UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 31 augusti 2010

DÅ VISADE SIG JESUS


Gamla Mor hade inte haft det lätt.
Hon var uppvuxen under magra förhållanden. Fattigdomen stod ständigt på lur, och luktade...

Hur skulle de klara sina dagsverken? Hur skulle barnen klara sig själva i stugan när de gick för att slita på åkern och i skogen?
De eldade i stugan så mycket de kunde, likväl låg en av pojkarna ihjälfrusen när de kom hem...

Den ständiga oron, den ständiga smärtan och döden var en del av vardagen.

Den gamla båtsmansstugan

En höstkväll blåste det upp till storm. Det låg två små hus intill varann. Strax framför växte en stor gran, och det knakade betänkligt...
- God Gud hjälp oss... Ska vi gå ut och hämta in barnen så vi alla är samlade? Nej, vi hinner nog inte det...
Vinden tilltog i styrka.

Med ett våldsamt brak föll den gamla granen - rakt.. mellan... stugorna....
Ingen kom till skada.
- Tacka Gud!!

En tid efteråt berättade gamle Far, som suttit ensam den kvällen:
- Det kom ett ljus. Jag var vaken, jag drömde inte. Det var ett kristallklart ljus som lyste upp hela stugan. Och jag såg honom...  Jesus visade sig. Han såg på mig, nickade - och log.
Sedan försvann han, och ljuset bleknade.

Men inte upplevelsen! Den var alltid lika stark, även hos barnbarnet som återgav historien.

Det är många som mött Jesus även idag. Men sällan kan man berätta det.
Många tror att man är tokig eller överarbetad.
Det är saliga berättelser!

I evangelierna står det alltid:
- Var inte rädd! Du har funnit nåd inför Gud. Herren är med dig.
Frukta inte.


Mötet med det gudomliga får hela tillvaron att skaka i sina grundvalar.
Man är inte densamma efteråt.
Tänk om jag kunde berätta allt jag får höra... det går inte... men jag kan ändra om och göra om men behålla kärnan... hitta bilder som kanske liknar...

Idag mötte jag själv en medmänniska som visade ömsint omsorg när mina krafter var helt slut.
Det är också ett slags guds-möte, det är Guds kärlek i funktion.

Tack.
Var beredd. Du vet aldrig vem som står framför dig...

Helene Sturefelt

måndag 30 augusti 2010

TRUBADURENS PREDIKAN

Solnedgång över Karl IX

Det var sen kväll. Solen var på väg ned och himlens färgades i guld.
Kvällsskymningen färgade av sig på staden och musik hördes ännu från krogar och restauranter.

- "Får man ta hunden med sig in i himlen?" sjöng trubaduren, lagom till gästernas dessertkaffe.
En svag smak av evighet dröjde sig kvar. Himmelen...  hur blir det då? Är det för mig, också?

- "Till en stad jag är på vandring... där som rosor aldrig dör..." spelade dansbandet på Statt och några dansgäster kramade varann lite extra, med tanke på de dödsfall som varit tidigare i släkten. Plötsligt lite tröst från ovan, mitt på dansgolvet.

Lyssnade man noga mot torgets kullerstenar, skulle man kunna höra - som i en rasping inspelning - tonerna från Frälsningsarmén, som stått där tidigare under dagen:
-  "Han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in!"

Lördagsflanörerna fick inte bara ägg och blommor med sig i korgen, de fick också några hekto frälsning...

Frälsningsarmén gästar Solstugan

Det är inte säkert att Sverige är så avkristnat som en del säger. Den kristna trons röst finns självklart med, på restauranten, på dansgolvet och på torget.
Gud använder oss som redskap utan att vi tänker på det.

Thomas och Caroline Broström i Ulvsmåla använder ofta de glada dansbandslåtarna när de evangeliserar, men de ändrar texterna till att bära bud om Guds kärlek.

T ex så blir "leende guldbruna ögon":
- Kom låt oss hjälpa varandra...
Eller Frank Sinatras "My way" blir:
- Jag följer hans väg!
Jag följer hans väg, bara svagt upplyst...

Så arbetade Luther också. Han gick ut på krogarna och tog med sig folkmelodierna hem. Så skrev han nya texter. Det gjorde även väckelsepredikanten Lars Linderoth i Göteborg. Han levde på 1700-talet och skrev psalm 265 och 266:
- Ingen hinner fram till den eviga ron...
- Säg mig den vägen som drager till livet...

De gamla folkmelodierna gick ofta i moll. Dagens folkmelodier är just de som spelas på dansbanan, menar en del.
Eller på Sweden Rock...

Missade du inslaget om dansband och evangelium i radions rikskanal P4 Dans förra söndagen?
Här kommer en repris! (22 aug).
Thomas Deutgen besökte Ulvsmåla och intervjuade oss, liksom Drifters förra sångerska Marie Arthurén.
Det är ett mycket bra reportage. Ta dig tid.
- Kan mana blanda bugg med böner? Foxtrot med frälsning? Häng med till norra Blekinge och en festival som i åtta år har gjort just detta!

Undertecknad är också intervjuad, en bit in i programmet. Jag skulle strax gå upp på scen och har världens tempo i kroppen och i talet - jag blir alldeles utmattad av mig själv... kanske du också...

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3135

Thomas "Blomman" Broström, frälst dansbandsmusiker!

Så låt oss förkunna evangeliet - alla trubadurer, restautantägare och spelemän, ty Jesus Kristus lever!

Er Helene Sturefelt

lördag 28 augusti 2010

EGENFÖRAKT - OIKOFOBI

Vår tidsanda har hamnat i ett läge där man bara slår på sin egen kultur och historia.
Jag klipper in ett inlägg av KRISTER RENARD, där han vill försvara både vår kristna historia och vårt egenvärde.
Det är mycket text. Läs och begrunda.
Krister Renard skriver om RASISMENS HISTORIA:

"I våras skrev jag en artikel på min hemsida om programserien ”Rasismens Historia”, vilken sändes i SVT november 2009. Programmet var ett typexempel på den oikofobi (förakt för sin egen kultur och sitt eget land) som jag diskuterar i en tidigare blogg.
I programmet, som har producerats av Utbildningsradion, och som vänder sig till elever i årskurs 3-6, försöker man förklara och beskriva rasismen och dess olika konsekvenser, bl a slaveriet.
Man hävdar där bl a att slaveriet motiverades utifrån Bibeln.
Man sade visserligen ”det skulle visst stå i Bibeln att svarta var drabbade av Guds förbannelse” – dvs man hade en liten brasklapp, men hur kommer ungar 9-12 år att uppfatta detta? Det de kommer att minnas är att "det står i Bibeln att de svarta skulle vara de vitas slavar".
Detta är så fel som det bara kan bli!

Bibelns människosyn är absolut solklar när det gäller alla människors lika värde och rättigheter.
Det finns ingen annan religiös urkund som så konsekvent och kategoriskt står upp för absolut människovärde och absolut jämlikhet.
Till och med det ofödda barnet har här fullt människovärde. Jesu och Nya Testamentets undervisning om människovärde är en av orsakerna till att jag är kristen.


