UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 28 februari 2010

A HAPPY SONG


Det är en livskonst att vara glad.
Jag har förmånen att möta så många människor, alla med sin livshistoria. De som utstrålar Tacksamhet har en särskild länk till vår Herre, tror jag...

Ikväll har vi fått lära känna en ung talang vid namn JULIA, som sjöng egna sånger till gitarr i vår kyrka.
Åh, vilken röst! Vilken glädje! A happy song!
- Jag vill sjunga om Glädje och Kärlek.
Vi önskar dig lycka till - ska vi inte skicka iväg dig till "Idol"?
- Nej, jag vill inte bli känd, på det sättet.
Så klokt.
Respekt!

Lyssna på Anna Bergendahls bidrag "This is my life" från Melodifestivalen. Hon är lik vår Julia... och Marilyn Monroe!
 http://www.youtube.com/watch?v=54HckZbrqBA&feature=related

En livshistoria:
"Gamla far" hade kommit in på Hemmet. Trots många krämpor var han glad för att han kunde gå. När benen inte fungerade längre, var han glad att han ialla fall kunde röra armarna. När han bröt armen, var han glad att han trots allt kunde se... och när synen försvann, var han glad att han ändå kunde höra...
Och, när hörseln minskade, var han tacksam att han ändå kunde tänka... tills den dagen kom, då livet slocknade, och dottern höll sin fars hand i sin... t a c k ...

"Tack min Gud för vad som varit
Tack för allt vad Du beskär
Tack för tiderna som farit
Tack för stund som inne är
Tack för ljusa, varma vårar
Tack för mörk och kulen höst
Tack för redan glömda tårar
Tack för friden i mitt bröst... " Sv Psalm 261:1

Med värme
Helene Sturefelt

lördag 27 februari 2010

FÄNGELSE-KLOSTER

Hur stränga straff ska ett civiliserat samhälle ha?
Min muslimske mail-kontakt Iyad menar att det svenska samhället har för svaga straff för att avskräcka brott. Han tar som exempel våldtäktsmän som har alldeles för korta straff och där 95% upprepar sina övergrepp när de kommer ut.
Det är bättre att förövaren får lida istället för brottsoffret, menar han.

Det ligger något i det.
Men, jag tror inte på straff. Man kan inte SLÅ in vett i skallen. Den som själv är slagen, slår tillbaka.
Vårt kristna samhälle bygger istället på beteendeförändring. Vi vill komma åt roten till det onda, i tron på att människan kan förändras.

Skänninge anstalt i Östergötland har ett unikt projekt  där ett minikloster är byggt inne på anstaltens område. Innanför taggtråd och skyddsmurar finns en plats dit internerna kan söka sig. Här har man skapat en miljö där fången kan komma till insikt, med hjälp av 12-stegsmodellen.

Läs länken:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1827&Itemid=33

På bilden ser du ett biktbås från Mariakyrkan i Gdansk.
Att verkligen möta sig själv och sina gärningar är ett helvete. Att komma till insikt över vad man verkligen har gjort mot en annan människa, kräver stort mod. Denna insikt kan leda till omvändelse, till att bli Människa, inte bara en varelse på två ben.

I Skänninge arbetar man med undervisning och själavård. Det är en kärleksfull miljö där allvaret leder framåt.
Om jag prövar min muslimske mail-kontakts krav på hårdare straff, då finns ingen öppning till förändring, bara rädsla.

För ett halv år sedan följde jag med besöksgruppen till Skänninge anstalt.
Det var ett starkt möte med internerna - särskilt med de tuffa muslimska killarna... som vi kaffebordet frågade hela tiden:
- Vem är Jesus? Vad har han gjort? Hur kan han hjälpa?
                                                              Strålande Kristus, Gdansk

En intern berättade:
- När jag såg Jesus på korset och spikarna i händerna, så var den smärtan lika stor som den jag känner. Mitt liv är skit. Det kunde lika gärna varit jag som hängde där... och när jag insåg det, att han, Jesus gjort det för min skull, hände något med mig.. inte vet jag hur... men det var som det onda, jävliga i mig löstes... som en stråle av ljus träffade mig... Allt hat, alla hämndbegär rann bort... inte vet jag... men nu är jag beredd att kämpa... bli en människa...

Det tar tid att lämna den mentala hårdheten som islam innebär.
Det tar tid att lära sig leva i tillit och respekt.
Jo, även en våldtäktsman kan bli fri från sitt inre mörker, även en sådan "lågt stående intern" kan bli frälst och fri. Och leva normalt bland andra i samhället.

S:ta Ingrid hälsar.
Helene Sturefelt

SITT INTE PÅ BÄNKEN!


Känslorna stiger... kärleken söker sina uttryck.
- Hålla handen... armen om... en puss på kinden...
- Hallå där!
Sharia-polisen är ute och håller rent. Så får man inte bete sig!

Vad är detta för förbannade dumheter?? Många såg nog TV-inslaget där dessa renhållningsarbetare stod uppradade för att anmäla och bestraffa det muslimska folket så att de uppför sig rätt...
Underkasta eder Muhammeds lagar...
- Nej, det är Gud vi ska "underkasta oss", menar jag, och Gud är kärlek. Inte kontroll och diktatur.

Många muslimer som har flytt till Sverige, vill slippa detta. Här lever vi i frihet och i kärlek. Här hälsar vi på varann och ger en kram till vännerna vi träffar på stan.
Ska detta försvinna, i religionsfrihetens namn?

Sharia-lagstiftning har ingenting att tillföra oss. Det är ett organiserat kontrollbehov som inte främjar medborgarnas hälsa och liv.
Kampen står mellan fundamentalism och rätten till att tillämpa sin tro i tillit.
Det gäller både Bibel och Koran.

Så sätt dig på bänken, håll handen, kramas och ge din kyss - för Guds skull!

Ur HÖGA VISAN:
- Kyssar må han ge mig, kyssar av sin mun. Ty din kärlek är mer ljuv än vin...
(HV kap 1:1)

På bänken
Helene Sturefelt

GISSLANDRAMA

Det går inte att negligera. Jag måste bry mig!
Hur många vet vad som döljer sig bakom en sådan tidningsrubrik "Gisslandrama - utvisningshotad mamma hade låst in sig med sina barn, beväpnad med kniv och bensin...".

Jag vet... jag har själv haft en familj från Azerbadjan boende hos mig... jag har hört om förtrycket, ångesten har suttit i min soffa.
Ibland blir tanken på döden det enda sättet att orka leva...
Alternativiet: att skickas tillbaka av det Okänsliga Migrations-Värket till ett liv där man möts av k-pistbeväpnade soldater på flygplatsen, för att man har fel etnisk tillhörighet, fel åsikter, fel religion...

