Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 3 januari 2010

ISJAKTS-TRO

Vilken dag!
Skärgården ligger frusen och isen bär. Fram med långfärdsskridskorna och iväg till Långö! Var är ispiggarna?
Vilken adrenalinkick att stå på det frusna ishavet! Isen är 1 dm tjock och det var mycket folk ute.
Det susade tyst av färgglada segel - isjaktsseglarna drog över isen i full fart!
Nåja, vinden var svag och gömde sig bakom kobbarna. Vi skrinnade fram till de stillastående farkosterna och kastade längtansfulla blickar...
- Hur hög hastighet kan ni komma upp till?
- Jag har mätt det till 90 km/h -  och då var jag rädd!

Isjakten ser ut som ett T där seglet sitter i mitten. Man har fötterna på ett styrstag och bromsar genom att svänga upp i vind. Jag längtar...! För mig är detta det maximala äventyret. Får väl kolla upp Blocket om jag kan hitta nåt begagnat. Tänk att komma seglande på isen till jobbet...!

Under de första trevande skären tänker man:
- Bär isen verkligen? Är det säkert?
Det krävs tro för att våga ge sig ut. Tillit. Lita på att det bär. Helst undersöka saken själv först, eller följa de andras exempel som redan är ute.

Denna fantastiska dag på skärgårdsisen ger mig en bild av min tro. Jag läser ur Hebréerbrevet kap 11:
- TRON ÄR GRUNDEN FÖR DET VI HOPPAS PÅ, DEN GER OSS VISSHET OM DET VI INTE KAN SE (vers 1).
- DEN SOM VILL NALKAS GUD MÅSTE TRO ATT HAN FINNS... OCH ATT HAN LÖNAR DEM SOM SÖKER HONOM  (vers 6b).

Jag har levt så länge tillsammans med Gud att det är en bergsfast förvissning.Tron är ingen gissning, det är en erfarenhet. Jag vet att isen bär, jag vet att Gud bär mig genom livet. Visst finns det sprickor i isen, men det gäller att vara uppmärksam och lyfta fötterna över dem, precis som sprickorna i livet.

 
Hur ska jag veta att det fungerar att åka på isen om jag inte prövar? Hur ska jag veta att Gud är med mig om jag inte prövar att be och samtala med Honom? Och om jag ramlar, får jag resa mig upp och fortsätta.
Jag har övat och prövat och levt i bön sedan jag var liten. Med Bibelns hjälp har jag lärt känna Guds hjärta - och jag är tacksam!
Gud har fört mig ut på livets isar som dels har varit skrovliga... dels tunna... I varje situation har Herren visat mig var gränserna går och jag har själv fått göra mina lärdomar.

Jag trevade efter ispiggarna - hjälparna, likt Guds Heliga Ande... Idag behövde jag inte använda dem - även om isen knakade ute vid en av öarna...

Full av tillförsikt skrattade jag mot solen och skrinnade in mot land.
Vetenskapsmannen säger:
- Jag tror att jag vet.
Den troende säger:
- Jag vet att jag tror.

Glatta hälsningar!
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar