UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 31 maj 2010

FLYG OCH FAR



Dublin Airport

Just hemkommen från Irland tackar jag Gud för alla nya intryck.
Vikingarna tog sig dit med flatbottnade båtar. Vi flög dit på vingar av stål.
Kroppen förflyttade sig på 1,5 tim från Köpenhamn till Dublin. Själen hänger inte med i det tempot. Därför hade vi förberett oss noggrannt, ja faktiskt i flera terminer, för att komma till det iriska kelt-landet med seende ögon och förstående hjärta.

Var gick du i kyrkan i söndags?
Vi besökte anglikanska kyrkan St Ann´s Church och deltog i en levande gudstjänst, med stark sång och medveten respons från församlingen.
En teol. stud. ledde gudstjänsten lätt och ledigt. Predikan utgick från Psaltaren 8 - hur Gud skapade människan "nästan till ett gudaväsen..." och så knöt han an till vår plats i skapelsen - visste han att ett arbetslag från Svenska kyrkan var där för att studera keltisk andlighet och fördjupa sitt miljöarbete??

Han sa:
- Gud är Ande. Vi är kropp. Vi kan bara ge fysiskt liv vidare, men Gud är den som ger Andligt liv till oss alla.
Ja, Gud ger både fysisk och andligt liv åt oss. Men, när vi skiljer oss från Honom, då dör vi andligt sett. Och det är tydligt i det sätt vi lever...
Vem är Herren?

Under följande blogginlägg ska jag dela med mig vad jag har sett och hört under denna pilgrimsresa på Irland.
Vi är rikt välsignade. Kanske kan mina tankar få vara till välsignelse även för dig.

"Christ be with me, Christ within me, Christ behind me, Christ before me..."
St Patricks bön är min aftonbön.

Helene Sturefelt

onsdag 26 maj 2010

MÅ DIN VÄG

Holmamåla

Keltisk välsignelse från Irland:

"MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES
OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN
OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND
OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD
OCH TILLS VI SES IGEN
MÅ GUD HÅLLA, HÅLLA DIG I SIN HAND."

Gud, jag ber om tålamod att invänta dina vägar.
Förlåt när jag tar fel avtagsväg och svänger för tidigt.
Ibland kör man bara runt, runt i rondellen, utan att komma ut... ja Du Vet, Herre, vad jag menar.
Gult trafikljus är det som gäller... vänta... vänta tills vägen kommer mig till mötes...

Herre, jag ber att vinden ska vara vår vän, att inga askmoln eller åskmoln ska hindra vår färd.
Jag ber att vi ska få flyga på en Gudsvind, ja en riktig Andens Vind, som tar oss till en värld där du kommer att tala kraftfullt till oss. Blås bort rädsla och feghet!

Det är vinden som är Missionen. Vinden driver farkosten framåt. Jag vill berätta om Dig, vart jag än kommer.
På Irland? Ja, varför inte!
.
Käre Gode Gud, jag ber att solen ska värma min kind.
Precis som Du vänder Ditt ansikte till oss, vill jag vända mitt ansikte mot Dig, mot Din värme, mot Ditt ljus. Hela min kropp förnimmer Din närvaro - just nu kinden av solen.

Må regnet vattna själens jord. Herre, det är så många som har glömt hur jorden fungerar. De önskar Bara sol, hela tiden... dessa väderegoister tröttar mig... Deras obalans torkar ut dem, bränner ut dem, ja inte konstigt att "de" blir utbrända när de glömmer regnet!
Herre, vattna själens åker, lägg de tankar i blöt som behöver mer näring. Svalka överhettade sinnen, släck min törst efter Ande...

Wämö

Herre, vi ses väl igen? Familjen som jag älskar, katten, den gröna gräsmattan och min cykel?
 
Jesus sade:
"Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den Helige Ande som Fadern ska sända i Mitt Namn, han skall lära er allt och påminna er allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro, och tappa inte modet....
Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett."
Joh 14:25-29

Tack Gud för att Du håller mig och hela mitt liv i Din hand.

Hur är det i Kelt-Land? Kallt med kilt? Eller kult med kilt?
Nej, det är kult med kelter! Kul ska det bli.

Kultiska hellsingar... Hällristningar? Ja, det också!
Helene Sturefelt

måndag 24 maj 2010

PILGRIMSVANDRING

Tältkåtan i Holmamåla Naturrelax

Kändisar talar ut och erkänner att de måste Avskärma sig ibland.
Ett nytt fenomen är att man får Gå in i Bubblan. Det betyder att man gör det tillåtet att inte vara uppkopplad ett tag... Fler och fler erkänner att de faktiskt inte orkar veta allt, eller ha koll på allt. Man till och med stänger av mobilen! Då är det minsann avancerat allvar!

Ååhhh.... Stackars nutidsmänniskan...
Nej, jag ska inte raljera över detta fenomen som bränner ut oss, men från min horisont betraktar jag världen med andra ögon.
Jag har sedan många år "lämnat världen" och ser annorlunda på livet. Förmågan att Stänga Av är nödvändig. Det är bara jag som kan tänka mina tankar och känna mina känslor, liksom du dina.
Alltså - tystnad är påbjuden relativt ofta.

Hjortahängnet

Nu vill jag dela med mig av Pingstdagens härliga PILGRIMSVANDRING djupt inne i Blekingeskogarna.
Det är ingen vanlig promenad. Det är en vandring med själen i centrum.