Och tidningen skriver:
- Gisslandramat fick en lugn upplösning.
Jaha. Svensson tuggar på sin frukostmacka och bläddrar vidare till sporten.
Men jag vet hur ångesten fortsätter:
- Vidare till psyket som konstaterar att hon är frisk - javisst! Och hon reagerar friskt på ett sjukt sätt att behandla människor!

När vissa totalitära organisationer vill skapa ett "himmelrike" med regler som passar dem, då blir det ett helvete för alla andra...

På fotot ser du ett Dopljus. Det ser ut som en brinnande fackla.
Jesus säger:
- Den som följer mig, skall inte vandra i mörker utan ha livets ljus.

Människan är fångad i ett gisslandrama där Förövaren spelar an på vår rädsla och vårt kontrollbehov. Maktens män och kvinnor leker med paragrafer och säger:
- Det står inget om att Azerbadjan inte skulle kunna ta emot... o s v.

Jag kan bara ropa i min förtvivlan över alla dessa mänskoöden:
- Jesus, befria oss ur detta drama! Låt din heliga renhets eld bränna bort det stora Egot.
Jag ber om ditt beskydd över denna kvinna och hennes familj.
Och jag ber för Svensson att han ska orka bry sig lite mer...

I Jesu namn
Helene Sturefelt

fredag 26 februari 2010

VATTENMÖTE MED FARZA


Jag måste tvätta av mig all vrede över människans dumhet att sätta sig själv i Guds ställe.
Gudstron är en kraftkälla till kärlek, inte till maktmissbruk.

Så skönt att få sätta sig i bastun och känna värmen omsluta hela kroppen. En veckas arbete i kyrkan är till ända, med dopsamtal, katekumenat, begravningar och predikoskrivande.
Simhallens vatten är svalt - hu!

Jag lade märke till en utländsk kvinna som tränade crawl i egen bana. I smidighetens namn tipsade jag henne att vi simmar liksom runt, så att vi inte krockar i vattnet.
- I don´t understand.

Nästa sträcka stannade jag och vi började prata. I vattnet!
Hon berättade att hon kom från Teheran. Hennes man undervisar på BTH i matematik.
- Svenskar är inte så bra i matte.
- Nej, vi ligger långt efter europeisk standard, svarade jag på usel engelska.

När hon frågade mig vad jag arbetar med, tvekade jag... vad skulle jag svara, på ett enkelt sätt?
- Jag undervisar barn och ungdomar i kyrkan.
- Aha! Jesus... twelve disciples... ?
- Yes!

Detta var ett sant religionsmöte i simhallen! En tvättäkta dialog mellan två fria kvinnor, som älskar känna vattnet omsluta huden, iklädda två vanliga baddräkter.
Vi gick upp för att byta adresser.
- I´m not a muslim, försäkrade hon. Jag hatar all religion.
- Det gör jag också, när den missbrukas av maktens män, svarade jag, och fortsatte: God is love, my religion is in my heart, it is soft, and I want to share the love of God with everybody!

Vi såg varann djupt i ögonen, leende, alltmedan duscharna brusade och barnen sprang ut och in i bastun.
Farza kommer från en mångmiljonstad, jag lever i lilla Karlskrona, med skidskogar och skärgårdshav runtomkring.
Kände mig plötsligt mycket lycklig.

Kära syster från Främmande Land, jag hoppas att vi träffas igen! Jag vill lära känna dig, dina tankar, din bakgrund. Och jag vill att Guds kärlek ska lysa genom mina ögon, in i ditt hjärta.

Avståndet mellan två människor är bara ett leende.
I simhallen.

Blöta fredagshälsningar!
Helene Sturefelt


onsdag 24 februari 2010

HARAM - FÖRBJUDET!


Muslimerna säger:
- endast Gud kan förlåta.
Och så fördömer de oss kristna och menar att vi sätter oss i Guds ställe när vi räcker förlåtelsen i Jesu namn...

Vi kristna säger:
- endast Gud kan döma.
Men muslimerna tar domen i egen hand med sina sharialagar - och jag menar att då sätter de sig i Guds ställe!

Här ser vi igen en mycket tydlig skiljelinje mellan islam och kristendom.
Muslimerna dömer och kristna förlåter...
Vi ser ju hur olika samhällena har utvecklat sig.

Sharialagstiftningen har ingenting att tillföra vårt civilserade samhälle! Det är tillbaka till medeltiden och ännu längre.
Ska ni fortsätta stena era pojkar som stjäl och de kvinnor ni ertappar som sexsyndare, då har ni snart inga medborgare kvar!
Vi kan behålla alla dem som ni rensar ut, och så gör vi folk av dem, med hjälp av demokrati och kristen upprättelse.

Extremister av alla slag hugger sig själv till slut i foten.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sd-och-islamister-mer-lika-an-olika_3703113.svd

En mycket arg
Helene Sturefelt

JÄVLAR!!

DET FINNS INGA ORD FÖR ATT BESKRIVA DETTA!!!
Sharialagstiftningen har inget att tillföra ett civiliserat samhälle!
Titta på den vuxne mannens likgiltighet inför det som han låter ske med pojken...
Se in i pojkens ögon - och gråt!










måndag 22 februari 2010

STENA ALLA?


Vad ska vi göra med alla människor som gör fel?
Ska vi kasta sten på dem?
Det går inte att eliminera synden genom att döda människan.
Jag tror inte heller på att skrämmas genom att straffa.
Läs den mycket intressanta islam-guiden som min muslimske mail-kontakt har skickat:


Det är mycket text, men läs en bit ned - du lär dig mycket!

Massmedia rapporterar om sharia-lagstraff som utdöms där kvinnor stenas till döds.
Vem vill vara med och göra det? Hur är de funtade?

Jesus sa:
- Den av er som är utan synd kan kasta första stenen...
Alla män lade ned sin sten... och gick.
Jesus frågade kvinnan:
- Har ingen dömt dig?
- Nej, Herre.
- Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.
(Johannes evangelium kap 8).

Islam använder skrämseltaktik.
Kristendomen använder omvändelse. Hur går det till?
Jesus talar till hjärtat. Han uppmanar kvinnan att se och bryta med det som är fel, att komma till insikt. Hon möts av kärlek, och det väcker hennes gensvar. Det är det som är omvändelse, att möta Guds kärlek och svara med kärlek tillbaka.
Då är vi mycket långt bort från sharia-lagstiftningen...