Man påstod vidare att slaveriet utgör hela förklaringen till Europas och USA:s välstånd (som om inte människor i Sverige slet som djur på 1800-talet och 1900-talets början för att skapa det välstånd vi har idag, och som om inte vi har de stora vetenskapsmännen och uppfinnarna att tacka för den industrialisering som gett oss vårt välstånd).

Man glömde i vanlig ordning att berätta att arabiska slavhandlare transporterade betydligt fler svarta slavar österut än vad som transporterades västerut av vita, europeiska slavhandlare.
Man glömde också att nämna att alla folk haft slavar (i Korea var nästan halva befolkningen slavar ända in på 1900-talet) och att det än idag finns slavar (FN uppskattade antalet slavar november 2009 till ca 29,2 miljoner och många av dem finns i muslimvärlden).

Inte heller fick barnen reda på, att de som fångade in slavarna och transporterade dem ned till kusten och sålde dem till slavskeppen, var afrikaner eller att alla afrikanska stammar själva hade slavar. Dessutom glömde man att berätta att över en miljon vita européer, mellan 1530 och 1780, fångades in av arabiska slavhandlare från Barbareskstaterna (Marocko, Algeriet och Tunisien) och blev slavar där. Till USA transporterades totalt 645 000 slavar, dvs betydligt färre än antalet vita slavar i Nordafrika.
Ändå är det i stort sett bara slavarna i USA man talar om.

Varför nämner man t ex inte att Brasilien tog emot ca 3 miljoner slavar? Kort sagt, man framställde slaveriet som enbart en kristen, europeisk angelägenhet, medan det i själva verket handlar om ett globalt fenomen, där alla folk varit lika goda (eller snarare onda) kålsupare.
Alla folk och kulturer har mycket att skämmas för när det gäller slaveri, och detta gäller även de svarta afrikanerna.

Ondskan är inte bara ett europeiskt problem. Den finns överallt, och denna elementära kunskap är viktig att förmedla till våra ungdomar inte minst för att den är sann. Men sanningen har ju föga betydelse i den politiskt korrekta historieskrivningen.

När man sedan skulle förklara hur det gick till när slaveriet upphörde, glömde man bort att nämna alla kristna grupper och individer, som i decennier hade arbetat mot slaveriet utifrån sin kristna människosyn. Wilberforce, som kanske mer än någon annan enskild individ bidrog till slaveriets avskaffande i England, åtminstone om man får tro alla uppslagsverk och böcker jag har tillgång till (inkluderande Wikipedia), nämndes överhuvudtaget inte alls.

Tänk vad man kan vara glömsk när det passar.
Att underlåta att nämna vissa saker kan vara ett mycket effektivt sätt att ljuga. Och det fina med denna metod är att man inte direkt kan anklagas för att ljuga.
Fast nu tror jag inte man glömde någonting. Det handlar om ett medvetet försök att smutskasta den kristna, europeiska kulturen på rent ideologiska grunder.

Public Service! Pyttsan! Bort med Public Service om jag får bestämma. Gör SVT och SR till betalkanaler eller reklamfinansierade, så kan den som vill betala för oikofobisk och antiisraelisk och antikristen propaganda göra detta. Och vi andra kan betala för de kanaler vi gillar. Eller varför inte ha en enda PublicServicekanal som enbart sänder samhällsinformation och inget annat.

Den intresserade läsaren kan läsa mer i min ursprungliga artikel. (fick inte med den, HS anm.)
Programmet var kriminellt vinklat och jag beslöt mig för att anmäla det till Granskningsnämnden, vilket jag också gjorde (genom att skicka in i stort sett hela artikeln – jag gjorde bara några smärre omskrivningar).
Några månader senare fick jag svaret. Alla mina argument avvisades till 100 procent. Jag hade ju inte väntat mig något annat, men det var intressant att verkligen se hur illa ställt det är.
Läsaren kan själv läsa svaret från Granskningsnämnden här.
(du får söka på "Kristers Blogg", HS anm.)

Jag skulle gärna ha en offentlig diskussion med den eller de i Granskningsnämnden som fattat beslutet. Det skulle vara intressant att höra hur vederbörande resonerar för att försvara sitt beslut.
För mig framstår ”Rasismens Historia” som ett solklart fall av brott mot PublicServiceåtagandet.
Min slutsats blir att Granskningsnämndens ledamöter tycks vara handplockade för att alltid försvara det som är politiskt korrekt.

Regeringen har beslutat att lägga ned Granskningsnämnden och ersätta den med en annan myndighet. Vi får väl se om det blir någon skillnad. Förmodligen inte.
Den politiska korrektheten är antagligen lika svår att bli av med som maffian eller som fotsvamp."
.. skriver Krister Renard.

Varför denna anti-kristna hållning? undrar jag, Helene.
Krister Renards röst behövs mer än någonsin!
Protestera du med.

De antikristna nämner aldrig Desmund Tutu, Moder Teresa eller förre polske påven Johannes Paulus II, för då faller alla deras argument... De tar bara upp missbruk och vinklade halvsanningar.
Det säger mer om Dem än om Oss.
Och ändå vill Gud att vi ska vara ett Vi...

Helene Sturefelt

torsdag 26 augusti 2010

Afzelius EPOKERNAS STRÖM

Se ljuset på stenen!

Strax efter mordet på Olof Palme satt Björn Afzelius på ett hotellrum; Gyllene Uttern i Gränna.
Han tog papper och penna och skrev "Ljuset".
I texthäftet beskriver han bakgrunden så här:

"´Jag är världens ljus´ sade Jesus. En sång med religiösa övertoner, som också används mycket i kyrkor.
Ibland lyser det igenom att jag kommer från Jönköpings län" skrev Björn Afzelius.

Det är sant. Jag har vid flera tillfällen tagit gitarren med till kapellet och själv sjungit denna sång på begravningar. Ibland spelas den på CD-skiva.
Text och musik beskriver vår tro på ett enkelt och nutida sätt.
Just nu nynnar jag på orden:

"... Vi är en sekund i epokernas ström
men vårt liv är en oersättlighet..."

Tror du det?
Att ditt liv är oersättligt?
Det tror jag.

Ek-sol

I takt med att det effektiva industrisamhället har slagit rot i vårt sätt att betrakta livet, dras mänskovärdet ned till en nivå där vi reduceras till utbytbara maskiner.

Många ser på sig själva just så:
- Jag är utbytbar.
Det är en ledsam trosbekännelse!
Och ingen ser särskilt glad ut när det sägs.

Jag brukar alltid säga:
- Det är inte jag! Jag är inte utbytbar. Det finns bara en som är som jag, ingen annan kan ersätta mig!
Däremot kan någon annan göra mitt jobb, javisst, men inte på mitt sätt.
Inte på ditt sätt heller.
Det är bara du som har din karisma och bara jag som har min utstrålning.

Vi föds som original.
Men dör som kopior...

Varför tillåter vi det?