Vi står alltid i ring först så att alla kan se varann i ögonen. Jag läser ett Bibelord eller en vers och ger en kort och enkel kommentar. Vi gör våra sinnen redo för att verkligen höra naturens ljud och känna dess dofter.
Kan vi fortfarande namnen på fåglarna och träden?
Det yttre landskapet blir en bild av själens inre landskap.
Här går pilgrimsgänget längs hjortahängnet. Vi såg dovhjortarna en bit bort!
Hm, vem var innanför, vem var utanför?

Stadsborna klev över stock och sten. Vad är det för en torr pinne på vägen? Det är ingen pinne... det är en orm... eller en ödla...
Det är en utmaning att vara tyst... särskilt när det händer saker längs vandringen.
Varför tyst?
Jo, för vi pratar sönder de flesta upplevelser. Då går essensen ut ur händelsen. Att se och bevara upplevelsen i den egna tanken och känslan förtätar händelsen.
Denna lilla ödla hade sitt budskap till mig: se upp var du sätter fötterna, se upp vilka stigar du går, vilka vägar du väljer...
Efter varje paus ber vi alltid Heliga Birgittas bön:

VISA MIG HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Det är inga lätta ord att bedja. Tänk om Gud visar mig en väg eller ett sätt att leva som jag inte är beredd på, fast jag innerst inne vet att Gud har rätt?
- Gå in i din bubbla nu... stäng av mobilen och datorn nu... säger Guds röst... (ja, jag ska bara blogga färdigt först!) ... Ta tid till bön, fortsätter Gud, ta tid att reflektera över ditt sätt att leva, över ditt sätt att tala... ta dig tid, mitt älskade barn...

Det är många tankar som blir tänkta under en timme.
Allt annat känns så oviktigt, utom just detta, att få vandra i skogen, tillsammans med andra, i tystnad och bön.
Tack gode Gud för denna möjlighet.

Sen var det gott med mat och härlig samvaro.
Har du inget semestermål? Vill du ge bort en present/upplevelse till någon? Eller ordna en kick-off för arbetskompisarna? Ring då Gunnel och Jan Jeppson på Holmamåla Gård: 0455-92002.

Vandra - Vila - Vara.
Det är välfärd det!
Sko-n-samma hälsningar från
leg. pilgr. vandr. Helene Sturefelt

söndag 23 maj 2010

ANDENS FRUKTER


Glad Pingst!
Jag är visserligen "påskvän" men idag är det Kyrkans Födelsedag - Grattis till de 2010 åren...
Vi har firat med högmässa, pilgrimsvandring och helig dans. Påskbuffé, tårta, frukt och ost.
Stadsborna åkte upp till ljuvliga skogen i HOLMAMÅLA.

Vi firar den helige Andes utgjutande över församlingen. Som döpta har vi del av Guds goda Ande. I hans närhet växer dessa frukter fram i våra liv, ofta utan att vi själva märker vad som är på gång.

Jag vill dela med mig av pilgrimsvandringens meditation kring Andens Frukter.
Galaterbrevet kap 5:22-23.
Orden blir som en biktspel, ja en backspegel för vår egen samtid. Orden kan visa oss en brist, en styrka eller en längtan.
Ordens motsats hjälper oss också att se vad det handlar om.
Och som alltid, gåvan säger någon om gåvans Givare...

SJÄLVBEHÄRSKNING
Motsatsen: lev ut allt du känner med en gång. Men Guds Ande hjälper oss att invänta rätt tillfälle. För att våra känslor ska hjälpa oss, måste situationen vara rätt. Vrede, skratt, trötthet - allt har sin tid.

ÖDMJUKHET
Motsatsen: Högfärd. Vårt stora Ego tillåts ta alldeles för stor plats. Men Anden vill leda oss till att bli mjuka inför vårt öde. Egot får lära sig underordning, att böja sig under ... Gud...
Jesus ödmjukade sig ända in i döden på korset. Vilken förebild!

TROFASTHET
Motsats: Trolöshet. Byt elbolag! Byt teleoperatör! Byt skjorta. Byt partner - "Temptation Island". Hela vår tidsanda andas trolöshet. Det är inte lätt att vilja gå en annan väg. Fråga är: är vi trofasta mot vår tro? Gud är trofast mot oss! Svarar vi an på det?

Godhet..

GODHET
Motsats: Ondska. Gud är God - Good. Det är så skönt att möta goda och snälla människor. Världen betraktar ofta dem som mesiga, inte tillräckligt smarta. Gud är all godhets källa. Där får vi vara.

VÄNLIGHET
Motsats: Fientlig. Vän = mild, vän = kompis. Ordet säger något om Gud, att Gud är vår vän! Vad händer med din tro när Anden vill hjälpa dig se Gud som din vän? Gud är inte din fiende. Fiendskapen kommer någon annanstans ifrån.

TÅLAMOD
Motsats: Otålig. Munken bad: Ge mig tålamod, nu, Genast!!... Gud talar till oss. När han säger "vänta, ha tålamod", då är det också ett svar. Vad behöver du invänta?
Vårt samhälle stressar oss: Allt Nu på en gång. Kräftor påsk, semlor till nyår. Individens lust tränger ut det gemensamma. Guds Ande vill hjälpa oss komma in i det goda kollektivet, där vi inväntar varandra.

FRID
Motsats: Oro. Vårt språk har två ord för "shalom": Frid för själslig balans och Fred för yttre balans och rättvisa.
Guds Ande vill visa oss att denna frid är till för oss var och en. Jesus Kristus ger oss en frid som övergår allt förstånd! När hörde vi det ordet i samhällsdebatten, eller i sjukvården?

GLÄDJE
Motsats: Sorg. Vänner, sörj när sorgen kommer! Men se till att också sluta fred med sorgen så att den inte tar över. Jesus har kommit till oss för att vår glädje ska flöda över! Denna andliga frukt säger något om Guds väsen...