Denna sten, utanför Heliga Hjärtats Kloster vid Omberg,
har inte dödat någon.
Möjligen har trollen använt den för att krossa kyrkklockorna... men de misslyckades...  ; )

Jag vet inte om jag vågar publicera nästa inslag, där en pojke får sin hand avhuggen...
Om du ser det, så blunda...

Helene Sturefelt




HUMOR OCH ALLVAR


Morgonsolen slår en guldgata genom Galjonshallen.
Ser du barnens fingeravtryck på rutan?
Skärgårdsljuset får mig att sjunga:
- "Din klara sol går åter opp, jag tackar Dig, min Gud..."

Jag läser Natan Söderbloms Lutherstudie "Humor och Melankoli".
Där hittar jag nya tankar till religionsdialogen.
- Får man skratta i kyrkan? Ska det inte vara allvarligt?
Det är inte antingen - eller. Det är både - ock!
I vår kommer vi att bjuda in en "skratt-pedagog" till vår kvällsgudstjänst, håll utkik!

Allvaret är ju hur jag ska leva i gemenskap med Gud, hur jag ska hitta meningen med mitt liv, hur jag ska stå ut med döden...
Glädjen är när tron springer fram i FÖRTRÖSTAN. Jag kan gråta glädjetårar när jag förstår att jag är ett Guds Barn. Här är det inte tal om att "bete sig fromt" utan att ..."med djärv säkerhet röra sig fritt i Guds värld" (sid 52).

Ingen har som Luther "avsatt helighetens uniformering". Han klarade inte klosterlivet (men jag åker gärna till Systrarna på Omberg!) där skratt var förbjudet. Luthers humor "vägrade att låta fasonera sig" skriver Natan Söderblom (sid 54)

Heliga Birgitta med snö i ögonen...

Nej, Luther var inte humorist i botten, därtill var livet allt för allvarligt och själen hade sitt mörker. Men befriad av Guds nåd kom en värme till honom, där han skrattade åt livets förtretligheter och tog till sig de svaga och tilltufsade.
Luther förlöste glädjen genom att avslöja alla konstgjorda manér, som skulle imponera på andra - och Gud...

- Att få vara Guds barn trots ångest och brist, det fyllde honom med en så översvallande glädje, att all hänsyn och all försiktighet försvann." (sid 55).

Allt som kan underlätta livet och uppmuntra själen är en Guds gåva, menade Luther.
- Gud vill ha glada barn, inte tillgjorda...

Reformationen på 1500-talet blev en religiös förnyelse som var alldeles nödvändig.
Jag hoppas och ber att det samma ska hända med islam. Den har stagnerat och behöver hitta nya former här i väst.
I Oslo har det varit stora demonstrationer i veckan som gick p g a ännu en karikatyrteckning på Muhammed - det är onödigt att provocera, det hjälper oss inte närmare varann - men HUMORN måste få plats som ett vänligt sätt att förhålla sig till det heliga.

Jag lilla människa, kan inte närma mig GUD, som är HELIGHET, utan att släppa på spänningarna och famna hans nåd, med ett leende på läpparna.

Och Heliga Birgittastatyn i Vadstena utmanar oss på snöbollskrig!
Inga andra krig är påbjudna... hör ni det!
Utom ett: VM i snöbollskrig i Luleå - den som vinner får åka till Japan.

Glada hälsningar, med allvar.
Helene Sturefelt

söndag 21 februari 2010

SPÄNNINGS-UTLÖSARE


Det är för svårt. Hur ska jag orka?
Det är söndag morgon och katten ligger och sover i fåtöljen.
Igår låg jag och läste Natan Söderbloms Lutherstudie "Humor och Melankoli". Han lyfter fram HUMORN som spänningsutlösare för dem som hamnar i spända lägen, och det gjorde sannerligen vår reformator Martin Luther!

Det är inte många som känner till hur Luther var, för århundradena efteråt lades en dimma runt hans person. Lutherdomen gillar jag inte, men Luther är min förebild! 

Humorn hade tre funktioner för Luhter:
1. vilopunkt
2. säkerhetsventil
3. tröst mot ångest

Natan Söderblom skriver:
"Humor är ett konstnärstemprament. Den unnade honom, liksom musiken och naturen, stunder av estetisk tillvaro, då han fick leva utan att handla, vara till och njuta av paus och frihet under arbetet och vedermödan. Humorn strödde blommor på en brant och farlig väg." (sid 45).

Humorn var nödvändig för Luthers andliga hälsa och för hans verk.
Jag kommer att tänka på hur enormt många judiska historier det finns, och det är ingen tillfällighet. Detta förtryckta Guds folk hade inte överlevt mentalt om inte humorn hade funnits där som spänningsutlösare.

Natan Söderblom fortsätter:
- "Han åskade luften ren i sin själ, vreden tog sig utbrott för att inte fastna och slå hatets och elakhetens rötter. Han talade sig fri från galla." (sid 46)

Ju större allvar, desto mer skämt. Eller, ska man säga något svårt, är det skönt att börja med glimten i ögat...
Skratt och gråt, sida vid sida. Clownens röda näsa, tårar bakom ryggen.

- Det gick hett till i hjärna, hjärta och arbete. Men det blev ändå ingen överhettning tack vare humorns säkerhetsventil."

Om man inte kan skoja, då ligger rädslan för straff och lurar... Är det därför som muslimerna inte klarar detta? Vi delar ju samma respekt för det heliga, men sen skiljer det sig åt.  
Hur tänkte Luther?

- "Glädjen över Guds barmhärtighet och kärlekens storsinne tillät inte agg och bitterhet att fastna i Luthers själ. Humorn har färgats av det som utgjorde kärnan i hans religion, nämligen tron på syndernas förlåtelse... " (sid 47)

Det är den kristna människans frihet! Jag jublar! Jag skrattar befriad.

Tåler ni den här?

En judisk rabbin berättade om en tävling mellan Moses och Jesus.
- Nu ska vi se vem av er som kan fånga mest fisk.
Moses började. Han gjorde som han brukade - delade havet i två delar och plockade så mycket fisk han kom åt.
Sedan var det Jesus...
Han ställde sig vid strandkanten, och även han gjorde som han brukade, började gå på vattnet...
Men denna gången fungerade det inte.... Blubb, blubb, blubb... Han sjönk!
Jesus försökte igen - gick ut på vattnet... men sjönk... blubb...
- Varför går det inte?
Moses svarade:
- Du har ju hål i fötterna...

Ha ha! ; )

Nu ska jag klappa katten, lyssna på radiogudstjänsten och prisa Jesus Kristus för att han har dött för mig, befriat mig från syndens makt och gett mig ett liv att leva, med hopp om uppståndelse, vid tidens slut!
Halleluja och hurra.