Himla-ek

Min kristna tro hjälper mig att hålla människovärdet högt, både andras och mitt eget.
Jag vägrar att reduceras till en arbetsmaskin, utan känslor, utan respekt för min egenart.

Du och jag finns en tid i epokernas ström. Vi lever här några korta år. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Men du och jag försvinner inte!
- Av jord är du kommen, jord skall du åter bli. Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen!

Jag tänker absolut inte hålla på att återfödas. Den desperata tron är en förbannelse som varje hindu kämpar med att slippa. Det är ingen gullig tro...

Jag tycker om uttrycket "att gå ur tiden".
När jag dör, då går jag ur tiden - Gud, så skönt!! Då får jag komma hem till Dig, Du som har skapat mig! Då behöver jag inte kroppens alla sinnen längre, de har jag klätt av mig och hängt in i livets garderob.
Min ande är fri, och jag får vila hos dig.

.. "Så innan min låga flämtat ut,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss,
för dem som följer oss,
en tid ett ljus på deras stig,
en tid ett ljus i deras liv."

Tack Björn Afzelius, du var ett ljus med ditt engagemang!
Tack JESUS KRISTUS, som kom tvärt igenom alla tids-  och rums-dimensioner och levde Guds ljus i vår värld.
Hjälp mig reflektera en gnutta av Din kärlek.

Helene = som lär betyda den fackla som brinner, den strålande.
Sturefelt = farfars sädesfält i Småland.

onsdag 25 augusti 2010

PLANTERA KORS

Korset beskyddar

"Talet om korset är en dårskap" säger Paulus. Men titta här!
Vita kors med grön bård - ni som har varit i Karlskrona har säkert stött på dessa märken.
Det finns 220 stycken, inte bara vid vattnet utan även på land.
Ska de markera en farled? Eller utmärka grund?
Nej, det kan inte stämma...

Dessa mycket speciella kors är placerade runt om i Karlskrona av Coldinu-ordern.
Det är en sjöfararorden med rötter i medeltiden och från Medelhavet.

Deras betydelse vet bara de som innehar den högsta graden i Coldinu-ordern.
De finns på tre platser till; i Stockholm och Göteborg.

De är förresten inte placerade - de är planterade...
På årsdagen den 15 augusti planteras ett nytt kors, eller möjligen återinvigs, ty det blir ju ganska många.

Historieböckerna berättar att Kronans Coldin bildades 1769 i Karlskrona och det första korset planterades i här år 1777.
Planterat kors

Så underbart att bo i en stad med planterade kors! Vilken kraft! Vilket beskydd!
Det skulle Paulus gillat.
Jag läser i 1 Korinterbrevet kap 1:18:

"TALET OM KORSET ÄR EN DÅRSKAP FÖR DEM SOM GÅR FÖRLORADE,
MEN FÖR OSS SOM RÄDDAS, ÄR DET EN GUDS KRAFT."

Han citerar Jesaja 29:14 och fortsätter:

"JAG SKALL GÖRA DE VISAS VISHET OM INTET,
OCH DE FÖRSTÅNDIGAS FÖRSTÅND SKALL JAG UTPLÅNA"

Varför säger Jesaja så?
Jo, folket på den tiden - även vi? - prisade Herren bara med sina läppar men lät hjärtat vara långt bort ..."så att deras fruktan för mig består bara i inlärda människobud".

Sann Guds-fruktan handlar om den djupaste respekt för Guds helighet.
Inte bara ett ytligt beteende.
Gud genomskådar alla falska motiv.
Och gläds med alla goda syften!

Öppet hav

När vi besökte New Age festivalen i Mundekulla, talade Peter Wahlbäck om att nu går vägen till Gud "genom esoterisk undervisning"... det enkla korset är ingenting - bah!

Det betyder, iså fall, att bara de smarta kan nå Gud...
Vad händer med dem som har Downs syndrom eller ADHD? Då blir ju de utestängda.

Nej, Gud har ryckt undan den vägen, säger Paulus.
Vägen är mycket lättare - den går genom Jesus Kristus, genom att enkelt säga:
- Jesus, jag välkomnar dig in i mitt liv. Amen.
Eller:
- Jag vill plantera ditt kors i mitt hjärta!
 Planterat träkors, Taizé

"Guds  dårskap är visare än människorna, och Guds svaghet är starkare än människorna"
Läs hela 1 Korinterbrevet kap 1.

Korset är inget smycke. Det är ett avrättningsredskap.
Jesus bar all världens ondska i sin egen kropp då han rättfärdig dog, för vår skull.

Vår destruktivitet blockerade vägen till Gud. Jesus tog vår konsekvens på sig... Hur ska vi någonsin förstå hur stort detta är?
Inte nog med det. Jesus dödade döden på korset!!
I tre dagar var han i dödsriket. Sedan kunde döden inte behålla honom längre.
Döden spottade upp honom på livets land, precis som valfisken spottade ut Jona.

Jag accepterar det som har skett.
Jag tar emot korsets kraft. Det gör mig nämligen FRI.
Jag behöver inte frälsa mig själv!
Jag behöver inte göra "goda gärningar" för att Gud ska vara snäll mot mig...
Jag behöver inte fjäska eller blidka Gud.
Jag behöver inte förstå...
Jag behöver inte ens vara räddd!ddd...

Bara ta emot...
Lätt?
Ha! Fråga den som sitter fast i sitt ego eller i sina synder om det är "lätt" att ta emot korsets kraft...
- - -
Kristendomen är ingen billig frälsning...  Den är dyr, mycket dyr... ty den kostade Gud livet... för att vi skulle slippa...
Det är NÅD. Ta emot nåd...

Dessa underbara, planterade kors i vår skärgård påminner oss överallt om Guds kärleksfulla handlande mot oss. Genom död till liv.
LIV! Massor av liv!
Hör ni det, alla självmordsbombare - Gud vill LIV!
Hör ni det, alla självdestruktiva tonåringar - skär inte sönder er, Jesus är redan sönderskuren... men är helad igen, för din skull, du lilla älskade mänskobarn!

Som en båt..

Jag avslutar med en sång som vi sjöng på Credo när jag var ung,
(Carola har sjungit in den också):

Som en båt i en säker hamn
får jag vila i din famn
Vila Gud, vila Gud, ja som en båt i en säker hamn.

Du har gett mig ett sjökort att läsa
så jag kan fara genom sund
och över stora vågor fräsa
utan att gå på grund.
Som en båt...

Ofta andra båtar mig hånar
när jag berättar om en fyr
som alla andra faror utplånar
när man mot ljuset styr
Som en båt...

Helene Sturefelt
Kors-bärare

tisdag 24 augusti 2010

BEDJARE

Gud leder den bedjande

Jag kan inte allt själv. Ikväll kan jag inte be, fast jag behöver. Mina ord är slut.
Men hjärtat värker.
Tar fram psalmboken. Vilken tur att det finns en Bönbok längst bak.
Delar med mig av denna skatt:

"I bönen har den ensamme någon att tala med,
den lidande någon som förstår,
den lycklige någon att tacka,
och syndaren någon att bekänna inför"
       J Nilsson

"Förbönen är en gåva, given åt alla som beder, särskilt åt dem som gärna vill bedja men har svårt att kunna det.
När vi uppriktigt beder för någon annan, är det som om hela de heligas gemenskap började bedja för oss.