KÄRLEK
Motsats: Likgiltighet. Den övermåttan största gåvan och vägen att gå, är kärleken - den som ger av sig själv. Om vi bara kunde ana en liten bit av hur oerhört mycket Gud älskar oss, så... Vi är himmelens barn på jorden, indragna i Guds gemenskap, oberoende vad vi känner eller vad vi begriper... Att leva nära Jesus formar oss till att bli kärleksfulla människor.

Vilken underbar Pingstdag! Grattis än en gång, Kyrkan!
Frukt-ansvärt tacksamma hälsningar

lördag 22 maj 2010

EJ BRUDÖVERLÄMNING!

Körsbärsblom, inte "brudslöja"

Kronprinsessan Victoria vill bli förd till altaret av pappa Kungen. Detta vållar het debatt.
Ärkebiskopen avråder och präster protesterar.
Varför?

Jo, därför att i svensk bröllopstradition går brudparet in tillsammans, som tecken på att de är jämbördiga.
Gamla könsroller lever kvar i de glamourösa amerikanska såpor, som tränger bort den verklighet vi lever i.

Brudöverlämning hör ihop med att kvinnan inte var myndig. Hon stod först under pappans förmyndarskap - eller broderns om pappan var död - sedan överlämnades hon till den blivande maken.

Eftersom hon var en ekonomisk belastning och inte hade egen ekonomi, skulle brudens föräldrar betala bröllopet.
Vigselringen var i någon mån en ekonomisk "försäkring" liksom den "morgongåva hon skulle få dagen efter av sin nybliven man.
SÅ ÄR DET INTE LÄNGRE.

Hur kommer det sig att moderna människor, som i vanliga fall vakar över sina rättigheter i samhället, faller tillbaka när det gäller kyrka och tradition?

När vi som kyrka äntligen har lämnat gamla könsroller bakom oss, så ska vi tvingas in i dem igen, såsom vigselförrättare? Nej tack.

Prästen och debattören Annika Borg har dragit igång en debatt i DN där hon hävdar att "brudöverlämning" strider mot Svenska kyrkans månghundraåriga tradition.
Jag håller med. Liksom många av min kollegor. Nio präster från Lunds stift har skrivit ett personligt brev till kronprinsessan med en vädjan att hon skall tänka om.

Biskop Lennart Koskinen, Visby, säger:
- Man kan tycka att det är familjens ensak att bestämma detta, men just i det här fallet blir det stilbildande för tusentals brudpar, och det vill vi inte.

Även vår ärkebiskop Anders Wejryd, som ska hålla vigseln, avråder från "brudöverlämning":'
- ... eftersom vår vigselritual är så tydlig i fråga om makarnas jämställdhet, skriver han i ett pressmeddelande.
Jag håller med.

Tre tankar:
Om det ändå inte går att avstyra detta kvinnoförminskande överlämnande, då ger jag följande alternativ till de brudpar jag möter:
- Överlämnandet kan ske vid kyrktrappan, men sedan kan ni gå in gemensamt, som en markering att det är NI som är brudparet.

Nästa tanke är att få kvinnan att inse vad hon utsätter sin blivande man för... allas blickar att ensam stå där framme och vänta... Det kan knäcka vilka nerver som helst!
Mannen brukar ofta nicka i tacksamhet när jag för det på tal - ty ingen brudgum vill gå emot sin blivande brud - det är prästen som ska säga "de svåra sakerna".

Tredje tanken är att bruden tänker bara på sig själv, ja som en stor egoist. Hur säger man det på ett snyggt sätt?
Att gå med sin pappa tillhör skolåldern...
Och vilken pappa går med på detta spektakel, innerst inne? Men inte heller han vill gå emot sin dotter...

"Därför skall en man lämna sin far och mor..."  Ska vi göra ett tillägg?
"Därför skall även kvinnan lämna sin far..." ?!

Alltså: både far och brudgum är glada att slippa denna amerikanska såpamodell.
Detta är mina erfarenheter efter 21 år som präst i Svenska kyrkan.

Till Bruden vill jag säga:
- Tänk efter, en gång till. Var rädd om din självständighet! Den är inte självklar... den har inte ens hundra år på nacken.. Se dig själv i ljuset av alla de miljoner kvinnor som saknar egen bestämmanderätt - vad tror du de tänker när vi  - fria, lyckliga kvinnor - frivilligt ger bort den starkaste markeringen vi har: att gå i jämbördighet in till bröllopet med den man vi själva (!) har valt.

Självständiga pingsaftonshälsningar
Helene Sturefelt

RESPEKTERA BARN eller GAMLA?


Vårvärmen får pingstens vindar att värma jorden. Utanför mitt fönster blommar tulpanerna i så kraftiga färger att jag bländas. Tack Gud för den skönhet du ger!

Tänker på  respekt. Ordet re-spekt betyder att åter se, att SE EN GÅNG TILL.
Jag har tänkt vidare på  integrationsministern Nyamko Sabuni.
Hon kommer från en kultur där den äldre generationen visas stor respekt. Det är de äldre som har erfarenheten och livsvisdomen.
De invandrare som jag umgås med visar tydligt denna respekt för sina äldre.

Vi "vanliga svenskar" (vet snart inte hur jag ska uttrycka mig, men ni förstår, hoppas jag) lägger inte fokus där. Vi riktar betydligt större respekt för barnen. De gamla är just bara gamla.
Där finns inte mycket mer att hämta, tänker den tekniske och effektive svensken, nu återstår bara förvaring.. Livsvisdom har man inte tid med, det hindrar också effektiviteten. Eller sporten...

Det gamla trädet ser...