Avspända hälsningar
Helene Sturefelt


lördag 20 februari 2010

DETTA VILL VI INTE HA


Läs länken, se videon.
http://97.74.65.51/readArticle.aspx?ARTID=34882

Detta vill vi inte ha!

Vi kan ta varann i hand, fredliga muslimer i Sverige, kristna, ateister och vad du vill kalla dig, och arbeta emot detta utrotande av varann.

Migrationsverket har insett att det är för riskfyllt att skicka tillbaka konvertiter till Irak.
Kaled är kvar i landet.
Tack.

HS

FASTETID


Semlor... Mmm! Eller fastlagsbullar, som jag hellre kallar det. Det är nu de ska ätas! Inte efter nyår.
Men varför fasta?
Det handlar inte om bantning, det handlar om att Avstå.
Både kristna och muslimer delar detta som en del i utövningen av tron - att avstå, för att tänka på dem som lider nöd och dela med sig. Det är 2/3 av jordens befolkning...
Du ber väl bordsbön och tackar Gud för den mat du har på bordet?

Det handlar om att avstå för att bereda mer plats för medmänniskan - och Gud.
Det är så mycket som hindrar oss från att leva i en nära Gudsrelation.
För många handlar det inte bara om mat. En fasta efter Guds sinne, kan se ut så här:
- elektronik-fasta
- TV och intrycks-fasta
- dator-fasta
- mobil-fasta
- bil-fasta
- godis-fasta
- rök-fasta
- ljud-fasta... Och så vidare.

... för att våga lyssna in den tystnad där Gud kan tala.

När jag var ny-kristen undrade jag varför fastetiden inte märktes mer i vår kristna kyrka. Jag ville ha stöd av andra för att gå in i detta.
Minns ni den lila pappersbössan som man ställde på köksbordet och samlande in pengar i, till Lutherhjälpen.
När barnen var små brukade jag lägga en peng på fatet där semlan strax skulle hamna, och så skickade vi runt bössan och la vår peng.
Det var ett sätt att skapa en medvetenhet om världen utanför.

Vi försökte avstå från kakor och bullar under veckan. Det var inte lätt när snälla syföreningstanter bjöd generöst på hembakat mitt i veckan... Vi åt nämligen våra semlor bara på söndagar, för att fira Jesu uppståndelse, det är ju hans dag!
Ja, det var vårt sätt då.

Vår tid behöver fastetiden mer än någonsin.
Det är så många intryck som blockerar våra sinnen att vi knappt hör våra egna tankar, än mindre Guds.

Under årens lopp har jag lärt mig att ta fastetidens återhållsamhet som en livsstil. Jag är inte intresserad av att frossa, varken i mat, kläder, godis eller...
Jag ser på mig själv som en te-kanna, där jag varje dag vill tömma mig på intryck, för att kunna ta emot nya - men många gånger är min almanacka så full att jag bara vill gråta...

Jesus säger att bön och fasta hör ihop. Hur ska jag kunna be om mina sinnen är överfulla?
Gud, vad jag längtar efter att få dra mig tillbaka - reträtt!
Retreat.

Ett minne dyker upp:
 - Ungdomsgruppen i Bjärred... vi hade talat om hjälpinsamlingar och hade fastlagsbullar till fikat. Vi hade roligt och jag kladdade lite grädde på näsan på en av killarna... som genast tog en klick och gjorde likadant på nästa... Gräddkrig! Kyrkans Ungdoms ledare, d v s jag, insåg att det kanske inte var jag som skulle starta buset... Fett ös... Ha ha!

Inga överdrivna hälsningar
Helene Sturefelt 




GÅ BORT, SATAN


De flesta vet när muslimernas fasta - Ramadan - infaller, i år är det i augusti. Men hur många vet att vår kristna kyrka nu har börjat sin fastetid?
Bibeltexterna som nu läses i våra kyrkor, har en allvarlig ton och manar till eftertanke. Det kan väl behövas i dessa tider av både Melodifestival och OS-tävlingar, tycker jag.

Imorgon är det 1 söndagen i Fastan. I Matteusevangeliet läser vi att Jesus var väl medveten om att han skulle lida mycket och den dödsdom som väntade honom. Petrus tog honom avsides och började förebrå honom, och sa:
- Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig.
Jesus vände sig om och sa:
- Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds, utan människors.
(Matteus 16:21-23)

Petrus förstår inte vad som ska hända, trots att profeterna (Jesaja 53) förebådat att Messias måste lida.
Petrus älskar Jesus och vill inte att detta onda ska inträffa.
Muslimerna älskar också Jesus, och har berättat vänligt för mig att Koranen säger att Jesus togs direkt upp till himlen, och slapp både lidande och den smutsiga, blodiga, kroppsliga döden.

Det är kanske snällt.. men...

.. det är inte enligt Guds plan!
Tänk dig själv: hur ska döden besegras? Du kan inte göra det, inte jag heller, inga läkare, inga mirakelkurer. Evangelierna säger tydligt att döden besegras bara genom att Någon går in i den, DÖR, och sedan UPPSTÅR. Det är seger!

Tänk om Jesus hade sagt.
- Du har rätt, Petrus, vi går och fiskar istället....
... och hade undvikit detta svåra.

Islam tar ett steg tillbaka i denna fråga. Koranens texter hjälper mig inte att hitta vägar ur dödsriket.
Men jag kan ju ha missat något - - -

Kristendomen är en mycket kroppslig religion.
Jesus tar kroppen på allvar - mättar de hungriga, läker de sjuka, dör döden...
Jag är så tacksam att Guds son går in under våra villkor, löser oss ur det som blivit vår förbannelse, och räcker denna befrielse till ALLA...

Frestelsen är att leva någon annans liv... Satan lurar och lockar... inte ska väl du...
Jesus föll inte för den frestelsen.

Jag övar mig dagligen i att leva Mitt Liv, och den uppgift som Gud gett mig i Guds rike.
Just nu är det att driva religionsdialogen - i en osalig blandning av andras förlöjligande och tacksamhet, härskartekniker och tyst medhåll....

Du har också din uppgift. Var och en är en länk i den stora kedjan.

Trofasta hälsningar
Helene Sturefelt


INDIVID ELLER KLAN


Vilket väger tyngst - individens frihet eller grupptillhörigheten?
De muslimska grupper som lever här, kommer från samhällen där klanen och släkten styr. Individen har inte alls det enskilda värde som vi är vana vid. Det är släkttillhörigheten som ger både skydd och värde.