Vid vår bön i egen sak ligger frestelsen nära att förtiga något för Gud, en hemlig fruktan för att Han skall komma oss alltför nära.
Bönen för de andra hjälper oss att mer oförbehållsamt öppna våra hjärtan för Gud, och i samma ögonblick är Han där...."
     E Billing

In i mörkret...

"Att tro i detta tjugonde århundrade...
Att se mänsklighetens skenbart hopplösa kamp mot våld och förintelse - och så lyfta blicken uppåt mot Gud och be, kan kännas som en nästan omöjlig ansträning, som om den kristen vore en Atals, kallad att bära en förkrossande tyngd på sina skuldror...

Känslan av tyngd, känslan av mörker. Tron har blivit för oss som en ändlös, ensam vandring i en kolsvart natt.
Man bär med sig ett litet ljus, och den flämtande lågan är allt man har att lysa sig med.
Denna lilla låga i ett ogenomträngligt mörker...
Ibland, på långt avstånd, skymtar en annan, svagt lysande punkt: vi är dock flera som inte kunnat ge upp vandringen i natten.
Vi håller fast vid vår absurda förvissning att natten inte är sanningen, att verkligheten är en Dag utan slut, ett oändligt ljus, att våra små lågor är löftet om denna dag..."
      G Vallquist

Ljuset i tunneln

"Låt oss lova varandra att förbli trogna i förbön.
Jag skall be för dig om hälsa och kraft, tålamod och beskydd mot konflikter och frestelser.
Bed du om detsamma för mig.
Och blir det så bestämt att vi inte får se varandra igen, så låt oss in i det sista tänka på varandra med tacksamhet och förlåtelse.
Måtte så Gud förunna oss att en gång få stå inför Hans tron, bedjande och lovsjungande."
        D Bonhoeffer

En dag skall himmelens frid bli fullkomlig.
Då skall allt bli ljust, alla krångliga frågor få svar, alla konflikter lösas.
Jag, Helene, längtar efter den dag då alla knän skall böjas för Jesu namn,
och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.

Ikväll ber jag särskilt för dem som jobbar på Försäkringskassan och har makt att förstöra livet för dem som kommer dit, eller öppna livet...
Ikväll ber jag för dem som jobbar på Migrationsverket att också de ska vilja ge livet till dem som kommer...
Jag ber för dem som konverterat och blivit kristna, jag ber för alla arga muslimer att de skall lugna sig och få möta riktig kärlek; den som lyser i Jesu ögon, den som inte hotar eller fördömer.

det stormar i själen

Jag ber för dem som vi ska ge politisk makt att styra landet, att de inte skall vara naiva eller aningslösa vad gäller beslut i religionsfrågor.
Jag ber för alla gymnasister och studenter, att de skall få nya vänner och slippa "nollning" med alkohol och dumheter, att kunskapen skall vara i centrum och lusten att lära.
Jag ber för oss i kyrkan att vi ska stå för vår tro och inte ramla i sekulariseringens dike, ge oss goda, starka ledare, Herre, som kan visa vägen till kristen gemenskap, utan svek eller feghet.

Jag är så trött... men jag vill somna med bönen och tillbedjan i mina andetag...
Amen.
HS

måndag 23 augusti 2010

FILOS - EROS - AGAPE

Karlskrona skärgård

Hur många sorters kärlek finns det?
Jag brukar tänka på de tre stora grekiska orden FILOS - EROS och AGAPE, alltså VÄNSKAP - MÄNSKLIG KÄRLEK och GUDOMLIG KÄRLEK.
Vi behöver alla tre, i god balans, men blandar ofta ihop dem.
Det kanske är det som ställer till det för oss?

Följ med på en tur ut i Karlskrona skärgård, så ska vi undersöka vad dessa ord kan säga oss!
Vi sätter oss på Sjöbussen och åker ut till KOBEBUS, en ö som länge varit stängd för allmänheten p g a sitt militära syfte, men nu är öppen.
Även det kan säga något om kärleken...

Hemligt - som mitt hjärta

FILOS - VÄNSKAP

Många relationer har börjat som vänskap, men vuxit till sexuell kärlek.
Det är en bra början, för det innebär att det finns tid att lära känna varandra, utan förväntningar på annat än just vänskap.
Men det finns också vänskapsrelationer som borde förblivit vid det... och inte lockats in i sängen.

Ungdomarnas veckotidningar  (jag låter verkligen som en tant!) har gott om tips vad gäller "kompis-sex" och "sex för vänskaps skull".
Fy vilka krav att leva under!
Snälla föräldrar, se till att fostra era barn så att de får stor integritet och bra självkänsla, där ordet Nej är lika accepterat som ett Ja.
Hjälp dem att sätta gränser.

Kan man som gift ha både manliga och kvinnliga vänner?
Javisst. När gränserna är tydliga är det inga problem.
Och om man blir förälskad då?
Hm... den känslan får man ta med sig hem och ösa över sin lagvigde!

Karlskronavarvet skymtar från Kobebus

EROS - DEN MÄNSKLIGA SEXUELLA KÄRLEKEN

Eros heter på latin Amor eller Cupido. Enligt den grekiska mytologin uppstod Eros ur Gaia, Jorden, och Tartaros, Underjorden.
Eros tänktes som världsutvecklingens drivande kraft, vilket påminner mig om 1 Mosebokens ord "uppfyll jorden".
Platon låter Eros vara son till Poros, Energin, och Penia, Fattigdomen.
Intressant, en förening mellan energin och fattigdomen blidar den sexuella kraften?

Den som gillar att gräva i jorden kan som arkeolog träffa på små figurer från hellenistisk tid, s k "eroter".
Då är vi långt ifrån vår tids perversa shopar...

Två infallsvinklar:
- rätt till sexualitet
- rätt att slippa sexualitet

I min kristna övertygelse ingår sexualiteten inom trohetens ramar. Båda infallsvinklarna finns med i äktenskapet. Både man och hustru förfogar över sitt "nej" och sitt "ja".
Paulus talar om vikten att dra sig undan ibland för att be - men kom sedan tillsammans igen!

Bergets hår

Vad gör man av sin sexuella energi om man inte är gift?
Hur gör de klostren?

Mina möten med Mariadöttrarna har lärt mig att den sexuella energin används varje dag som en lustfylld kraft att utföra sitt arbete tillsammans. Eros är till grund för konsten, för glädjen.
Men Eros tar sig inte kroppsliga uttryck.

Jag läste en gång om mannen som gick på fotbollsmatch och mot slutet skrek ut sin lycka när hemmalaget gjorde mål - samtidigt som hustrun var på konsert och lyssnade på underbar musik. Så slutet kom det stora crescendot och ... åh... !
Kåsören funderade på om inte detta var ett vackert uttryck för Eros, en sexuell gemenskap som inte var kroppslig... men slutmålet lika härligt.