Men barnen är ju blivande "spelare" så dem ska vi satsa på.
Och så ser jag två beteenden som vi skadar barnen med. Det ena är vårt runtsläpande:
- Skynda dig nu, nu ska vi till träningen och spelningen och kören och nästa träning och...
- Jag vill inte. Jag vill leka.
Det andra är vårt eviga frågande. Många unga föräldrar vågar inte vara vuxna och ta konsekvenser av sina regler hemma:
- Vad vill du äta lilla gullestina? Vill du ha pannkakor, pasta eller pizza eller...
- Kebab!
- Men vi har inte kebab hemma lilla gullestina.
- Jag vill ha kebab! skriker barnet som har lärt sig att spela ut sina föräldrar, ett barn som också är fyllt av outtalad ångest att alltid behöva fatta de beslut, som de vuxna ska göra.
Det  går utför...

Detta ser jag 1: många invandrare lägger fokus på sina äldre i respekt, men missar barnen eftersom både barnaga och barnäktenskap finns i de mörka kulisserna.
Detta ser jag 2: vi gör tvärtom, glömmer våra äldre och fokuserar på barnen, på ett osunt sätt.
Ja, jag gör en generalisering, men det är nödvändigt för att vi ska få syn på varann.

Alltså: vi har mycket att lära av varandra. Nej, det är ingen klyscha, jag menar det jag säger.
Jämställdheten handlar inte bara om män och kvinnor, det handlar lika mycket om just barn och gamla.
Re-spekt = se en gång till.
Tre generationer

Paulus brev till Timoteus får avrunda detta inlägg:
"Om en änka har barn eller barnbarn, så låt dessa lära sig att vara fromma först och främst inom den egna familjen och visa tacksamhet mot de äldre, ty det är vad Gud vill.
Om någon inte sörjer för sina anhöriga... han har förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott."
1 Tim kap 5, vers 4 och 8.

Helene Sturefelt
Mitt i livet

fredag 21 maj 2010

JÄMSTÄLLDA INVANDRARE?

Svarta och vita tulpaner

Alla nyanlända invandrare ska få lära sig den svenska synen på barnaga och jämställdhet, menar integationsminister Nyamko Sabuni, enligt TT Nyhetsbyrå idag. Så bra.
Tillsammans med justitieminister Beatrice Ask vill hon också se till att det blir skärpta regler kring tvångs- och barnäktenskap.

Vi vill inte ha ett samhälle i samhället. Jag önskar också att vi ska ha en gemensam värdegrund att stå på.
Statsvetarprofessorn Erik Amnå har kommit fram till att invandrare får en bättre chans till delaktighet och jämställdhet då. Ååhh...
Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta... men detta har väl "folket" sagt under många års tid? Har det äntligen nått upp till toppen nu?

Det är bara det att "jämställdhet" betyder olika saker beroende på vem du är.


För en muslim är jämställdheten att kvinnan slipper göra det mannen gör. "Värdefulla saker bevaras överskylt" säger Nazia Rafi, magister inom freds- och konfliktvetenskap.
Här blir de fina orden problematiska med en gång...
För mig är jämställdhet att en kvinna både kan och får göra allt det som mannen traditionellt har gjort. Det är inget jag vill "slippa".
Krister Renard, gymnasieläsare i fysik och matematik i Uppsala, har en intressant blogg där han lyfter fram religionens roll i samhället.
http://gluefox.blogspot.com/2010/05/vilks-forelasning-vid-uppsala.html

Konstnären Lars Vilks skulle hålla en föreläsning men den stoppades av muslimer som skanderade "Allahu akbar".
Läs Kristers kommentar.

Ja, visst är Gud större (Allahu akbar), större än alla våra Gudsföreställningar, men också större över alla dem som är rädda för att bli synade i kanten...

Hur ska det då bli på domens dag...?!

Våra muslimska och katolska invandrare har ju denna Dag som en högst levande tanke i sin tro.
Är det inte lika bra att vänja sig vid att syna både texter och gärningar?
Allt som inte tåler kritik luktar misstänkt.

Nej, jämlika är vi då inte i massmedia. Där kastar man ut allt vad kristendom och präster heter medan man stryker muslimer och buddhister medhårs.
Varför? Vilka poänger vill man plocka med det?
Det gynnar inte gott samarbete på gräsrotsnivå där vi befinner oss.

Motsatta riktningar kolliderar: de som vill bevara kristendomen och dess traditioner, en del med grumliga syften, och de som vill avkristna allt ihop och kväva religionen.


Tänk om hela den kristna kyrkan i Sverige lade sig ned för att dö?
Tänk om vi stängde alla kyrkor radikalt under ett år... inga gudstjänster, inga möten, ingen "verksamhet"...
Allt det yttre fick dö... medan alla kyrkoarbetare levde i bön och bibelläsning...
Reträtt! Andhämtning. Nystart.
Det gamla dött och begravet.
Och dem bland folket som skulle längta efter sin kyrka, fick söka sig närmare kyrkans källa: Kristus själv.

Inför honom är vi alla lika. Jämlika i så måtto att ingen kan hävda sin förträfflighet före någon annan.
Varken i radio, TV eller tidningar, eller i himmelen.

Låtom oss dö - och uppstå!
Helene Sturefelt

DÄR ROSOR ALDRIG DÖR

Birgittas Roos...

Tröst - ett av de finaste ord jag vet.
Inte släta över, inte vara sentimental, utan just Trösta.
Det hebreiska grundordet lär betyda "låta gråta färdigt".