Vad händer då om en muslim gör fel, stjäler eller har sexuellt umgänge utanför äktenskapet?
En av mina flyktingvänner berättade att då måste detta "fel" rensas ut ur gruppen, annars drar hon/han skam och vanära över klanen. Individen får plikta med de straff som Shariálagen utmäter.

Detta är en av de stora skillnaderna mellan islam och kristen tro. Vi lever under skydd av Jesu försoning - det är Han som har sonat alla synder och skulder - för att vi ska gå fria. Det blir ju inget kvar om man ska stena alla till döds som har gjort fel, eller hur?
Denna förlåtelse är djupt rotat i vårt medvetande, sedan tusen år med kristendom. Alternativet är en rättvisa som är helt okänslig för individens möjlighet till ånger och upprättelse.

Jag hoppas att muslimer i Sverige ska frigöra sig från klantänkandet och utvecklas mot en större individuell frihet.  
BLT´s ledare ons 17 feb, signerad Syliva Asklöf Fortell, utgår från att alla är formbara individer ... "inte färdigformade gjutjärnspannor som föds, lever, och dör i en och samma form". Jo, Syliva, kommer man från ett strängt klansamhälle, så finns inte individens frihet att själv forma sitt liv. Det var ju likadant i Sverige för hundra år sedan. Då var vi också låsta i vad släkten och byn ansåg vara rätt.

Därför måste vi hjälpas åt att frigöra islam från det kulturella släktgrupptrycket - det är ialla fall så som IRSHAD MANJI menar, hon som är islams stora Reformator:
- Friheten att tänka själv förstörde inte min tro utan räddade faktiskt min tro på islam"
Gå in och läs mer på http://www.irshadmanji.com/

Å andra sidan, så har individen frigjort sig så till den milda grad att det i vissa fall bara är ensamheten som återstår. Det är inget alternativ för mig.
Jag tycker det är fantastiskt skönt att gå in under kyrkans tak och känna historiens vingslag av kollektiv tro, som bär mig, lyfter, uppmuntrar och ger mig riktning framåt.

Ett enastående träd - både med rötter, och enskilda grenar.
Helene Sturefelt

onsdag 17 februari 2010

TILL BLT´s LÄSARE

OBEHÖRIGA ÄGA! TILLTRÄDE

Bästa BLT-läsare! Jag antar att Du idag har läst Blekinge Läns Tidning och den artikelserie de har startat. Syftet är gott, tidningen vill bidraga till en fördjupad dialog om islam, med nyanserat utbyte av tankar och erfarenheter.
Det är intressant att media skriver så, eftersom de alltid vinklar sina artiklar - du har säkert märkt skillnaden i ton i det som jag skriver själv jämfört med intervjun...
Jag konstaterar torrt att denna tidning inte medverkar, denna gång, till det massmediadrev som var i november, utan vill skriva mer sansat. Det kommer fler artiklar i ämnet, det är bra.

Så, välkommen till denna bloggsida, där jag återtagit mitt namn från alla insändarskribenter, som till slut inte visste vad de kommenterade...
Här skriver jag själv det jag upplever, läser och erfar. Det kan du citera!
När du läser, ta då tid på dig. Det är ingen idé att jäkta sig igenom detta... Det kräver din uppmärksamhet och innersta känsla.

Är du ovan? Titta på rubrikerna, klicka på någon du vill läsa. Längst ned finns äldre inslag, klicka där. De flesta inlägg är tidlösa - fast vinterbilderna är färska! - och tåler att läsas flera gånger.
Läs mitt självkritiska inlägg VÄSTERLÄNNINGEN, eller INTE LÄNGRE LIKA INFÖR LAGEN.
Bläddra till de äldre inläggen och läs kommentarerna RÄTTVISA hellre än kärlek... Nej, där blev det tydligt varför jag är kristen och inte muslim.

Se på tavlan i början. Det är en klassisk bild med Jesus Kristus, som lyfter blicken mot ljuset. Ovanför sitter en kladdig lapp: "Obehöriga äga! tillträde" - vad menas med det?
Låt mig få ta dig med till Ulvsmålafestivalen:
 

Denna kväll talade vi, med glimten i ögat, om Sankte Per med himmelrikets nycklar.
- Tänk dig att denna skylt står på ett moln vid himlaporten. Det finns nämligen inga "behöriga" till himmelen. Det finns inga som gjort sig förtjänta av att komma dit. Enligt kristendomen är inte Gud den som belönar de snälla och straffar de onda...
Nej, det handlar om vad Jesus har gjort för oss. Han har besegrat döden genom att dö på  korset - det har inte du, eller jag. Han har uppstått från de döda - det har inte du eller jag. Han levde utan synd och älskade oss tillbaka till Gud - det är förmätet att jämföra sig med hans kärlek!
Men... alldeles underbart att få gå in under hans mantel... och tacka JA till det han har gjort...
Jag, obehöriga människa, är försonad och förlåten.

Tack, Jesus, att du är den som öppnar porten till det liv som aldrig dör.

Det blir ett långt inlägg, detta.
Tillbaka till BLT.
Jag tar kraftfullt avstånd från SD´s mänskosyn. Jag anropar alla andra partier att ta tag i frågan på ett mer anständigt sätt och rycka frågan ur deras mun.
Men jag hävdar också mitt behov av att få säga jag är svensk, och att jag är stolt över våra demokratiska friheter.
Här kan du läsa en av artiklarna:
http://www.blt.se/multimedia/archive/00741/Islams_m_nga_ansikt_741640a.pdf

Imorgon kommer MIGRATIONSVERKET skicka tillbaka Kaleb till Irak. Han har konverterat från islam till kristendomen. Hur tror ni att han kommer att bemötas? - - -
Bed för honom!

Frid till er alla.
Helene Sturefelt

måndag 15 februari 2010

DEN LÅNGSAMMA KÄRLEKEN

DEN LÅNGSAMMA KÄRLEKEN
- I nöd och lust -
PILGRIMENS NYCKLAR

Kan man leva som modern pilgrim i sitt äktenskap?
LÅNGSAMHET, FRIHET, ENKELHET, TYSTNAD, BEKYMMERSLÖSHET, DELANDE och ANDLIGHET är de sju nyckelorden som vuxit fram på Pilgrimscentrum i Vadstena, under Hans-Erik Lindströms ledning.