Eros handlar alltså inte bara om sexualitet, vilket är skönt att höra i vår översexualiserade tid.
Lite svalka tack. Halka inte i tången!

slirvigt

AGAPE - DEN GUDOMLIGA KÄRLEKEN

Agape är motsatsen till Eros. Gud är "motsatsen" till människan.
Det var den gode teologen, professorn och biskopen Anders Nygren som myntade uttrycket "Eros och Agape" (fortfarande läsvärd!).
Han var biskop i Lund 1949 och en doft av hans teologi fanns ännu kvar när jag studerade där på 80-talet.

Han menar:
Evangeliet är budskapet om Guds kärlek. Den söker oss spontant för att frälsa oss, utan att motiveras av vår värdighet.

Mot denna kristna kärlekstanke kämpar en annan, menar Nygren.
Det är platonismens begrepp som smugit sig in. Där står människans kärlek, eros, i centrum med sitt begär efter enhet med Gud, eller det gudomliga.

Kärlek från ovan

Vår tid har blandat ihop dessa begrepp.
Man gör sig själv till Gud och man har sex för vänskaps skull...
Eller, sexualiteten blir Gud, en avgud... där andra utnyttjas för de egna begärens skull.
Eller de ytliga schlagertexterna "du är allt för mig" ... där den andre höjs till skyar man inte kan leva upp till.

Jag önskar vi kunde vara mer noga med våra relationer, både på jorden och i himmelen.
Filos - odla vänskapen!
Filos är det enda begrepp som platsar i alla tre exemplen, både i äktenskapet och till Gud!
Biskop Nygren hette Teodor i andra namn - det betyder Guds vän!

Eros - lustfylld energi i vardagen, med kläderna på...
Agape - Guds kärlek till oss i ett ständigt sökande efter att vi ska ta emot.
När jag tänker efter så får Agape också plats i alla tre fallen: Guds kärlek är alldeles underbar att dela vänner emellan!
Och i äktenskapet blir samvaron ännu djupare när Gudstron finns där.
Den kroppsliga föreningen är ju faktiskt ett uttyck för den totala föreningen, som är en bild av frälsningen, där ingen synd längre kan skilja Gud och människa åt längre.

I honom och Genom honom och Till honom tillhör all ära och härlighet, i evigheters evigheter, amen!


Nu åker vi hem från Kobebus och njuter av salta havsstänk.

Fil-antropen (vän av människan) och Teo-fila (Guds väninna..?)
Helene Sturefelt

söndag 22 augusti 2010

MIN ÄLSKLING - POLYAMORÖS

Min älskling och jag

Min älskling du är som en ros!
Ja, eller en i mängden...
Du förstår, min kärlek är så stor att den räcker till många!
Jag älskar många!
POLY-AMORÖS.

I en debattartikel i Kyrkans Tidning skriver "Elin" att kyrkan ska utveckla sitt samtal om samlevnad. Prosten Åke Bonnier i Stockholm deltog intresserat i Pride-festivalen, och nu tycker Elin det är dags att upphäva monogamin som samlevnadsform.

För mig är detta ett tragiskt resultat av tidsandan. Allt är utbytbart. Vi håller inte fast vid någonting. Det går inte. Det finns för mycket att välja på.
Val-ångesten börjar vid tandkrämshyllan och mejeridisken och slutar i kollaps vid oförmågan att "välja livskamrat" - så jag väljer ingen alls!

Den mång-älskande säger:
- Jag har en man i sängen, en annan som är far till mitt barn, en som det är kul att segla med och en som...

Bara en i mängden...

Poly-amorös.
Ska vi ge efter för detta?

Nej! Vi är Guds avbilder och är skapade till trofasthet. Gud "nitälskar" nästan svartsjukt och längtar efter vår hängivenhet till Honom - "Du skall inga andra gudar hava jämte mig".
1 budet bor som en skugga i oss vad gäller kärleksrelationen.

Ju fler sex-partners du har, desto ensammare blir du.
Att leva trogen i sitt äktenskap ger motsvarande djup, samhörighet och innerlighet.

Den värsta dansbandslåten jag vet är Lasse Stefanz "Främling" - (inte Carolas främling!), där han sjunger om ett möte med en främling:
- ... "led mig nånstans där mörkret öppnar sig... och när vi älskar, utan nån tro på kärlek... främling, då kan jag tro på dig!"

Gode Gud så dåligt!
Det namnlösa ligget som är utan kärlek... Denna text trallas ofta på våra dansbanor...
Det äcklar mig varje gång jag är uppe och dansar och den låten spelas - då vill jag gå och bada istället!

Vår tid har inte tid med trohet. Elin vill att vi ska tala om detta. Det är bra. Men inte välsigna!

Min uppgift som kristen är att hjälpa dem jag möter till att hitta Lugnet där Troheten bor.
Så undervisar jag mina konfirmander - som gör stora ögon och tror att jag inte är riktigt klok - så säger jag till andra vuxna, som får något frågande i sin blick och reducerar mig till en moraltant...

Förklara för mig varför t o m en del präster lever som sambor - tror de inte på det äktenskap de är med att förvalta? Ytterst egendomligt.
Sekulariseringen griper om sig, både inom och utom kyrkan.

När min kull skulle prästvigas 1989 förväntade sig biskop Ahrén att vi var gifta med den vi bodde tillsammans med. Det blev 4 bröllop den våren.

Men jag struntar i "de andra"!

Nej, jag tror inte på poly-amorösiteten... det är ungdomlig lust att pröva allt och alla.
Problemet sitter i viljan, inte i hormonsystemet.
Konflikten ligger i samhällets tidsanda. "Gör allt du vill". Men det dränerar själen och sargar sinnet, ja den totala friheten tömmer oss på oss själva, så att vi inte kan knyta an till någon över huvud taget.

Till sist:
Den poly-amorösa människan, räknar du med att du själv kan bli reducerad till en i mängden? Hur gynnar det din förmåga att älska? Hur stärker det kärleken?

Stackars... stackars...

Tänker med glädje på de bröllop jag fick ledsaga igår. Det var fest!
Kärlekens fest.
Och Trohetens.

Helene Sturefelt
- Min älskling du är som en ros! Min enda!
Vi bär varandras ringar.

lördag 21 augusti 2010

BRÖLLOPS-LÖRDAG

Fotografering efter vigseln

"Kära Brudpar!
Ni är inte längre två, utan ETT.
Era två personligheter är nu sammanfogade i ett heligt förbund, som är välsignat av Gud."

En dag på jobbet...
Vilket fantastiskt yrke jag har!
Tack gode Gud att Du har kallat mig in i din tjänst, till människors glädje och mognad i tron.

Jag är noga med att vi övar ordentligt före. Alla orden ska kännas ärliga, gesterna bekväma och nervositeten minimal - om det nu går... Vi har alla lite handsvett... koncentration och skärpning!
Man vet aldrig vad som kan hända före, och nu visade det sig att övningen hade extra värde...

