jag fortsätta lovsjunga hela dan!
Egentligen är varje andetag för mig en lovsång - jag andas in Guds kärlek, och andas ut mitt ego.

"Endast i din vilja min frihet är", det är den trosbekännelse som bär mig.

"DU OMSLUTER MIG PÅ ALLA SIDOR
OCH HÅLLER MIG I DIN HAND.
EN SÅDAN KUNSKAP ÄR MIG ALLTFÖR HÖG, 
JAG KAN INTE BEGRIPA DEN"!
Psalt 139:5

Evigt tacksam
Helene Sturefelt