En sång som många gärna vill ha med på begravning är "Där rosor aldrig dör".
Den innehåller mycket tröst när man drabbas av sorg.
Nu ska du få lyssna på Swedish Dance Metal: Black Ingavars version om du vill:
http://www.youtube.com/watch?v=qHtAgRD-aN0
Nej, vi har inte den versionen i kyrkan, då är det mycket mjukare! Men just nu vill jag ha hårdrockens kraft och energi i den här sången.
Carl-Einar Häckner har också gjort en intressant inspelning till Frälsningsarméns CD "En salig blandning".

Häng med på en text-analys! Vad sjunger de egentligen?
Ta fram din Bibel och slå upp Johannes Uppenbarelses bok kap 21 vers 9 och framåt. Läs noga. Även kapitel 22 om Livets Träd.
Det är som hämtat ur en reklamfolder från smyckes- och juvelerarbutiken.


TILL EN STAD JAG ÄR PÅ VANDRING
SYNDEN ÄR DÄR UTANFÖR

Stad? Jag som gillar landet förundras över att Gud har en stad...
Men den den är inte smutsig och ful, full med buller som jag avskyr, nej den är på ett annat sätt:
Staden lyser som en ädelsten, byggd av rent guld, grundstenarna var av jaspis, safir, smaragd...
De tolv portarna var tolv pärlor, den breda gatan var av rent guld som genomskinligt glas...

Fantastiskt!
Gatan är dessutom bred, inte smal.. Här, i syndens värld, är Guds väg smal, trängd av jobbiga begär och egotrippar. Så skönt att veta att synden är Utanför, den får inte plats!
Frågan är då: var är Syndarna...? Om synden är utanför, var är vi, syndare?

LIVETS TRÄD STÅR DÄR I BLOMNING
DÄR SOM ROSOR ALDRIG DÖR

Livets Träd - en urgammal symbol som finns i alla kulturer, bland alla folk.
Dansstegen i många Heliga Danser har ett mönster av Livets Träd.
Många gårdar har ett vårdträd till skydd och förr planterade man ett träd när ett barn var fött, och vattnade med dopvattnet...
"Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor stod Livets träd, som bär frukt 12 gånger om året" (22:2).

Har arkitekt-studenter läst Bibeln? Tänk att bygga så här istället för de fula husraderna utan centrum och samlingsytor.
.. "och trädens blad är läkedom för folken".
Tips till de nya privatägda apoteken - naturen är och förblir vår bästa medicin.

DÄR SKALL ROSOR ALDRIG FALNA
INGEN FROSTNATT DEM FÖRSTÖR
TILL EN STAD JAG ÄR PÅ VANDRING...


SVÅRIGHETER HÄR VI MÖTA
SATANS SNAROR HÄR FÖRFÖR

Vår samtid rustar inte barn och ungdomar att möta svårigheter. De får ofta höra som sina "rättigheter" men sällan att det finns "skyldigheter" också.
Det är fokus på framgång, hälsa och skönhet på ett sätt så att mänskovärdet riskerar att hamna i skymundan. Vad gör man när man är en förlorare, som dessutom är både sjuk och ful...
Gode Gud bevara oss från dessa satans snaror, förpackade i underhållningsglamour!
Ty Gud älskar alla, inte bara de perfekta och rättrogna.
Gud älskar alldeles särskilt den "förlorade sonen"... och väntar...

INGA FRESTELSER I STADEN
DÄR SOM ROSOR ALDRIG DÖR

I Guds stad finns inte dessa frestelser. Tack och lov. Kampen mellan ont och gott har upphört. Det splittrade sinnet har läkt och blivit Ett, inriktat på Guds kärlek och inget annat.
Hur gick det till?

NÄRA KÄRA FINNS HOS JESUS
VITKLÄDD SJUNGER NU I KÖR

"Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt, utan bara de som Lammet har skrivna i Livets Bok" (21:27).
I dopet blir vi renade från synden.
I nattvarden får vi ta emot förlåtelsen. Underbart är att sjunga "O Guds lamm som borttager världens synder" och veta att Jesus dog för din och min skull... besegrade döden och all djävulskap... och uppstod igen.
Detta får jag "smaka" i nattvardsbrödet! Detta hjälper mig till daglig omvändelse i kärlek...
Jag, en syndare, men en förlåten syndare, får gå in i staden, iklädd dopets vita linnedräkt, och sjunga med i den stora kören av befriade människor.

Då ska jag ta farmor och farfar i handen, och moster Ulla, och sjunga så tårarna rullar!


VÄNTAR PÅ ATT JAG SKALL KOMMA
DIT DÄR ROSOR ALDRIG DÖR

Detta är stort: Gud väntar på att vi skall komma... Denna väntan riktas till alla människor oavsett ras och religion. Det Jesus gjorde på korset är universellt.
Tänk att Gud väntar... och korset är vägen dit. Min kamp är över. Din fromma prestationssträvan hjälper inte.
För den förlorade sonen/dottern är detta ett starkt evangelium, glatt budskap.
Jesus har gjort allt klart och vi kunde inte hjälpa till... Men en sak kan vi göra: ta emot denna underbara FRID.

När jag dör, vill jag att det i kistan ska vara full av läkande blad och rosor. 
Utanpå ska det också vara klätt med så mycket blommor och blader att den enkla träkistan inte syns!
Och det skall vara lovsång och Helig Dans med enkla steg.

Sänder en extra hälsning till alla er som sjunger solo på begravningar, som bär ut kistor till graven, som dukar fina kaffebord till sörjande, ja till alla er som lyssnar och tröstar...

Blommiga trösthälsningar
Helene Sturefelt

torsdag 20 maj 2010

HAN BLEV KATOLIK


Greger Hatt blev katolik. Strukturen i Svenska kyrkan är så trög att den inte kan ta vara på den väckelse som finns, säger han till Kyrkans Tidning (6 maj 2010). Jag håller delvis med honom.