Det ena bröllopet var i kyrkan, det andra ute i skärgården.
Det är samma glädje, samma högtid och känslomässiga laddning.
På ett sätt enklare i kyrkan, för där är "allt på plats".
Å andra sidan enklare utomhus, för då kan man slappna av mer och improvisera lite.

Några glimtar:

KSS, utsikt över Saltösund

Ute vid båtklubben på Dragsö hade brudparet ordnat som en altargång av blommor och blad längs gräskanten.
Bruden var klädd i en lång, sval klänning i lila och rosa. Brudgummen i silvergrått och bekvämt uppknäppt i halsen.
Med modern teknik hörde vi bröllopsmarschen ljuda, just som solen tittade fram bakom molnen...
Barfotabruden kom gående med sin blivande make, båda leende, och ställde sig vid det improviserade altaret:

Tillfällig kyrka

Masten i berget blev ett mäktigt kors, blomsterprytt med björkar. Släkt och vänner stod runtomkring och styv-farfar var beredd vid synthen:
- Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av...

"Er kärlek är en gåva till varann, inte en prestation.
Er kärlek är en vila, inte krav.
Den är en glädje som ska bära er genom livets motgångar och medgångar" sa jag i vigseltalet.

- Där björkarna susa... sjöng de äldre släktingarna.
Kors, kors

Brudgummen hade bestämt sig för att överraska sin brud och sjunga, men i agendan stod det "Mirakel" - ja, nu blir det ett mirakel!
Av 21 års erfarenhet vet jag att det man tror sig kunna dagen före bröllopet, är nästan omöjligt när stunden kommer, för känslorna överväldigar en...
Tärnorna fick hålla om bruden medan hennes tårar rann, och brudgummen ömsom skrattade, grät och sjöng:
- .. och kärleken förde oss samman...

Det var starkt, det var vackert.

Äktenskaps-ratt

Vilken tur att det fanns en fastmurad ratt att hålla sig i!

- Om man lägger era vigselringar omlott, så bildas tre ytor, där mittendelen är gemensamma tid.
Håll dialogen öppen och tala med varann, säg vad ni vill ge varann i äktenskapet.
Tala också om hur mycket egen tid ni behöver, och var ärliga.

Vigselringar på altarringen

Vid bröllopet i Fredrikskyrkan tolkades vigseltalet till holländska. Jag bjöd till och sa några meningar så gott jag kunde:
-Welkom op deze byzondere dag!
- Hierbij verklaar ik júllie nu tot man en vrouw!
- Nu bidden wij samen "Het onze vader".
En enkel gest som gjorde alla glada.

Det gällde att lägga lapparna i rätt ordning så jag inte skulle blanda ihop det. Denna gången var det ingen fara, holländska är ju nästa som svenska.
Då var det värre den gången jag skulle säga orden på finska... !
Jodå, det blev rätt.

Vigseltalet fortsatte:
Jesus själv var en gång på bröllop i Kana. Där tog vinet slut under festen... och han befallde att att vatten skulle ösas upp i de stora lerkrukorna. Så förvandlade han vatten till bästa vin - och alla förundrade sig...

Det är min bön att när ert gemensamma liv blir som tunt vatten, att ni då skall knäppa era händer och be att Jesus Kristus skall fövandla ert mörker till ljus, modlöshet till frimodighet.

Var noga med att ge varandra löftet på nytt varje år, sa jag, så att ni alltid ser varandras behov.
Ty ni båda vilar nu i Guds kärleksfulla blick.

Folkets jubel på kyrktrappan

Tro mig, jag vet hur det är när man tappar bort varann...
- Stannar du på festen, prästen?
- Nej, nu ska jag hem och odla mitt eget äktenskap!

Kvar dröjer sig en mjuk och oerhört fin känsla i mina händer, över att ha fått välsigna två par idag.
- Herren give er frid... I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Det vibrerar av Guds närvaro i mina handflator.
Hemligt tecknade jag korstecknet i pannan.

I detta tecken seger. I detta tecken frid.
Äntligen i hamn!

Helene Sturefelt
Vigselpräst

fredag 20 augusti 2010

FRID ELLER OFRID

Pärleporten? Nej, Liseberg...

FRID = SHALOM, är ett tillstånd som är okänt för dagens människor i Sverige.
Det är ett avskaffat ord, gammeldags och förlegat.
Ändå är det Frid många söker i sin jakt på att vara lyckad.

Men man går en hopplös väg.
- den medelålders kvinnan som gjorde allt för att hålla ålderstecknen borta: hon färgade håret och sminkade bort rynkorna...
- mannen som tränade på gymet ända tills hjärtat varnade honom och slog dubbelslag...
- tanten som spelar Lotto och gubben som spelar på hästar - för att vinna pengar och - frid?

Eller den Gudstroende som tänkte på sina egna prestationer som en väg att blidka Gud, och vinna Guds nåd...
I den ojämna kampen finns bara ofrid och en malande känsla av otillfredsställelse.

Ett annat exempel:
- kvinnan som kaxigt kastat bort kyrkans tro på "de dödas uppståndelse och ett evigt liv" - och berättade om sin tro på reinkarnation istället.
Jag frågade henne hur många gånger hon skulle födas om igen innan hon skulle finna frid.
Plötgsligt tog samtalet en annan vändning och hon sa:
- Nä, det är egentligen inte detta jag vill... jag vill "komma hem"... få frid.

Den sjuka läkemedelsindustrin gör allt för att nästan bota oss... och behålla oss som kunder. Med halvdåliga preparat håller de igång våra sjukdomar. Vi blir inte friska. Vi blir inte fria.
Ingen frid på burk.
Vi åker berg-o-dalbana...
Berg-o-dalbanan Balder

New-Age-healern kan inte heller åstadkomma frid. Hon/han kan bara flytta på sjukdomar... Man tror de är borta... tills de dyker upp igen, ännu värre...

Varken hindun eller buddhisten finner friden. I sin desperation gäller det att utsläcka livet och dess begär. Vem vill hålla på att födas om och om igen och aldrig få ro?
Till slut finns bara längtan att det ska ta slut.
Tomhet. Ingenting. Nirvana.
Ofrid.
Inne under Balder

Jag är medveten om att jag skriver korthugget om oerhört viktiga ting, men detta är min uppfattning.
Jag har prövat min tro mot alla de stora världsreligionerna och försöker lyfta fram små korn i varje blogginlägg.

Frid, ett av de vackraste ord som finns.

- KÄNN INGEN ORO. TRO PÅ GUD, TRO OCK PÅ MIG, sa Jesus i Johannes evangelium kap 14.

Frid har jag upplevt alla de gånger då jag erkänt hur det är ställt med mig, känslomässigt och intellektuellt. Sanningen om våra brister och tillkortakommanden är svår att ta till sig, men till slut är det det enda som befriar.
När jag umgås med Jesus i evangelierna strömmar en kärlek emot mig som gör att jag kan släppa greppet om mitt Ego. Bristerna blir inte hotfulla - tvärtom kan de bli Guds möjligheter!