Vi lever på kanten till kollaps av alla fasta relationer. Skilsmässor och utbytbarhet sargar oss och lämnar trasiga män och kvinnor bakom sig.
Ungdomar hetsas till "snabba klipp" på relationsmarknaden.
Frågeställningar om polygami börjar leta sig fram, allt medan kyrkomötet har fattat beslut om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Kärleken är långsam. Den behöver tid. I min kommande bok "Den långsamma kärleken" berättar jag om fyra olika relationer med hjälp av pilgrimsorden. Först den trygga kärleken, sedan den ytliga där orden vänds till sin motsats. Den tredje delen letar efter orsaker till uppbrott i välfärdssverige. Den fjärde delen låter kärleken vända åter, i skuggan av en skilsmässa.

Ett smakprov:

Det tog tid för äppelträdet att mogna. Åren gick innan förutsättningarna blev de rätta. Nu är myllan bearbetad till ödmjukhet. Mjuk humus.
Trädgården till grönska. Plötsligt gnistrar det till i den röda frukten. Paradisäpplet glänser i morgonsolen. Och se, livet är gott!

Gardinerna är fördragna. Solen letar sina gryningsstrålar in genom sovrumsfönsret..
- Väck mig varligt, tänker hon, stryk mig över ryggen, länge. Kör fingrarna genom mitt hår... klappa mitt ansikte rosigt... berör mig... lätt, och länge!
Hans händer gör henne vacker.

Själen är långsam. Kroppen är saktfärdig. Färdig sakta. Det tar tid för kärleken att färdas från huvudet ner genom kroppen, via själen.

Tiden är kärlekens bästa vän. Långsamhet väcker lust och glädje. Blodet värms upp av hans andedräkt. Hon känner luftströmmarna runt nacken...
 - - -

Vi ses vid bokdisken någon gång i vår!
Författaren
Helene Sturefelt



SVENSKHET

SVENSKHET - TABU!

Varför går det inte att tala lugnt om landet Sverige, svenska seder och svenskhet?
Det handlar inte om en utstötningsmekanism, det handlar om en identitet. Som man kan dela med många! Det är min åsikt.

När jag åker till andra länder, tar jag seden dit jag kommer. När jag handlade på basarerna i Jerusalems trånga gränder, blev jag mycket paff när jag hörde en fras på svenska:
- Hej, kom in, du köpa!
Det var roligt, men samtidigt förväntade jag mig att göra mig förstådd på deras villkor. Så blev det ju också.
Och när jag gick in i Peterskyrkan i Rom hade vi alla ordentliga kläder på oss, i respekt för det heliga rummet.
Och så vidare. Det är inget konstigt med det.

Men vi då? Får vi inte vara stolta över att vara svenska? Jag är ju svensk. Ska jag förneka vårt språk våra traditioner, vårt sätt att hälsa... ?
Aj, aj... nu bränns det...

Lyssna på detta inlägg från RING P1. Det är tredje inslaget, en bit in i programmet. Lyssna på vad Simon i Hjärnarp tycker:


Han undrar:
- varför frågar vi: hur vill ni ha det här när ni kommer till oss?
Istället för att säga: välkommen, så här gör vi!

De invandrare jag känner är tacksamma över att få leva här, i vår demokrati, med våra sedvänjor.
Annars skulle man inte vara här?
Eller? Är jag naiv?
Jag känner flera familjer där integrationen är mycket lyckad och där familjen har hittat en balans mellan sitt hemlands traditioner och hur de lever i arbetslivet.

Erika Nagy (FP) skriver i dagens BLT 15 febr 2010 "Religiös snobbism":
"AF drog in den muslimske mannens ersättning sedan han fått praktikplats på ett företag, där han inte ville skaka hand med företagets kvinnliga vd." Olika traditioners sedvänjor krockade.
Hon fortsätter: "Vi kommunicerar med varandra genom kroppsspråket till 90 %."

Och jag undrar, med Erika: vem diskriminerar vem? Den muslimske mannen som inte får röra vid en kvinna enligt sina seder, eller den svenska kvinnan som sträcker ut handen för att hälsa? Hon gjorde inte det för att genera mannen. Hon gjorde det för att visa sin öppenhet och acceptens.
Simon säger i Ring P1: "Jag vill möta en Människa - inte en hindu, folkpartist eller djurgårdare i första hand. Religionen ska vara privat." Och fortsätter: "Jag vill ha en sund stolthet över att vara svensk."

Låt oss räcka varandra handen! Vi är så vältvättade och renspritade denna vinter om händerna att det inte kan medföra någon annan fara, än att bli vänner....

Handlösa hälsningar! Nej, en handfull hälsningar menar jag.
Helene Sturefelt

VALENTIN - EN BLODSMARTYR


ALLA HJÄRTANS DAG
Varför firar vi det?
Långt bak i historiens snötäcke döljer sig tre olika personer som troligen har gett den 14 februari sitt namn. Den Valentin som mest är ihågkommen är S:t Valentin, som led martyrdöden någon gång på 200-talet, innan kristendomen blev statsreligion.
Denne Valentin var präst i antikens Rom och lär ha halshuggits under Claudius II´s förföljelse av de kristna.
Hans brott?
Valentin vigde kristna par.
A propå Svenska kyrkans vigselrätt...

Valentin ville inte avsäga sig sin kristna tro, hellre dog han. Då så.
Av med huvudet.
Åter igen fick Moder Jord ta emot det blod hon hellre hade gött med sina grödor.

I den keltiska kristendomen talar man om tre martyrier, det vita, det gröna och det röda.
Det röda blodsmartyriet är den enskildes val, att leva så nära och hängivet den kärlek de upplevt hos Jesus Kristus, att det inte finns något annat alternativ, om hotet kommer, än att hålla fast vid denna kärlek.
Lägg märke till att det inte finns något hot eller något krav att skada någon annan "som tror fel..."
Åter igen, det är den enskildes beslut att hålla fast vid sin tro inför de myndigheter som avkräver egen tillbedjan.

Nu är vi långt bort från vår tids romantiska seder...

I medeltidens England och Frankrike var den 14 februari den dag fåglarna hittade varann.
Geoffry Chaucher diktar:
- "For this was sent on S:t Valentys Day
whan every foul cometh to choose his mate".

Men bjud inte din älskade på gelehallon! Då fortsätter du martyriet!
- ??
Miljoner kvinnor offras för att det röda färgämnet "karmin" ska kunna framställas, ja miljoner torkade honor av arten kochenill-sköldlöss måste offra sina kroppar och sina liv... får vår skull... för att vi ska suga i oss dessa godisar.... tillsammans med ett stort antal grisar, som bjuder oss sin svål, förvandlat till gelatin...