I min blogg lyfter jag fram både kritik och beröm till ALLA kyrkor och ALLA religioner - utan att ge min egen kyrka fördelar. Därför får Katolska kyrkan plats igen.
Jag tillhör Jesus Kristus först och främst. Han bor i mitt hjärta och det hjälper mig att se det som är gott. Och det som är dåligt, såsom jag uppfattar det.

Greger Hatt fortsätter:
- Jag längtar efter det enorma allvaret. Att det kostar. Det är inte meningen att kyrkogemenskapen ska vara en sällskapsresa. Här finns både motstånd och mer andlig näring, säger han, men inte lika mycket sockerkickar som i Svenska kyrkan.


Jag delar hans längtan.
I Svenska kyrkan har vi en fantastiskt stor kontaktyta med hela folket. Man brukar säga att på 3 år har svenskarna besökt vår kyrka antingen på dop, konfirmation, skolavslutning eller någon annan högtid. Det är en sann Folkkyrka att vara glad åt!
Men.
När vi möter så många ovana människor, som inte förstår - eller inte vill ha - "religonens allvar och väckelse", då blir vi präster lätt ytliga... jag har känt faran många gånger från sekulariseringens grupptryck... kanske har jag också trillat dit... vilket Gud förbjude!
- Tona ned det religiösa, kan jag få höra från "icke religiösa" som ändå vill ha en kyrklig begravning.
Det är inte lätt.

Så, jag delar Greger Hatts motvilja till det sockersöta och vår oförmåga att våga tala allvar.
Som om Gud var en snäll nalle och Jesus en trevlig kompis.
Som om Gud inte ville att "alla människor skulle komma till insikt om sanningen och bli frälsta"!

Tuppen vakar och varnar

Nu till det andra allvaret om katolska kyrkans behov att tysta ned kritik.

Maria Hasselgren är pressansvarig för Stockholms katolska stift. Hon är kritisk till att kritik tillåts uttryckas (!) av en präst i svenska kyrkan mot dem.
Annika Borg har skrivit en krönika "Övergrepp frodas i tillåtande kultur" och Maria Hasselgren ville att vår biskop Eva Brunne i Stockholm skulle bli uppmärksam på att en officiell företrädare för Sv Ky "tillåts att återkommande agera på detta oekumeniska och förfärligt pinsamma sätt".

Biskop Eva Brunne vill inte medverka till att cencurera eller lägga munkavle på en fri debattör, och säger:
- Vi lever i olika traditioner och troligen hanteras våra prästers tyckanden på olika sätt.

Annika Borg svarar själv på Maria Hasselgrens kritik av hennes kritik:
- Katolska kyrkan anklagas för att ha mörklagt övergreppen och tystat de egna kritikerna. Då är det ofattbart att man agerar så här. Det visar precis den kultur som råder.

Nu barrar det...

Jag kan alltså uppskatta katolska kyrkans djupa liturgi och deras allvar i tron.
Men just detta att inte kunna hantera kritik, och den outvecklade synen på samlevnad, gör att jag också står på kritikernas sida. Detta är en stor skillnad mellan våra kyrkor.

Så bland alla ofullkomliga kyrkor är jag tacksam att få arbeta i den evangeliskt lutherska kyrkan i Sverige.
Endast Gud är fullkomlig och kärleken från Jesus Kristus.
Det räcker.
Ja, det räcker ända in i himmelen!
För oss alla.

Stixiga hälsningar
Helene Sturefelt

tisdag 18 maj 2010

HEJA SFI!

Fredrikskyrkan

Solen värmde så skönt där jag satt på bänken framför kyrkan. Första sommarvärmen!
Plötsligt kom en stor skara brokiga människor gående över torget. Hårfärg och klädstilar representerade hela världen.
- Var tror du de kommer ifrån? frågade jag min middagskompis.
Till min glädje såg jag att de gick in i kyrkan: Snabbt torkade jag mig om munnen.
- Häng på! Vi följer med!

De hade börjat ett lågmält samtal och tittade och pekade på kyrkans olika delar.
Försiktigt närmade vi oss och när vi fick ögonkontakt presenterade jag mig:
- Välkomna! Jag är präst här i kyrkan. Kan jag hjälpa er?

Det som sedan följde var en timmes sann religionsdialog. Frågor och svar avlöste varann i en sådan iver att jag inte hann fråga vilka de var.
- Vad tycker du om påven, aborter, homosexuella, Luther...
Sakta men säkert svarade jag så gott jag kunde, ärligt och rakt.

- Varför är det en döskalle på predikstolen?
- Det är bara prästen som kan se den... för att vi ska påminnas om att vi är dödliga...
- Aha, en av oss!
- Öh.... ja.. Religion och makt hör inte ihop. Guds kärlek ska räckas enkelt till alla människor. Jesus var enkel... det var Muhammed också, sa jag och fick de muslimska kvinnorna i sjal att börja prata.

Sedan berättade de för mig att Koranen också säger att Jesus skall komma tillbaka. Det blir i Damaskus och han kommer att ha vattendroppar i håret och...
Jag måste läsa på.

Vi såg varann i ögonen. Vi lyssnade, vi vågade prata med varann.
Hur stort det var begrep jag när jag äntligen fick tid att fråga:
- Vilka är ni?
- Vi kommer från SFI, svenska för invandrare, och vi fick ett infall att gå ut när det var så skönt väder, och så gick vi in i kyrkan. Skulle inte du kunna komma till oss, någon gång?

Jag blev alldeles varm om hjärtat. Så modiga de var! De vågade tala ett främmande språk, inne i en främmande helgedom, med en främmande religionsledare.... Stort!
Undrar om jag hade vågat det...

Jag tror att det är våra invandrare som kan lära oss att hitta tillbaka till Gudstron igen. De är inte bara bra på kebab och pizza, de är bra på att bedja också.

Ja! Visst kommer jag till er på SFI och samtalar mer.
Gud välsigne er alla!

Avslutar med en förskräcklig länk till ett högerparti som är så höger att de går baklänges...
De kallar sig för Svenskarnas Parti (SvP) och deras tidning heter Realisten (ha ha!).
http://www.realisten.se/

Tipset kommer från Nisse Graans blogg och han är läsvärd- kommunfullmäktiges ordförande från Motala för KD.
http://www.graanbloggen.wordpress.com/

Rutiga hälsningar
Helene Sturefelt

måndag 17 maj 2010

BINGOLOTTO-BÖNEVINST


Man kan be till Gud om allting. Och Gud svarar, tro mig!
På Sitt sätt.
Vi tror att ett "ja" alltid är själva bönesvaret. Men ett nej är också ett svar, eller hur? Likaså ett "vänta".

Det jag nu ska berätta kan vändas till sin motsats. Men jag tar risken.

Det var en gång en knarkare i Köpenhamn som knackade på prästgårdens dörr.
- Vi är så hungriga...
- Jaha.. ?!
Vad gör man åt tiggeri vid dörren?
Satt just och förberedde predikan om Jesus som sa "ge åt den som ber dig"... Hans vädjan gick rakt till hjärtat, där Jesus just hade talat. Visst, vi ordnade en matkasse.

Några år senare blev Dan frälst. Befriad, döpt och renad från sitt missbruk! Bara det är en saga i sig. Han gifte sig, han läste in en fil.kand. - och vi undrade: om han inte hade knarkat ihjäl en del hjärnceller, hade han varit professor nu? - - -

Dan har flyttat och fått sitt första jobb - någonsin... Han borde vara uträknad men är inte det. Med Guds beskydd och en makalös vilja är han nu på fötter.

Men så ringde han igen och berättade:
- Vi har haft skulder på 25.000 kr som plågat oss. Men så vann vi på Bingo-Lotto! Vet du hur mycket? Gud är så god: 27.000 kr!!!
- Jaha... sa jag igen, lika dum och förvånad som första gången.
- Ja, Gud är så god, vi har betalt våra skulder och pengarna räckte till nya sommardäck också! De kostade 2.000 kr... Gud ser verkligen våra behov, jag är så tacksam.


Läser i LP-stiftelsens tidning "StreetNews" om hur kokainet väller in över Sverige. Jag citerar ur artikeln:
"Kokainet har gjort en klassresa: de flesta som sökte hjälp hos MariaBeroendeCentrum i Stockholm var byggjobbare och hantverkare.
Polisen rapporterar att ungdomar som använder kokain inte ser sig som narkomaner, eftersom man inte behöver sprutor...

Colombias vicepresident Fransisco Santos Calderon och Jörgen Svidén på European Citites Against Drugs skriver att knarkkartellerna har koncentrerat kokainproduktionen till ekologiskt känsliga områden i Anderna.
För att producera 1 gram kokain förstörs 4 hektar av Amazonas regnskogar.
Giftiga bekämpningsmedel dumpas i Amazonas känsliga vattendrag. Skövlingen påverkar den globala uppvärmningen..."

Jag orkar inte läsa mer... förtvivlan smyger sig på.
Vad skulle Dan säga, han som vet baksidan av detta?

Vad är artikelförfattarnas poäng? Jag citerar:
"Glorifieringen av kokain måste upphöra. Media och populärkultur måste sluta att understödja denna s k champagnedrog."

Jesus förvandlade vatten till vin, berättar evangelierna. Kan han förvandla tillbaka på andra hållet också?
Iså fall ber jag i min aftonbön att kokainet ska bli till regnskogsträd igen och kemikalieförgiftade vatten ska bli friska.
Min Bingo-Lottovinst heter en Befriad Natur från människans girighet.
Och tack Gud för Dan!
Amen.

Helene Sturefelt

söndag 16 maj 2010

FOTBOLLEN PREDIKAR

Västra Mark
- Spring! Passa! Hit!
- MÅÅÅL! Ja! Nej....
Inkast, off side, frispark och en fruktansvärd massa svettiga springsteg.
Det var ingen tvekan om vad de två fotbollslagen höll på med. Alla visste sin uppgift, alla hade sin position och kämpade för att inte svika sitt lag.

Ingen skulle få för sig att börja spela handboll istället... eller leka psykologer och förklara för domaren hur det Egentligen Är... eller bara lämna spelplanen och gå hem. Nej, sådant inträffar inte på en idrottsarena.


Låt oss nu överföra detta till kyrkan...
Jag har hört en dålig radiopredikan idag. Det var pinsamt. Prästen svek sin uppgift och talade om "gemensamma mål" och "balans" precis som med inandningen, in och ut och ... utan att nämna vår huvudperson Jesus Kristus, utan att utlägga vår evangelietext.
Om jag inte hade vetat vad jag lyssnade på, skulle det lika gärna ha kunnat vara en politisk retorik...

Det roliga med dagens fotbollsmatch på Västra Mark var att just de politiska partierna var där och spelade mot varann! Röda mot blågrön allians. Härliga rytmer från estetlinjen höjde stämningen. Straffläggning i pausen, då de "riktiga" spelarna vilade sig.

Det var Olidigt Spännande... Skulle sossarna göra mål på straff, eller hur skulle det gå...?
KD drog för långt åt höger och missade målet... Så Synd.
Men alla kämpade.
Det är tur att politiken inte avgörs på idrottsarenan!