Frid, shalom, är fullhet, fullkomning.
Det är att få sin hunger mättad, sin törst släckt och sin mening uppfylld.

Flume Ride i mål

Jag har talat med hinduer, buddhister och muslimer - och ingen av dem har talat om "frid", bara prestation och en viss ångest i samband med det, för man har ingen tillit att man är tillräckligt "bra".

Jag har mer gemensamt med den judiska uppfattningen, som ligger till grund för det som Jesus fullkomnar.

Frid har jag funnit hos gamla farmor som rynkig och grå kunde luta sig tillbaka i gungstolen och med ett leende säga:
- Jesus har gjort Allt för oss! Det har jag tagit emot.

Ta emot. Luta dig tillbaka. Kapitulera för Guds kärlek.
Eller, dö i dina egna synder.
Eller, mätta dig själv...
Pressa dig lite till i din ångest... Fräls dig själv!
Ofri. Bunden. Ofrid.

Nej, jag ber: "fräls oss ifrån ondo", fräls oss från oss själva... och befria oss till att bli det Jag som Du har tänkt, Gud!
Resans mål

Min erfarenhet är att Namnet JESUS är det kraftfullaste som finns.
För hans namn flyr demonerna. För hans namn ger oro och ångest vika.
I hans namn botas sjukdomar på ett sätt där läkare ibland tvingas skriva i journalerna "mirakel"...
I Jesu namn finns frid, underbar FRID, bortom all maktkamp och småaktiga strider.

Jag avslutar med den världsberömda sången Amazing Grace:

OÄNDLIG NÅD MIG HERREN GAV
OCH ÄN IDAG MIG GER
JAG KOMMIT HEM, JAG VILSEN VAR
VAR BLIND, MEN NU JAG SER.

GUDS NÅD JAG SKÄLVDE INFÖR DEN
MEN SEDAN GAV DEN RO
OCH ALDRIG VAR DEN STÖRRE ÄN
DEN DAG JAG KOM TILL TRO.

Sv Psalm 231

Fridfulla hälsningar i Jesu namn,
Helene Sturefelt

torsdag 19 augusti 2010

VÄLSIGNAD PUBLIK

Git Persson från Kellys/Fernandoz

- Vad har du gjort på jobbet idag?
- Välsignat en danspublik...

Det är fantastiskt att som präst få vara ute "bland folk" och dessutom vara inbjuden, med prästskjortan på, och agera med det som Gud kallat mig till!

Vi kan önska varandra "lycka till" och vi kan säga snälla saker som "ha det så bra".
Men ännu djupare är att få Guds välsignelse öst över sig!
Det är en stor kontrast till det konsumtionssamhälle vi lever i, där endast vår köpkraft är eftertraktad.
Men Guds välsignelse, det är det största vi kan önska varandra!
Så har varje kväll avslutats i Ulvsmålatältet.

I tisdags kom många dansanta gäster till Bredasjöns dansbana för sista gången denna säsongen.
Ordföranden Birgit Hansson - mamma till den kände fotbollsdomaren Martin Hansson, som var med i fotbolls-VM i Sydafrika - tackade alla på rimmad vers, hon kan hon!

Fotbollsvintervila, SAIK

I 22 år har dessa motionsdanser varit ett lyckat samarbete mellan fotbollsföreningen SAIK och Svenska kyrkan, i form av min medverkan vid just sista dansen.
Jag hade dansat en stund med mina gamla församlingsbor - dock utan prästskjorta - men nu hade jag bytt om och var redo för detta speciella tillfälle.
Det var dags att entra scenen:

- Hildegard av Bingen, den medeltida mystikern, sade en gång i sin bön:
"Jag kan inte dansa, Herre... Men om Du för, då kan jag!".
När vi bjuder upp varandra till dans, då är det en bra bild för vår Gudstro, fortsatte jag.
Gud bjuder upp oss till att leva och verka i denna världen - dock utan att trampa varandra på tårna - i takt med moder Jords egen puls...  Tag så emot Herrens välsignelse...

(hoppas att Svens filmande läggs ut på YouTube så att alla kan få del av detta)

Isdans i okänd taktart.

För mig är det verkligen så som Hildegard säger, att om Gud för mig fram i livets dans, då gäller det att jag är följsam... är det tretakt eller fyrtakt? Hur fort ska det gå? Ska vi snurra eller dansa framåt?

Jag tänker på miljöfrågan där hela 1900-talet har varit en enda skenande bugg i allt häftigare tempo...
Vi lever inte alls i harmoni med naturen.
Politikerna är fega och vi är bekväma.

Vi har försökt avskaffa Gud... och vill leda dansen själva... med resultat att girigheten styr.
Det är dansen runt guldkalven istället, och den vill inte jag medverka till.
Det är i sanning en "ohelig dans"!

Naturlig politik

Ännu värmer sommaren i Sverige. Valrörelsen är igång och jag granskar vem som mest månar om det hållbara samhället.
Kyrkans skapelsetro kan vara en osynlig kraft som genomsyrar de politiker, som är förankrade i den kristna tron. Vilket parti är det grönaste?

Öppna nu ditt hjärta och tag emot Gud välsignelse:

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG,
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER
OCH GIVE ER FRID.
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Helene Sturefelt
- dansälskare

onsdag 18 augusti 2010

FÖLJA ELLER FÖRFÖLJA

Flera hundra var samlade i Ulvsmålatältet denna kväll.
Det gäller att vara med i rätt gäng, där grupptrycket inte leder åt fel håll.
Kvällens reflexion: FÖLJA ELLER FÖRFÖLJA:


Han stod och värmde sig vid elden.
Det var kallt. Nej, varmt i luften men kallt i själen. Stämningen var hotfull. De hade tagit hans bästa vän till fånga och nu stod han inför rätten.
Vad skulle de göra med honom? Hur skulle domen falla?
Han frös.

- Hallå där! Tillhör inte du också den mannens gäng?
Petrus ryckte till.
En ung kvinna pekade på honom och frågade uppfordrande:
- Du är tillsammans med Jesus, det hörs på din dialekt!
Petrus blev alldeles kallsvettig.Om han erkände att han var vän till Jesus, skulle den hotfulla stämningen drabba även honom.
Ja, han kanske också skulle bli ställd inför rätta och fängslad?

För säkerhets skull, och utan att tänka sig för, eller rättare sagt; han tänkte bara på sitt eget skinn, sa han:
- Nej jag känner inte den mannen!
Tre gånger förnekade han Jesus.

Tre gånger! Hur kunde han! Petrus som tidigare hade bekänt Jesus vara Messias och Guds son. Nu förnekade han sin bäste vän och tillika Guds son! Satt inte bekännelsen djupare?

Övervakare

Tuppen gol.
Detta hade Jesus förutspått då han sa:
- Innan tuppen gal skall du tre gånger ha förnekat mig, Petrus.

Det negativa grupptrycket blev för mycket för den annars så starke Petrus. Han orkade inte stå emot hotet.
Så är det för oss också. Det är lätt att stå för sin tro bland vänner, men vad händer när man blir ifrågasatt?