Ge din kyss, istället.
Helene Sturefelt

ARABISK BRUDSLÖJA


En arabisk diplomat har begärt att en sharia-domstol i Dubai ska upplösa hans äktenskap.
Orsak: han blev lurad och visste inte vad som dolde sig under slöjan... hon lär ha varit både skäggig och skelögd, läser jag i ett inlägg från TT, 12 febr 2910.

Brudens mor lär ha visat en bild på den skäggiga damens syster när äktenskapet arrangerades. Mannens mor samtyckte. Själv visste han ingenting... förrän det var försent...

Men.. ?

Hon bar ju slöja! Inte en sån där skir, vit sak som vi hade förr, utan "nikab" - en slöja som dolde hennes ansikte helt.
Och jag säger: bevare oss väl för slöjor i alla dess former!
På mannekänguppvisningen på bröllopsmässan i Karlskrona såg man endast några få slöjor. Hoppas att det är avskaffat nu. Modebranschen måste ta sitt ansvar och inte gå på ytan "vad som är snyggt". Det finns en betydelse med det vi bär. Vi ska inte vara historielösa. 


Hur gick det då för den arabiske diplomaten? Jo, domstolen beslöt godkänna skilsmässan, men brudgummen får inte tillbaka de pengar han lagt ur på smycken, kläder och presenter.
Och den försmådda bruden, vad känner hon? Skrattar hon eller gråter?
Flytta hit, du skelögda, kom hit och lär av oss, som har självständighet och frihet som ledstjärnor.

Och du man, lär dig av Jesus när han talade om äktenskap och skilsmässa, det är Matteus som berättar i kap 19:5:
- Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru..."
Lämna, i betydelsen vara vuxen och själv ta ansvar för sina beslut och handlingar.
Lyft på slöjan innan det är dags! Avslöja sanningen.

Till sist, nog kan man väl älska en skäggig kvinna också?
Bara man vet om det...

Tre strån på hakan.
Helene Sturefelt

lördag 13 februari 2010

BRÖLLOPSUTSTÄLLNINGEN


- Wow, så många brudar!
- Ska alla gifta sig? Är det massvigsel?
- Nej, nej... alla är mannekänger, killarna också. Det riktiga brudparet har vi gömt.

Det är verkligen spännande att som kyrka lämna sin trygga miljö och komma ut på nya platser. Det var väl så Jesus gjorde, tänker jag, och både vaktmästare och pedagoger plockade ihop kyrkans fina saker till vår monter.

Det är skönt att träffas, olika yrkesutövare, och lära känna varann och ge glada tillrop.
Vi hade gjort en liten inplastad "kom-ihåg-lapp" inför planeringen av bröllopet:
- hindersprövningen
- medlemskap i Svenska Kyrkan
- boka präst, kantor och kyrka
Allt detta är gratis - eller återbäring på kyrkoskatten! Det är festen och kläderna som kostar... och ringen.
Jag gick runt lite som "motvalls-kärring" med en lapp på ryggen:

                      GÖR DET ENKLARE...

Man kan lätt få den känslan på en bröllopsmässa att:
- Nä, jag klarar det inte!
- Vi har inte råd.
- Måste vi bjuda hela tjocka släkten... jag orkar inte med alla.. och moster och faster kommer ju inte så bra överrens...
Man kan göra det mycket enkelt. Vi i kyrkan har enkla kapell dit man kan komma med några vänner som vittnen. Sen kan man gå ut och ta en korv med bröd på torget. Och en Pucko.
Det funkar det med! ; )

Under själva "live-vigseln" fick vi njuta av en underbar solosång: "You raised me up", framförd av Jonas Borgström och Sofia Loell. Vi tackar!

       Fredrikskyrkans Brudkrona

Gyllene hälsningar
Helene Sturefelt

GALJONSBILDERNA PREDIKAR



Dristigheten

BRÖLLOP I GALJONSHALLEN

Kära Brudpar!
Ni har nu bekräftat er kärlek och gjort den offentlig inför denna församling. Må Guds kärlek och sanning följa er i alla era dagar!

Vi står i Galjonshallen, omgärdade av havet och en mängd symboler. Låt oss, med ögonen, göra en "rundvandring" med utgångspunkt från detta altare och Marinmuseets figurer:
1. Må ert äktenskap vara som den första figuren DRISTIGHETEN - djärvhet och företagsamhet.
2. Må era steg vara lätta på den jord vi kallar MODER SVEA
3. Må ni försvara er kärlek till varann såsom MINERVA försvarade sitt land.
4. SAGA håller en pergamentrulle med den skrivna historien. Hon lättar på sanningens slöja = hon ser allt som det verkligen är. Ni skriver nu er egen historia i den nya familjen Perssons släktkrönika!

          Minerva och Saga, som är gul.

Måtte ni våga se varandra och er familj som den verkligen är, utan slöja eller andra blindskär.

5. LA BADINE är en leklysten muntergök. Ert äktenskap är en kär lek, lek tillsammans i glädje!
6. ÄRAN - den röda atleten från Grekland som håller en lagerkrans i handen, som tecken på seger. Må denna figur påminna er om att segern bor i den styrka som heter Att Våga Vara Svag....
7. CAMILLA var en duktig jägare men träffades själv aven pil. Hon försökte dra ut den själv men... Denna figur hälsar er att "ensam är inte stark". När man blir sårad, får man hjälpa och trösta varann - och hämta kraft utifrån, uppifrån...
8. FRÖJA har en krans av rosor. Hon är kärleken som härskar över liv och död,  hon påminner om fruktbarheten. Här innesluter vi dina grabbar och er dotter i denna dags stora gläjde!

                             Fröja

9. FÖRSIKTIGHETEN = för-ut-seende. Det är Perseus som håller den förskräckliga Medusas huvud. Må ni även vara förutseende. Ni vet när krafterna börjar ta slut, ni vet när den andre börjar tappa modet.. eller när ni själva börjar sina i humöret - då gäller det att vara försiktig, och uppmuntra varann!
Ge varandra kärlekens ord varje dag - och särskilt på kommande bröllopsdagar!
10. SEGERGUDINNAN NIKE, med vingar på ryggen, påminner er om att det är bättre att vara lycklig, än att ha rätt...
11. GALATEA är en havsnymf som får havet att glittra. Må kärleken glittra i era ögon!

12.  Tillbaka till altaret där KRISTUS-ikonen sammanfattar all kärlek: Jesus Kristus sökte inte sitt, utan gav ut av sig själv åt hela världen.
Jesus är A och O - alltings början och slut.
Ni är också A och O för varann..
Anja - Ola är Guds gåva till dig.
Ola - Anja är Guds gåva till dig.
Er kärlek är nu indragen i Guds kärlek, som är evig.

Amen.