Vad jag vill komma fram till är att kyrkan måste vara kyrka, inget annat.
Det måste märkas att vi är kristna, eller? Sekulariseringen - inom kyrkan själv - har gått så långt att jag blir rädd ibland...
Kyrka, Kyrios = de som tillhör Herren.
Jag  tar gärna hjälp av psykologi och glada trumrytmer i gudstjänsten, men det måste vara klart att det är Jesus i Centrum och hans Nåd. Jag vill inte bli bortdribblad av otydlighet och kringprat.

- Where is the Gospel? frågade ju Craig Satterlee från Canada när han besökte oss präster i Lund.
Var är målet?
Att möta sin Lagtränare i omklädningsrummet efteråt och få en uppmuntrande klapp på axeln?
Att möta Domaren i respekt med ett Tack?
Att hälsa på motspelarna med ett fast handslag?

Ja, säkert allt detta.
Och i kyrkan att få höra hur Jesus säger:
- Detta har jag sagt er i bilder... (!) Det kommer en tid då jag inte skall tala i bilder utan med klara ord låta er veta allt om Fadern. jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen och går till Fadern."
Johannes evangelium kap 14:23-33

Vi har mycket att lära av fotbollen, som idag var den bättre predikan.
Men nästan gång kan det vara tvärtom.

Hälsningar med ett kraftfullt Inkast.
Helene Sturefelt

lördag 15 maj 2010

SLÅSS MOT VÄDERKVARNAR

Kvarnen i Loppertorp, Öland

Ur Diktsamlingen VREDENS HETTA:

SVÄRD

Don Quijote
   slogs mot väderkvarnar
- vilka kvarnar maler mig?

Hans mjöl blev aldrig malet
- går jag också till usla kvarnar?

   Så ditt utsäde i stenig mark
   Frid över mager teg
   Hellre än i den feta myllan
   där ofärd svälter dig.

                II

Ädel hjälte
   drog sitt svärd
- vilket vapen sårar mest?

Möllans vingar tog hans liv
- slåss jag också mot luftslott
med svärd?

   Så ditt utsäde i stenig mark
   Frid över mager teg
   Hellre än i den feta myllan
   där ofärd svälter dig.

Det heter att man ska välja sina strider.
Man kan slåss mot människor, idéer eller miljögifter, (de tre hänger ihop).
Man kan bruka det fria ordet och prata, tala, skriva insändare och blogga...
Gör det någon skillnad?

Engagemang slåss mot likgiltighet. Kampen slåss mot bekvämligheten.
Slappheten mot Anden.
Stenig teg mot den feta myllan.

"Mänskan ej lever blott av bröd, henne Guds ord måste nära."
Sv Ps 161.
Möllan maler. Kornen krossas. Blir till mjöl som blir bröd.
Tanken maler. Orden krossas. Blir till meningar som bär liv.

Om man tror stort om sig själv, vaktar man sin tunga över vilka ord som får komma ut, ty man vet dess kraft och verkningar.

Kritik? Ja, mot orättvisorna och dumheten.
Beröm? Ja, till glöden och klokheten.
Jag fortsätter så mitt utsäde i stening mark, precis som jag skrev en augustidag 1998.
Frid över mager teg, även 2010.

Ordtuggaren
Helene Sturefelt

RÄKOR I OLJA

Varning

Oljekatastrofen i Mexikanska golfen växer. Med förtvivlan och vrede läser jag om de myndigheter som, trots varningar, har fortsatt borra efter olja.
Giriga bolagsmän struntar i miljökonsekvenserna i jakten på den feta oljan.

Vad händer där under marken? Undrar om det inte finns en liten kanal till Island... Underjordiska krafter som samverkar med människans dumhet.

Döda sillar

Vi var ute och paddlade här om dagen. Småbåtar med fritidsfiskare drog upp den ena sillen efter den andra. En och en. Men vid bryggan såg jag detta: dumpad fisk på bottnen. 12 stycken.
Det kunde ha blivit en middag. Var det inte roligt längre?

Tolv - lika många som antalet lärjungar. Lika många som antalet korgar överbliven mat som de samlade in när Jesus hade välsignat pojkens bröd och fiskar. Minns du berättelsen?
Det var ett underverk i generositet och givmildhet. I Guds närhet räcker allt.

Men här ligger tolv döda lärjungar på bottnen vid Dragsö. Respektlöst.
Varje dag fiskar vi sönder havet så att tolv miljoner levande vattenvarelser dör "till ingen nytta".
För liten fisk, för stor fisk, hajar med avskuren fena...
Vattnet blir rödare och rödare.

Ser en annan bild i tidningen: en räkbåt, fotograferad från flygperspektiv, de försöker samla ihop olja i Mexikanska golfen. Det är röda och rosa strimmor i vattnet.
Och jag tänker:
Tonfisk i olja det har vi... Snart har vi även Räkor i Olja, i svart kletig tjockolja  - på burk?!

Varför inte?
"Bensinbolagen serverar idag "fast food" - svarta räkor från Mexiko, naturligt marinerade i ... olja...
Glöm inte tanka bilen!"

Jag slits mellan två världar - vårt giriga samhälle och Guds sköna natur.
Johannes skriver i sin Uppenbarelse bok:
"Den andre tömde sin vredes skål över havet.
Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.
Kap 16:2
Det är en vrede som varnar och manar till Liv:
"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall... "
kap 22:1

Det finns hopp, även om det känns lång borta.
Återkommer med kommentarer om "vredesskålarna" längre fram.
Det blir fisksoppa till middag. Välkommen.

O-räk-nerliga hälsningar
Helene Sturefelt