Vilket är lättast, undrar jag:
- ATT FÖLJA JESUS, ELLER ATT FÖRFÖLJA JESUS?

Följa eller förfölja gäller både vår Gudsrelation och den vi har till varandra.
Vi kan välja att förneka våra egna barn, våra syskon och föräldrar... vi kan förneka våra grannar och tala illa om dem...
Men vi kan också välja att bejaka dem vi har runtomkring oss, vi kan bekänna oss till våra vänner och tala gott om dem.

Har ni tänkt på vad vår programledare Olle Björngreen gör varje kväll?
Han bekänner sig till sin hustru och ger henne en komplimang och ett erkännande inför oss allihop, det är bra!
Då kan han krama om dansbandsdrottningarna på scen utan att någon tar illa upp...

Hållfast relation

Min slutsats är:
- DEN SOM FÖRNEKAR GUD, FÖRNEKAR SIG SJÄLV.
OCH:
- DEN SOM BEKÄNNER GUD, BEKÄNNER SIG SJÄLV OCH SINA INNERSTA BEHOV AV ATT VARA ÄLSKAD, FÖRLÅTEN OCH FÖRSONAD.

Bekänna eller förneka - vilket gör du oftast?

Tänk om Gud hade förnekat oss? ---
Det gjorde han faktiskt en gång! Minns ni? Vid den stora syndafloden när Noas familj var de enda människoran som räddades. Gud var så arg på människans våldsamheter att han ville utplåna oss... med all rätt!

Tänk om Jesus hade förnekat oss? - - -
- Nä, grabbar, nu hoppar vi ned från korset, det här var inte roligt längre... Ska jag dö för detta svekfulla och syndiga släkte?? Aldrig i livet!
Tänk om Jesus hade sagt så, och gått sin väg...

Undrar om vi förstår vidden av Guds kärlek...
Gud som låter mänskosläktet börja om med Noas Ark... en ny chans... hur har vi använt den?
Jesus som låter sig korsfästas för att dö som det sista offerlammet - och så bryta syndens och dödens makt... och bringar oss förlåtelse och försoning...
Förstår vi hur stort detta är, egentligen?!

Kors i taket

Vad hände med Petrus sen?

Efter uppståndelsen mötte han Jesus igen.
- Älskar du mig mer än de andra gör? frågade Jesus.
Nu fick Petrus chansen att bota sin förnekelse! Inget dåligt grupptryck omgav honom, nu var det lätt att säga:
- Ja, herre! Du vet att jag har dig kär!
Tre gånger fick han bekänna, en för varje förnekelse.

Sådan är den Gud vi kristna tror på: Upprättelse! Inte fördömande.
Res dig upp igen. You raised me up...

Nu var det dags för glad musik i Ulvsmålatältet!
Pianisten och missionären Lennart Larsson spelade så underbara sånger, fyllda av tro och värme.
F.d. keyboardisten från Vikingarna, Erik Lihm, kompade i bakgrunden.
Han skriver så fina ord om vår festival:
http://blogg.eriklihm.se/#post84

Herre, hjälp mig att följa dig, Jesus, även när motståndet hårdnar.
I sandaler,
Helene Sturefelt

måndag 16 augusti 2010

MISSION med DANSBAND

Dansbandsfestival i Ulvsmåla

I handen höll jag ett guldgult band, köpt i tygaffären.  Det var fullt med folk i Ulvsmålatältet, flera hundra. Många hade åkt långt, några från Jönköping och ett par ända från Norge!

Jag frågade konferenciern Olle Björngreen:
- Vet du vad detta är?
- Hm, ett radband?
- Nej, ett dans-band! svarade jag.
I andra handen höll jag ett rött litet band.
- Vet du vad detta är då?
- Ett strumpeband?
Ha ha, bra men det är det inte. Det röda bandet är det som ligger i psalmboken! Det symboliserar evangeliet som är den röda tråden genom hela denna festival!

Så knöt vi ihop världarna: dansband och evangelium.
Applåder och jubel.

En av kvällens dansbandsdrottningar, Marie Arthurén från DRIFTERS, trivdes och tyckte detta var mycket bra:
- Vi ska skapa gemenskap och det gör vi både med musiken och det som är i kyrkorna.
Hon sjöng "Älska mig för den jag är".
- ... som jag gärna sjunger i kyrkan när jag är inbjuden dit. Där finns något speciellt...

 Thomas, "Blomman" Broström, frälst speleman!

Varje kväll har vi krönt dessa dansbandsdrottningar med en enkel prinsesskrona från leksaksaffären... Tänk att plast kan glittra så mycket... Gesten har varit helt underbar - att få bli krönt som dansbandsdrottning och få publikens jubel.

Och jag har hela tiden tänkt på de ord Jesus sa:
- VAR TROGEN INTILL DÖDEN SÅ SKALL JAG GE DIG LIVETS KRONA.


Trohet, trofasthet, tid... sällsynta företeelser i vår tid som är så uppbokad och stressad.
När Olle frågade om de var gifta, visade det sig att endast 2 av dessa 10 var det... Flera av dem levde dessutom ensamma = med sig själva. Turnélivet gynnar inte familjelivet precis.

Som gåva fick var och en ett exemplar av min bok "Den långsamma kärleken" - åh så stolt jag är!
Jag hoppas att de ska läsa den, skratta och gråta.. och tänka på den Gud som har skapat oss.

I Marie Arthuréns bok skrev jag:
- ... med Guds välsignelse som älskar dig, för den Du är...

Vi hade många fina besök i tältet igår, skulle vilja berätta om dem var och en, med väljer att lyfta fram THOMAS DEUTGEN från Riksradio P4 Dans!
Han var där och intervjuade Thomas och Caroline Broström om deras idé att kombinera kristen tro med dansband.
Så här lät hans på-annons:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3135

- Hej! Vad gör en präst på en dansbandsfestival? frågade han glatt.
- Jag är här för att glädjas med den glada musiken och för att berätta om Jesu kärlek, på mitt sätt, med glimten i ögat... Jag jobbar inte i underhållnings-branschen men väl i underhålls-branschen... där vi behöver vårda vår själ. Och det gör vi här med hjälp av härlig musik, en del tokiga upptåg, vittnesbörd om hur Jesus har räddat ur missbruk och New Age.
(läs hela Carina Mirbergers historia på inblick.se "Carina hittade den starkaste kraften").

Thomas Deutgen såg både nöjd och glad ut och lite förvånad - ja, vi vet, hur ska man kunna förklara denna kombination om man inte har varit där? Det är ett Måste!

Hela intervjun kan ni höra kommande söndag 22 aug kl 19.30.


Så har Gud välsignat ännu en festival uppe i Eringsboda socken, där de moderna missionsmetoderna är att möta folk där folk är, använda det många gillar och i det föra fram den förunderliga kärlek från Gud, som löser oss från egot.
Och när Jesu kärlek bryter igenom hjärtats hårdhet, då gråter vi... gråter de stora, saliga tårarna.

"Kom när Gud, kom nära..."
Dansbandspräst och festival-älskare
Helene Sturefelt