Vigselprästen
Helene Sturefelt

fredag 12 februari 2010

SNART DAGS


Där ligger Marinmuseet i snödiset. Karlskrona skärgård är beklädd med en hård skorpa, lika hård som förstelnade relationer kan bli. Isen skaver mot kusten, men under locket väntar de vaggande vågorna. Det är en konst att hålla relationen levande.

Imorgon är det bröllopsmässa. Hela museet kommer att fyllas av blomster, tårtor, klänningar och kavajer, ballonger, sminköser, tuperare och mannekänger.
Måtte inte snön hindra någon från att komma!

- Älskar du mig? frågade kvinnan.
- Ja, svarade mannen, jag bygger ju ett hus till dig!
- Jo, men Älskar du mig?
- Jadå, vi ska snart resa taknocken.
- ... Men, älskar du MIG?
- Visst! Och sen ska vi lägga golv!
Mannen såg sig om efter en månad.
- Hallå! Vart tog du vägen, min kära?

Hon orkade inte vänta. Hon gick. Allt medan han byggde hus av hela sitt hjärta för att visa hur mycket han ville leva med henne.
Men han glömde sitta med henne i soffan och dricka kaffe. Han glömde lägga armen om henne och kyssa henne varligt... Han glömde säga orden, som Vi Vill Höra:
- Jag älskar dig.
Varför är det sådan skillnad på mannens och kvinnans kärlek?

I Galjonshallen sitter enorma figurer upphöjda. De har sett havet skumma i vilda brottsjöar.
Segergudinnan Nike har vingar på ryggen, och hon påminner oss om att det är bättre att vara lycklig än att ha rätt... du vet när grälen kommer...

En av många glada utställare är kära Susanne Berg som har firman SYDBILD tillsammans med sin make. De är mycket duktiga fotografer. Genom åren har de förevigat många av mina konfirmandgrupper. Därför var det extra roligt att fånga Susanne på bild när hon stod nedanför Nike.


Dagens leende!
Kram, Helene Sturefelt

BE-SJUNGEN KÄRLEK



KVINNAN ÄR SKAPELSENS KRONA
TÄNK ATT BLI BETRAKTAD SÅ!
INTE FÖRAKTAD, UTAN AKTAD.

MED HELA SIN KROPP VARA ÄLSKAD
OMFAMNAD TILL KROPP OCH SJÄL
INTE TA OCH STJÄLA, MEN BE-SJÄLA!

refr.
DU NÄMNER MITT NAMN
SER I MINA ÖGON
I DJUPET VEM JAG ÄR

KAN JAG FÅ VARA DIN KRONA
DITT SMYCKE I NÖD OCH LUST
INTE LUSTIG, MEN LUSTFYLLD

MED HELA MIN KROPP ÄLSKA TILLBAKA
OMFAMNA DIN HUD OCH ANDEDRÄKT
INTE BLI VÄCKT, BARA SMEKT.

refr:
DU NÄMNER MITT NAMN
LYSSNAR TILL MIN RÖST
OCH HÖR VEM JAG ÄR

VILL DU BLI MITT LIVS KRONA?
MIN TRYGGHET, STYRKA OCH FAMN
INTE RAMMA, MEN ÖPPET FAMNA

MED HELA VÅR VARELSE OMSLUTA DEN ANDRE
MED TANKAR, PULS OCH VÄRME
GÄRNA HETTA, MED EVIG GLÖD.

refr.
DU NÄMNER MITT NAMN
RÖR VID MIN KROPP
DU KÄNNER VEM JAG ÄR.

Helene Sturefelt

På fotot ser du Rödeby församlings brudkrona.
Vi har just firat "Kärlekens Lov" och förnyat våra vigsellöften. Alla förtroendevalda i kontraktet var med.
Nu hoppas jag att alla församlingar ska ta vigselgudstjänsterna på sådant allvar att vi varje år bjuder in till denna kärleksfulla vård av våra relationer.
Jag utmanar er, alla prästkollegor!



EN O-KÄRLEKSSÅNG



DE LÄTTADE VARANDRAS BÖRDOR
AV ENSAMHET
MEN DE KÄNDE INTE VARANDRAS NAMN

DE VAR TVÅ INDIVIDER
SOM LÄNGTADE SIG FRAM
MEN DE KÄNDE INTE VARANDRAS PERSONLIGHET

refr:
ONÄMND, ONAMNAD
EJ NÄMND VID NAMN
GÖR ENSAMHETEN STÖRRE
- FAST MAN ÄR TVÅ.

DE DELADE VARANDRAS TANKAR
AV ERFARENHETER
MEN DE KÄNDE INTE VARANDRAS HJÄRTSLAG

DE VAR TVÅ MÄNNISKOR SOM SÖKTE SIG FRAM
MEN GAMLA UPPLEVELSER
HINDRADE NYA

refr:
ONÄMND, ONAMNAD
EJ NÄMND VID NAMN
GÖR TVÅSAMHETEN TOM
- ENSAMHET ÄR BÄTTRE.

I PRINCIP LEVDE DE TILLSAMMANS
MEN BARA SIDA VID SIDA
UTAN GEMENSAM PULS

DE VAR OLIKA MÄNNISKOR
SOM BORDE FÖRBLIVIT BARA VÄNNER
DE KÄNDE INTE VARANDRAS PASSION.

refr.
ONÄMND, ONAMNAD
EJ NÄMND VID NAMN
SÅ SLOCKNAR RELATIONEN
- SÅ UTEBLIR KÄRLEKEN.

Helene Sturefelt

SMÄLTANDE ISIG KÄRLEK


"I RÄTT MANS HÄNDER
SMÄLTER KVINNAN SOM EN GLASS

MEN I FEL MANS HÄNDER
BLIR HON TILL ETT ISBLOCK..."


FÖRÄLSKELSE:
- MAN FÖRSTÄRKER VARANDRAS GODAS SIDOR, SOM MAN SER
KÄRLEK:
- MAN LÄR SIG ÄLSKA DE ANDRA SIDORNA...


"JAG ÄLSKAR DIG
MED MIG
DU ÄLSKAR MIG
MED DIG
VI ÄLSKAR OSS
MED VARANDRA!"


"DET SOM MÄNNISKAN HAR FOGAT SAMMAN
MÅSTE GUD SKILJA ÅT

MEN DET GUD HAR FOGAT SAMMAN
SKA VI INTE ÅTSKILJA"!


Kära läsare, vi är många som skriver dikter för byrålådan.
Men nu får det vara nog!
Jag delar frikostigt med mig.
Citera gärna.
Snart är det Valentindagen.

Helene Sturefelt